FÖRSTA FRÅGAN:

Hej fina Katerina!

Jag upptäckte för några år sedan att några av de relationer jag tagit för givna hade förändrats. Via MSM. Jag tar dig, Katerina, som exempel även om det finns flera. Innan du hamnade ”ute i kylan” – för att sedan, tror och hoppas jag, hitta värme på annat håll – så var du en av alla ”kändisar” som jag lite slött uppmärksammade. Förstrött intresse från min sida, men det var mysigt att då och då ta del av någon författarintervju på tv och så vidare.

Men så plötsligt fanns inte du i tv-sofforna längre. Numera tittar jag i och för sig inte längre så ofta på SvT – av rädsla för att Greider ska dyka upp vars person(lighet) jag utvecklat en fobi mot. Jag har nog blivit Greiderofob. Men det känns konstigt att den relation jag efteråt upptäckte mig ha med dig i tv-sofforna fick ett så snopet och snabbt avslut. Jag var inte beredd.

Har insett att jag väntar på att allt-ska-bli-som-vanligt. Du ska komma tillbaka (till tv-sofforna). Allt ska bli som förr. Men det kommer kanske inte att hända. Och även jag har ju gått vidare. Hittat dig igen på Katerina Magasin och nu på Det Goda Samhället. Och jag tycker nog att vår relation har fördjupats. Men ändå har jag alltså inte helt lyckats släppa tanken på att allt ska bli som förut igen.

Samtidigt verkar det pågå en enorm förändring vad gäller media – en omvandling kanske lika stor som när tryckpressen kom – som bland annat handlar om att gammalmedia som varit van vid envägskommunikation blir utmanad av nya aktörer. Och att vem som helst kan göra sig hörd på nätet. Vilket är underbart, det är till exempel roligt och utvecklande ”bara” att läsa kommentarerna på Det Goda Samhället.

Men, som sagt, jag har ändå svårt att släppa ”min gamla relation” till dig. Hur går jag vidare, behöver jag sörja det som varit och vad tror du kommer hända i min relation till dig härnäst?

Med vänlig hälsning från ”förvirrad mediekonsument”

KATERINA JANOUCH SVARAR

Hej kära förvirrade mediekonsument!

Du sammanfattar det rätt bra. Ja, våra relationer förändras i takt med att samhället förändras, och i takt med att medielandskapet ritas om. Jag förstår exakt hur du menar. Det handlar också om till exempel organisationer man haft förtroende för som man långsamt blir skeptisk mot, för att slutligen tappa tilliten för. Och politiker. Och opinionsbildare.

Många ”faller” i ett samhälle där lögn blir viktigare än sanning och där man upplever att det mentala förtrycket och förvanskningen av verkligheten tar sig allt sjukare uttryck. Jag tror inte att något kommer att bli ”som vanligt” igen, vi lever i ett paradigmskifte där allt förändras. Däremot är jag säker på att kriser i relationer leder till utveckling, på ett eller annat sätt.
För min egen del är det inte livsviktigt att sitta och låtsas som om allt är frid och fröjd i en tv-soffa, även om jag vet att många saknar mig i mainstreammediernas offentlighet! Du är inte ensam om att skriva till mig och sakna mitt ”gamla” jag. Jag tänker att man kan ha lite olika roller under ett liv. Jag har ju inte upphört att vara författare och journalist och jag fortsätter också att ge relationsråd, precis som du skriver, här i Det Goda Samhället.

Nej, allt kommer inte bli som vanligt, men det betyder inte att utvecklingen är negativ, tvärtom tror jag att vi alla gynnas av att aldrig stelna i en och samma form, att bara sitta som trötta mätta katter och bekvämt lapa i oss den grädde som ställs fram av en dominant husbonde är visserligen bekvämt men inte alltid utvecklande och givande. Jag tror på rörelse, energi, revolt om så behövs. Jag tror på tankens frihet, på att aldrig fastna, på att våga kasta sig ut i okända äventyr. Jag har roligare nu än när jag dansade efter etablissemangets pipa. Fler borde smaka på den känslan, jag är säker på att Sverige skulle sett annorlunda, och bättre ut då! Men din och min relation går vidare, starkare och bättre. Kram!
Katerina

ANDRA FRÅGAN:

Hej Katerina,
Jag har en fråga till dig. Om jag sover över hos min pappa och hans sambo är där. Är det ok att gå i underkläderna då?

Mvh ”osäker på etiketten”

KATERINA JANOUCH SVARAR:

Hej, tack för din korta fråga! Jag gissar att du har passerat tonåren? I så fall är det ju läge att bete sig ”vuxet”, även om du är hemma hos din far. Och i vuxet beteende ingår att man visar hyfs, respekt och är anständigt klädd. Olika familjer har dock olika syn på hur man uppträder inför varandra. Vissa har väldigt strikta regler, andra har en mer avslappnad, nästintill bohemisk attityd.

För att ge just dig ett tydligare svar behöver jag egentligen fler detaljer om hur era familjeförhållanden ser ut. Vet man inte riktigt vad som gäller, bör man ta det säkra för det osäkra. I sådana fall är det bättre att vara lite mer korrekt, än att utgå från att alla är lika lediga och avslappnade som en själv. En bra tumregel är att se hur din pappa och hans sambo uppför sig. Går de själva omkring i underkläderna inför dig? I så fall kan du säkert göra detsamma. Men om inte, så ska du inte heller göra det.

Katerina

Har du en fråga till Katerina? Mejla till katerina.janouch@detgodasamhället.com