FRÅGAN:

Hej Katerina,

Jag skriver till dig för jag har ett problem jag inte vet hur jag ska lösa och du är en klok person som säkert kan ge mig någon idé.

Jag är en medelålders man som är gift och har ett litet barn på drygt sex månader (som vi fått via IVF). Min fru har två små adenom i hjärnan och dessa påverkar hormonnivåerna, vilket har lett till att hennes sexlust helt har försvunnit. Faktiskt gillar hon knappt att bli vidrörd. Själv har jag ingen nedsatt sexlust, utan jag är nog ganska medel när det gäller det. 

Vi älskar varandra. Jag är i vart fall säker jag älskar henne och jag tror att hon menar det när hon säger att jag är hennes kärlek. Men det är svårt att bara sluta vara sexuell. Jag har testat att bara försöka inte känna något, jag har testat att leva ut i porrens och fantasins värld, jag har testat sexredskap, jag har testat att betala för en stund av sex. Inget av detta funkar för mig.

När jag onanerar känner jag mig som en tragisk tonåring som aldrig blev stor. Titta på porr trubbar av mig och får mig att intressera mig för sådant som jag egentligen inte är intresserad av. Det blir en pervertering av sexet för att det ska tända. Känns inte sunt.

Jag har betalat för sexuella tjänster några gånger, och en gång tog polisen mig. Det kostade mig tusentals kronor i dagsböter och samhället gnodde in en skamfläck i mitt namn som jag får leva med livet ut. Visst, det är olagligt i Sverige. Men jag ser inte vad samhället har med att göra vad jag och andra vuxna människor kommer överens om. Detta med att köpa sexuella tjänster var det som dock fungerar minst dåligt i min situation men såklart inget jag kan hålla på med i längden. Jag kan ju inte hamna i fängelse, betala böter då och då och betala massor med pengar för att bara undvika må dåligt. För det är just det som detta handlar om för mig. Jag vill inte ha sex för att få känna mig som en kung eller få känslan att jag som man äger världen och har så mycket sex jag vill med vem jag vill. Jag vill ha sex av samma skäl som en hungrig människa vill ha mat.

Jag börjar fundera på om det kanske är så att jag måste skilja mig om jag vill ha sex. Alltså, att jag måste välja mellan att vara gift med den jag älskar och har barn med och att ha ett sexliv. Min fru har sagt att det är helt OK för henne om jag ”går till någon annan kvinna”, men jag vet inte om jag egentligen vill gå till en annan kvinna. Och om jag ville, hur det skulle gå till utan att gå till prostituerad? Det råder ju en obalans av sexuella tjänster på ”marknaden”. Män vill ju som grupp ha mer sex än vad kvinnor som grupp vill. ”Killar tänker bara på sex” har man ju hört. Och killar tycker ofta att tjejer bara kniper.

Så jag ser ingen anledning att någon kvinna skulle vilja träffa mig för bara sex eftersom det jag kan ge henne kan hon få praktiskt taget varsomhelst, närsomhelst. Jag förstår ju att detta är vad som gör att männen kan bindas till hemmet och ge tryggheten. Om han finns där för henne, barnen och hemmet så får han komma till. Det är biologi i detta alla gånger.

Så, vad i hela världen ska jag ta mig till? Jag är djupt olycklig över detta men önskar att jag hittade en lösning eller ett sätt att klara vardagen, för som det är nu orkar jag inte mycket mer.

Med vänliga hälsningar

Sexuellt frustrerad

KATERINA JANOUCH SVARAR:

Hej!

Tack för ditt uppriktiga brev. Denna problematik som du så väl beskriver stöter jag ofta på. Människor som lever tillsammans och älskar varandra, men där sexualiteten inte är i balans. Den enas drift är starkare, den andre vill inte lika ofta, eller inte alls. Sammantaget blir det olycka för båda. Jag undrar, har din fru fått behandling för sina prolaktinproducerande tumörer? Dessa är en vanlig orsak till nedsatt sexualitet. Med andra ord kan här finnas en medicinsk förklaring till hennes nedsatta sexlust.

Oavsett vad framtiden bär med sig kommer här några tankar.

Vad gäller onani: Jag tycker inte du ska vara så hård mot dig själv. Många vuxna lättar på trycket på detta sätt och det är enkelt och okomplicerat. Jag vet inte varför man måste vara så sträng och moraliserande mot sig själv i detta. De flesta män i alla åldrar onanerar, så ägna dig åt det med gott samvete, det är absolut inte skadligt vare sig fysiskt eller mentalt.

Vad gäller att söka sig en partner utanför relationen kan det vara en bra idé. Det du tror, att kvinnor kan få sex överallt och att de flesta inte vill ha enbart en sexuell relation, på det vill jag svara dig att du har fel där. Då din hustru gett dig grönt ljus att söka sex utanför äktenskapet har du alla chanser att möta likasinnade kvinnor som inte heller är intresserade av ”hela paketet” utan som bara vill träffa någon då och då för att ha sex. Ja, visst är det fler kvinnor än män som är ute efter en traditionell relation, men det finns också de som inte alls vill ha det som heltidsförhållanden ger, utan som nöjer sig med älskare. Så du har fel i att tro att kvinnor alltid bara är ute efter ”kärlek”. Det som däremot kan hända när man träffas regelbundet är att känslor kan uppstå, vilket lättare kan ske om det sexuella fungerar väldigt bra. Vi människor funkar ju så, att vi dras till det som skänker njutning… Med det sagt tycker jag inte du ska utesluta tanken på en öppen relation med din hustru. Faktiskt vet jag flera relationer där denna lösning ger tillfredsställelse till alla inblandade.

Den sämsta lösningen är att du skiljer dig. Jag tycker att många tar till det i onödan. Om ni trivs bra ihop, försök att kompromissa inom er relation. Inte minst för er familjs skull. De här skilsmässorna som tvingas fram trots att paret älskar varandra och man har små barn ihop, jag tycker sällan de blir bra. Jo, man bör skilja sig om äktenskapet bjuder på idel elände, men i ert fall låter det inte så illa. Om jag var du skulle jag hörsamma din hustrus erbjudande att låta dig få sex på annat håll. Det är vanligare än du tror, och i mina ögon den bästa lösningen för er som ert liv ser ut just nu. För det finns inget som säger att du blir lyckligare om du skiljer dig. Jag vill också tillägga att livet sällan är en raksträcka i de här frågorna, denna problematik kan komma och gå, den kan bli bättre, och även din egen syn på saker kan förändras. Så fatta inga förhastade beslut åt något håll.

Lycka till nu! Jag hoppas du finner en balans i livet.

/Katerina

Har du en fråga till Katerina? Mejla till katerina.janouch@detgodasamhället.com