När Sanna inte ville skolstrejka för klimatet blev hon mobbad av sin lärare. Nu berättar hennes mamma Lena om den svåra tiden.

Sanna och Lena heter egentligen något annat. Ingen av dem vågar gå ut offentligt med sina namn.

– Det är så långt det har gått. Har man minsta synpunkt på det här med skolstrejker för klimatet betraktas man som en dålig människa, säger Lena.

För henne och hennes dotter började problemen i mitten av april, då eleverna i den högstadieskola där Sanna går, hade bestämt sig för att haka på den skolstrejk som initierades av Greta Thunberg och PR-mannen Ingemar Rentzhog i augusti förra året.

– Det har ju blivit så enormt stort, i hela världen, säger Lena, och när eleverna i Sannas skola drog igång en fredagsstrejk så uppmuntrades det av skolledningen.

Men din dotter ville inte vara med och strejka?

– Nej det ville hon inte. Hon gillar att gå i skolan och hon tycker inte skolstrejk är rätt väg att gå för att lösa problemen med klimatet. Men hon var inte särskilt högljudd om det, hon sa bara att hon inte ville vara med på demonstrationen.

Och då blev hennes lärare irriterad?

– Ja, konstigt nog. Man skulle ju annars tro att en lärare skulle uppmuntra eleverna att gå i skolan och vara närvarande på lektionerna, men den här läraren menade att Sanna var oengagerad och inte förstod allvaret i klimathotet. Hon bad henne tänka igenom sitt beslut noggrant, och dessutom sa hon det öppet inför hela klassen. Sanna sa att det kändes som om läraren försökte förlöjliga henne inför de andra eleverna.

Lärarens tilltag fick resten av klassen att vända sig emot Sanna. Lena berättar att hennes dotter kom hem från skolan och var förtvivlad eftersom hon blivit utfryst av kompisarna och anklagad för att vara en klimatförnekare.

– Och det är inte ens sant. Sanna är inte alls oinsatt i klimatfrågor, hon vet minst lika mycket som de andra eleverna, men helt plötsligt blev hon betraktad som något slags hot mot de andra. Hon tyckte att stämningen var väldigt olustig, och blev nästan rädd för att hennes klasskamrater var så arga på henne.

Lena tycker att det var läraren som bar skulden för det som hände och hon beslutade sig därför att ringa upp skolledningen. Till sin förvåning fick hon inget stöd av skolans rektor utan blev istället ifrågasatt.

– Rektorn frågade mig om jag inte vill att min dotter ska engagera sig i viktiga samhällsfrågor. Men det vill jag så klart. Fast vi har ju försökt att se till att Sanna inte får panik när det gäller sådant som klimatet. Jag tror att det är viktigt att behålla lite sans också, även om det kan verka hopplöst, och det försökte jag förklara för rektorn men det lyssnade hon inte på. Hon sa att hon tyckte det var tråkigt att Sanna gick emot resten av klassen och vägrade att delta i något så positivt och jag kunde läsa mellan raderna att hon tyckte att jag hade fel inställning.

Hur reagerade du då?

– Jag trodde ju knappt det var sant. För det första så är det ju skolplikt och bara där borde ju skolledningen reagera mot strejken. Men om det nu är så att de ändå vill låta eleverna strejka så borde de väl åtminstone vara neutrala och respektera även de elever som inte vill skippa skolan. Det måste ju få finnas olika sätt att förhålla sig till politiska frågor, Men så är det inte när det gäller klimatet, i alla fall inte i min dotters skola.

Lena tycker att skolledningens förhållningssätt är obehagligt:

– Ja mycket obehagligt. De har ju stigmatiserat min dotter på grund av det här. Det är som en masshysteri. Om man inte hänger på Greta Thunberg och skolkar för klimatet så ska man hängas ut och mobbas. Det är ju helt sjukt. Just nu vägrar Sanna att gå till skolan, hon är orolig och rädd för vad som kan hända. Just nu vet jag ärligt talat inte hur vi ska lösa det här.

Samtidigt säger sig Lena ha en viss förståelse varför läraren, och skolledningen, agerar som de gör.

– Jag vill inte ursäkta dem, men det finns ju en förklaring. Det finns en press från medier och politiker i det här. Man SKA ha panik för klimathotet, allt annat är liksom fel. Det krävs inte mycket för att man ska bli betraktad som klimatförnekare, och det är ju det fulaste som finns, det är rena häxjakten.

Det är inte bara i Sverige det numera ses som något av en självklarhet att ungdomar ska skolstrejka för klimatet. Så sent som fick tonåringen Joanne Tran förklara sig i Sky News för att hon vägrat strejka tillsammans med 25 000 andra tonåringar i Australien.

– Vi behöver en mer kunskapsbaserad och nyanserad debatt i det här landet, inte ett gäng ungdomar som viftar med plakat och inte har en aning om vad det är de förespråkar. Att de skippar skolan säger ju det mesta, sa Joanne Tran.

Senare har Joanne Tran berättat om hur hon blivit mobbad och utfryst i sin skola efter sitt ställningstagande.

Lena säger att det krävs både mod och styrka att våga gå emot strömmen, och att hon i nuläget inte vet om hennes dotter kommer att orka göra det.

– Jag vet att hon efterlyser en mer sansad och nyanserad debatt och diskussion, men så länge den här hysterin fortsätter tror jag inte det kommer att bli så. Så frågan är ju hur stark hon är. Jag tycker det är viktigt med integritet men samtidigt vill jag inte att min dotter ska fara illa, avslutar Lena.

Har du liknande erfarenheter som Lena och Sanna – eller motsatta? Vill du berätta? Mejla mig på bitte.assarmo@detgodasamhallet.com . Givetvis får du vara anonym.