I Första Samuelsboken, kapitel 17, skildras striden mellan den unge hjälten David och filistéernas kämpe, jätten Goliat – ”han var sex alnar och ett kvarter lång”. David dödar Goliat genom att slunga en sten mot hans panna.

Så övervann David filistéen med slunga och sten och slog filistéen till döds,utan att David därvid hade något svärd i sin hand. Sedan sprang David fram och ställde sig invid filistéen och fattade i hans svärd; och när han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom dödsstöten och högg av hans huvud därmed. När filistéerna nu sågo att deras kämpe var död, flydde de.

Av skildringen framgår att filistéerna till skillnad från israeliterna var oomskurna. De hade också andra gudar eftersom Goliat ”förbannade David, i det han svor vid sina gudar”.

Eftersom jag har varit muslim intresserar det mig vad Koranen har att säga om händelsen – Koranens författare har ju lånat mycket från Bibeln. Striden mellan israeliterna och filistéerna har tagits med, men i en betydligt kortare version, och namnet filistéer saknas. Sedan David dödat Goliat gav Gud David ”konungadömet och visheten” (Zetterstéen 2:252).

Kung David ska ha levt på 1000-talet f.Kr, även om man inte kan veta säkert då det inte finns några skriftliga källor oberoende av Bibeln. Men vad vet vi om filistéerna? I Nordisk familjebok kan man läsa att filistéerna var ett folk som bebodde en landsträcka i sydvästra delen av Palestina, ungefär från gränsen mot Egypten i söder utefter Medelhavets kust till ungefär Jaffa (Tel Aviv) i norr:

Filistéerna voro icke födda i landet, utan ha i likhet med israeliterna invandrat dit, förmodligen dock något senare än dessa. Deras ursprungliga hem utgjordes enligt flera samstämmiga uppgifter i G. T. af Kaftor (Amos 9: 7; Mos. 2: 23; Jer. 47: 4), ett land, som vanligen sammanställts med Kreta, men hvars läge man ej med visshet känner.

Uppslagsboken förklarar att dåtidens forskning dock snarare förlägger filistéernas hemland i Mindre Asien:

I nyare tid är man i allmänhet böjd för att söka filistéernas ursprungliga hemland i sydvästra delen af Mindre Asien, i det man likställer dem med de i egyptiska inskrifter från Ramses III:s tid uppträdande Purasati (l förvandlas i egyptiskan vanligen till r), mot hvilka nämnde konung skall ha utkämpat strider i trakten af Libanon. Därefter synas de ha trängt fram längre mot s. och slutligen slagit sig ned i de trakter, där vi möta dem i G. T:s skrifter.

Filistéerna var inte semiter utan ett indoeuropeiskt folk – när Nordisk familjebok skrevs använde man ofta ordet ”arier” i denna breda betydelse:

Filistéerna voro sålunda icke af semitiskt, utan af ariskt ursprung. Men efter allt att döma ha de tillegnat sig det kananeiska språket, så att de utan någon tolk kunde förstå eller göra sig förstådda äfven af israeliterna, hvilka talade samma språk. Likaledes torde de ha tillegnat sig kananéernas religion. I motsats till israeliterna erkände de icke omskärelsen, hvarpå G. T. ofta lägger vikt (Dom. 14: 9; 1 Sam. 18: 25; 31: 4 m. fl. st.).

Filistéerna hade alltså assimilerats i den semitiska, kananeiska kulturen. De pratade ett kananeiskt språk som israeliterna begrep och de dyrkade de kananeiska gudarna: ”I afseende på kultur torde de icke i någon högre grad ha skilt sig från kananéerna…”

Det är från namnet Filistéen vi har fått namnet Palestina:

Från Filistéen härrör det nu vanliga namnet på Israels land. Palestina är nämligen hos Herodotos namn på Filistéen, men har sedermera af greker och romare så småningom öfverflyttats på hela det område, som vi nu beteckna med Palestina.

Filistéerna levde längs Kanaans kust mellan 1200-talet f.Kr och år 604 f.Kr då de blev fördrivna av Nebukadnessar II till Mesopotamien. Det var alltså ett av de så kallade sjöfolken som i olika vågor på 1200- och 1100-talen f.Kr anföll Främre Orientens kuster. Egyptierna slog tillbaka dem på Ramses III:s tid.

Men återigen, varifrån kom det? En ny studie av filistéeisk DNA visar att teorin om att de var indoeuropéer och kom från Grekland verkar stämma. DNA-proverna har hämtats från skelett på en filistéisk gravplats i Ashkelon i södra Israel. Resultaten, som publicerades i tidskriften Science Advances i onsdags (3 juli), visar att filistéerna korsat Medelhavet från södra Europa.

Filistéernas utvandring från södra Europa, sannolikt den grekiska övärlden, sammanfaller med de grekiska bronsålderskulturernas sammanbrott för tre tusen år sedan. Goliat, skurken i Bibeln, är alltså en avlägsen släkting till Akilles, hjälten i Iliaden. Det stora diktverket handlar som bekant om en grekisk expedition över havet för att erövra Troja.