Fantomen har sitt högkvarter i en grotta i fantasilandet Bengali på Afrikas östkust. Han är en av de första superhjältarna och gjorde premiär på de amerikanska dagstidningarnas seriesidor den 17 februari 1936.

I albumet ”Fantomen 1936-1996 – en odödlig legend”, som kom ut för att fira seriens 60-årsjubileum, hittar jag äventyret ”Lille Tommy”. Det publicerades första gången i dagsstrippar mellan den 20 september 1937 och den 5 februari 1938.

Äventyret handlar om hur Fantomen hittar en vit pojke i en afrikansk by. Han tar sig an lille Tommy som senare visar sig vara son till en engelsk aristokrat. I London får vi möta pojkens ohederlige farbror, lord Revel på Revel Manor.

Lord Revel är porträtterad som en typisk engelsk lord med rökrock och monokel. Hans dotter Enid är på väg ut för att spela tennis. Hon är klädd i shorts och kortärmad blues. I en dialog mellan den mossige lorden och hans moderna dotter låter det så här:

Lorden: ”Säg inte att du ska gå ut klädd så där?”

Dottern: ”Så klart, pappa! Jag ska ju spela tennis.”

Lorden: ”Jag kanske är gammalmodig, men jag tycker inte om att du blottar dig på det där viset, Enid.”

Dottern: ”Hej då, pappsen! Ska jag spela tennis i krinolin, eller…”

Lord Revel visar sig ha många synder på sitt samvete. Han är en skurk, men ingen hedersmördare. Enid kom oskadd iväg till tennisen.

Scenen säger något om vilket plagg 30-talets tjejer såg som det mest förlegade och obekväma de kunde tänka sig: krinolin! Burka och niqab fanns inte i Enids värld. Vilken europé eller amerikan hade på 30-talet kunnat föreställa sig att kvinnor klädda i sjalar och heltäckande kaftaner en dag skulle bli en del vår vardag på 2000-talet?

Kunde någon västerlänning på 1930-talet ens i sin vildaste fantasi föreställa sig att saker som hedersmord, könssegregation, tvångsäktenskap och barnbrudar skulle skapa rubriker i 2000-talets medier?

Ibland heter det att islamiska fundamentalister har en ”förlegad kvinnosyn”. Men inte ens på 1800-talet var västerländska kvinnor lika förtryckta som kvinnor i Saudiarabien.

I en intervju för Expressen den 25 oktober 2017 visar Jan Björklund att han inte förstår:

”Mer än 100 000 kvinnor lever i våra invandrartäta förorter under hedersförtryck. Det är männen som bestämmer i stort sett allting. Är man ogift är det pappan eller bröderna som bestämmer.”
Och så säger han så här:

”Det kommer personer från Mellanöstern som är uppvuxna och uppfostrade med en helt annan syn på jämställdhet. Många av de värderingarna fanns här för 150 år sen men som vi har lämnat bakom oss sen länge.”

Men det stämmer inte att det gamla Sverige var som islamvärlden. Vi har inte haft harem. Vi har inte haft burkor. Om man läser den libanesiske författaren Amin Maaloufs bok Korstågen enligt araberna (1983), så finner man att muslimerna redan på medeltiden ansåg att europeiska kvinnor var ”lössläppta” för att de kunde umgås och prata med män.

Vi har bilder från medeltidens Europa som visar hur damer och herrar umgås. De äter vid samma bord. Ja, visst har mycket hänt sedan dess. Men det jag vill ha sagt är att skillnaderna mellan Europa och islamvärlden fanns redan då. Så det handlar inte bara om var i tiden man befinner sig utan också om vilken grund man står på.

Ibland behöver vi bara stanna till och fundera över sakernas tillstånd. Vi sitter här i Sverige, ett sekulärt västeuropeiskt land med kristen kulturbakgrund och debatterar burka, jihad och sharia. Saker som aldrig har varit en del av vår kultur. Hur kunde det bli så här? För visst är det egentligen väldigt konstigt?

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).