Jan-Olof Sandgren: Kriminaliteten i Sverige

Jan-Olof Sandgren

När det kniper kan även vänstern bli rojalistisk. Maria Robsahm går till storms mot Patrik Engellau för att han inte erkänner att kungafamiljen är riktiga svenskar. För hur ska man annars tolka hans rapport om invandring och brottslighet? Skulle prins Carl Philip löpa större risk att hamna i gängkriminalitet än prins Daniel, bara för att hans mamma är invandrare? Leder inte Engellaus ”påhittade” definition av svensk bakgrund raka vägen ner i extremhögerns bruna harmageddon? Att ens antyda att svenskhet skulle ha något med gener att göra, är ett majestätsbrott i dubbel bemärkelse.

Nu tror jag de flesta tolkar rapporten som att kriminalitet kan ha kulturella orsaker. Vi ärver kulturen från våra föräldrar som vi också delar arvsanlag med. Även om generna skulle sakna betydelse finns för närvarande ingen bättre markör för att avgöra vilken kultur vi troligtvis fick i oss med modersmjölken. Samma vänster som avfärdar genetiska samband som fascism, brukar inte ha några problem med att använda kön som genetisk markör när det gäller överrisk för våldtäkt.

Själv anser jag att all kriminalitet är genetisk. Vad som är kulturellt är laglydigheten. Få saker torde vara så naturligt förankrade i våra gener som tendensen att roffa åt sig det man behöver och vid behov eliminera besvärande konkurrenter. Det kallades inte ens kriminalitet förrän kulturen klev in på scenen och uppfann ordet.

Även kulturer vi kallar kriminella vill ha lag och ordning. Skillnaden ligger i vilken typ av ordning man förespråkar och vilka som ska skyddas av lagen. Ska det vara familjen, gänget, klanen, MC-klubben, rasen, religionen… Vilka ska inordnas i kulturens hägn och när kan man låta barbariet ta över?

Två viktiga slutsatser i rapporten är: 1) Majoriteten av brott i Sverige begås av människor med invandrarbakgrund. 2) Invandrares barn blir mer kriminella än sina föräldrar. En intressant observation många gjort är att den brottskultur som utvecklas ofta saknas i föräldrarnas hemländer. Av någon anledning uppstår den hos oss.

Varken kultur, etnicitet eller genetik räcker alltså som heltäckande förklaring. Det krävs ytterligare en faktor X för att förklara varför så många brott sker här och nu. Företrädare för invandrarorganisationer och den politiska vänstern brukar identifiera den faktorn som ”svensk rasism”, en teori som fått närmast officiell status. Sedan 80-talet har stora resurser lagts ner på ”antirasistiskt arbete”, framför allt i skolan. Trots det har inga tendenser till minskad kriminalitet kunnat skönjas.

En i mina öron troligare förklaring är att Sverige (av någon outgrundlig anledning som jag inte begriper) erbjuder särskilt gynnsamma villkor, för just invandrarbaserad kriminalitet. Några exempel:

-Vi tillåter invandring långt utöver vår egen integrationskapacitet.

-Man kan invandra till Sverige utan identitetshandlingar.

-Det är relativt lätt att skaffa falska och dubbla identiteter.

-Det har varit förbluffande enkelt för vuxna män att registrera sig som barn och slippa straffansvar.

-Vi prioriterar migration från kulturer som är maximalt svåranpassade till svensk arbetsmarknad.

-Det finns gott om pengar i den offentliga sektorn, kombinerat med generellt dålig beredskap för bedrägerier.

-Polisen i Sverige är ”human” och använder sällan våld.

-Befolkningen är närmast pacifistisk och inte så inriktad på självförsvar.

-Ett antirasistiskt samhällsklimat gör att etniskt våld riktat mot svenskar, ges låg uppmärksamhet.

-Gränskontrollen är bland de sämsta i EU, både när det gäller människor och stöldgods.
Sverige har ingen fungerande terrorlagstiftning.

-Straffskalan är låg. Brott som i andra länder ger höga straff kan i Sverige resultera i några veckors ”samhällstjänst”.

-Uppklarningsprocenten för våldsbrott, sexualbrott och även mord är mycket låg.

-Media brukar respektera anonymitet för brottslingar med utländsk härkomst.

-Dömda brottslingar kan få skyddad identitet.

-Den som häktas men inte kan bindas vid brott, får ofta generösa skadestånd.

-Svenska fängelser anses som de mest humana i världen.

Utan att ta ifrån människor deras personliga ansvar, har jag svårt att tänka mig hur man kan skapa en gynnsammare grogrund för invandrarbaserad kriminalitet. Har man det minsta intresse att minska kriminaliteten borde första åtgärden vara att på punkt efter punkt göra dessa villkor sämre.

Som mer långsiktig åtgärd bör man ompröva den ”gränslöshet” som blivit norm inom barnuppfostran, utbildning och även i mötet med invandrare. Alla uppmanas välja sin identitet på egna premisser, där ingen har rätt att ifrågasätta hur jag vill leva, vilken kultur jag har, vilken lojalitet jag har, vilka principer jag hyllar, vilket kön jag vill tillhöra etc.

Därifrån är steget inte långt till att välja sin egen moral. Den behöver ju inte nödvändigtvis sammanfalla med lagboken. Vissa kommer att tycka det är kriminellt att döda foster och kycklingar. Andra kommer att tycka att alla utanför den egna gruppen är lovliga byten.