Maria Hind Alias är socialdemokrat och säger sig tro på mångfald. Men mångfalden förutsätter gemensamma regelverk. Människor som kommer hit måste anpassa sig annars kan de åka någon annanstans. Hederskultur och religiös extremism har inget här att göra.

Jag tar bilen från Uppsala till Eskilstuna för att träffa Maria Hind Alias. Vi har stämt träff för att tala om hennes kamp mot hedersvåld och religiös extremism.

När Maria var sex år kom hon till Sverige med sina föräldrar som flykting från Irak. I tonåren blev hon aktiv socialdemokrat och har varit kvar i partiet sedan dess. Nu har hon bildat ”S-föreningen för jämställdhet emot hedersförtryck och våldsbejakande extremism”, vilket rönt en del uppmärksamhet och hon har bland annat träffat justitieminister Morgan Johansson för att informera om föreningen. Hon ses av vissa som ”kontroversiell” eftersom hon talar öppet om problem som härrör direkt ur invandringen.

Själv stötte jag på henne på sociala medier där hon uppmanar sina partivänner att inte blunda för immigrationsrelaterade problem gällande kvinnosyn och religiös extremism. Maria säger att hon tror på mångfald, men att det krävs mycket större tydlighet att det är svenska normer som gäller i det svenska samhället.

Vi träffas på förmiddagen mitt i centrala Eskilstuna och går till ett café där vi sätter oss och börjar prata.

Maria berättar att det var fler saker som hände samtidigt som fick henne att bilda föreningen. Dels hade hon själv hållit ett föredrag för partivänner om hedersrelaterat våld och upplevt att det blev helt tyst efteråt trots att det funnits ett intresse. Sedan kom hon att kontaktas av ett ungt förälskat par som hotades till livet av flickans familj. Hon hörde då av sig till kommunen för att fråga hur de jobbade med dessa frågor och insåg snabbt att de varken gjorde eller kunde någonting. Någon berättade för Maria att småbarn som lekte på en gård hade utsatts för värvningsförsök av personer från en intilliggande moské. Och när det dessutom blev känt att socialdemokraten ”Soffan” Hermansson motarbetades av partikamrater i Göteborg trots – eller tack vare – att hon vågat lyfta frågor kring hedersvåld och extremism då kände hon att något måste göras.

Många tyckte föreningen skulle vara partipolitiskt obunden, men Maria kände att det fanns ett behov att lyfta detta inom socialdemokratin och därför blev det en s-förening. Det
handlar inte om att socialdemokrater förnekar problemen i första hand, säger Maria, men att man saknar insikt och förståelse.

– Man har inga kunskaper om det här överhuvudtaget och det gör att man backar och kanske inte vågar prata. Jag vill inte svartmåla, jag väljer att tro att man inte har kunskap.

Jag frågar om det här med kunskapsbrist inte är ett problem när det gäller immigrationen i stort eftersom svenskar inte verkar förstå vilka potentiella problem man drar på sig då man välkomnar en omfattande immigration av människor från väsensskilda kulturer.

Maria säger att hon håller med. Hon säger att svenskar är i allmänhet är generösa och omtänksamma, men att det har gått för långt.

– Någonstans i den svenska goda synen på hur människan fungerar har man inte ägnat en tanke åt vilken typ av människor som kommer till Sverige, vilken typ av kulturer de har med sig. Det handlar om hundra procent kunskapsbrist. Man har trott att alla som kommer är lika goda som svenskarna, eller att deras kultur är kompatibel med den svenska, eller att alla vill integreras.

Man har aldrig tänkt att en del människor kanske inte vill integreras till det svenska samhället.

– Det är det som gjort att vi hamnat i den skit (jag paketerar inte vad jag säger) vi sitter i nu, där vi dels har högerextrema krafter som vuxit av ganska naturliga skäl och dels invandrarmiljöer med kvinnoförtryck och religiös extremism. Det har att göra med att politiker inte har haft en klar idé om hur integrationen ska se ut.

Jag frågar Maria om vi inte tenderar att vänta oss för mycket av integrationen. Går det verkligen att integrera så mycket människor? Handlar det inte till viss del om kvantitet?

– Jo, och det är där jag menar att samhället måste bli mycket tydligare och ställa hårdare krav. Hade det funnits en en tydlig integrationspolitik innan vi släppte in alla de här människorna som nu har kommit skulle de ha vetat att om vi kommer till Sverige måste vi lära oss svenska, har vi ingen utbildning måste vi skaffa oss det (annars får vi inga bidrag), när vi skaffat en utbildning ska vi leta efter ett arbete och så vidare. De skulle veta att de hade ett antal år på sig där de får hjälp av det svenska samhället men att de sedan måste bli självgående. Det ska vara tydligt att du har skyldigheter, inte bara en massa rättigheter.

– Men faller du inte in i ett utopiskt tänkande här där allt är möjligt bara man gör rätt. Är det inte bättre att se till att man överhuvudtaget inte utsätter sig själv för den här typen av ”utmaningar”? Kan vi verkligen lösa alla problem?

– Men det går att lösa. Jag vill vara en sådan där obotlig optimist. Jag tror på att det går att lösa precis allt, jag tror det. Men fortfarande måste vi förstå vad problemet är innan vi kan hitta en lösning. Vi behöver erkänna varför det blev så fel. Sedan är det möjligt att gå vidare och vara lösningsinriktad. Att stoppa problem under mattan funkar inte.

Maria börjar prata om vad som hände 2015 och varför så många ville göra den långa resan till just Sverige.

– Till exempel hade vi behövt vara mycket tydligare 2015 med att Sverige inte är ett bidragsland. Varför kom det så många hit och varför stannade de inte i Tyskland på vägen hit?

– Vad är ditt svar?

– Mitt svar är att hit kunde människor komma och leva på bidrag och ingen jävel frågade dig vad du skulle göra för någonting. Så enkelt är det. Här i Sverige kan jag bete mig precis hur som helst utan att ställas till svars för det. De som kom borde ha fått läsa ett dokument, ett slags samhällskontrakt där det tydligt står vilka krav som behöver uppfyllas för att få ta del av det svenska samhället, vilka värderingar som gäller.

– Och vad gör man med dem som inte uppfyller kraven?

– Då har de ingen plats kvar i Sverige. Punkt.

Maria låter bestämd och jag kan inte bli att bli lite ironisk.

– Men vad har du för människosyn egentligen?

– Haha. Jag har en integrerad människosyn. Det försvinner i debatten att jag faktiskt är för mångfald. Jag tycker mångfald berikar ett samhälle, men det ska vara tydligt att det är svenska samhällstraditioner som gäller, och att det finns en viss kultur som alla behöver ta del av om vi ska kunna leva i samma land.

Vi talar avslutningsvis om socialdemokratins historia. Maria menar bestämt att hennes åsikter egentligen inte alls är kontroversiella. Hon säger att hon inte förstår hur det kunnat bli så att hon som invandrare är mer stolt över Sverige än vad många infödda svenskar verkar vara. Hon vill bygga vidare på en svensk socialdemokrati som inte räds integritet och självkänsla. Att förneka värdet av Sverige och det svenska blir i slutändan absurt när det är just till Sverige som människor har flytt.

– Jag tänker inte låta de här krafterna, eller rösterna ta över det här partiet. Jag gör inte det!