Jan-Olof Sandgren: Värdet av tacksamhet

Jan-Olof Sandgren

När jag rest omkring i världen har jag lagt märke till en egenskap som verkar knyta ihop alla kulturer. Ber jag en främling om en tjänst som är enkel att utföra och därefter visar tacksamhet, blir de flesta glada. Det kan röra sig om att fråga efter vägen, tips om hur man tar sig fram i kollektivtrafiken eller var man kan komma över en god middag till ett rimligt pris. För det mesta uppstår några ögonblick av positiv bekräftelse, trots att jag bara ställer till besvär.

Det finns förstås undantag, men jag har ändå upplevt samma sak tillräckligt många gånger på olika kontinenter och inom olika samhällsklasser, för att dra slutsatsen att det rör sig om en egenskap djupt begravd i våra gener.

Författaren till Havamal, som levde för drygt tusen år sen verkar ha gjort samma iakttagelse:

Vatten tarvar vandrarn, som kommer till måltid,
handduk och vänlig välkomst;
välvilligt sinne, om han sådant kan vinna,
samspråk och bjudning tillbaka.

Jag föreställer mig att när två hominider möttes i urskogen för någon million år sen, var den kommunikation som stod till buds att utbyta tjänster, kanske något ätbart, och om tjänsten mottogs med tacksamhet var det ett tecken på att ingen tänkte ta fram knölpåken för att slå den andre i huvudet. Därifrån är steget inte långt till att utveckla goda relationer och i förlängningen högtstående civilisationer.

Att uttrycka tacksamhet är en subtil egenskap, som bör ha utvecklats tidigt i vår historia (kanske innan vi utvecklade språket) och fungerat som kvitto på att knölpåken lagts åt sidan. Tacksamhet är därför en internationellt gångbar hårdvaluta med vilken jag kan köpa andra människors sympati, generositet och samarbetsvilja. Utan den valutan kanske mötet mellan de två hominiderna slutat på ett helt annat sätt. Civilisationen kanske aldrig hade blivit byggd.

Står jag exempelvis på en gata i New York och har tappat pengarna och inte hittar hem till hotellet, kan jag ändå få hjälp med en mängd saker. Kanske låna någons telefon, få hjälp att hitta hotellet, kanske bli bjuden på en hamburgare, bli tipsad om hur man kontaktar ambassaden eller bara få lite välbehövlig sympati. Allt jag behöver göra är att visa att jag känner tacksamhet. Därför är det konstigt att tacksamhet står så lågt i kurs idag, när så många reser. Det finns också en uppfattning att rättigheter och tacksamhet på något sätt utesluter varandra.

Rashid Musa väckte en del uppmärksamhet när han på nationaldagen talade om för sina följare på Facebook att de inte behövde visa någon tacksamhet mot Sverige. Därför att det inte står i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna att man måste göra det. Nu finns det ganska många saker som inte står i FN:s deklaration, men som ändå finns anledning att göra. Om man till exempel kommer som kvotflykting till ett land och beviljas medborgarskap har man anledning att respektera det landet, i synnerhet på nationaldagen. Om man sen väljer att verkligen göra det är en annan sak. I Sverige har man laglig rätt att bete sig som en skitstövel och den rätten gäller förstås även Rashid Musa.

Men åter till det här med tacksamhet. Rashid Musa verkar mena att om det hade stått i deklarationen om mänskliga rättigheter att alla som fått asyl i Sverige måste känna tacksamhet, då skulle han och hans följare ha gjort det. Han verkar inte ha förstått att visad tacksamhet är en typ av kommunikation, en del av ett relationsbygge. Vad en FN-deklarationer säger om saken är egentligen rätt ointressant. Vad han gör är att han devalverar valutan ”tacksamhet” så att den blir ungefär lika värdefull som D-marken i 20-talets Tyskland. Man kan köpa ungefär lika mycket sympati för Rashid Musas tacksamhet, som man kan handla för 1 Bolivar på marknaden i Caracas.

46 reaktioner på ”Jan-Olof Sandgren: Värdet av tacksamhet

  1. Jan Andersson skriver:

    Jag håller med i allt. Orientaler i synnerhet anses ”outgrundliga” med absolut nollställda och ointresserade ansikten om man ställer en fråga, men spricker upp i varma och vänliga leenden i samma sekund som de förstår vad man vill och att de kan hjälpa till.

    Inom Kväkarrörelsen finns ingen Gud, utan endast välviljan människor emellan. Mycket tänkvärt.

    Att muslimer inte vidkänns denna djupt mänskliga grundläggande egenskap beror förstås på att det inte står ett ord i Koranen om att man skall vara sådan, utan hellre slå ihjäl de man möter om de är annorlunda.

    Inte heller inom socialismen skall man känna tacksamhet för det som är ens rättighet att få.

    Gillad av 3 personer

    • Bengan skriver:

      Jag tillhör gruppen icke arbetsföra pga både fysisk o psykisk besvär. Jag har mycket stor stor sorg över att inte längre kunna yrkesarbeta och dra mitt strå till men känner en enorm tacksamhet över den hjälp jag får. Tidigare röstade jag på sosse för tänkte att det var tack vare sossarna som jag fick hjälp. Men antar nu det snarare är det allmänna välståndet som ökat. ”Förr” hade en sån som jag inte överlevt. Så jag är väldigt tacksam. Tack tack tack till alla er här som fortfarande kan yrkesarbeta. Jag är enormt tacksam för att jag lever, jag inser att jag inte skulle gjort det er förutan. Tänker när jag handlar mat på alla som arbetat med att t ex köra dit matvarorna. På bönderna som producerat maten, Jag har som sjukpengspensionär inte mycket pengar, men tänk att jag faktiskt är fri, sitter inte på mentalsjukhus som jag nog gjort om jag fötts tidigare då jag inte riktigt klarar att hantera ”normala krav”. Jag har inte psykoser eller något ”tungt” men kognitivitiva funktionsnedsättningar som gör mig långsam . Nu kan jag t ex handla apelsiner på IcA, är så tacksam. Tack till er alla!!!!

      Gillad av 5 personer

      • Rolf Wasén skriver:

        Jag är tacksam mot Dig och alla andra med någon allvarlig funktionsnedsättning. Ni har av livets lott fått ta bördan av att vi andra klarat oss ganska skapligt.

        Just av den anledningen har vi våra socialförsäkringar. Ja, jag menar försäkringar. När olyckan slår till vet ingen av oss.

        En liten sträckning i ljumsken gjorde mig väldigt oförmögen. Sedan dess har jag blivit bättre på att hålla upp dörrar och vänta på dom som inte är lika snabba.

        Så Bengan, låt oss tillsammans väva en väv av förståelse och ömsesidig hjälp.

        PS! Vad bra du skriver. DS.

        Gilla

    • Maja skriver:

      Reaktioner mot att Nyamko Sabuni valts upplever jag iofs som reaktion mot att hon inte visar ”tacksamhet” och kallar sig ”rasifierad” och offer.
      Alla dessa kvinnor som inte tycks tåla att en kompetent kvinna blir ledare. Citerar:

      ”Den före detta riksdagsledamoten Kerstin Heinemann, som var andra vice talman 2002–2006, uppger att hon som ”socialliberal” inte kan stödja den ”högervridning” nu väntar för partiet.

      ”Nu har jag funderat färdigt, lämnar Liberalerna där jag varit medlem i 52 år. Den nya inriktning som skall skapas nu, kan jag inte dela. Socialliberal har jag alltid varit och kommer att förbli, men med den nya inriktningen finns inget plats för mig. Det är med stor sorg i hjärtat jag fattar det här beslutet, men jag följer min övertygelse”, skriver Heinemann på Facebook.

      Linnéa Darell, också före detta riksdagsledamot, meddelar på Facebook att hon nu lämnar partistyrelsen.”

      Slut citat. Psykologiskt fenomen med så starka känslor. Sabuni är kompetent. Och säkert tacksam för att hon numera är svensk medborgare.

      Gillad av 2 personer

  2. Mats Ahlberg skriver:

    Jag tror att det handlar om stolthet, och i många fall om insedd underlägsenhet. Den som är trygg i sin person, kan enkelt kosta på sig att visa tacksamhet, den som är otrygg/känner sig lägre värd, blir på något sätt påmind om sin ”position” varje gång den ska visa tacksamhet.

    Detta resonemang implicerar att de flesta av de som söker och får hjälp, innerst inne inte är tacksamma mot hjälparen, utan bara besvikna/frustrerade över att behöva ta hjälp. En del kan hantera sin egen besvikelse och leva på, andra fastnar i frustrationen, och tar tillfällen att uttrycka den.

    Slutsatsen blir att de som måste/känner sig tvingade, att söka hjälp för att de inte klarar sig själva, bär på en känsla av misslyckande och har då lätt att utveckla en hatisk inställning, som projiceras på den hjälper/föder dem.

    Gillad av 1 person

    • Hans T skriver:

      @Mats: Jag lever på sjukersättning – dvs det som kallades förtidspension förut – och även om det inte är mitt eget fel att jag blivit sjuk kan jag känna igen mig i det där med underlägsenhetskänslor då jag inte kan arbeta, och att jag kämpar med bitterhet och hat. Bitterhet att hjälp av läkare med mera inte fungerat o sånt. Men det är inte läkares fel att inte all sjukdom kan botas. Läkare gör i regel sitt bästa. Det finns kroniska sjukdomar som inte kan botas nu, men kanske i framtiden. Och min dominerande känsla är ändå en djup tacksamhet gentemot mina landsmän det svenska folket över att jag fått hjälp med sjukersättning, jag inser att det inte är någon självklarhet.
      Jag antar att många som kommer hit som riktiga flyktingar kämpar med bitterhet över att ha tvingats börja om från början och att det då kan bli hatiska känslor mot svenskar som ”har allt”. Men vi är många svenskar som inte ”har allt”. Min dominerande känsla är dock djup tacksamhet över att jag trots att jag bittert nog och mot min vilja blivit kroniskt sjuk får hjälp av mina landsmän.

      Gillad av 3 personer

    • Kattis skriver:

      Alla måste vi då och då begära hjälp och det minsta man väl då kan begära av oss som hjälpsökande är att vi visar tacksamhet i vår tur mot de som hjälper oss. Vare sig det är hjälp med en vägbeskrivning eller att komma över ett ex.

      Gillad av 1 person

  3. Jari Norvanto skriver:

    ”Rashid Musa väckte en del uppmärksamhet när han på nationaldagen talade om för sina följare på Facebook att de inte behövde visa någon tacksamhet mot Sverige. Därför att det inte står i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna att man måste göra det.”

    Men det kanske står i Kairodeklarationen, muselmanernas motsvarighet? *honk honk*

    Gillad av 1 person

  4. Christer L skriver:

    Det saken gäller är alltså otacksamhet. Det är något som vi svenskar känner igen som väldigt dåligt. Att visa tacksamhet är eller var på den gamla goda tiden folkvett och en förutsättning för umgänge. Fick vandraren en skopa vatten när han kom förbi skulle han säga tack, då var allt väl – annars jävlar. Och rätt så. Sedan kom vänstern och fann att stå med mössan i handen och bocka och tacka alltid var förnederande. Man hittade på detta om rättigheter. Så nu kommer vandraren och kräver en skopa vatten. Eller varför inte en dyr jacka eller en mobiltelefon? Hur lätt vandraren växlar från från gäst till tjuv, från vädjan till hot! Egentligen ingår alltihopa i samma arketypiska rit. Så har vår gästfrihet, som ingår i den ursvenska varianten av riten, medfört våldgästande muslimer som denne herr Musa, som spottar åt vår gästfrihet. Men nu går detta inte att besvara med att slänga ut honom, ty han hävdar sin rätt, sin demokratiska och mänskliga rätt att vara oförskämd och förstöra relationen och skapa konflikt (och mäktiga sossar stöder detta). Det är den rituella innebörden av gesten han gör, en krigsförklaring. Som hetsar hans gelikar, som då fortsätter att se honom som sin ledare. Så blir det när samhällslivet ideologiseras och verkligheten döljs i pseudoreligiös propaganda.

    Gillad av 9 personer

  5. Stig Bergman skriver:

    Människors möte ~ Hjalmar Gullberg

    Om i ödslig skog
    ångest dig betog,
    kunde ett flyktigt möte
    vara befrielse nog.

    Giva om vägen besked,
    därpå skiljas ifred:
    sådant var främlingars möte
    enligt uråldrig sed.

    Byta ett ord eller två
    gjorde det lätt att gå.
    Alla människors möte
    borde vara så.

    Gillad av 2 personer

    • Margareta skriver:

      Den dikten fanns i någon av de böcker med exempel på svensk litteratur som användes i gymnasiet under tidigt 1960-tal. Jag tyckte mycket om den. Så enkel och så talande. Alltför mycket har förändrats sedan Hjalmar Gullberg skrev dikten.

      Gilla

  6. lenam skriver:

    Bra analyser av denna brist på tacksamhet som man har stor avledning att undra över. Denna brist på tacksamhet är en krigsförklaring. Man hatar oss och vårt godhet helt enkelt. Man vill hellre utnyttja och bedraga än visa tacksamhet. Det finns också konspiratoriska föreställningar i invandrarleden om att vi har baktankar med vår godhet. Vi är egentligen ute efter att stjäla muslimernas barn. Socialtjänsten är vår förlängda arm som stjäl deras barn om vi kan.

    Gillad av 2 personer

  7. Benjamin Dhover skriver:

    Rashid Musa har ju tekniskt sett rätt i sak. Så nästa gång han får växel i affären, ska han inte klaga om kassörskan spottar på slantarna och slänger dem på golvet istället för att räcka över dem som civiliserat folk. Vadå, han fick ju sin växel precis enligt lagens bokstav! Eller varför inte om alla som känner igen Musa på gatan tar för vana att demonstrativt spotta en decimeter framför hans fötter. Vadå, så länge loskorna inte träffar har inget brott skett i lagens mening! Osv…

    Möjligheterna att vara en skitstövel inom regelbokens hägn är i det närmaste oändlig. De flesta av oss varken orkar eller vill utforska detta deprimerande område, men om Musa nu gett sig fan på att slå an den tonen så kan han ju knappast klaga om pursvenskarna i hans omgivning svarar med samma mynt.

    Gillad av 6 personer

  8. Min strand skriver:

    Ja, som de flesta pk-ister eller forna pk-ister så verkar Sandgren ha missat just de länder där man INTE visar tacksamhet. på många ställen så existerar inte begreppet, främlingar är några man tar av. Så ofta läser jag att unga män lämnar välkända regioner för att ”det inte finns några jobb” men istället är det ju så att de själva och den kultur de lever i och efter inte VILL HA några jobb, man vill bara ha. Man skapar inga jobb för att ingen vill jobba. Man saknar i stort sett alla de beståndsdelar i sin kultur som gjort väst framgångsrikt och också flera östasiatiska kulturer. Inget bistånd i stort sett gick till Östasien, de lyfte sig baserat på sin kultur, liksom andra gör motsatsen. Nej, dessa folk kommer hit för att här kan man få utan att göra, och ta utan att få straff. Uppvaknande pk-ister som inte förstår att de är till 99% kristna västerlänningar kan inte förstå att andra kulturer på väsentliga vis är exakt MOTSATSEN. Tacksamhet mot främlingar är inte på något vis universellt, det måste läras in.

    Jag uppfattar många kulturer som om de är som de allt fler barn man nu påstår har ADHD, jag satt bredvid ett sådant barn igår. Han satt ivägen på ett rastställe så jag sade till honom att nu får du flytta dig lille man, då tittar han på mig men har inte sina föräldrar i närheten, det han ser är ett milt hot, så han flyttar sig. Senare rapade han i min riktning och jag sade att det var en väldigt misslyckad uppfostran du gett din son till mamman. I gamla dar då hade barnet fått en smäll, och slutat rapa mot främmande. Då kom ADHD ursäkten, men jag är säker på att jag lätt fått barnet att sluta rapa. Vissa kulturer är helt enkelt ADHD-kulturer, de har inga mekanismer för att bygga upp gränser som frivilligt sedan kan accepteras utan den värsta tar allt, därför placerade man en helt kompromisslös Gud på toppen så att de som styr kan ta sin auktoritet från honom. Liksom barn med ADHD så kan man få dessa kulturer att sköta sig, men det är med rakt motsatta metoder än de som idag används, och ju längre det fortgår desto mera kraft behövs. Utan att de känner ett hot från någon starkare så kommer de aldrig att sluta, och tacksamhet, ja det vet de inte vad det är.

    Gillad av 4 personer

  9. Aha skriver:

    Om jag kom till ett annat land och levde på försörjningsbidrag skulle jag känna stor tacksamhet och göra stora ansträngningar för att ta mig ur bidragsberoendet. Väl gjort skulle jag fortsatt känna stor tacksamhet för att jag kan och får bruka landets infrastruktur och välfärdssystem som det torde ligga avsevärda uppoffringar bakom.
    Jag skulle inte drömma om att missbruka gästvänligheten genom brottslig verksamhet. Om så ändå skulle ske skulle jag naturligtsvis acceptera utvisning.

    Människor som inte resonerar som jag känner jag ingen frändskap för.

    Gilla

    • cmmk10 skriver:

      ”göra stora ansträngningar för att ta mig ur bidragsberoendet.”

      Om jag gives möjligheten att leva t ex i Sydney, och fick bostad och bidrag som gav mig en hög levnadsstandard, så hade jag inte gjort någonting för att förändra min livssituation – jag sitter nöjd och gungar inte båten! 😉

      Gilla

  10. UlfH skriver:

    Att visa tacksamhet till hjälpsamma människor borde vara en självklarhet som underlättar samvaron i vår värld. Detsamma gäller att hälsa, något som tycks avta i vår tid. Allt för ofta möter man stirrande människor som rusar förbi eller stirrar in i en telefon. Människor blir mer och mer inåtvända, allt mindre intresserade av den verkliga välden, och det är ingen bra utveckling, speciellt för unga människor.

    Gillad av 1 person

  11. Willy Lindqvist skriver:

    Märkligt att Rashid Musa hänvisar till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, eftersom de inte erkänns inom islam. Kanske var det ett sätt för honom att visa sitt förakt för FN-deklarationen. Möjligen anser han i stället att vi svenskar ska känna tacksamhet för att han befinner sig här och beviljar honom och den organisation han representerar stora bidrag.

    Gillad av 1 person

    • Central Plexus skriver:

      En annan välkänd person Özz Nujen, hade för några år sedan en debatt med Alice Teodorescu i svt 2 aktuellt om detta med tacksamhet. Han ansåg att någon tacksamhet för att få ta del av välfärden var helt obefogad. Alice T var av motsatt åsikt och piskade upp Nujen ordentligt i debatten. Kul föreställning.

      Gillad av 1 person

  12. Eva Danielsson skriver:

    Jag kan inte låta bli att tro att J-Os erfarenheter ändå kommer från civiliserade kulturer. Även om mycket är nedärvt och universellt av mänskligt beteende så måste det gödas och utvecklas alternativt förstöras eller omformas. Kulturen man får med modersmjölken och det samhälle man växer upp i lyckas när beteendemönster som gynnar både individen och flocken består medan negativa impulser och handlingar kan tämjas. Om man vill ha ett samhälle med samarbete människor emellan, vill säga. Som i västvärlden. I alla fall förr.
    Annars kan ett samhälle bygga på makt och förtryck där allt mellanmänskligt beteende måste förhålla sig till rangordning och repressalier. Rashid Musa är väl en av frontsoldaterna för en sådan ociviliserad kultur. Som har ockuperat delar av vårt land och anser att de äger både markytan, pengarna och vilka värderingar som ska råda. Eftersom de inte motas bort. I klankulturer äger man direkt det man kan förse sig med och om man fick det utan motstånd så betyder ju det bara att de andra är svaga och dumma. Tacksamhet utanför den egna klanen finns inte på kartan.

    Gillad av 2 personer

  13. L xson skriver:

    Mycket bra inlägg!

    Jag har själv bott utomlands och jag fick fråga grannar och medmänniskor om hjälp hela tiden i början för att komma in i kulturen och göra rätt för mig. Finns massa traditioner och kulturella saker om inte går att läsa sig till.

    Jag fick hjälp av en granne när jag skulle opereras i det nya landet då jag inte riktigt fattade hur sjukvården fungerade och jag kunde inte alla olika sjukvårds termer på det språket. Hon följde med på läkarbesöket innan operationen och så frågade vi massa olika frågor och hon försäkrade att allt gick rätt och riktigt till med allt inför operationen. Att det var en bra läkare och bra sjukhus etc Jag var så tacksam så jag har inte ord för det. Ingen rätt till tolk på mitt hemspråk där inte hahaha. Allt gick bra.

    En av grannens bekantas barn var tvungen att operera bort blindtarmen och det var oerhört kostsamt och dyrt för den familjen. Så folk fick gå ihop för att samla in pengar så de kunde betala för detta.

    När man själv har andra erfarenheter inser man hur mycket som man ”får” i Sverige bara genom att vara medborgare:

    fred, fri skola och gymnasium, demokrati, sjukvård, mediciner, informations och yttrandefrihet, religionsfrihet, rätt till massa olika bidrag, vård och omsorg för funktionsnedsatta/äldre etc

    Det är absolut ingen självklart i stora delar av världen. Jag blir oerhört provocerad över allt klagande i sverige vad man INTE får. Visa mig vart i världen man får lika mycket som vi får i Sverige. Särskilt nyanlända.

    När jag bodde utomlands var allt dyrare för mig för att jag var ny i landet: försäkringar, öppna bank konto etc Det var dyrare för de inte hade någon historia om mig och då var man tvungen att betala dyrt först för att sedan när man visar att man är pålitlig och skötsam så sänks kostnaderna. Var det rasism? tänkte inte ens tanken utan man får ta seden dit man kommer och om det är så systemet fungerar där så har det ju inte med mig personligen att göra för de visste ju inte ens om att jag fanns när systemet skapades.

    Gillad av 3 personer

  14. Håkan skriver:

    Bra synpunkter Jan-Olof Sandgren, som oftast – men din tro på ”den gode vilden” så som du skrev om tänkta möten mellan urtida människor och att utbyte av tjänster och tacksamhet kan ha varit början på samhällsbyggande mellan individer och allt större grupper kan diskuteras om man säger så.
    Om du inte redan har läst den, så läs ”The World Until Yesterday” av Jared Diamond, en bok i vilken en mindre uppbygglig bild av människors psyken och gruppbildningar beskrivs ingående, av en författare som ägnat sitt liv åt att studera och forska på fältet.
    Bland de som lever i så små grupper att de sällan möter en främling, delvis än i dag i till exempel Nya Guinea, var det ända tills för en eller två generationer sedan vanligt att en ensam främling slogs ihjäl om han inte hann fly, av det enda skälet att han var en obekant och därmed troligen farlig.
    Vilket känns igen också numera, eller hur? Vad säger kommentarsfältet?

    Gilla

    • olle reimers skriver:

      Har också läst boken. En fascinerande inblick i begreppet rasism och vad det medför i form av praktisk tillämpning.

      Rasism är det naturliga tillståndet, vilket givetvis inte får sägas. Folkmord är legio.

      I Europa kom länderna så småningom fram till att samarbete gynnade fler mer. Hitlertiden visade dock vad som fanns under ytan.

      Nu är vi där igen. Nu är det den vite mannens tur att bära hundhuvudet.

      Gilla

      • Rikard skriver:

        Hej.

        Visst är det så.

        Lojaliteten med det vi identifierar som våra egen grupp är det allt annat bygger på. Vilka gruppmarkörer man använder växlar: det räcker ju med tre samlas för att två skall hitta ett sätt den tredje avviker på. Markörerna är ordnade i lösa sammanhang som samverkar och vars hierarki är ständigt föränderlig – också fullt naturligt. Flockledaren är ledare, men spanaren är den som kan vägen är troligen ett ur-exempel på detta.

        Man kan med fördel titta på Trettioåriga kriget: det första moderna kriget.

        De få svenskar som överlevde och kom hem igen, svalt till döds som tiggare medan deras befäl och andra uppsatta kunde vältra sig i överflöd av det krigsbyte som tagits, och den lön de lovats av staten. Trots att detta var samma folk, var lojaliteten då mot den egna klassen, inte mot folket (rasen som begrepp var inte uppfunnet än).

        Så såg lojaliteten mellan rik och fattig ut då, i det tidevarv när den kristna etiken var allenarådande.

        Men visst är det sant som du säger: under all civilisationsfernissa gäller ”hellre du än jag, hellre främlingen än vi”.

        Folk som förnekar eller glömmer detta dör ut.

        Kamratliga hälsningar,
        Rikard, fd lärare

        Gilla

  15. Rikard skriver:

    Hej.

    Den som uppfattar att den har det den har i kraft av rättigheter (eller snarare att den är berättigad till det den har) behöver varken känna eller visa tacksamhet: så är troligen fallet med Rashid Musa och andra som han, svenskar eller ej. Samtidigt reser en del krav på att svenskar och andra vita folk skall känna och visa tacksamhet för var det råkat födas – en tanke som det är så mycket fel på att det är svårt att veta var man skall börja nysta upp den.

    Exemplen med tacksamhet mot människor som hjälper en halkar lite snett: det är ju enskilda som känner med dig där du står utan telefon, plånbok med mera i ditt exempel. Det är inte hela folket i det landet som kommer stormande och hjälper dig, utan personer med ansikten.

    Jag nämner detta då vår hjärna har tämligen svårt med stora tal – en miljon kan den inte föreställa sig som en miljon (t ex) tändstickor; istället ‘ser’ hjärnan en hög tändstickor, alltså en sak. Detsamma gäller grupper av människor – ju större gruppen är desto mer abstrakt och generell är den för oss. Gruppen ‘svenskar’ är för Rashid Musa ett ansiktslöst kollektiv som lever orättfärdigt och syndigt och som är orättvist rika och välmående på hans gelikars bekostnad – varför skulle han visa denna grupp tacksamhet?

    När han dessutom ser sina egna som mer värda och kommer från ett samhällssystem där den som är så svag att den måste be om hjälp därmed underkastar sig och visar respekt (inte i svensk betydelse utan just i betydelsen lydnad och underkastelse) kan han inte visa, än mindre känna, tacksamhet: det vore för honom att erkänna att svenskar och Sverige är hans folk överlägsna i leverne, seder, vanor och så vidare.

    Sedan är det en hårfin gräns mellan att anse att en hjälpbehövande skall visa tacksamhet och kräva att en hjälpsökande ödmjukar och förnedrar sig, men så är ju inte fallet här.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS Den som själv skapat det den har kan däremot känna tacksamhet – mot gud(ar), ödet, lyckan och turen eller något annat, men det är inte samma sak som avses i inledningen. DS

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.