Anders Leion: Mellankrigstid

Anders Leion

Förutom Stockholm (där jag föddes och nu lever) och Nyköping (där jag tillbringade 15 av mina första 20 år) känner jag bara till Helsingfors, Rom och Berlin. Jag tänker ägna den här texten åt Berlin.

Jag vet inte mycket om dagens Berlin. För 58 år sedan arbetade jag i Berlin, det år då muren byggdes. Det har jag redan skrivit om här på DGS. På den tiden var Berlin så uppdelad att den lika gärna kunde beskrivas som två städer. Jag arbetade i den västra, framgångsrika och framåtblickande staden. Då och då for jag och några av mina kompisar bland de andra praktikanterna över till Öst. Det kändes som lite farligt, vilket tilltalade oss. Också efter den 13:e augusti 1961 for vi över och växlade svart, trots att det gjorde våra östtyska motparter mycket nervösa. Vi hade inte riktigt förstånd att vara rädda.

Men den tiden skall jag inte skriva mer om utan om tjugu- och trettiotalets Berlin. Av naturliga skäl har jag inte egna minnen av denna tid. Men Farväl Berlin! (förlagan till Cabaret), Berlin Alexanderplatz, Babylon Berlin (efter Volker Kutschers bok Der nasse Fisch) och andra böcker och filmer finns för att åtminstone få en aning om denna tid. Här återger jag ett par klipp från YouTube: Babylon Berlin , Babylon Berlin (bara dans, engelsk text). (Det finns mer på YouTube. Man kan också skaffa VPN och se hela serien på NRK, norsk television).

Jag har lyssnat till Rudolf Meidner som en tid var min chef på LO:s utredningsavdelning. Han berättade om hur en dag en av hans klasskamrater i Berlin 1932 eller 1933 sa åt honom att fly:

”Annars måste jag ta hand om dig när vi [det vill säga nazisterna] tagit över. Denne man blev sedermera delstaten Preussens inrikesminister.

Meidner, som alltså var jude, har också beskrivit hur svag och försiktig Weimarrepublikens regering var. Den vågade inte göra opinionsundersökningar, men på sommaren lät den flygplan flyga över badstränderna vid Östersjön, och fotografera de flaggor de flesta hade med sig för att markera sina revir i sanden. De som hade Weimarrepublikens flagga räknade regeringen som sympatisörer, i motsats till dem som hade Kejsardömets flagga. Göran Greider har återgivit en del av hans minnen i sin utmärkta bok Rudolf Meidner.

Varför är jag och, verkar det, en stor del av samtiden så fascinerad av det tyska tjugu- och trettiotalet? Vad är det som gör att man så gärna, gång på gång, läser och ser skildringar av denna tid? En del av dem är ju inte så märkvärdiga, men ändå utgår man från att de skall ha något intressant att ge.

Jag tror jag har svaret på frågan.

Det är miljön och miljöskildringen: Den utbredda fattigdomen och hopplösheten, striderna mellan kommunister och nazister på gatorna, den desperata medelklassen som proletariserats av inflationen, misstron mot de gamla politiska partierna, en osäker och flytande maktfördelning som får överklassen att tolerera och understödja nazismen… Och framförallt den lössläppthet och normlöshet som desperationen föder.

I Berlin Alexanderplatz (TV-serien, jag har inte läst boken av Alfred Döblin) skildras framväxten av nazismen som något självklart, vardagligt. Att ansluta sig till rörelsen är ett sätt att få försörjning, om inte annat. (På YouTube finns också skärvor av serien). I Babylon Berlin finns fattigdomen, smutsen och desperationen med, men dessutom överklassens revanschlystnad och samröre med nazismen.

Och i Farväl till Berlin ger Christopher Isherwood oss sina iakttagelser av olika möten med människor av helt skilda slag, och hur de påverkas av den allt grövre antisemitismen och det allt mer utbredda våldet. Det judehat och det våld som från början stöter många bort blir något vardagligt och normalt.

Jaha. Och varför skulle det angå oss då? Det är en bild också av vår egen tid! Skillnaden, den tragiska och ironiska skillnaden, är att vi låtit våra politiker medvetet skapa en miljö som befrämjar just de förhållanden som gjorde nazismens tillväxt och maktövertagande möjligt.
Det slags ekonomiska kriser som slog sönder det tyska samhället har vi, åtminstone hjälpligt, lärt oss bemästra. Men i ett svårslaget övermod tror vissa att vårt nutida samhälle tål vad som helst: utarmade skolor, ständigt växande sexuellt och annat våld som inte bemöts med effektiva motåtgärder, och politikers och andra makthavares bortvända ansikten. De vill inte se. Det allt grövre våldet och antisemitismen mitt i det statsbärande partiet blir något normalt och vardagligt – som i Weimarrepubliken.

Unga kvinnor och män känner sig utlämnade och svikna av den vuxenvärld som skulle ha makt att upprätthålla ett civiliserat samhälle. Vart tror ni de kan gå, vilka kommer de att lyssna till, när kommer våldet att leda till organiserade motåtgärder och regelrätta strider?

Och var skall ni som nu har makten då gömma er?

13 reaktioner på ”Anders Leion: Mellankrigstid

  1. Jari Norvanto skriver:

    Centerpartiets plakat med Annie Lööfs porträtt: ‘Vår kamp mot högerpopulism behövs i Europa’

    Och hur ska det gå till? Genom fortsatt massimmigration och islamisering av EU. Folkmordspolitik.

    Gillad av 5 personer

  2. Göran Holmström skriver:

    Briljant.
    Som tekniknörd så gillar jag dom stora sprången fram till krigsutbrottet. 1936-37 Auto union modell c
    895 kg bil över 520 hp toppfart 340 kilometer i timmen, på smala däck med extremt tungtrampade bromsar, något så galet lär förmodligen inte skådas igen i en värld av cykelhjälmar och varselvästar,
    till det så ”Miljön”.
    Opels raketbil gick inte heller av för hackor, utom när den exploderade.
    Det var absolut bättre förr!

    Gillad av 4 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Du har väl sett programmen om dessa bilar på TV. Faktiskt SvT men kunskapskanalen. Bilen finns ju kvar och är renoverad så kolla på Youtube. Fullständigt fantastiskt motorljud. V16.

      Gillad av 1 person

  3. Elof H skriver:

    ”Det slags ekonomiska kriser som slog sönder det tyska samhället har vi, åtminstone hjälpligt, lärt oss bemästra. ”

    Det återstår att se. Just nu befinner vi oss på nytt okänt territorium med negativa räntor, något som aldrig någonsin förekommit. Vissa tror att vi utan problem kan normalisera läget framöver och sen fortsätta som tidigare. Jag tvivlar.

    Gillad av 5 personer

  4. Elisabeth skriver:

    Intressant Anders. Ja, den första halvan av nittonhundratalet är en oerhört intressant period och den tyska historian i synnerhet.En av mina favoritböcker utspelar sig under mellankrigstiden, ”Hur ska det gå för Pinnebergs ? ” av Hans Fallada. Så bra ! Den skildrar oron, fattigdomen, otryggheten, ångesten så väl, allt utifrån den lille medborgarens perspektiv. . Fallada hade själv levt ett hårt liv, han visste vad han talade om. Rekommenderas.

    Gillad av 5 personer

  5. Rikard skriver:

    Hej.

    Med en avgörande skillnad: Berlin och Tyskland under den perioden var inte som Sverige i stora delar koloniserat av muslimer.

    Inte heller var tyskarna tandlösa och dekadenta annat än just bland de som drogs till diverse ryktbara kvarter och krogar i Berlin. Landsbygden och städerna var full av arbetare, hantverkare och borgare som såg sina förfäders värd gå under på grund av hur landet sköttes. Så även de besuttna, från junkrar till mer moderna industriägare.

    Där fanns även en stor mängd veteraner från kriget; ett krig många ansåg Tyskland kunde ha segrat i om USA inte hjälpt britter och fransmän.

    Så särskilt likt Sverige idag? Nej, egentligen inte. Endast i retoriskt avseende.

    (Hur faktamässigt korrekt krigsinsatsen kunde vunnits eller ej är ointressant: känslan fanns där att utnyttja. Så även vad man anser om det jag svepande kallar dekadens – om det är av ondo eller gott är egalt, det var som det var.)

    Men visst har man framgångsrikt planterat bilden hos svensken att endast vår politiska härskarklass och dess mediala journalistsekt kan skydda oss från oss själva, annars blir det ju i Sverige som på trettiotalet i Tyskland. Lösningen är givetvis ökad kolonisation, mer och snabbare hårdför islamisering, absolut mångkultur, mer EU, och högre skatter.

    Annars vinner fascisterna.

    Då infinner sig kanske frågan: om jag ogillar hur Weimar-regeringen styr, varför skulle jag inte stötta någon som verkar ha lösningar på de problem regeringen orsakat och vägrar åtgärda?

    Det är det retoriken om trettiotalet är till för: att den frågan inte skall kunna ställas, ens tänkas.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 8 personer

  6. Richard skriver:

    ”Och var skall ni som nu har makten då gömma er?”

    Antagligen kommer de mer framgångsrika makthavarna att gömma sig i avgränsade skyddade områden där det krävs pengar och kontakter att få bo. Kanske i Sverige, men troligare utomlands i varmare klimat. Så ”oroa” dig inte för dem; de klarar sig troligen. Tyvärr.

    Gilla

  7. Leif Nilsson skriver:

    Tack Anders Leion fö en intressant krönika. Det finns dock många ekonomer som inte delar din uppfattning, när du skriver:
    ”Det slags ekonomiska kriser som slog sönder det tyska samhället har vi, åtminstone hjälpligt, lärt oss bemästra.”

    Den framstående tyske ekonomen Dr. Markus Krall, menar att vi snabbt närmar oss en ekonomisk kollaps. Hans uppfattning delas av flera andra ekonomer, även om kollapsens orsaker och lösningar skiljer sig åt, beroende på deras skilda ekonomiska skolor.

    Några menar att att konsekvenserna av det väntade ekonomiska sammanbrottet, kommer att bli mer förödande än trettiotalets depression.
    Dr Markus Krall har nyligen utgivit boken ”Wenn schwarze Schwäne Junge kriegen”.

    I sin föreläsning här, presenterar han sin mycket intressanta och sakkunniga analys och prognos (tysk autogenererad text möjlig):
    Dr. Markus Krall: Der Crash kommt 2020 – Der Banken-Insider verrät die Gründe:

    Det ekonomiska sammanbrottet kommer med all säkerhet få vittgående följder, inte minst för oss Sverige, där PK-politikerna har blandat till en minst sagt explosiv samhällskompott. När medelklassen blir utblottad, samtidigt som bidragsströmmarna drastiskt sinar, lär PK-isternas värdegrund snabbt rämna. Desto förr, desto bättre.

    Gillad av 2 personer

  8. Christer E skriver:

    Nu var det ju inte bara 20-alet hyperinflation som ”slet sönder” Tyskland. De mycket hårda fredsvillkoren (krigsskadestånd) bidrog också till detta, liksom bolsjevismen. En relativt välmående mellanklass blev de stora förlorarna.

    I dagens värld gäller globalism. Trots alla försök att ”tänka bort” den, är de här for att stanna (åtminstone inom överskådlig tid). Den har globalt sett minskat fattigdomen, lyft miljontals människor från extrem fattigdom. Men det finns också ett antal förlorare på globaliseringen, t.ex. vita i det amerikanska rostbältet. Förlorare finns också i Sverige och i EU och det är till största delen i den gruppen som dagens populistiska rörelser till vänster och till höger hittar sina stödtrupper. Där har vi en parallell till 30-talets Tyskland.

    Problemet då som nu är politikernas oförmåga/ovilja att jämna ut de mycket stora ojämlikheterna mellan vinnare och förlorare. Det må sedan vara Macrons hantering av de gula västarna eller Löfvens retorik och samtidiga brist på agerande. Innan något görs (helst globalt, men åtminstone EU-gemensamt) åt det problemet, kommer vi att dras med populistproblemet.

    Gilla

  9. Fredrik Östman skriver:

    Men du utelämnar ju själva orsaken till allt elände i Weimarrepubliken: Det var nämligen resultatet av det fundamentala misslyckandet av socialdemokratin. Efter den snöpliga förlusten i Första världskriget, på rent militära grunder, resignerade överklassen och det etablerade politiska systemet och man satte in socialdemokraterna på maktens taburetter. Det var socialdemokratin som misslyckades att upprätthålla det civiliserade samhället. Det var socialdemokratin som förorsakade att national- och internationalsocialisterna stred på gatorna. Det var socialdemokratin som genom sitt misslyckande skapade recessionen och inflationen.

    Och detta är en direkt parallell till dagens situation.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.