Fortfarande finns det tyska ord i det svenska och internationella språkbruken som behållit sin ursprungliga betydelse och stavning. Kindergarten och Götterdämmerung är vi vana vid sedan länge. Äldre, svenska meteorologer pratar om Grosswetterlagen. Under senare år har ett nytt ord tillkommit, Energiewende.

Energiewende kallas omläggningen av det tyska energisystemet bort från fossilenergi och kärnkraft till ett system helt baserat på förnybar energi. Energiewende föreslogs redan 1980, men först efter 30 år i september 2010 antogs det formellt av den tyska förbundsdagen. Efter kärnkraftsolyckan i Fukushima, orsakat av en jättelik jordbävning och en följande tsunami, beslöt den tyska regeringen under Angela Merkel emellertid att snabba på avvecklingen av kärnkraften. Beslutet mottogs allmänt positivt av den tyska befolkningen liksom av den gröna rörelsen världen över. Den svenska miljörörelsen var entusiastisk över Energiewende och drev på för en snabbast möjliga nedläggning av den svenska kärnkraften för att på sätt följa Tyskland i hälarna. Språkrören från svenska MP och den journalistiska talkören visste inte tills sig av glädje.

Energiewende har emellertid inte utvecklats så positivt som utlovats. Inte minst har energipriserna stigit kraftigt och detta har främst drabbat de fattiga där flera inte haft råd med de dryga elräkningarna och olika former av avgifter. En del har fått sitta i mörker på kvällarna. En huvudambition med Energiewende var att minska koldioxidutsläppen till 2020 med 40 procent jämfört med 1990 (då utsläppen var 1053 Mton) och därefter till år 2030 med 55 procent.
Hur väl har man lyckats hittills? I samband med den tyska återföreningen minskade koldioxidutsläppen kraftigt genom att man stängde de olönsamma kolkraftverken i Östtyskland varför man redan till år 2000 hade kommit ner till 901 Mton (minskning med 14 procent). Sedan har det gått långsammare med 799 Mton (minskning med 24 procent ) till år 2017. Att klara målet med en 40 procents minskning till nästa år är därför helt ouppnåeligt i synnerhet som utsläppen faktiskt steg något mellan 2014 och 2017.

Vad är orsaken till dessa svårigheter trots landets gigantiska investeringar i vindkraft, solel och tillhörande infrastruktur? Under perioden 2000 – 2015 har kostnaderna uppgått till 150 miljarder € och beräknas kosta ytterligare 370 miljarder € för perioden 2015 – 2025.

Att Energiewende inte fungerar beror på ett fundamentalt tankefel nämligen att allmänhet och politiker inte riktigt förstått skillnaden mellan energi och effekt. Naturvetenskapligt utbildade och ingenjörer har givetvis detta klart för sig men de har små möjligheter att påverka den allmänna energidebatten som inte sällan, som de flesta viktiga frågor idag, styrs av känslor och tyckande och av ett kvalitativt, semi-moraliskt tänkande.

Alla har förstått att solen strålar ut väldiga mängder energi men inser inte att behovet av energi i det moderna samhället är föga korrelerat med solstrålningen. Hur man sparar solenergi från dag till natt och från sommar till vinter tänker man inte på trots att det är detta som är pudelns kärna!

Ännu svårare är det med vindenergin som styrs av vädret nycker. En blåsig dag i Sverige 2019 kan vindkraften producera upp till 0.15 TWh (1 TWh är en miljard kilowattimmar) och mer än vad som behövs. I Tyskland kan vindkraften klara det 10-dubbla. Var stoppar man undan överskottet för att ta till en dag med vindstilla? I Tyskland är detta ett enormt problem eftersom man där saknar de svenska älvarna med sina väldiga kraftverksdammar som Sverige delvis kan utnyttja för energilagring (när det blåser kraftigt i Sverige så kan man delvis stänga ned vattenkraften). Försvinner den svenska kärnkraften så räcker inte ens de svenska älvarna till.

Detta är inte möjligt i Tyskland. De tyska pumpaggregaten där man pumpar upp vatten i högt belägna sjöar har alltför begränsad lagringskapacitet och motsvarar endast cirka 8 timmars energiproduktion. I stället försöker man på alla sätt att leverera överskottet till grannländerna och hoppas att de skall ta hand om det. Förra året exporterade Tyskland 51 TWh el till grannländerna. Problemet är bara att när solen skiner och det blåser i Tyskland så gör det också detta i grannländerna.

Ett av de senaste numren i der Spiegel, Nr 19, med titeln ”Energiewende: Wie eine grosse Idee am deutschen Kleingeist scheitert” med undertiteln ”Grön Blackout” sammanfattar tidningen de energiproblem som Tyskland brottas med. Alla dagar, som det framhävs i artikeln, är inte som den 22 april 2019 då den förnybara energin producerades underbara 56 Gigawatt (miljon kilowatt) hela dagen och kunde som ett trolleri förse världens fjärde största industrination med energi i ett perfekt samspel mellan naturen och den moderna tekniken. Andra dagar är verkligheten emellertid smutsig och hemsk och mera som på 1800-talet med elenergi från brunkol med kraftiga koldioxidutsläpp och annat därtill. Energiewende producerar – men inte när energin behövs. Man har istället fått det dubbla problemet med såväl elbrist som elöverskott. Sverige kan få ett liknade problem om landets klimataktivister fortsatt får fria händer. Elpriserna kommer att fortsätta stiga samtidigt som servicen försämras med stigande risk för elbrist under kalla vinterperioder. Det är det pris som landet får betala för sina eftergifter mot klimat- och energifundamentalism.

Finns det då en väg framåt för Energiwende? Sannolikt inte i sin nuvarande form. Idag tvingas man hålla två energisystem gående parallellt där den fossila elen blir allt mindre lönsamt då den förnybara energin alltid får preferens. Likväl måste den fossila elproduktionen finnas kvar eftersom det inte finns andra alternativ. Och här är el från egen brunkol som gäller. Alternativet är att använda naturgas från Ryssland.

Man kan bara hoppas att Sverige inte tar efter Tyskland och raserar sitt väl fungerande elsystem utan istället lär sig av andra länders misslyckanden.