Patrik Engellau: Andan i armén

Patrik Engellau

Det lär finnas ett judiskt ordspråk som lyder ”Man gör en plan. Den går om intet.”. Leo Tolstoj skulle nog ha instämt. En av de bärande idéerna i hans roman Krig och fred är att kejsare och generaler kan planera och beordra hur mycket de vill men allt är fåfängligt ty verkligheten låter sig inte styras av aldrig så upphöjda mäns vilja.

För övrigt sticker verklighetens oändliga komplexitet hela tiden käppar i hjulet för de upphöjda männen. I praktiken kan de inte veta vad de ska besluta. Den ålderstigne, krumme och halvblinde Kutuzov var ryssarnas överbefälhavare vid slaget vid Borodino utanför Moskva, där ryssarna slogs mot Napoleons stora armé. Tolstoj beskriver hur det var omöjligt till och med för den vise Kutuzov att tolka verkligheten:

Överintendenten frågar vart provianten skall skickas, chefen för fältlasaretten vill veta vart de sårade skall föras, en kurir kommer ridande från Petersburg med ett brev från kejsaren som inte vill höra talas om att överge Moskva, en rival som fikar efter överbefälhavarposten – det finns alltid sådana – kommer med en plan, diametralt motsatt [tidigare planer]. Samtidigt är överbefälhavaren i behov av vila för att återhämta sina krafter, men han tvingas att höra på en aktad general som blivit förbigången vid utdelandet av utmärkelsetecken, från befolkningen kommer böner om beskydd, och en officer som varit ute för att rekognoscera terrängen kommer med en rapport som står fullkomligt i strid med det en annan officer just har inhämtat vid sin rekognoscering, medan en fånge framställer fiendens ställning på ett sätt, en spion på ett annat och så vidare.

Tolstoj beskriver hur Napoleon och hans generaler inför och under själva slaget gör upp storslagna planer om hur ryssarna ska besegras. Vid första kontakten med verkligheten bryter strategierna samman eftersom kartorna inte stämmer med terrängen och eftersom ryssarna finns någon annan stans än Napoleon tror. Ordonnanser skickas ut för att ge order till generaler men ordonnanserna hittar inte rätt general på grund av krutröken och ger därför ordern till någon annan varefter de skjuts ihjäl på slagfältet och inte kan rapportera tillbaka till staben.

Men om historien inte styrs av ledarnas beslut och planer, vad styrs den då av? Trots allt blir det ju någon sorts resultat som måste kunna förklaras. Det är, säger Tolstoj, i sista hand andan hos folket som fäller avgörandet:

Då vi vill finna historiens lagar måste vi lämna alla kejsare, ministrar och generaler ifred och istället studera alla de olikartade, oändligt små element som massorna leds av.

Detta har Kutuzov insett. I stället för att som Napoleon försöka styra striderna i varje detalj sitter han och muttrar för sig själv, tuggar på en stekt höna och tar emot rapporter från slagfältet. Han bryr sig inte så mycket om vad officerarna säger utan lyssnar på stämningen och tonen i deras redogörelser. Det viktiga är vad deras meddelanden säger om andan i armén. Vid ett tillfälle kommer en officer med skräck i blicken för att rapportera om svåra motgångar. Kutuzov tar officeren vid armen och för honom åt sidan så att han inte ska oroa de övriga samlade militärerna.

Vi kan med fördel dra lärdom av Tolstojs synsätt. Det spelar ingen roll vad utbildningsministern hittar på för det är ändå kulturen i varje skola – hur eleverna beter sig, hur föräldrarna tänker, hur lärarna tolkar världen – som avgör resultaten. Tänk på alla meningslösa beslut om lärarlegitimation och lärarmiljarder som fattats i Napoleons anda.

Fundera också på vad Tolstoj skulle ha sagt om en normal svensk valdebatt mellan framstående politiker som liksom Napoleons generaler förfäktar var sin ogenomtänkt strategi. Det där pratet kommer aldrig att sättas i verket, skulle den store författaren nog säga, och även om det skrivs nya regler och tilldelas resurser för att förverkliga planerna så kommer de i alla fall att gå om intet när de konfronteras med verkligheten.

Riktig statsmannakonst är förmågan att gestalta, uttrycka och ge styrsel åt en anda bland medborgarna som kan mobilisera deras goda krafter och ge riktning och mening åt de miljontals beslut de dagligen fattar. Riktig statsmannakonst är möjlig. Kutuzov fanns i verkligheten och likaså Winston Churchill och Gustav III.

37 reaktioner på ”Patrik Engellau: Andan i armén

  1. A skriver:

    Det du skriver om är att försöka skilja ut det väsentliga P.E, det sanna. Och med hjälp av det så går det att nå mål, både långsiktigt och kortsiktigt. Tex så måste ett antal faktorer inom islam ha träffat nåt otroligt nära någon sanning. Rakt på, något mycket mycket väsentligt. Dessa faktorer borde vi studera och förstå.

    Mvh A

    Gillad av 2 personer

  2. Fredrik Östman skriver:

    Du konstaterar faktum, men betraktar det som ett oförklarligt under. Tyvärr sker inga under, lika lite som detaljplaner bli utförda till punkt och pricka.

    Det som saknas är förmågan att bortse från det oväsentliga genom att göra meningsfulla, användbara abstraktioner. Detta är nyckeln och den är för de flesta människor otillgänglig.

    Gillad av 4 personer

  3. Bo Svensson skriver:

    Dessa insikter var väl motivationen för liberalismen. – Man insåg att besluten måste tas ute i verksamheten och inte centralt.

    Övergripande planering är övergrepp på dem som berövas makten över sina angelägenheter. – De folkvaldas roll är rättsordningens utformning och fortskridande perfektion så att utvecklingen må gå framlänges och inte peka mot avgrunden.

    Gilla

  4. Bo Svensson skriver:

    ”Riktig statsmannakonst är förmågan att gestalta, uttrycka och ge styrsel åt en anda bland medborgarna som kan mobilisera deras goda krafter och ge riktning och mening åt de miljontals beslut de dagligen fattar.”

    Detta låter ju inte som en roll för de folkvalda utan för någon med ordets makt och medel att göra sig hörd.

    Gilla

  5. gmiksche skriver:

    Tolstoy är inget sanningsvittne. Sanningen är sällan poetisk. Se:https://www.nytimes.com/2010/06/20/books/review/Mazower-t.html. Ryssarna insåg tidigt att Napoleon inte skulle nöja sig med att dominera Centraleuropa. De satte igång med hästavel i stor skala. Det var det ryska kavalleriet som om och om igen anföll från sidan och drog sig tillbaka snabbt. Med en nålstickstaktik som försvagade den franska expeditionskåren. Moskva utrymdes inte in panik utan planenligt. Med undantag för Borodino förvägrades Napoleon de fältslag han var van vid att vinna. Se även:https://www.dixikon.se/dominic-lievenrussia-against-napoleon-the-battle-for-europe-1807%E2%80%931814/. Ny som då underskattas Ryssland kapitalt. Med de följder det fått och får.

    Gillad av 2 personer

      • gmiksche skriver:

        Jag har inte underskattat den ryska vintern. Och inte Napoleon heller. Som inte tänkt dra sig tillbaka från det Moskva han ockuperat. Hans plan var att övervintra där. Men Napoleon hade inte räknat med att moskoviterna skulle tända på sin egen stad. Lite väl sent insåg han att enda räddningen var ett återtåg. För honom.fungerade det, men inte för den här han övergett då den mest behövde hans ledning. .

        Gilla

  6. lenam skriver:

    Våra politiker har på ett oskickligt sätt gjort sitt folk väldigt svårt att styra. Vi är nämligen ett mångkulturellt land med väldigt många olika värdegrunder. Landet kommer slitas sönder av motsättningar när pengarna börjar tryta. Kan bli riktigt farligt experiment. Hela världens ögon ser på. Klokt av Danmark att de insett tidigt att som Sverige vill vi inte bli.

    Gillad av 7 personer

  7. svenne skriver:

    ”För övrigt sticker verklighetens oändliga komplexitet hela tiden käppar i hjulet för de upphöjda männen. I praktiken kan de inte veta vad de ska besluta”.

    Våra ”upphöjda män” – i form av karriärsugna politiker – anser sig ha läget under kontroll trots att det sluttande plan som landet befinner sig på lutar brantare och brantare. Det avsätts stora summor i form av utkastade klickar till diverse ogenomtänkta projekt, men de pengar som tilldelas olika former av utspel kan liknas vid ”pärlor för svin”. Detta därför att det inte sker någon seriös bearbetning av projektens problematik innan pengatilldelningen sker. Ett exempel är att ”klienternas” möjligheter till missbruk inte undersöks överhuvudtaget, utan utgångspunkten är att alla bidragstagare är goda och ärliga, och först i efterhand erkännes den ”naivitet” som som i verkligheten är inbyggd från början och som inte går att försvara.

    För att stävja de olika typer av oönskade ”utmaningar”, som nu har tornat upp sig under den era som den ansvarslösa invandringspolitiken har bedrivits, krävs ganska många beslut som av många på ”den goda sidan” – t.ex. journalister och diverse tyckare – kan anses som inhumana och av rädsla vet politikerna ”i praktiken inte vad de skall besluta”. Denna beslutsångest är katastrofal för landet, men trots detta tycks det viktigaste i nuläget vara att kraftigt fördöma att SD:s och KD:s partiledare samtalade över en gemensam lunch!!!

    Gillad av 1 person

  8. Stefan Sewall skriver:

    Just detta har jag tänkt många gånger. Det går inte att centralstyra och planera som socialisterna tror. Under samhällskunskapen i skolan hade jag många invändningar. Alla planekonomier har havererat. (Nu även Venezuela, vilket SVT inte vill prata om). Uppfinningar och moden och katastrofer kullkastar alla planer och spådomar. Londons gator skulle varit fulla till 1 m höjd av hästskit om inte någon uppfunnit bilarna, enligt förutsägelser om den ökande drosk- och lasttrafiken 1890.
    Jag funderade under min skoltid över varför Sovjetunionen inte hade perfekt ordning och utmärkt levnadsstandard. Man läste om Sovjet och hörde deras propaganda i radio där medborgarnas rosenskimrande framgångparadis beskrevs, och samtidigt kom motsägande rapporter om total brist på de flesta varor. Det fanns inte korv, men väl bröd. Det fanns berg av tomspolar men inga bandspelare. Telefonlurar men inga telefonledningar. Grabbarna spelade fotboll med runda bröd som fanns i överskott. Nylonstrumpor och bilar kunde man bara drömma om.

    -Men man kunde ju planera allt uppifrån. Varför fungerade det inte? Varför var det inte bra med en prisminister som kunde bestämma alla priser på allt från Leningrad till Vladivostok? -Andan var väl inte så bra i verkligheten som i radio Moskvas (och radio Pyongyangs) lögnbasun.

    Andan fanns däremot i Reagans USA. Och friheten. Folk var fria att jobba och få till det.
    Den anda som Reagan åstadkom med sin persona med humor och optimism var det som behövdes. Reagans ekonomiska idéer var initialt inte perfekt genomtänkta. De rikaste blev rikare men det spelade ingen större praktisk roll. Det var optimismen han ingöt i folket både i USA och utanför som drog igång 80-talets högkonjunktur och knäckte planekonomiernas kapprustningshot. Reagan vann kalla kriget med sin charm utan att skjuta ett skott.
    Andan var rätt och folk jobbade fritt och gärna.

    Gillad av 6 personer

    • Hans Högqvist skriver:

      ”All makt utgår från folket” har av politiker och generaldirektörer förståtts som att de har fått tillåtelse att detaljreglera folkets liv.
      Den fullständiga bristen på förståelse av att ständiga förändringar av förhållanden i folkets förutsättningar och livsföring, som inte är förutsägbara av någon, leder till storartade slag i tom luft som leder till nationers undergång.
      I Sverige har vi inte längre ett tillräckligt försvar, ett rättsväsende som har brutit samman, sjukvård som inte längre mäktar med vård och en skola i fritt fall. Problem skapade av politiker och byråkrater, ivrigt påhejade av konsulter som ivrig fyller sina bankkonton i skatteparadis.
      Dessutom står vi inför en elkris!
      Som Stefan Sewall skriver är politikens uppgift att kratta manegen för enskilda individer – folket – att fritt ( utan intervention av byråkrati! ) skapa sina liv och sin utkomst. Inget mer. Se på Schweiz. Eller Reagen och nu Trump, de av Svenska politiker och MSM förkättade…

      Gillad av 2 personer

      • Stefan Sewall skriver:

        Det håller jag inte med om alls.
        Margaret Thatcher var konservativ och inte liberal. Hon stiftade (eller ville stifta) uttalat restriktiva lagar om medborgarskap i Storbritannien. Jag vet inte om dessa lagar gick igenom eller om de ändrades senare. Alla möjliga migranter från u-länder skulle inte alls kunna migrera till England hur som helst. Medborgarskap krävde brittiskt ursprung. Detta retade gallfeber på vänstern i Sverige som hatade Thatcher bl. a pga detta utslag av konservatism för att skydda sitt gamla England. I migrationsavseende var hon verkligen inte globalist utan protektionist.
        Global tullfri handel är en sak. Migrationspolitik en helt annan.
        Som alltid fanns också en stor skepsis mot EU hos henne och en majoritet av britterna. Det krävdes långa förhandlingar innan de gick med.
        Reagan mötte inte något stort problem med socialbidragskrävande immigration tror jag. Bidragen var väl inte så höga i USA att man kunde fara dit och sätta sig och kedja fast sig och begära att bli försörjd forever.

        Gilla

      • M skriver:

        Läs wikipedia artikeln en gång till. Thatcher och Reagan omfamnade Chikago skolans teorier och även teorier om Utbuds ekonomi. Det perspektiv du tar upp om nationella gränser etc har egentligen inte med klassisk liberalism att göra utan där såg man mer de viktiga punkterna som; Konstitutionell stat (demokrati, maktdelning),Marknadsekonomi, Medborgerliga fri- och rättigheter, Fri press, Universellt giltiga principer. Det var helt naturligt att ha kontroll på gränser, invandring, hävda den egna staten mm. Det var den ekonomiska politiken du ser konsekvenser av idag med krisen 2008 och situationen inom EU. Konservativa i USA eller GB är nyliberaler!

        Detta vansinne med invandringen då? Jag noterar att ”liberaler” i Sverige och i USA fått för sig att i mänskliga rättigheter ingår att fritt kunna byta land. Vad är det? Inte ens Milton Fridman (Thatchers och Reagans idol) ville gå så långt i sin bok ”Frihet att välja”. Även om han menade att det var en rimlig frihet som då krävde att människor fick ersättning efter sin produktivitet (dvs mycket låga belopp för invandrare) så var det orimligt pga konsekvenserna, så han avstod den propån trots sitt allmänna budskap att man skulle ha så liten stat som möjligt och att marknaderna alltid bäst själva ordnade allt, att man inte skulle använda t.ex. finansiella stimulanser, bara penningpolitik, och där skulle man begränsa penningmängdens tillväxt så den följde BNP (det misslyckade i USA under Volker FED och Reagan, så man fick överge, BoE drev aldrig den typen av politik, men det var nog mest taktik från Volker, PK vid den tiden, när han drev ned inflationen genererande tvåsiffrig arbetslöshet.

        Men varifrån kommer då dessa tokerier att inte slå vakt om det egna landet? Tron på marknader, globalism, liten stat, avregleringar OCH flöden av arbetskraft över gränserna (tur att inte Kina är nyliberalt…).

        Men om invandringen är den enda frågan som är relevant i distinktionen Liberal eller Konservativ, så är det tveklöst att det är en nyliberal tankefigur. Se Annie Lööf! Rheinfeldt! Björklund!

        Gilla

      • M skriver:

        Basen för att förstå vad som händer är ekonomiska ideologier. Vad gäller invandringen så har prominenta ekonomer som Paul Krugman och Assar Lindbeck konstaterat att det går inte för ett rikt land med utbyggda välfärdssystem att ha mer eller mindre fri invandring! Ser man det som jag även kulturellt och nationellt så kan man konstatera att det inte heller går ur den synvinkeln eftersom fattiga människor alltid dras till de rika länderna, som vi ser i flödena i Latin Amerika, från Venezuela till Chile och till Nord Amerika och även Europa eller från Mellanamerika till USA via Mexiko eller från Mexiko till USA.

        Gilla

  9. Christer L skriver:

    Denna övermaga napoleonska strategi är i vår tid globalismens. Strategin som sådan har alltid funnits, den är maktens konsekvens. Ta makten eller förlora. Den här gången är det bankindustrin som utser sig till herrefolket, och man ser räckvidden i teknologin som enda gränser för sin förmåga. En förmåga som dock är så mycket mindre än dessa anspråk, visar det sig efterhand. När idén att byta ut folk för att den vägen utöva skendemokrati stöter på oväntade kulturella problem försöker man bara förneka och skylla på andra, det är allt man har.

    Det är detta saken gäller. Och hävdandet av den demokratiska nationalstaten är den motkraft som fungerar, vill jag påstå. Detta skulle i P E´s liknelse motsvara det gerillamotstånd på Napoleons tid som kompletterade den ryska militärens krafter. (Taktiska reträtter som styr fienden. Bondbyarna bränner sina förråd, släpper ut kor och grisar i skogen, retirerar och gömmer sig, horder anfäktar de svultna och frysande soldaterna; därtill vädrets makter, årstidernas förändring, och inte minst religionen.)

    I vår tid behöver vi inte globalisternas värld, men de behöver vår. Demokratiska nationalstater i Västvärlden kan stänga dörren, de kan samfällt hota med att byta bank. Varför ska en massa pengar varje år försvinna in i miljardernas gravitationsfält, istället för i en utveckling för alla dessa folk i Asien, Mellanöstern, Afrika, Sydamerika? Varför respekteras islams anspråk men inte demokratins? Globalismen är redan passé, det är nu en fråga om hur destruktiv den hinner att bli innan den ger sig.

    Gillad av 4 personer

  10. Monica Eliasson skriver:

    Den svenska skolan är ett annat exempel. Trots otaliga experiment, all propaganda, all hjärntvätt från politikens sida att forma både elever och lärare till ”Den socialistiska Människan”, har ”Skolexperimentet” stannat vid en halvmesyr. Politikens planer och högstämda retorik visade sig svårare att genomföra i verkligheten än de föreställt sig. Tack vare trögheten bland personal och ledning, tack vare det passiva motståndet bland många lärare. Tack och lov för trögheten! Utan den hade skolan varit ett helvete på riktigt eller för att tala klarspråk: en fullfjädrad kommunistisk diktatur i miniatyr, vilket skolan sorgligt nog ändå blev på vissa håll, men inte alls så heltäckande som Politiken tänkt sig.

    Vid varje ny s.k. ”skolreform” gjorde många lärare, undertecknad inräknad, in i det längsta passivt motstånd, d.v.s. vi fortsatte med den traditionella undervisning, som vår långa erfarenhet hade visat fungerade bäst för alla inblandade: elever, lärare och föräldrar.

    Gillad av 8 personer

    • Rikard skriver:

      Hej.

      Jotack, det är bara att instämma!

      Det finns ett par institutioner som gjorde och gör tvärtom mot vad kåren i större eller mindre utsträckning gjort motstånd mot. (Varje årskulls didaktiska och pedagogiska position är ju föregåendes radikala progressivism och efterkommandes förstockade regressivism.)

      Institutionerna för pedagogik vid universitet och högskolor, och lärarhögskolan själv. Tack och lov att man gick utbildningen på den tiden man läste sina ämnen vid universitet med alla andra, och på samma villkor istället för den sandlådenivå LHS höll och håller (fast med tanke på att just LHS år för år gräver sig allt djupare torde de snart finna olja…).

      Dessa två platser producerar gott om nyttiga idioter, och just LHS förefaller varit en avstjälpningsplats för lärare som inte kan undervisa eller klarar att leva i verkligheten utanför teorins luftslott och elfenbenstorn.

      Jag lär aldrig glömma hur man ville underkänna mig på LHS då jag ”uppvisade en förlegad och instrumentell kunskapssyn”. Jag hade alltså, när övningen var att skapa, hålla och rätta skrivning, använt poängsättning per fråga i ett prov med olika delar där som lägst godkänt i varje del krävdes för godkänt totalt. (2 poäng för rätt svar, -1 poäng för fel, 0 poäng för inget svar – samma som man tillämpat vid universitet.)

      Att poängsätta så var alltså skäl för att underkänna en student.

      Inte heller lär jag glömma reaktionen när jag, och flera andra som levt i verkligheten och haft riktiga jobb innan vi slog oss på akademiker[pejorativ], frågade vad vi gör om en elev drar kniv mot en annan – ”Sådant händer inte i skolan” var responsen. (Visst, det är väl en tjugo år sedan, men det hände när jag själv var mindre välanpassad elev, och det är längre sedan…)

      Inte lär jag glömma den rektor som ansåg det fel när jag fredat mig från en angripande elev genom att oskadliggöra denne (mindre dramatiskt än det låter: väger man över 100 kilo och eleven kanske toppar 50 kilo på en bra dag, så…)med ett par grepp och nedtagning/låsning. Det var fel. Jag skulle tagit emot slag, sparkar med mera och ”de-eskalerat situationen utan konfrontativt bemötande”. Samma rektor informerad mig om att nödvärn inte gäller inom skolan, något som torde fascinera jurister.

      Eller vårt älskade Skolvärk – som inte kan svara på hur många pennor per termin och ämne en grundskole-elev har rätt till. Svaret ligger mellan en och oändligheten då man papegojaktigt svarar: ”Tillräckligt många”.

      När det gäller skolan är Somme och Västfronten en bättre militär liknelse än Borodino.

      Kamratliga hälsningar,
      Rikard, fd lärare

      Gillad av 5 personer

  11. Min strand skriver:

    Det är därför det är så allvarligt att kristendomen försvann, det var vårt kulturella kitt, svenskarna blev lätta offer för socialdemokratins utopi och är idag perfekta substrat för politiska aktivister, svenskarna är sjuka, utan rot, oskrivna blad som kan fyllas med politiska slagord. Det är just kulturen som är fundamentet för att alla små beslut som makten inte kan styra explicit över ändå för en riktning, denna kan vara konstruktiv, eller destruktiv. Pk-ismen är alltigenom destruktiv och svenskarna tar i alla små slumpmässiga steg fel beslut. Muhammed förstod detta väl och islam är mycket effektiv för en sak, att skydda sig själv, det är som en organism som får människors små beslut att få en riktning, man kan i detta säga att islam är pk-ismens motsats. Muslimska länder har inte förrädarstyre som vi har.

    Så det kulturella kittet är det som styr de små händelserna under ytan och det är för mig självklart att vi måste återvända till kristendomen. I USA så är det också denna kamp som är i centrum, det delades en video igår om detta, inte minst bland svarta så utspelar sig en dragkamp mellan tre poler, den kristna, den pk-istiska representerad av demokraterna och kulturellt förfall understött att deras välfärdsindustriella komplex, och nu islam som hela tiden värvat medlemmar bland den arga svarta underklassen som eldats upp av demokraterna (det var Obamas huvudsakliga gärning).

    Så kulturen styr det befälhavaren inte kan kontrollera:

    Gillad av 4 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Samtidigt är det den höga intellektuella sofistikationen inom kristendomen som förorsakar att vi (tror och påstår att vi) har givit upp den. Jag läser om reformationen och ser tydligt att det var exakt samma sak som dagens postmodernism. Samma idiotiska pedanteri och förkastande av all tradition och all vetskap. Calvin eller Foucault — samma sak!

      Gilla

  12. Supernovor och gummistövlar skriver:

    Vi har väl alla gått omkring i gummistövlar som läckt vatten. Hur pyttelitet hålet än har varit, letar sig alltid vattnet in. Ingen har väl tänkt att vattnet behöver en särskild intelligens för att hitta vägen in i stöveln. Existerar bara ett hål, hittar vattnet in av sig självt. Om tillräckligt många vattenmolekyler utövar ett samlat tryck, hittas alltid hålet in i gummistöveln. En vardaglighetens banalitet kan man tycka. Men en stor del av livets utveckling vilar på denna typ av enkel banalitet.

    Man kan även närma sig banaliteten ifrån ett annat håll. Tänk på en stjärna som exploderar som en supernova i en avlägsen galax. Och ut sänds mängder med energirika partiklar. Några letar sig efter några miljarder år ned genom jordens atmosfär och träffar mänskligt DNA i några könsceller. De ställer då till med en viss molekylär oreda. Det som vi kallar för mutationer. De flesta dåliga. Men några slumpmässigt fördelaktiga. Dessa de ”goda” mutationerna letar sig in i livet som en fördel. Som ”inverterat vatten” in i en stövel med hål. Och kanske denna mutation råkar vara den som senare räddar många individen från att dö av pesten.

    Verklighetens otaliga händelser dragna genom framgångens urvalsfilter leder till fram till evolutionär utveckling. Det var den som Darwin upptäckte. Den molekylära kunskapen bistod andra med senare. Darwin visste inget om galaxer, eller om gummistövlar. Men nog en del om pesten. Men definitivt inget om hur tunga stjärnor kan spränga sig själva i stycken.

    Men han visste tillräckligt mycket för att sammanställa en bok om arternas utveckling. Hur viktigt slumpens tärningskast är – och hur urvalet av slumpens skörd utgör grunden för livet utveckling. Och att utan dessa mekanismer skulle inte liv existera. Och därmed heller inga mänsklig försök till planläggning. Det som vi i så hög utsträckning ägnar oss åt i livets stora flipperspel.

    Gilla

  13. Jari Norvanto skriver:

    Det är sant att folklig moral och eventuell landstorm bidrar till att bryta ner anfallarens moral och förbindelselinjer. Vad det gäller slaget i Borodino så skrev von Clausewitz att det här var numerärt för sammandrabbningar ovanligt jämna förhållanden, även om den franska höll en högre klass. Slaget anses vara en taktisk seger för Frankrike, men en strategisk seger för Ryssland. von Clausewitz:

    ”I hela slaget förekommer inte ett enda drag av dominerande konst eller talang. Man avpassade bara krafterna stillsamt mot varandra och eftersom de var nästan lika, kunde slutet ej bli annat än att vågen sakta slog över åt det håll, där den starkare ledningen och den större krigserfarenheten låg.”

    ”Moskva utgjorde i alla händelser gränsen för det områden inom vilket en seger var möjlig.” Bortom det enorma vidder. von Clausewitz skrev att Ryssland var unikt geografiskt genom att det var långt till hjärtat och nådastöten. Och det är dithän man måste ta sig för att tvinga fram segervillkoren. Faktiskt såg han endast Sverige som delvis jämförbart i det avseendet, då för ca 200 år sedan (vilket kan vara svårt att förstå, om man tänker på Stockholms exponering sjövägen, men i gengäld är sjöslag inget som von Clausewitz avhandlar; kanske var det helt enkelt för få ‘boots on the ground’ möjliga att skeppa enbart sjövägen, för att göra en invasion och ockupation möjlig). Napoleons armé nådde Moskva men det fanns inte förnödenheter eller någon att förhandla med. Återtåget blev nödvändigt och armén decimerades under höstmånaderna. Det finns spekulationer om Sankt Petersburg skulle ha varit ett bättre mål för Napoleon, men det kanske skulle vara svårare att hålla i långa loppet eller framtvinga en seger?

    Gilla

    • bejji skriver:

      12 mars 1610 intogs Moskva av den 26-årige svenske fältmarskalken Jacob de la Gardie och hans svenska armé (där också utländska soldater ingick). Han hälsades av glada folkmassor ur den ryska stadens befolkning; detta pga att de la Gardie och hans uppdragsgivare kung Karl IX av Sverige stödde en av tronpretendenterna i kampen om makten i Ryssland vid denna tid och vilken också hade stöd av stora delar av Moskvas befolkning. Innan intåget i Moskva hade de la Gardie besegrat en rysk armé vid staden Tver, väster om Moskva.
      Så denne svenske fältherre lyckades med vad senare Karl XII, och även Hitlers generaler, inte kunde klara; omständigheterna var dock olika.

      Gillad av 1 person

  14. M skriver:

    Nog är kulturen väsentlig, men därmed inte sagt att strategier inte är väsentliga. Att Napoleon helt tappade kontroll över vad som skedde är knappast sant, men tidigt 1800-tal så var vad man idag kallar ”situational awareness” inte i närheten av dagens IT baserade militära kampanjer med tillgång till flyg, drönare, män på marken osv.

    Men att enögt tro att en ideologi eller en plan ska fungera utan att ta med element som samhällskultur, organisationskultur, etniska skillnader mm kan inte fungera och våra politiker som breder ut sig i Almedalen nu tycks tro att deras reklamfloskler påverkar världen, men det gör det inte utom att det politiska styret tycks ha havererat-

    https://www.bokus.com/bok/9780452010710/strategy-second-revised-edition/

    ”Liddell Hart stressed movement, flexibility, and surprise. He saw that in most military campaigns dislocation of the enemy’s psychological and physical balance is prelude to victory. This dislocation results from a strategic indirect approach. Reflect for a moment on the results of direct confrontation (trench war in WW I) versus indirect dislocation (Blitzkreig in WW II). He shows how Hitler almost won, and ultimately lost, World War II, and defines practical principles-”Adjust your end to your means,” ”Take a line of operation which offers alternate objectives”-that are as fundamental in the worlds of politics and business as they are in warfare.”

    Läste den här klassikern för ett tag sedan. Han går igenom militära kampanjer från antiken till vår tid och pekar på strategiernas betydelse och att de måste vara i samklang med ”grand strategy” dvs de övergripande politiska målen. Napoleons framgångar diskuteras utifrån betydelsen av rörlighet och flankrörelser och angripa försörjningsvägarna.

    Gilla

  15. Henric Ankarcrona skriver:

    Peter Englund behandlade frågan i sin essäsamling ”Förflutenhetens landskap”.
    Vid Waterloo funderade Blucher över hur han skulle förklara slagets förlopp och utfall.
    Det gäller politiken också. Hur ska oerfarna, obildade och unga politiker ha en aning om hur samhället fungerar?
    Tag plastpåseskatten! Hur stor ska en plastpåse vara? Svarta stora sopsäckar? Avfallspåsar i plast, kanske 25 st i en förpackning, ingår de också? En liten plastpåse på apoteket? En tunn plastpåse hos bonden som säljer grönsaker?
    Om det inte vore ett tidens tecken skulle det vara lätt att asgarva.

    Gillad av 1 person

  16. Magnus Rosensparr skriver:

    Winston Churchill blev inte avlöst av någon tillnärmelsevis i klass med honom själv, och inget har hänt sedan dess. Britternas styråra är fortfarande inte erforderligt bemannad men det är dock bara 64 år sedan. Betydligt värre är det för svenskarna, som senast hade sin styråra erforderligt bemannad av Gustav III, men det är 227 år sedan och förfallet är därför proportionellt mycket större här.

    Gilla

  17. Rolf Wasén skriver:

    Hej Patrik! Mycket fyndigt och djupt. Du går i den franske matematikern och fysiken Henri Poincarés fotspår (Einstein-Poincarés relativitetsprincip). Se ”Dykboken 90&99. Han tog också avstamp från Tolstojs observationer. Weekendhälsningar Rolf

    Skickat från min iPhone

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.