Under andra världskriget uppstod det stor brist på importvaror i Sverige genom att landet blev isolerat på grund av kriget. För att förhindra hamstring av nödvändiga varor infördes därför ransonering som gällde hela kriget och för vissa varor även en tid efter krigsslutet. Olja och bensin gick inte att få tag på vilket ledde till att privatbilar och bussar fick drivas med gengas. Gengasen producerades i små aggregat som fanns på en dragkärra som hängde efter bilarna.

Idag är det ingen brist på produkter eftersom världshandeln blomstrar. Problemet är att den förhöjda konsumtionen skapar problem för miljö och klimat. En del går så långt att de anser klimatproblemen vara ett existentiellt hot för mänskligheten och att det knappast finns några gränser för alla hemskheter som kan inträffa. Värmedöden kräver allt mer offer, ohyggliga stormar jämnar hela städer och landområden med marken och havsområden dränks av ett ständigt stigande hav. Och händer det inte nu så kommer det snart att hända. Media frossar i hemskheter.

Det är inte heller något som kommer i en avlägsen framtid utan något som kommer att drabba oss alla inom 10-20 år. De av oss som anser dylika uppgifter fullständigt överdrivna och utan vetenskaplig grund förhånas och häcklas som usla klimatförnekare. Vi borde ju i vår vetenskapliga inskränkthet, menar våra vedersakare, inse att Västantarktis är på väg att helt lösas upp av varma havsströmmar. Man har till och med konstaterat smältgrottor under isen som är lika stora som själva Manhattan.

Visserligen envisas havet med att inte stiga mer än så där 3 mm/år vilket varit fallet de senaste 25 åren utan att bevisligen öka takten men vänta bara – snart kommer det att ta fart på allvar! Lyssna bara på världens alla oroliga tonåringar som har berövats sin framtid. De känner instinktivt vad som håller på att hända och deras bekymrade föräldrar känner också på sig vad som är på gång.

Antag nu att klimataktivister och alla oroliga har rätt – vad bör då ett ansvarsfullt samhälle göra? Hittills har ju åtgärderna varit synnerligen menlösa och växthusgasutsläppen bara fortsätter i ökande takt.

Ett möjligt förslag är därför att snarast ransonera allt som kan bidra till växthusgasökningen. Att styra allt via skatter och avgifter drabbar orättfärdigt de fattiga eftersom de rika alltid finner vägar att fortsätta sitt klimatförstörande beteende. Den korrekta och rättvisa vägen är därför att införa en allmän ransonering av alla varor och tillhörande klimatförstörande tjänster. En lämplig myndighet att sköta detta vore MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) med sin kraftfulla och politiskt korrekta ledning.

Eftersom vi nu vet att flygbränslet inte bara är extra klimatskadligt utan också alldeles för billigt borde det beskattas på samma sätt som bränslet för privatbilar. Detta kommer förvisso att i hög grad drabba medborgare med begränsad ekonomi. Reseransonering är därför en rättvis lösning. En rimlig fördelning för en flygresa till Thailand vore en resa vart tionde år och kortare resor i Europa till en gång vartannat år. I övrigt får man använda eltåg drivna av förnybart bränsle. Snart kanske Kina bygger snabbtåg från Stockholm till Bangkok och då behövs ju inte flyget.

Olika slag av livsmedel måste också ransoneras inte minst för att stävja en onödigt hög klimatförstörande konsumtion av till exempel kött. Här kan man lämpligen ha samma ransoneringskvot som tillämpades under andra världskriget.

Alla former av fossilt bränsle bör ransoneras och även här kan man följa vad som tillämpades i Sverige 1940 – 45.

Den andra möjligheten är att klimataktivisterna helt oseriöst har överdrivit klimathotet. Det är åtminstone min uppfattning. I så fall kan vi fortsätta som vi hittills gjort och i rimlig takt låta landets ingenjörer utveckla landets energisystem som man faktiskt gör i många andra länder och inte minst i länder som inte anser det nödvändigt att alltid behöva ta ledningen.