Arjeplogs kommun i övre Norrland täcker ett område på 14 494 km2 (kvadratkilometer) varav 12 557 km2 utgör landyta. Som en jämförelse kan nämnas att Stockholms kommun (stad) har en yta på 215 km2. Arjeplogs kommun är till och med större till ytan än hela Uppland som i sin tur är cirka 10 procent större än Skåne. Jämför man å den andra sidan befolkningsmängden i Arjeplogs kommun på 2 794 personer (vid det senaste årsslutet) med en typisk storstad så är det inte mer än vad som finns i två typiska valdistrikt på Södermalm som Katarina 17 och Katarina 19 med en sammanlagd storlek av ett mindre antal fotbollsplaner (en numera allt vanligare ytbeteckning och här relevant eftersom de var i dessa krokar som Nacka Skoglund växte upp).

Inte alla, vare sig stadsbor eller folk i obygderna, har emellertid dessa väldiga skillnader klart för sig, med undantag kanske av den tidigare statsministern som såg oanade möjligheter att placera migranter från andra världsdelar i de mer eller mindre folktomma kommunerna i Norrlands inland. Mitt förslag här är dock motsatsen till Fredrik Reinfeldts.

Folktomma områden är nämligen viktiga för den biologiska mångfalden. Värdet härav ser vi inte minst i evakueringszonen i Vitryssland och Ukraina efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl den 26 april 1986. Evakueringszonen uppgår till 4 700 km2. Här har naturen fått fritt spelrum eftersom området praktiskt taget är folktomt. Vad som hänt kunde man vid tiden för olyckan knappast föreställa sig. En artikel i SvD, 14 juni 2019, beskriver situationen. (”Djuren fick unik chans att ta över när människan flydde radioaktiviten”.) Allt tyder på att utvecklingen varit enormt positiv för växt-och djurliv i evakueringszonen. Stora mängder djur: björnar, vargar, älgar och vildhästar har sökt sig dit för att freda sig för människan. Området kommer att vara radioaktivt belastat för en längre tid och det är kanske för tidigt att utesluta problem på lång sikt. Det finns dock inga tydliga tecken på att så är fallet. Människans långa livslängd jämfört med de flesta djur kan vara ett problem då cancerrelaterade sjukdomar normalt tilltar med åldern. De flesta djur hinner därför inte drabbas av hälsorisker som en följd av joniserad strålning då de avlider tidigare av andra åkommor. Ett faktum, och strålningen till trots, är dock att utvecklingen varit såväl överraskande som högst positiv.

Med Sveriges stora miljöengagemang där landet vill gå i spetsen för klimat och biologisk mångfald vore det en rimlig ambition av att avsätta ett landområde av storleksordningen 10 000 – 20 000 km2 och där låta naturen ha sin gång utan några som helst mänskliga ingrepp, ungefär som den tjernobylska evakueringszonen. Den behöver inte ens förläggas till Arjeplogs kommun eller andra platser i övre Norrland utan även mindre folktomma områden i Götalands och Svealand inland vore tänkbara. Kanske några stycken i olika klimatzoner? Området bör
dock minst vara av en storlek på 10 000 km2. För ett allt mer tättbefolkat värld vore en sådan naturpark extremt attraktivt och de förluster som skogsindustrin skulle få skulle mer än väl uppvägas av stora turistinkomster. Därtill är det inte osannolikt att ett sådant område kan bli en förstärkt koldioxidsänka samt fantastiska möjligheter för vetenskap och forskning.