A. Föreställning/idé/hypotes > kolla!/mät!/experimentera! > justera föreställningen! Börja om!

B. Föreställning/idé/hypotes > kolla med likasinnade! > få bekräftelse! > behåll ursprunglig föreställning! Börja om!

Enligt det under A. illustrerade tillvägagångssättet får man en allt mer precis uppfattning av verkligheten, eller den del av verkligheten man är intresserad av.

Enligt det under B. illustrerade tillvägagångssättet får man en allt mer felaktig bild av verkligheten eller den del av verkligheten som man är intresserad av.

Den svenska debatten om politiska och sociala frågor förs genomgående enligt modell B. Någon uppmärksammar ett problem eller över huvud taget något som intresserar vederbörande och som han tror kan intressera andra. Han tolkar detta problems orsaker enligt tidigare inlärda och inövade förklaringsmodeller. Samtidigt kan han vara litet osäker om sin egen tolkning och han vill därför få denna verifierad. Han skriver därför en text om saken och publicerar sina rön i en publikation som brukar behandla problem liknande det han själv anser sig ha funnit. Han får instämmanden och bekräftelse på sin uppfattning om orsaker och botemedel, eftersom han ju vänt sig till likasinnade, till dem som har samma utgångspunkter som han själv.

Enligt A. undersöks frågan istället genom att den underställs empiriska tester, gjorda på ett sätt så att andra kan ifrågasätta utgångspunkt och tillvägagångssätt och därmed komma till icke-förväntade resultat, varvid utgångspunkten, hypotesen och den till denna hörande teoribildningen också måste justeras.

Detta angreppssätt är mycket kraftfullt, just därför att det inte bygger på lojaliteter gentemot likasinnade eller gentemot en given ideologi. Ingens förutfattade meningar kan styra resultat och kunskapsuppbyggnad.

Detta vetenskapliga tillvägagångssätt har kunnat stävja eller i alla fall minska betydelsen av B. – som ju är en beskrivning av hur politisk korrekthet bildas och vidmakthålls.

Tyvärr ökar förekomsten av B. på A:s bekostnad. Det sker bland annat genom att statsmakterna, regeringen och dess myndigheter, har börjat ge universiteten order inte bara om vad de skall syssla med utan också vilket mål som skall gälla för deras verksamheter. Önskan om jämlikhet mellan alla grupper och i alla sammanhang skall vara styrande.

Detta har förstört tillvaron för hundratusentals elever i landets skolor. De tvingas vistas tillsammans under många år och syssla med uppgifter som de har mycket olika förutsättningar att lösa. Forskning förtigs som visar att detta är ett stort slöseri med resurser och att båda svaga och starka elever därigenom får en sämre skola.

Landets skolminister vacklar däremot inte i tron. Hon har analysen klar (för den bestäms ju av rådande politiskt korrekta uppfattning): De nyanländas dåliga skolresultat skall åtgärdas genom att marknadsinslagen (Agenda 12/5) i skolverksamheterna skall angripas. ”Jag vill ta i den svenska skolmarknaden, den som gör att barn och elever hamnar i så olika skolor beroende på vilka föräldrar de är födda av.”

Detta är ett fullkomligt snurrigt uttalande. Ministern tycks påstå att marknaden styr, samtidigt som familjebakgrunden fördelar barnen till olika skolor. Toge man bort marknaden – skulle då också familjebakgrunden sluta ha betydelse? I så fall måste det ministern kallar marknaden ersättas med ett mycket diktatoriskt system. Det tror jag faktiskt inte att hon tänker sig. Hon bluddrar bara på för att slippa ta till sig verkligheten med dess allt mer segregerade bostadsmiljöer och familjer med allt större olikheter och förmågor att fungera i den svenska sociala verkligheten.

Hon är fången i en låtsasverklighet, skapad av forsknings-, utrednings- och praktisk verksamhet utförd enligt B:s mönster.

Skolan är bara ett område som skadats av verksamhetsutövande enligt B. Dess förödande effekter för all samhällelig verksamhet uppträder överallt. Ett mycket tydligt exempel är invandringspolitiken, som länge – och tyvärr fortfarande – styrts och styrs av önsketänkande. Numera har en mer empirisk grundad uppfattning – enligt A. – blivit förhärskande även om styrkeförhållandena i riksdagen fortfarande ger de heliga dårarna bestämmande inflytande.

Så trampar det på. Det man enligt den förhärskande ideologin skall hålla sig till gäller, oavsett hur mycket verksamheterna gnisslar när deras (önske)mål strider mot faktiska förhållanden och möjligheter.

Jag tror ändå att en viss tillnyktring håller på att ske. Önsketänkande utifrån det politiskt önskvärda och korrekta står inte längre oemotsagt. Visserligen har inte den praktiska politiken påverkats så mycket, ännu, men det kommer.

Ett tydligt exempel på tillnyktringen är rådande attityd gentemot ”det danska tillståndet”, det vill säga den politik i främst invandringsfrågor som förs i Danmark. Det som för något år sedan framställdes som obehagligt, ja, omänskligt, kan nu behandlas med respekt. Den senaste skärpningen av den danska politiken presenterades så här sakligt, utan ojanden, av Sveriges radio.

Den ljusnande framtiden är vår, kanske. Men vi kan också få en annan politisk korrekthet. Se här vad som håller på att etableras i Danmark. Lika brutalt effektiv som Paludan (Stram Kurs partiledare) är i sitt avslöjande av muslimsk trångsynthet, lika brutalt ineffektiv är han i sina idéer om att rensa Danmark från muslimer. Det kommer att leda till oändliga besvär utan att leda till något större resultat – om han nu tänker sig att genomföra programmet med våld. Han kanske har kravet om ett muslimfritt Danmark främst som ett medel att väcka uppseende. Och det har han ju lyckats med.

Den förhärskande åsiktsriktningen har ett stort ansvar. Handlar man enligt modell B. kommer man att göra sig själv onödig och omöjlig. Det är endast illojalitet och frigjordhet enligt modell A. som i längden håller.