I oktober förra året publicerade IPCC en särskild rapport över de praktiska konsekvenserna av Parisavtalet. Enligt Parisavtalet är det nödvändigt att begränsa jordens fortsätta uppvärmning med ytterligare högst 1°C och helst 0,5°C jämfört med temperaturen 2015. (Texten i Parisavtalet var emellertid 2°C och 1,5°C men med referensåret 1750.) Eftersom redan temperaturen stigit med 1°C är det därför mer rimligt att använda de lägre värdena, vilket jag gör i det följande.

Varför Parisöverenskommelsen fastlade de angivna värdena är oklart eftersom IPCC-rapporten från 2013 tydligt hade sammanställt uppgifter för fyra separata utsläppsscenarier och de troliga temperaturökningar detta skulle medföra under 2000-talet. Dessa visade tydligt att det enda möjliga scenario som klarade Parisöverenskommelsens krav var det som innebar en omedelbar utsläppsreduktion (IPCC (WG1 AR5) 2013, table 12.2).

Det var därför ingen överraskning att Parisöverenskommelsens temperaturmål måste leda till drakoniska utsläppsminskningar med en halvering till 2030 och till noll 2050.

Enligt mätningar över en längre tid (Le Quéré, C., Andrew, R.M., Canadell, J.G., Sitch, S., Korsbakken, J.I.,Peters, G.P. … Zaehle, S. (2016). Global carbon budget 2016. Earth SystemScience Data, 8(2), 605–649. https://doi.org/10.5194/essd-8-605-2016) ackumuleras cirka 43 procent av koldioxidutsläppen i atmosfären, resten hamnar i havet och i biosfären i ungefär lika delar. Enligt tillgängliga data har detta gällt för alla antropogena utsläpp för tiden 1750 – 2015. Dessa uppgår till 600 miljarder ton kol. Motsvarande mängd koldioxid som anrikats i atmosfären blir då 946 miljarder ton eller omräknat 121 ppm(v) (miljondelar i volym). Notera att en enhet kol producerar 3,67 enheter koldioxid enligt Avogadros lag.

Koldioxidutsläppen för 2018 uppskattas till 38 miljarder ton vilket innebär att det krävs en minskning till 19 miljarder ton till år 2030. OECD-ländernas utsläpp har redan minskat sina utsläpp påtagligt och uppgick 2016 till cirka 36 procent av de globala utsläppen (IEA Key world energy statistics, 2018). Om till exempel alla OECD-länder skulle lyckas eliminera alla utsläpp till 2030, vilket knappast är möjligt, så räcker inte ens det utan övriga länder måste bidra med en reduktion på ytterligare 14 procent. Eftersom en del av dessa länder som till exempel Kina och Indien meddelat att de kommer att fortsätta att öka sina utsläpp till omkring 2035 så borde det vara uppenbart att uppgiften är ogenomförbar.

Eftersom uppgifterna som jag här sammanställt var mer eller mindre tillgängliga i december 2015 så kan man fråga sig vad skälet var till att man ändå insisterade på de ouppnåeliga målen. Kanske utgick man ifrån att IPCC:s beräkningar var överdrivna? Nu har emellertid IPCC bekräftat resultatet från 2013 vilket innebär att man målat in sig i ett hörn. Risken är nu att resultatet blir analogt med Kyotoavtalet där endast ett fåtal av de länder som skrev under avtalet kunde leva upp till löftena. Jämfört med 1990, som var Kyotoavtalets referensår, har världens koldioxidutsläpp nu ökat med cirka 16 miljarder ton eller drygt 70 procent.

Vilken uppfattning man än har om jordens växthusgaser så är det likafullt nödvändigt att man utarbetar realistiska planer som är genomförbara med hänsyn också till världens tekniska och ekonomiska möjligheter. Om inte blir följden att man skapar allt större spänningar och där grupper av klimataktivister kan driva fram åtgärder som kan bli ödesdigra och leda till samhällskollapser.

Att ställa om världens energiproduktion är inget som kan göras på en tidsskala av decennier. Uppgifterna är inte bara utomordentligt komplexa utan också idag delvis olösbara. Det finns till exempel inga möjligheter att skala upp det enorma lagringsbehov som krävs för den förnybara energin. Under tiden som fysiker, kemister, ingenjörer, ekonomer och andra fack experter arbetar med detta bör skolbarn, kulturjournalister och lekmän helst ägna sig åt uppgifter som bättre passar deras förmåga och utbildning alternativt omskola sig. Skolbarnen bör helst bli kvar i skolan och utnyttja möjlighet att lära sig något nyttigt.