Om jag vore Svenska Akademien så skulle jag föranstalta om att den danske sagoberättaren H. C. Andersen postumt tilldelades nobelpriset. Visserligen brukar man inte ge priset till en död människa men H. C. Andersen är inte död utan lever vidare exempelvis genom sin oförgängliga saga Kejserens nye klæder som nyligen kom ut i nyöversättning på svenska under titeln Politikerväldets nya värdighet varvid berättelsen också fick ett mer litterärt genomarbetat slut.

Det var en gång en grupp politiker, börjar sagan, som bara hade ett mål för ögonen, nämligen att erkännas och hyllas för sin oändliga godhet. Varje dag hittade de på nya sätt att manifestera sin välvilja.

Till exempel kunde de höja medborgarnas skatter och ge bort pengarna till folk som absolut inte gjort något för att förtjäna stödet. Ju mer oförtjänta gåvor, desto ädlare framstod de generösa politikerna. De kunde också bilda delegationer och resa till New York för att låta sig uppvaktas av korrupta afrikanska makthavare som accepterat mutor för att rösta in politikerna i FNs säkerhetsråd.

En dag kom två bedragare med tillhörande PR-konsulter till politikerna och sa att det var dags att politikerna, med anledning av deras allmänt omvittnade godhet, utsågs till humanitära stormän och mänsklighetens upphöjda välgörare.

Men är inte det ändå lite för magstarkt? sa politikerna till bedragarna. Tänk om folk säger emot! Då står vi där och ser ut som idioter.

Det är ingen risk, svarade bedragarna, det kommer PK-konsulterna att se till. PR-konsulternas uppgift blir att sprida all tänkbar information om ledningens nåd och godhet och att göra detta med sådant eftertryck att den skattebetalare som inte stämmer in i hyllningskören blir mobbad och utfrusen av de andra och rent allmänt hålls för en vämjelig brunråtta som ingen hederlig människa vill umgås med och därför inte längre ska få behålla sin lön och arbetsplats utan i stället förskjutas ur gemenskapen för sin uselhets skull.

Allt detta skulle politikerna få för bara ettusenmiljarder kronor i månaden sa de två bedragarna och underströk att det ju inte vara politikernas egna pengar som gick åt.

Så kom en dag när politikerna med vid pukslag och trumpetfanfarer och under massornas jubel officiellt skulle upphöja sig själva till den humanitära stormaktens väktarråd.

Då hördes ett oskyldigt barn ur publiken utropa ”djävla trams” och en oro spred sig bland människorna. Det stod inte långt på förrän slagsmål utbrutit som om det varit på självaste Tahrirtorget i Kairo. Bilar brändes, skyltfönster slogs in och butiker vandaliserades.

Nästa morgon var det lugnt igen och politikerna samlades tillsammans med ett antal framstående präster och imamer för att gemensamt göra handhjärtan till godhetens försvar och ondskans försvinnande och till åminnelse av det oskyldiga barnet som snabbt hade blivit ihjältrampat av rättmätigt ursinniga politikervänner för sitt oförsiktiga uttalandes skull.

Ser ni nu? sa bedragarna till politikerna. Ni vann! Det är inte klokt vad man kan få för lite pengar om man vet att anlita de bästa PR-konsulterna.