Ibland blir jag lite trött på att det ska vara så svårt att få reda på vad som pågår när det gäller brottsligheten. Förra helgen cirkulerade en polishelikopter över mitt bostadsområde i närmare två timmar, så länge att jag faktiskt ringde till polisen och frågade vad som hade hänt. Svaret jag fick var att det hade inträffat en ”händelse”.

Det var förstås ingen lögn. Jag tar faktiskt för givet att polisen inte åker runt med helikopter utan att det inträffat en händelse. Men ändå. Lite mer detaljer hade varit välkommet, alldeles särskilt när man bor i området. Man vill ju gärna veta om händelsen består i att någon stulit ett tuggummi på Ica eller om någon öppnat eld och skjutit ner fem personer utanför tunnelbanespärren. Men händelse som händelse, kanske.

Inte ens när polisen smyger runt med hund under min balkong, vilket har hänt då och då genom åren, vill de svara på vad eller vem de söker.

– Men jag bor här. Jag vill veta vad det är som har hänt, brukar jag klaga. Och svaret blir nästan alltid detsamma:

– Tyvärr, det kan vi inte upplysa om.

Inte sällan åtföljs det korthuggna och avvisande svaret med en uppmaning om att gå in istället för att stå och hänga på balkongen. Och jag förmodar att det där med mild och vänlig dialog främst gäller brottslingar. Ofarliga svennebananer behöver man ju inte föra dialog med, så där kan man använda den bestämda polisrösten istället för den mjuka linjen.

Jag minns en gång, när jag var ute och promenerade och hörde skottlossning. När jag ringde larmnumret suckade killen i polisens växel och sa långsamt, med samma tonfall som vissa förskolelärare använder när de har att göra med särskilt besvärliga små knoddar:

– Det var smällare du hörde. Vi har inte fått något larm om skottlossning.

– Fast ni får ju det nu, invände jag. Av mig.

– Ja, fast du är den första som ringer. Men vi kan ju inte åka ut varenda gång folk hör smällare.

– Men jag tror inte att det är smällare. Jag tror det är skottlossning, envisades jag.

– Fast det är väldigt svårt att höra skillnad på. Och vi har som sagt inte fått något larm om skottlossning.

Goddag yxskaft, med andra ord, och lika bra att ge upp. Dagen därpå visste nyhetsmedierna att berätta att det hade varit skottlossning i ungefär det område där jag, enligt polisen, hade hört smällare. Samma tid, dessutom. Det kan man kalla en märklig slump.

Jag undrar fortfarande när polisen ansåg att de hade fått ett larm om skottlossning. När en person till hade ringt? Fem? Tjugofem? Sånt får man inte veta, för när det gäller informationen till medborgarna är polisen oftast väldigt förtegen.

Med tanke på hur svårt det tydligen är att få polisen att åka ut när det är skottlossning kan jag för övrigt inte låta bli att fundera på hur det kommer att bli nu när rökförbudet på uteserveringar, och utanför butiker, träder i kraft. Butiksinnehavare, och restaurangägare, kommer att vara skyldiga att se till att deras kunder eller gäster inte bryter mot lagen. Men samtidigt får de heller inte avvisa en rökande lagöverträdare. Så vad göra?

Svar: Tillkalla polis. En polis som är så hårt pressad att de kategoriskt avfärdar ett larm om skottlossning som ett larm om smällare, bara för att slippa skicka en bil, förväntas alltså rycka ut när en rökare befinner sig för nära en butik eller en restaurang. Hur tänkte våra folkvalda där? Kanske såg de framför sig forna tiders patrullerande konstaplar som regelbundet frekventerade trottoarerna, alltid redo att vänligt men bestämt hålla ordning och peka med hela handen.

Inom polisen diskuteras den nya lagen flitigt. Och Stefan Gustafsson, presstalesperson för polisen i region Väst sa till Ekot häromdagen att han inte tror det blir aktuellt att polisen kommer prioritera larm om överträdelser mot rökförbudet. Han tycker det vore olämpligt, säger han, att skicka poliser på rökförbud när de inte ens har resurser för att åka på inbrott.

Det har han förstås en poäng i. Vilket gör den nya lagen ännu mer meningslös. Dess enda effekt blir att de som struntar i lag och ordning kommer att fortsätta att röka som om ingenting hade hänt, medan skötsamma medborgare lydigt lommar iväg långt bort från butiksingångar och uteserveringar, om de alls vågar tända en cigg utomhus. När lagen sen ska utvärderas kommer utredningen givetvis att komma fram till att rökningen minskat avsevärt. Alla nöjda och glada. Buset-Svennebananen 1-0.