Anders Leion: Japaner, Japaner

Anders Leion

Häromdagen hände det igen. Från en sekund till nästa blev jag osynlig. Jag mötte ett gäng japaner, många japaner. Ett femtiotal kom gående, samlade i en tät grupp. De strömmade förbi mig på båda sidor utan att stöta mot mig. På något sätt måste de ha varseblivit mig, som ett hinder att undvika åtminstone, men annars fanns jag inte för dem. Detta skedde utanför järnvägsstationen i Rom, men det kunde lika gärna ha skett någon annanstans, till exempel kring smörgåsbordet på en finlandsbåt.

Jag har aldrig sett en japan samtala med någon utanför den medföljande kretsen av landsmän (och betjäning).

Vad ser de? Vad är intressant för dem? De verkar ju fotografera tämligen urskillningslöst. Fast det vet jag ju inget om.

Undviker de kontakt därför att de är rädda – eller är de kanske helt enkelt föraktfulla? Varför turistar de överhuvudtaget? På finlandsbåten ser jag att de väljer mat från bordet med sushi och andra japanska rätter. De informeras av medföljande japanska reseledare.

Är verkligheten i väst bara bilder, med människor som dekorationer i landskapet? Kanske ser de oss, som de passerar, som varelser i något slags stort akvarium?

Varför stannar de i så fall inte hemma och ser på resereportage i TV? Gåtor.

Sådana funderingar på väg hem från stationen fick mig att tystna så länge att min fru undrade över mitt beteende. Jag sköt undan tankarna.

Sedan, efter ett tag, slog det mig: Vi är alla, mer eller mindre, japaner.

De nya massmedia får oss att färdas över kontinenter och genom sekler, gör oss delaktiga i konflikter och erbjuder oss oändliga möjligheter till förströelser. Vi sitter tysta och stirrar. Och kanske uppträder också vi tämligen avskilt från den vardag vi besöker på våra resor?

Är denna möjlighet att se världen som ett akvarium, med en glasruta som skiljer oss från världen ett problem?

Ja, alltför många nöjer sig med denna ytlighet. Håller de sin på detta sätt skapade ofullständiga världsbild för sig själva är det inte ändå inte något större problem.

Men många påverkar inte bara sitt eget liv utifrån en grund eller direkt felaktig världsbild. De har arbeten med uppdrag att beskriva och förklara verkligheten för oss. De kallas journalister.

Nästan alla uppträder som om de medverkade i ”Spanarna”. De spatserar runt lite på nätet och bland andra journalisters texter och knådar ihop en berättelse utifrån fynd på olika håll.

Spanarna gör det för att roa och utan någon mer allvarlig avsikt. Många andra journalister gör detsamma och presenterar nöjda sina fynd för läsaren eller åskådaren med en annan förmätenhet: Detta är, menar de, verkligheten.

Men journalisternas förmåga att se och urskilja begränsas av deras kunskaper och orientering. Dessa räcker inte till därför att de i sin tur är skapade av liknande, under många år utförda informationsinhämtningar. Deras verktyg var från början slöa och blir med tiden, med alla överlagrade felaktigheter, allt slöare.

Inte heller detta förhållande vore något större problem om denna på detta sätt, av journalister för andra journalister skapade och för allmänheten presenterade världsbild, endast sågs på samma sätt som Spanarnas lättsamma presentationer.

Så är det inte. Denna ytliga, av tillfälligheter skapade omvärldsbild är politikernas, framförallt riksdagspolitikernas, underlag när de gör sina utspel och författar sina motioner.

Dessa politiska aktiviteter tas därefter upp av journalistkåren och blir material för deras analyser och betraktelser, vilket återigen kan påverka den politiska hanteringen.

Denna rundgång är inte problemet. Så skall rollerna fördelas mellan dessa yrkesgrupper och på sätt skulle deras verksamhet kunna producera nyttigheter.

Men så sker inte, därför att informationen om verkligheten från första början är undermålig.
Tyvärr är inte detta hela bilden av denna verksamhet. Det finns också en vilja att inte se, att dölja obehaglig information. Denna vilja att dölja det för det samhälliga samförståndet obehagliga brukar kallas för politisk korrekthet. Men viljan att vara PK möjliggörs just av den ytliga och felaktiga verklighetsbeskrivningen. En skarpare, korrektare verklighetsbeskrivning skulle omöjliggöra de politiskt korrektas önskan att tillrättalägga och försköna verklighetsbilden.

Dessa företeelser illustrerades väl av Metoo-kampanjen. Ett iscensatt gemensamt uppträdande utfört av amerikanske skådespelerskor godtogs utan något ifrågasättande. Deras uppträdande och vittnesmål fick bli modell för liknande manifestationer världen över, inte minst i Sverige.
Plötsligt hade en välbelyst scen, synlig över världen, skapats. Uppmärksamhetstörstande, väl medvetna om att intresset plötsligt kan falna, störtade sig fram för att få vara med. Scenen tillhandahölls av massmedia.

Politikerna skyndade sig också fram, för att på ett ofarligt sätt framstå som handlingskraftiga. Därmed slapp de också ta i det verkliga problemet: de grova våldtäkter som drabbar svenska kvinnor, ofta utförda av invandrare. Kvinnorna har för låg status för att uppmärksammas, särskilt som de haft den dåliga smaken att därmed ställa invandrarna i dålig dager.

Massmedia och politikerna uppträder som japanska turister. De förvandlar verkligheten till ett akvarium, genom vars väggar de ser på varelserna som kravlar omkring därinne. Vissa får uppmärksamhet, andra lämnas åt sitt öde.

Nu finns det ändå andra sätt att beskriva verkligheten. Det är de som formuleras av de direkt berörda, av rån- våldtäkts- och mobbningsoffren. Dessa beskrivningar uppmärksammas ofta inte av massmedia, men de lever vidare bland offren, deras anhöriga och andra närstående. Dessa är de ”verklighetens folk” som Göran Hägglund talade om. De finns, även om begreppet fallit i glömska.

När våldtäkterna, rånen och den grova mobbningen blivit så vanliga som under senare år i Sverige, skapas en alltmer heltäckande bild som delas bland de berörda och deras likar. Denna bild har nu, tack vara internets tillkomst, kunnat spräcka de etablerade massmedias monopol. Och varelserna inne i akvariet har nu för första gången kunnat se och beskriva turisterna på andra sidan glaset. Det tycker turisterna inte om.

De vill, som de verkliga japanska turisterna, kunna fortsätta sin resa genom tiden utan att störas av uppmärksamhet och kritik från dem som lever på andra sidan glaset.

Det är inte längre möjligt. Verklighetens folk har, efter att under någon tid studerat dem, blivit ointresserade och lämnat dem åt sitt öde. De använder andra kanaler för att informera sig. De gamla medierna står inför ett oblitt öde. En snar död väntar dem.

34 reaktioner på ”Anders Leion: Japaner, Japaner

  1. Jan Andersson skriver:

    Japan skulle nog vara svenskarnas drömland om man bara förstod språket och skrivtecknen. Som turist möts man av överallt av ett vänligt men inte närgånget intresse. Det finns oändligt mycket att se och göra. Allt i samhället fungerar osannolikt bra. Du kan gena tillbaka till hotellet via bakgatorna i Tokyo mitt i natten utan att vara rädd för någon enda person du möter; kanske får du ett artigt ”hej” och en bugning av folk som hämtar sopor när de flyttar på sig så att du slipper kliva ut i gatan. Killar är maskulina, tjejer feminina men har långt mer integritet än västerlandets motsvarigheter. Har man besökt Japan en gång så är den enda möjliga slutsatsen på hemresan: ”Hit måste vi åka snart igen”.

    Gillad av 4 personer

  2. Henric Ankarcrona skriver:

    Se på dessa absurt omfattande reportage, överallt,
    om en vedervärdig IS-terrorists barn och deras färd till Sverige.
    Journalistik av allra värsta sort utan minsta proportion. Var finns något om alla de människor som blivit offer i ordets rätta bemärkelse för IS?
    En sorgerlig illustration till MSM isolering och brist på kontakt med vanliga medborgare har det blivit.

    Gillad av 5 personer

  3. olle holmqvist skriver:

    ”Jag har aldrig sett en japan samtala med någon utanför den medföljande kretsen av landsmän (och betjäning).”

    Lösenordet おはよう utläses precis som delstaten ”Ohio”. De japanska turisterna som i flock vandrar enklaste stigen – gubbar först kvinnfolk sedan, med tunna tyghandskar mitt i sommaren under Eiger Nordwand, de – , blir stormförtjusta. Fnittrar, pekar på min stora mage, och visar med kupad handrörelse att kulan är stor. Fnittrar vidare.

    Gillad av 1 person

    • Dna skriver:

      Ohayo är en familjär form av Ohayo Gozaimasu och betyder god morgon, i kortform vid Mitsubishi-fabriken jag jobbade och vid karateträning: uzz

      God dag heter Konnichi Wa.

      Gilla

  4. Thomas Ek skriver:

    Mycket väl beskrivet av Anders Leion.
    Men inför de gamla mediernas oblida öde orsakar de ohyggliga skador. Därför måste vårt Public Service snarast skrotas och ersättas med ett nytt som fungerar som det är tänkt.

    Gillad av 2 personer

    • Benjamin Dhover skriver:

      Varför behövs public service? Media som finansieras av staten är per definition aldrig oberoende. Bättre då att ha en mångfald av engelsk eller amerikansk modell, där tokvänster och tokhöger kan brytas mot varandra.

      Gilla

  5. Christer L skriver:

    Vi människor delar en egenskap med många djurarter, vi kan läsa en individs karaktär. Man kan se och höra på en mäktig person hur denna uppfyller och utövar sitt ledarskap. Detta som kallas underton. Vad som är falskt, vad som är äkta. Man kan skilja på feg och modig, korrumperad och ärlig. Det är närmast en instinkt.

    Problemet med oss svenskar och våra svenska media är att denna naturliga förmåga att läsa exempelvis politikern som person, att tro på eller inte tro denne i någon grad eller art, är helt blockerad. Svenska media talar konsekvent förbi frågan. Även dessa ”talking heads”, politiska kommentatorer. Men intrycket existerar ju, så det handlar om vad vi gör av detta. Vi måste tro på våra sinnen.

    Det är som om svenska folket genom journalisternas själva beteende får lära sig att inte tro sina ögon och öron. Följden är att folk håller på att bli politiskt helt galna. Även Bitte Assarmo tar upp det här idag. Jag missleddes av Reinfeldts prat om det sovande folket, ty det är ingen metafor som ska gälla utan en diagnos, inte ett sovande utan rena ”snurren” (amatörspråk). Sveriges samlade psykiatriker borde skriva ett mee too och tåga runt på redaktionerna med igentejpade munnar. Som författarförbundet gjorde härom året med anledning av en tidning som inte delade förbundets åsikter…

    Gillad av 3 personer

    • Jan Andersson skriver:

      Rätt! Men förmågan att läsa av en individs karaktär ökar hela tiden med stigande ålder. Min svärmor såg rakt igenom folk på sin ålders höst, ofta till nytta men ibland till vår förskräckelse. Men hon hade alltid rätt som det visade sig.

      Gilla

  6. Elisabeth skriver:

    Japaner ? Är du säker på det, Anders ? På mina resor i europeiska städer de senaste åren har jag däremot stött på kineser, mängder av kineser. I Salzburg, t ex, var staden totalt invaderad av kineser. Ja, jag kan ju inte skilja på en kines och en japan genom utseendet ( jo, kanske ändå…) men andra personer berättade att det rörde sig om kines-turister. Och deras skyltar var på kinesiska, tecknen är ju mycket olika. Det är ju egentligen bra både för turistindustrin och för den enskilde kinesen att man turistar men man turistar onekligen på ett, i mina ögon ,besynnerligt sätt. Med mobilen/kameran som filter mot verkligheten. Icke kontaktsökande. Men säkerligen betedde sig Svensson också som ett flockdjur i turismens barndom.De var dock inte så många.
    För övrigt delar jag din uppfattning att gamla medier står inför ett oblitt öde, som man bäddar får man som bekant ligga. Skadeglädje är i sin ordning här.

    Gillad av 1 person

    • Jan Andersson skriver:

      I en grupp av femtio ”kineser” kan jag efter några sekunder lätt se den ende japanen. Det syns på klädseln, men mest på kroppsspråket.

      Gillad av 1 person

  7. Östrahult skriver:

    Jag är inne på liknande tankar. Samhället styrs idag av ett antal grupperingar som lever i egna bubblor. De viktigaste bubblorna är:

    • De som dominerar media
    • Kändisar
    • Ekonomiska eliten
    • Ledande politiker

    Varje sådan grupp består av egotrippade narcissistiskt lagda personer som kravlat sig fram till en topposition. De har en förvriden bild av verkligheten som de använder som motiv för sitt agerande. De är oerhört skickliga på att manipulera sin omgivning. De drivs av olika typer av onaturliga stimulanser/belöningar som aldrig vanligt folk kommer i närheten av. De ser vanligt folk som verktyg för sina syften. Syftena är ära, rikedom, makt.

    Om man ska fundera på varför det är på detta viset så är min förklaring att det rör sig om en blandning av olika inslag i den mänskliga naturen och specifika förhållanden i nutiden. Mediasituationen är sannolikt den enskilt viktigaste faktorn. Mediasituationen varar inte för evigt, alternativa medier och Internet bryter långsamt ner nuvarande system, vilket också förklarar nuvarande maktstrukturers intresse för censur. Den mänskliga naturen däremot lär bestå med en blandning av psykopater och folk som ser upp till dessa, såsom följare av Blondinbella, Greta och Bianca.

    Gillad av 6 personer

  8. Anna-Karin Hjelm skriver:

    Så rätt. allt oftare möter jag personer, som öppet deklarerar, att politiska debatter får dem att må illa, att vanliga tidningar eller SVT är något, man aldrig lägger sin tid på och att man söker information via andra kanaler. Dessa kanaler är naturligtvis de informationsställen, som våra styrande på alla sätt försöker tysta. Jag undrar om våra politiker och massmediafolk har en aning om med vilket förakt och vrede många svenskar ser på dem.

    Gilla

  9. Dnakramas skriver:

    Leion hade kunnat skriva detta för 30år sedan. Det enda som har hänt är att Leion anar en reva i verkligheten som varit densamma länge, beskrivningen ovan tyder på att det finns mycket kvar att upptäcka. Att verkligheten beskrivs ofullständigt och slumpmässigt är ju i sig ingen slump, det är en nödvändig komponent, och tittar man noggrannare så ser man att det inte är något slumpmässigt alls över det. Jag har i hela mitt liv levt i 1984 och Brave New World, eller The Matrix, det vi nu ser ske har legat i korten hela tiden, jag har alltid haft en känsla av att inte höra till och inte förstå. Nu börjar jag förstå, det är fortfarande inte helt lätt att sätta fingret på men bara på DGS så dyker det upp förutsättningar som tas för givna för det fortsatta resonemanget som helt enkelt är fel, det är socialism, det är ett destruktiv process som pågått mycket länge, hela mitt liv och längre än det. Socialismen är som en meme som utvecklades ur kristendomen som en perversion på detta budskap, för mig är det som om djävulen satt och funderade på hur han nu kunde kasta detta ur sadeln att folk tänkte själva och assccierade fritt och kunde leva tillsammans och bilda familj nästan utan våld och kaos, vad göra? Jo vi tar Jesus godhetsbuskap som alla europeer omfamnade men tar bort människors eget ansvar och synd, och stoppar in staten istället. På så sätt har folk brutits ner, i den nazistiska och kommunistiska versionen så gick staten för snabbt och brutalt tillväga, det fungerade inte, man hade glömt att människor inte är alltigenom onda och att ett samhälle behöver ett visst mått av fria tankar för att gå runt ekonomiskt. Dessa misslyckande gjorde att socialdemokrati och pk-ism utvecklades, man hade lärt sig av misstagen och nu funnit en version där man maximerade stabilitet och människors slavmentalitet.

    Det Leion nu observerar det är oundvikligt för det system vi lever i optimerar allt efter att staten skall må väl, inte människorna. Vi ser det varje dag, och de som endast matats med storebrors röst från 1984, eller dagligen tagit sin soma som i BNW, eller lever i The Matrix och äter stek, vi vet att något är fel, men vad? Läs gärna Håkan Boströms artikel idag, han är öppen med att han inte förstår, han vet att något är fel med att vi tar emot barnen från IS, men vad? Jag tycker mig se, både i Leion och Boström och andra hur man kämpar med att passa in den uppenbarligen dåliga verkligheten som nu manifesterar sig i sin begreppsvärld. Boström famlar utan hjälp efter svar som avsky inför IS våld, och kallar barnen SS-barn. Svaret är ett annat, vet ni vilket?

    Är man uppväxt i Sverige så är man indoktrinerad med en meme som är mycket svår att göra sig av med, därav tror jag flera av de udda karaktärer som sökt sig till DGS. Undantag som såg revorna. Att repa upp är nu vårt jobb.

    Gillad av 6 personer

  10. Dna skriver:

    För övrigt, jag har bott i Japan så vill jag hävda att japanerna ser sin verklighet betydligt tydligare än vad vi gör. De har många samtal på tu man hand, även med mig. Det är du som är konstig Leion.

    Gillad av 3 personer

  11. lenam skriver:

    Plötsligt märks det att politikerna hatar ”verklighetens folk”. Vill kalla dem farliga, hotfulla, höger extrem nationalister. Varför då?Hur kan de vara så nöjda med det mångkultursamhälle vi fick?

    Gillad av 6 personer

  12. Göran Holmström skriver:

    Nej anders här är du ute och cyklar en hel del.
    Om Japansk kultur jan jag en hel del, genom samurajernas spännande tid så har det gnuggats av rätt mycket av japan på en obildad svensk arbetare.
    Ett, föraktfulla är dom inte tvärtom ödmjuka och tillbakadragna är mer rätt.
    Två, extremt hårt arbetande och noggranna till det så ”Tröttnar dom inte för att
    Jobbet är tråkigt”
    Tre, att tappa ansiktet= förlora sin heder är det värsta en japan kan råka ut för
    Därav Seppuku, Yukio Mishima avsluta sitt liv med en sådan efter en
    misslyckad statskupp.
    Fyra Religon dom flesta är troende Zen buddhism eller Shinto med över 90% av
    befolkningen som troende.
    Fem, efter USA så har Japan den starkaste ekonomin vissa hävdar att Kina
    Kommer emellan, det kan dom tacka sin starka industri för.
    Så, NEJ Japan och Sverige är det stora skillnader på, däremot på folklig nivå så har vi likheter, svensken är lite blyg och tillbakadragen, så där finns paralleller .
    Men Socialdemokratin har förgiftat och förstört ursvensken, till en lat och icke tänkande individ.
    Hade det funnits minsta droppe av Vikinga eller samuraj tänk, så hade denna sjuka landet drabbats av aldrig fått fotfäste, ej så hade heller våra mycket fina industrier utrotats. Allt detta kan vi tacka politikerna för.
    Japanen kan gå i pension vid 63 för män eller 62 kvinnor,
    Här kan vi tacka Reinförrädare för cirka 70 numer, den dårens försvarstal är att det är det nya 50. Visa mig en byggjobbare eller sköterska som är spänstig vid 70.
    Gillar dina texter, men denna saknade fakta.
    Jag kan ha missat något om Japan helt klart, men dom är framgångsrika,
    VI är det INTE.

    Gillad av 9 personer

    • Dna skriver:

      Precis, bra talat, Mishima var det länge sedan jag läste, fantastiska böcker, otroligt vackra. Kawabata också bra. Japanerna har en hel del gemensamt också med finnarna som Leion skriver så ofta om, som att de gillar att supa.

      Gillad av 1 person

      • Dna skriver:

        Jo så är det nog, tillbaks till det vanliga. Men fyllan är viktig socialt. Det kan faktiskt bli helt galna fylleslag, jag har sett japaner ramla i hög nerför trappan från tunnelbanan rakt in i massa soptunnor, som på film. Jag har också stått stupfull och pinkat på ett av yakuzans hus, efter att vi upptäckte att de hade Skåne-snaps i baren. Många tål dock alkohol dåligt och blir röda och sjuka. Kan rekommendera en längre resa, kanske som Hairy Bikers?

        Gillad av 1 person

    • Anders Leion skriver:

      Hej,
      Jag gillar också dina kommentarer. Och textens betydelse avgör läsaren.
      Jag har aldrig haft ett akvarium . Jag vet inget om japan och japaner.

      Båda dessa fenomen är metaforer avsedda att tydliga göra tillståndet i Sverige – och min reaktion inför detta. Kanske borde jag skriva enklare, men det vore tråkigare, åtminstone för mig.
      Rubriken åsyftar förstås på Sven Jerrings förfäran inför japanernas anstormning mot Sverige i fotboll under olympiaden i Berlin 1936.

      Gillad av 4 personer

      • Göran Holmström skriver:

        Anders jag gillade kopplingen till Jerring mycket.
        Det var absolut inte min mening att klaga på textens helhet, tvärtom så håller jag med i allt utom Jaoanerna,
        Som metafor är den toppen .
        Med vänliga hälsningar Göran.
        Har heller aldrig haft ett akvarium.

        Gilla

      • Dna skriver:

        Skriv för all del inte enklare, det gör inget om man missar en poäng då och då. Skriv som du vill, att vi kommenterar betyder ju att vi anser det vara en relevant text.

        Gillad av 1 person

      • Göran Holmström skriver:

        Du ser vilka äventyr jag ligger i lä typ, Kan dock erkänna att jag var Tallinn för massa år sedan och fick en alldeles egen polisbil tilldelad dom följde min vandring en hel dag, på kvällen på kasinot så fes jag högt på en mindre socialt anpassad individ och dennes livvakter ( Gangster låter så fördomsfullt)
        Dom jag åkte med drog som en avlöning, lite senare under kvällen så utbrast dom förvåning över att jag inte badat i den nära hamnen.
        Köpte tydligen hundvalp och gasmask samma kväll, valpen bodde i en knarkares ficka, så den fick han behålla, minns bäst den mycket kraftiga finska kvinnan som rapade så gomflärpen vibrerade på cirka 40 centimeters håll från nyllet och efter ville kela.
        ps Gasmasken hänger i garaget.
        Fasen idag så oroar jag mig för små grodor på vägen, så långt ifrån den jag var.
        Saknar honom inte ett dugg!

        Gilla

  13. phnordin skriver:

    ” På något sätt måste de ha varseblivit mig, som ett hinder att undvika åtminstone, men annars fanns jag inte för dem. Detta skedde utanför järnvägsstationen i Rom, men det kunde lika gärna ha skett någon annanstans, till exempel kring smörgåsbordet på en finlandsbåt.”

    Ha ha.
    Japanerna var nog mera intresserade av smörgåsbordet än av dig.
    Japaner-detta insulära folk- lever-liksom vi i sin grotta, som den engelske filosofen skrev. F.ö är de japaner jag träffat diskreta, välklädda, kultiverade och ytterst kunniga.

    Gillad av 1 person

    • Jan Andersson skriver:

      När tågen kommer in i världens största järnvägsstation i Kyoto väller hundratals eller tusen människor ut ur byggnaden minuten efter. Men du kan ställa dig mitt i strömmen och blunda och jag garanterar att inte en enda kommer att knuffa dig eller ens nudda dina armbågar.

      Gilla

  14. Rikard skriver:

    Hej.

    Vet inte om du egentligen skriver om japaner?

    Det låter mer som en reflektion över perceptionens bedräglighet – den som blev vuxen efter radion blev standard kan inte föreställa sig ett samhälle utan. Tänk själv på skillnaden för Sveriges del, under och efter statstelevisionens monopol.

    Dessutom, med radio och TV och dator kan allt mer sägas allt snabbare – och som vi vet är värdet av något delvis beroende av tillgänglighet och möda. Där man för ristade i sten och trä, eller hamrade i brons eller tryckte i lera endast det absolut viktigaste kan vi nu klottra för nöjes skull våra tankar.

    Eller handlar det om att japaner är japaner – de vågar ogenerat resa ut i världen och uppleva just skillnaden mellan Japan och andra. Det är kanske det du reagerar på som svensk? Att du som svensk är dresserad att tro att din folktillhörighet är performativ likt en roll, där japaner inte ens skulle kunna tänka tanken att tanken kan tänkas. En ros är en ros är en ros, som någon sade.

    Det är nog där det klämmer: du, likt alla nu levande svenskar, har så gott som hela livet (åtminstone de senaste femtio åren) indoktrinerats med en memetisk idé om ‘svenskhet’ som vore det en överrock. Din svenskhet är lika självklar, lika endemisk och lika organisk som japanernas japanskhet.

    På samma vis som du aldrig kan bli japan, kan en sådan som Özz Nujen (eller valfri ‘god’ utlänning) aldrig bli svensk.

    Det är nog där problemet är, tror jag.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 3 personer

  15. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Vet inget om japaner men tror att de är som myror med plikten som drottning.
    Visst är det intressant att japansk polis är i stort sysslolös.
    Visst är det intressant att SD’s migrationspolitik skulle anses alldeles för generös i Japan.
    Visst är det intressant att svensk politisk adel, svenska journalistklassen, inte kallar Japan högerextremistiskt, högerpopulistiskt eller nationalistiskt.
    Ni vet allt det där som är lika faarligt som klimatets förändringar.
    F.ö. heter Mishimas självbiografi ”Kamen no Kokuhaku”, ”En masks bekännelser”.

    Gilla

  16. Arthur skriver:

    De blyga japanerna är bara rädda för att göra fel. De tinar upp väsentligt efter en drink eller två, inte för att de är berusade utan för att de har en ursäkt för att göra anspråk på omgivningens överseende. Det har man som gaijin automatiskt. Det är ett genomtrevligt folk vad jag har sett.

    Det skönaste med att besöka Japan är att det inte finns några områden att undvika eller någon att vara rädd för, precis som i det Sverige vi minns och som tagits från oss. Deras ledare är lojala med sitt folk.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.