Mohamed Omar: Lära sig svensk historia genom släktforskning

Mohamed Omar

Släktforskning behöver inte bara handla om släkten, utan om svensk historia. Sedan en tid tillbaka har jag använt sajten My Heritage som hjälp i släktforskningen. Man får en bra ordning och överblick. Min släkt på faderns sida vet jag knappt någonting om – de kom från Iran. Jag vet mer om moderns sida, men också där är uppgifterna knapphändiga. För de var obetydliga människor.

Den förste som tog namnet Råbock var Hans Jonsson Råbock, född i juli 1664 och död den 22 november 1746 i Bleckåsen i Alsen i Jämtland.
Namnet är ett soldatnamn. Före honom hade de sonnamn. Hans Jonsson var son till Jon Hansson som var son till Hans, född på 1620-talet. Den förste Råbocken var dragon, men också skomakare. Dragon betyder beridet infanteri, men dragonerna i Jämtland hade inga hästar.

Beriden eller ej – Hans Råbock var karolin – han var en av Karl XII:s soldater. Hans var far till Jon Hansson Råbock, som också var karolin. Han föddes den 21 september 1694 i Offerdal och dog den 1 augusti 1768 på Frösön. Både fadern Hans och sonen Jon levde alltså länge. Jämtlands dragonregemente, som det hette från och med 1689, där både far och son var dragoner, vapenövades på Frösö läger.

Regementet hade sitt ursprung i Ångermanlands, Medelpads och Jämtlands regemente som sattes upp 1646 i det nyligen erövrade landskapet Jämtland. Jämtland blev en del av Sverige efter freden i Brömsebro år 1645.

I ett utdrag ur Frösö dödbok för år 1768 kan man läsa att Jon Hansson Råbock blev soldat år 1715 och togs tillfånga i Norge 1718 samt att han utväxlades och fick komma hem efter ett år. Man kan läsa att han tjänade kronan i trettiotre år. Han var kyrkovaktare i elva års tid och var ”en mycket god kristen, ärlig och redelig samt trofast man”.

Jon var alltså 21 år gammal när han blev soldat. Inför sitt fälttåg mot Norge hade Karl XII samlat ihop en här på 60 000 man och ”det var ingalunda”, skriver Grimberg i sin historia, ”såsom en del äldre historici påstått, en hoprafsad samling av till stor del pojkar och gubbar, utan nästan genomgående folk i sin ålders blomma”.

I generalmönsterrullan den 3 mars 1720 kan man läsa att Jon Hansson Råbock mönstrat på Frösö kungsgård den dagen under generalmajoren Reinhold Henrik Horn. Man kan också läsa att han blev tillfångatagen mellan Jämtland och Stene skans den 8 oktober 1718. Han befann sig alltså med den svenska invasionsarmén på den norska sidan i Tröndelagen – han var en av ”Armfeldts karoliner”. Den 3 september 1719 kom han hem från fångenskapen och tjänade åter som dragon.

Generalmajoren Reinhold Henrik Horn kom från en släkt som härstammande från det pommerska godset Ranzin nära Greifswald. Staden, belägen vid Östersjökusten, var en del av Svenska Pommern och i svensk ägo från den Westfaliska freden 1648 fram tills 1815. Horn blev generalmajor och överste för Jämtlands dragonregemente år 1717.

Vad var syftet med Karl XII:s fälttåg mot Norge? Grimberg skriver:

”Karls syfte med fälttåget var nog icke att erövra Norge i dess helhet för att behålla det utan blott att tvinga Danmark till fred och framflytta sitt rikes gräns mot Glommen.”

Kungen ville alltså omskapa förhållandena till Sveriges fördel, så att vi skulle få en förmånligare fred. I planen ingick ett dubbelt anfall: kungen skulle med huvudarmén rycka in i södra Norge medan en mindre avdelning under Carl Gustaf Armfeldts befäl från Jämtland skulle gå in i Tröndelagen. Det är i denna avdelning man hittar Råbocken. Han var en av Armfeldts omkring 8000 karoliner. Invasionen började i mitten av augusti 1718 sedan hären samlats i Duved.

Grimberg skriver att kung Karl, sedan Armfeldt intagit Trondheim, planerade att från hamnen överföra trupper till Skottland. Nu gick det inte som kungen planerat, han blev ju skjuten den 30 november 1718. Men hade han lyckats, så kanske Råbocken hade hamnat i Skottland för att understödja jakobiternas revolution. Karl XII ville nämligen återupprätta det gamla skotska huset Stuart, vilket år 1688 störtats från Englands tron.

År 1718 hade Jämtland inte varit svenskt så länge och jämtarna sågs fortfarande som opålitliga. En av mina första kända förfäder, född på 1620-talet, hette till exempel Hans Ödemssen. En anledning till att det inte gick så bra för Armfeldt var att norrmännen hade gått om kontakter på den jämtska sidan. Grimberg skriver:

”Det svenska krigsföretaget blev icke den överraskning det var ämnat att bli, ty norrmännen hade ett välskött spionväsen, vilket i hög grad underlättades därigenom, att inbyggarne på ömse sidor om gränsfjällen till stor del voro befryndade med varandra.”

Råbocken hade tur då han tillfångatogs den 8 oktober. Då slapp han vara med om den så kallade dödsmarschen. När man fått bud om att kungen var död inledde Armfeldt sitt återtåg över fjällen i isande kyla och djup snö. Mer än fyra tusen karoliner frös ihjäl. Armfeldt själv överlevde och kom med spillrorna av hären fram till Duved skans där invasionen hade börjat fyra månader tidigare. Man hade inte vunnit någonting.

Mina förfäder var inga märkvärdiga människor även om de antagit ett namn efter ett ståtligt djur som dessutom klingar adligt. Råbock låter minst lika ädelt som Stenbock, tycker jag. Men de var inga riddare (dragonerna var inte ens beridna…), nej, de var bönder och soldater. Därför finns det inga porträtt av någon av dem, så jag får ”nöja” med mig Gustaf Cederström målning från 1923: ”Armfeldts återtåg”.

Det finns en tysk också, en fältskärsgesäll vid namn Johan Pauli från Sachsen. Han tjänade först vid Östgöta kavalleri, sen hamnade han i Bleckåsen i Jämtland och blev dragon i Jämtlands regemente. Han dog år 1722. Hans dotter Karin Johansdotter Paulin var gift med den förste Råbocken. Deras äldste son, som hette Johan Hansson Råbock, blev skomakare som sin fader, men inte soldat, så vitt jag kan se.

Karolinen Jon Hansson Råbock var son till den förste Råbockens första fru, norskan Kerstin Olofsdotter. Hon var född i Snåsa i Tröndelagen år 1661. Jon Hansson Råbock deltog alltså i den svenska invasionen av sin mors hemlandskap! Ja, det är riktigt som Grimberg skriver, att folket på båda sidor om gränsen var ”befryndade med varandra”.

Släktforskningen har gett mig en personlig anledning att lära mig om Armfelts karoliner och därmed ett kapitel i vår svenska historia. År 1892 invigdes ett monument i Duved till minne av det olyckliga fälttåget hösten och vintern 1718. På fotstycket av den tio meter höga obelisken står det ”Af fosterlandet”.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)

13 reaktioner på ”Mohamed Omar: Lära sig svensk historia genom släktforskning

  1. NETTANN skriver:

    Har man gått en kurs i släktforskning så blir det tydligt att Reinfeldts raljerande över den obefintliga svenska kulturen grundas inte bara på politisk dumhet utan även på en bottenlös obildning.

    Gillad av 4 personer

  2. Niklas R skriver:

    Intressant att notera om Armfeldts kampanj in mot Trondheim. 1718 hade varit ett torrt och varmt år, speciellt i västra Norge. Svenskarna planerade för en vinterkampanj eftersom detta skulle innebära enklare försörjningslinjer över gränsen. Slädar är mycket bättre än packhästar.
    Initialt gick kampanjen mycket bra. Den svenska armén tog sig snabbt förbi den enda militära utposten utan några egentliga förluster och kom fram till älven, ett av två naturliga hinder på vägen mot Trondheim. Den andra var den smala bergsstigen genom passet.
    Älven var, på grund av torkan, inte bredare än en å. Men armén gick inte över för de låg för långt före i tidsschemat och försörjningen från baslägret i Sverige hade inte kommit.

    Nu börjar problemen. Det kommer ingen snö i fjällen vilket innebär att slädarna som provianten ska fraktas på inte kan användas. Istället får mycket mindre proviant lastas på packhästar och vandras över fjällen. Vilket tar mycket längre tid. Först i oktober går man över älven och ner mot Trondheim.

    Militärt är Armfeldts kampanj in i Norge inte så märkvärdig. De svenska karolinerna sveper de norska och danska trupperna framför sig. Den norske befälhavaren sätter sin tilltro till Trondheims murar istället eftersom han in i det längsta ville undvika en konfrontation med det svenska rytteriet. En gång skickas det norska rytteriet ut för att uppehålla svenskarna men de flyr fältet innan det svenska rytteriet hinner sätta in sin stöt.

    När Armfeldt nås av ordern att dra sig tillbaka i december så bestämmer han sig för att gå den kortaste vägen. Uppe på fjället fångas armén av en tre dagar lång storm som består av snöblandat regn. Det är detta som tar livet av armén. Hade det varit en normal vinterstorm hade inte förlusterna blivit så stora men just dessa två kombinationer, regnblandad snö som skär rakt igenom ullklädseln och suger ut värmen samtidigt som den vara i tre dagar orsakar förskräckliga förluster.

    Gilla

  3. Torbjörn Kastell skriver:

    Det var oerhört vackert skrivet! Hade önskat att våra förfäder var stridskamrater, men min förfader var med Stenbocks armé och senare kungens vid Fredriksten, Kronobergs regemente. Men de var i alla fall karoliner båda. Tack för dina texter, de ger hopp om framtiden.

    Gillad av 1 person

  4. latoba skriver:

    Jag har släktforskat länge. Mina föräldrar hade massor med uppgifter på papper så jag fick en lätt start Jag har ca 4500 personer och jag använder Min släkt och Geneanet men även Ancestry och MyHeritage (gratisversionen). De flesta finns/fanns i övre Dalarna, framförallt Älvdalen.

    Gillad av 1 person

  5. Margareta skriver:

    Under min tid som släktforskare har jag kommit i kontakt med många namn på soldater. Det ”sötaste” var soldatnamnet HUNDTASS (sent 1600-tal i Hälsingland/Norrland vill jag minnas). I början av indelningsverkets tid fick soldaterna sådana namn, sedan blev det vanligare att rotegårdens namn fick ge namnet, ex. gården Berga, soldaterna heter Bergfält, Bergström, Berggren osv. Under 1800-talet, väl efter napoleonkrigen blev namn med romersk/grekisk = klassisk anknytning vanliga. Under 1800-talet uppträder soldatnamn med tappert anslag: Hurtig, Rask, Kask, Snabb, Modig, Storm, Resolut osv. Och namn som Caesar och Lejon var alltid populära. Soldatnamnen är en fascinerande del av Sveriges historia.

    Gilla

  6. Kronblom skriver:

    Man vet aldrig vad som döljer sig när man letar bakåt. Själv har jag hittat det mesta ända till början av 1600-talet. Ett intressant fynd var en fransos som importerades hit för att stöpa järn till kanonkulor. Då lönen bestod av brännvin och utsäde, i kombination med dåligt fyllesinne blev han en notorisk bråkmakare och rätthaverist. Med ett digert straffregister fick staten nog och han blev landsförvisad till Norge.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.