År 2011 skapades ett narrativ inom mainstreammedia: ”arabiska våren-narrativet”. Det gick ut på att massorna i arabvärlden längtade efter ”frihet” och ”demokrati”, men hölls tillbaka av onda diktatorer. Vi som hade kunskap om islam och arabvärlden, visste förstås att det var humbug. Tar man bort diktatorerna kommer det andra som tar deras plats. Kanske blir de värre än de första. Ja, kanske blir de islamister.

Men många okunniga västerlänningar rycktes med, och andra kunniga lät sig styras av önsketänkande. Vid det här laget borde alla fattat att pessimisterna hade rätt, men arabiska våren-narrativet har fortfarande inte dött. Det blev jag varse förra veckan när gammelmedia publicerade hjälteporträtt över den syriske jihadisten Abdel Baset Sarout.

Så här skrev Dagens Nyheter:

”Sarout blev bara 27 år men räknades till en av den syriska revoltens veteraner. Han deltog i de första protesterna mot president al-Assad i staden Homs i mars 2011 och blev känd för att leda sånger och talkörer under gatuprotesterna.”

Och 2014 sände SVT dokumentärfilmen ”Tillbaka till Homs”, en hyllning till Sarout.

Ville man veta vem Sarout var egentligen, så var man hänvisad till den kommunistiska veckotidningen Proletären, som publicerade ett mer nyanserat porträtt under rubriken ”I Syrien hyllade han bin Ladin – i svenska medier är han ’sjungande målvakten’” (10/6 2019).

Man kunde också läsa den klarsynte och kloke rektor Hamid på Twitter:

”Vad ingen i svensk media har nämnt är att Jaish Al Izza, den grupp som Sarout stridit för är allierad med Al Qaida i Idlibprovinsen. Här kallar han tex IS och Al Qaida för sina bröder.”

Och:

”Här ses Sarout med ett gäng som sjunger hyllningssånger till Bin Ladin och hyllar attacken på World Trade Center.”

I Syrien stod inte – trots att gammelmedia ville påskina något annat – kampen mellan demokrati och diktatur, utan mellan sekulär diktatur och islamistiskt diktatur. Någon tredje part av moderata rebeller var aldrig att räkna med.

Det faktum att folk i arabvärlden har andra värderingar och ett annat sätt att tänka än vi i väst är inte riktigt bekvämt för det vänstervridna medieetablissemanget. Men opinionsundersökningar talar ett tydligt språk: svensken, och västeuropén i allmänhet, är mycket, ja mycket annorlunda än den genomsnittslige araben. Arabvärlden kommer inte att bli som väst bara för att de störtar sina diktatorer. Det diktatoriska finns i kulturen, i mentaliteten, i religionen.

En majoritet i Egypten anser till exempel att den som lämnar islam bör avrättas. Undersökningen publicerades efter ”våren”. Titta på The Pew Research Centers “The World’s Muslims: Religion, Politics and Society” (2013). En sådan som jag kan inte blogga, debattera och podda i arabvärlden på samma sätt som här. Och det beror inte på någon diktator.