Patrik Engellau: Trovärdiga förklaringar

Patrik Engellau

Det är lätt att föreställa sig att det måste finnas onda avsikter bakom obehagliga förhållanden, till exempel att den ökade brottsligheten i Sverige orsakas av det sitter elaka människor på betydelsefulla poster och fattar beslut vars syfte är just att brottsligheten ska öka.

På motsvarande sätt skulle man kunna anta att den enhälliga riksdag som år 1975 antog proposition 26 om att Sverige skulle bli mångkulturellt hade en långsiktig plan som gick ut på att undergräva den nedärvda svenska kulturen bland annat genom att ge positiv särbehandling åt importerade alternativ (till exempel ”att medlemmar av språkliga minoriteter som är bosatta i Sverige genom samhällsinsatser bör ges möjligheter att själva välja i vilken grad de vill behålla och utveckla sin ursprungliga kulturella och språkliga identitet”).

Mer generellt är det problem vi står inför som medborgare att försöka förstå vad som händer i vårt samhälle. Hur kommer sig alla de problem som ett efter ett uppenbarar sig för oss, skola, migration, kriminalitet, bidragsfusk och så vidare?

Ett svar är som sagt att beslutsfattarna vill ha det så här. Politikerna engagerar sig aktivt för att kriminaliteten och den upplevda otryggheten ska öka och att äldreomsorgen ska sättas på svältkur så att de äldres livskvalitet ska sänkas under deras sista levnadsår.

Jag har svårt för den typen av förklaring, inte för att jag inte tror beslutsfattare om ont, utan för att jag aldrig i verkligheten har sett något intresse kunna organisera sig så målmedvetet, långsiktigt, skickligt och samtidigt obemärkt. Jag betvivlar alltså inte att det kan finnas onda avsikter, men jag tror inte på förmågan att verkställa dem. Den sortens diabolisk kompetens finns, tror jag, bara i James Bond-filmer och Dan Brown-böcker.

För att jag ska tro på en förklaring, åtminstone för svenska förhållanden, så måste den baseras på att folk är som de är, nämligen, i det här fallet, ganska normala, hyggliga och med ordinär begåvning. Mångkulturproppen låter sig mycket enklare förklaras av den naivt vänliga bristen på erfarenhet hos den riksdag som antog den än av att hela gänget skulle ha ingått en dold överenskommelse om att djävlas med svenskarna. Hur många riksdagsmän hade ens varit utomlands år 1975 om man med utomlands räknar något annat än att resa i en grupp och behöva tolk för alla svårare uppgifter än att beställa en öl? Jag skulle gissa att knappt någon fördjupat sig till den grad i tänkesätt och beteenden på andra ställen än Sverige att de ens var medvetna om att kulturer faktiskt är olika. (Nej, det var inte snorkigt och nedlåtande formulerat av mig. Jag dömer av mig själv. Det tog mig mer än ett halvårs erfarenheter av jobb i Afrika förrän jag insåg att alla för mig märkvärdiga beteenden som jag från början avskrivit som svårförklarade tillfälligheter faktiskt utgjorde exempel på sådana genuina kulturkrockar som jag tidigare bara läst om och inte riktigt trott på.)

Sveriges beslutsfattare år 1975 trodde att kultur bara var fråga om ytliga saker som kryddor och kläder. De anade inte att det kunde gälla allvarligare saker som till exempel hur otrogna hustrur eller lösaktiga döttrar ska bestraffas.

Förresten har många svenska beslutsfattare fortfarande inte förlorat sin antropologiska oskuld vilket leder till panikreaktioner när de mot sin vilja blir uppmärksammade på existensen av kulturkonflikter som de inte förstår. I stället för att lugnt och sansat diskutera konflikterna – exempelvis mellan svenska vanor och klanbaserade beteenden – grips dessa människor ofta av hysteri och överöser dem som lyfter frågan med hat och okvädningsord enligt principen att det är pianisten som ska skjutas.

I vilket fall så tror jag den svenska mentaliteten förklarar även annat än mångkulturambitionen. Den svenska mentalitet som jag här talar om går ut på att det gått jättebra för Sverige i långt över hundra år så det kommer att gå bra även framöver oavsett vad vi hittar på. Därför kan vi ostraffat göra sociala experiment som känns bra, till exempel baserade på föreställningen att elever kan tänka ut nästan allt själva med hjälp av en iPad och att det således inte behövs några krävande och stränga lärare.

En kompletterande förklaring till det svenska tillståndet, detta uttryck avsett i den dansknorska bemärkelsen, är att det gynnar två enorma sociala grupper. En tredjedel av arbetskraften jobbar i den offentliga sektorn, i huvudsak med att på olika finurliga sätt ta hand om folk som det är synd om, till exempel med terapi, bidrag, särskild omsorg, vård och så vidare. Ju fler människor som det är synd om för att de är offer eller drabbats av annat lidande, desto bättre för dessa goda hjälpare. De ägnar därför sina bästa ansträngningar till att leta efter nya grupper som enligt något eventuellt nyuppfunnet synsätt kan definieras som offer eller i övrigt stödbehövande. Den andra enorma gruppen är förstås de stödbehövande själva.

Egenintresset hos denna politikerstyrda och skattefinansierade stöd- och bidragsapparat styr det officiella tänkandet i Sverige och därmed även politiken. Exempelvis kan migrationen delvis betraktas som en import av personer med ett livsvarigt behov av stöd från det statliga hjälpsystemet vilket gynnar dess yrkesutövare.

Lite dumsnällhet i kombination med ett solitt egenintresse hos en socialt dominerande grupp i samhället, skulle inte det räcka för att förklara det svenska tillståndet?

131 reaktioner på ”Patrik Engellau: Trovärdiga förklaringar

  1. Konservativ skriver:

    Tja, familjen Bonnier har drivit massinvandringsagendan åtminstone sedan sextiotalet.

    Men ärligt talat spelar intentionerna ingen roll. Om en stor publicist målmedvetet har argumenterat för en viss politik. Och sedan hetsat mot de som försökt kritisera politiken. Och politiken visar sig katastrofal. Så är publicisten ansvarig. Ägarna är ansvariga. Chefsredaktörerna är ansvariga.

    Detta blir ännu tydligare i politiken. Den som röstade för mångkulturen 1975 är ansvarig. Den som har röstat i riksdagen de senaste 50 åren är ansvarig för vad den röstat på. I kommunstyrelser dito. Den mångmiljardär som donerat pengar till diverse ideologiska stiftelser är ansvarig. Intentionen spelar ingen roll. Bara resultatet av handlingar. Särskilt när handlingarna under decennier hela tiden pekar åt ett enda håll. Att förstå det hela längre än så är inte viktigt. Och om det någonsin börjar utkrävas ansvar så kommer de som ställs till svars snabbt att börja sjunga sånger om hur det hela organiserats, om ansvarsutkrävandet bara är strängt nog.

    Gillad av 1 person

  2. Christer skriver:

    Ingeting hade hindrat dem att tagit reda på, redan 1975 att kulturer faktiskt är olika. Att mångkultur innebär kulturkrockar och att kultur är mer än en fråga om ytliga saker som kryddor och kläder. Om dem hade tänkt till före och försökt. Men dem försökte inte ens. Att året var 1975 är ingen giltig ursäkt. Informationen måste ha funnits då med hos exempelvis etnologer och kulturhistoriker. Precis som om årtalet skulle vara det avgörande för idiotiska beslut. Nej, Patrik Engellau. Du har inget annat än usla ursäkter. Det finns ingenting som kan ursäkta dåliga beslut.

    Gillad av 1 person

    • Klas Göran skriver:

      Men 1975 *var*en annan tid.

      Under Kalla kriget var ideologin den stora skillnaden och den islamiska revolutionen i Iran hade ännu inte inträffat.

      De mest exotiska invandrarna i Sverige var chilenska socialister och turkiska industriarbetare. De flesta invandrarna var finnar. Det var mest en generös gest att bjuda några tusen samer och finnar på möjligheten att tala sitt modersmål.

      Araber var socialister eller nationalister. På den tiden spelade religion ingen roll ur oficiell svensk synvinkel. Efterkrigstidens invandrare från Estland, Tyskland, Ungern och Polen gjorde sitt bästa för att anpassa sig.

      Det var lätt att tro att folkhemmet skulle klara av att absorbera alla möjliga sorters människor. Religion blev ingen viktig faktor i folks medvetande förrän efter Kalla krigets slut 1990. Jugoslavien var ett land befolkat av juggar som talade serbokroatiska. Sovjetunionen befolkades av ryssar som talade ryska.

      Det är anakronistiskt att påstå att man 1975 avsiktligt ville skapa 2019 års Sverige.

      Gillad av 2 personer

      • Konservativ skriver:

        De som röstade 1975 blev välbärgade av sin position. Och åtnjöt högsta tänkbara status. Därför att det var deras jobb att ta ansvar för Sverige. Deras beslut fick katastrofala konsekvenser för oss andra. Att gräva i telöven för vad de eventuellt tänkte eller vad de eventuellt kunde ha tänkt är nonsens. De är ansvariga. Och din låt gå attityd och dina ursäkter för de som har förstört Sverige och dömt Svenskarna till undergång gör dig inte heder. Det är hårda tider som kommer nu och din lallar attityd är inte livskfratig. Den har egentligen aldrig varit livskraftig men tidigare har denna attityd kunnat existera på grund av hundratals år av våra förfäders arbete och hundratals år av våra förfäders tog på sig att inte leka lallar helgon.

        Gillad av 2 personer

      • Klas Göran skriver:

        Att vilja förstå orsaker och att leta efter syndabockar är två olika saker. Det är detta PE:s inlägg handlar om.

        Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser. Beslut fattade i en specifik tid under specifika omständigheter kan få negativa effekter i en annan tid under förändrade omständigheter. Denna insikt är banal. Då är då och nu är nu. Att erkänna detta är varken lallande eller en låt-gå-attityd.

        Alla som fattade 1975 års beslut är idag döda eller vid gravens rand. Deras ansvar är historiskt på samma sätt som Karl XII:s, makarna Myrdals eller Per Albin Hanssons, men ingenting man kan kräva ut av någon. Det finns helt enkelt ingen kvar ni kan ställa mot väggen när er nationella revolution har segrat.

        Nu måste invandringens, integrationens och mångkulturens problem lösas här och nu, idag. Det är en tillräckligt stor uppgift.

        Gilla

  3. olle reimers skriver:

    Det svenska maskineriet har blivit till en karusell som inte går att få stopp på. De som är ombord, frivilligt eller ofrivilligt, inser att de inte kan hoppa av utan svåra konsekvenser; såväl för dem själva samt för hela karusellanläggningen.

    Det enklaste är att välja att bortse från de negativa konsekvenserna och i stället fortsätta att bidra till snurrandet genom t.ex. ökad anhöriginvandring.

    Självklart finns det i grund och botten en avsikt. Avsikten att Sverige skulle bli ett socialistiskt land. Möjligheten till förverkligande av den idén inom den egna livstiden låg i att utrota svenskheten, som i grunden var en idé om individuell frihet och därmed ett avgörande hinder på väg mot den socialistiska drömmen.

    I kombination med det ideologiska motivet har man fått en situation där så många klivit på tåget utan alltför ingående reflektion över konsekvenserna. Man blir en del av karusellens maskineri och därmed en som riskerar att få fatwan över sitt huvud i fall av att man blir en avfälling.

    Nu är det för sent. Alltför många har sina, i normala fall välförtjänta och oklanderliga, befattningar beroende av att sagda karusell fortsätter att snurra i accelererande takt.

    Varför vill man lägga 7 kr i skatt på plastpåsar? Varför ökar man hela tiden beskattningen på drivmedel? Nästa skatt blir på cykling; alltför många som orsakar utsläpp av gummirester. Eller löpning med alltför stort förbrukning av syntetiskt material som motiv.

    Alltså: vi har kommit förbi den punkt när skattehöjningar kan förklaras med gängse, förnuftsbaserade motiv. Nu handlar det enbart om att fylla hålen i statskassan (för att inte tala om vad som händer på den kommunala nivån), vilka kommer att öka i accelererande takt.

    Det kommer inte att dröja länge innan svensk mark och svenska anläggningar säljs till utländska intressen till vrakpriser men det kommer givetvis att ske i godhetens namn varför endast få protester kommer att höras.

    Godheten leder till slaveri.

    Socialism = slaveri.

    VSB

    Gillad av 2 personer

    • OT skriver:

      http://word.harrietsblogg.se/
      Rebecca Weidmo-Uvell är en av de goda, duktig grävande journalist som gör ett förtjänstfullt arbete där jag själv saknar både kompetens och tid. Hennes inlägg om att festen är slut är också en bra artikel, väl värd att läsa. Den handlar om det till synes ganska självklara i att när allt färre försörjer allt fler så tar pengarna slut – och att vi är där nu; välfärden är ett minne blott. Jag kan instämma i det mesta Rebecca säger. Men det är mer som måste sägas. För det första: som upplägget ser ut är festen inte alls slut: Man kommer först låna ännu mer, man kommer sno våra pensionsreserver och man kommer beskatta bort alla våra besparingar först. Först då är festen slut – även för bidragsflyktingarna.

      Gillad av 1 person

  4. S Eriksson skriver:

    Nu när man tittar på samhällsnytts reportage från Kil så blir man så klart både lite nedstämd och undrande. Den stora och kanske viktigaste frågan är givetvis varför, och är verkligen de styrande medvetna om vilket enormt ansvar på flera sätt det medför att varje år öka landets befolkning med ett helt Västerås?
    Hur ska de utmaningar som det eventuellt medför kunna lösas?
    Ullenhags visioner verkar inte vara så lätta och enkla som det påstods .

    Gilla

Lämna ett svar till Klas Göran Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.