Bitte Assarmo: När tidningen Arbetaren ville skapa ett scoop

Bitte AssarmoHäromdagen damp det ner ett mejl med ordet BRÅDSKANDE i versaler i ämnesraden. Mejlet rörde ”din delaktighet i Agenda Europe” och jag fick veta att syndikalistblaskan Arbetaren avsåg att publicera mitt namn ”på grund av att det är listat på en google-grupp tillhörande nätverket Agenda Europe. Mot bakgrund av den information vi har betraktar vi dig som aktiv i detta nätverk.” skrev en person som presenterade sig som Axel Green, reporter.

Eftersom jag aldrig hört talas om vare sig Agenda Europe eller Axel Green googlade jag på båda delarna. En webbsida på engelska gav vid handen att Agenda Europe är ett nätverk av olika anonyma bloggare och organisationer som lobbar för bland annat färre aborter och mot homoäktenskap. Axel Green är en proper ung man, i snitsig gubbkeps, som ser seriös och allvarstyngd ut på svartvita konstnärliga bilder.

Axel Green lät mig veta att jag hade till nästkommande morgon kl 09.00 på mig att ”bemöta eller kommentera de bifogade frågorna” – eller borde jag kanske säga anklagelserna. Den långa listan med frågor liknade nämligen mer de tendentiösa frågorna i ett korsförhör i en halvkass amerikansk rättegångsfilm än seriöst menade intervjufrågor.

Hur kommer det sig att du är listad som medlem i Agenda Europe-nätverkets googlegrupp?

• Vad är enligt dig målet med arbetet inom Agenda Europe-nätverket?

• Vad är din roll inom nätverket?

• Har du deltagit på någon av de årliga möten som nätverket håller?

• Anser du som flera i det här nätverket att abort, preventivmedel och homosexualitet bör kriminaliseras?

• Hur ser du på skriften ”restoring the natural order” som bland annat har framställts som Agenda Europes manifest?

• Delar du dess grundsatser?

• Anser du att det pågår ett kulturellt krig? Vilka är i så fall de stridande parterna?

• Hur ser du på anklagelserna att nätverket försöker infiltrera europeiska och nationella beslutsfattande myndigheter?

• Ser du det som oproblematiskt att samarbeta med personers och organisationer som hyser ovan nämnda åsikter om abort, preventivmedel och homosexualitet, eller som med CitizenGo även arbetat för att stoppa Istanbulkonventionen mot våld mot kvinnor?

När jag läste frågorna högt för maken blev han märkbart road.

– Det där var pompöst så det räcker. Man kan tro att du konspirerar för att krossa hela mänskligheten, skrockade han och vi fnissade tillsammans, nästan lite rörda av hur mycket jobb Axel Green lagt ner för att låta lika myndig som självaste Janne Josefsson utan att riktigt lyckas.

Eftersom jag aldrig tidigare hört talas om Agenda Europe kunde jag naturligtvis inte svara på en enda av de där frågorna och blev därför tvungen att göra Axel Green besviken. Men så blir det ju ibland, i det här yrket. Då kan man välja att antingen skriva sanningen, eller fortsätta på den inslagna vägen, och vilket man väljer beror sannolikt på hur hederlig man är eller, möjligen, på hur ung man är. Jag är nämligen av den åsikten att en viss livserfarenhet gör människor mer benägna att tänka efter innan de basunerar ut dåligt underbyggda fantasier med buller och bång bara för att de tror att de kan göra ett scoop på det.

Inte för att jag har en susning om varför det alls skulle vara intressant att skriva om just en medelålders tant som mig, men det är det tydligen. Någon eller några anser i alla fall att de bör lägga sin tid på att koppla mig till ett suspekt nätverk som hatar homosexuella och förespråkar våld mot kvinnor.

Lite nyfiken blir jag förstås också. Vilka är de här bloggarna och organisationerna egentligen som tydligen ”infiltrerar” intet ont anande politiker? Vad för slags årliga möten arrangerar de? Bjuds det på champagne och läckra små snittar när nätverket träffas och nätverkar? Har jag rentav missat något?

Möjligen kan det hela handla om att jag är registrerad som katolik. Det är inte alls omöjligt att någon katolsk medsyster eller -broder ute i Europa har lagt till mig på en mailinglista någon gång, särskilt som jag tidigare var chefredaktör för en katolsk tidskrift. I syndikalistkretsar är det möjligen skäl nog för att publicera människors namn i ett icke attraktivt sammanhang.

Förhoppningsvis får jag veta mer när Axel Green och tidningen Arbetaren publicerar sitt stora avslöjande om tant Assarmo och den kvinno- och homofientliga ”googlegruppen” Agenda Europe. Eller så förblir alltsammans lika flummigt och oklart. Jag tvivlar dock på att det kommer att ge den unge, ambitiöse reportern något större genombrott, eller öka tidningen Arbetarens krympande prenumerantantal.