Jan-Olof Sandgren: The Greta syndrom

Jan-Olof Sandgren

Det är svårt att ifrågasätta Greta Thunberg utan att anklagas för att hata barn, men jag tar risken. Enligt Greta själv startade hon sin globala rörelse på egen hand utan uppbackning från föräldrar eller någon organisation, och fortsätter driva den i egen regi. Att hon ibland samarbetar med FN och andra icke-statliga organisationer, gör henne på intet sätt ”beroende”. Så här skriver hon på sin Facebooksida:

Many people love to spread rumors saying that I have people ”behind me” or that I’m being ”paid” or ”used” to do what I’m doing. But there is no one ”behind” me except for myself. My parents were as far from climate activists as possible before I made them aware of the situation.

I am not part of any organization. I sometimes support and cooperate with several NGOs that work with the climate and environment. But I am absolutely independent and I only represent myself.

Enligt en annan syn på saken upptäcktes hon av PR-expert Ingmar Rentzhog, som på kort tid gjorde henne till mediakändis och ”kick-off” för sitt företag WeDontHaveTime AB. Hon lämnade snart Rentzhog bakom sig, men andra organisationer hade fått upp ögonen för hennes potential. Till exempel One foundation (sponsrad av Bill Gates och George Soros) och Fridays for Future, ett koncept som skräddarsytts för Greta men har ett ekonomiskt samarbete med Plant-for-the-Planet Foundation, en organisation som enligt tysk media är nära förknippad med Romklubben. Till sin hjälp har hon även en svensk pressansvarig, Helena Ilse som driver PR-byrå i Stockholm och tidigare varit pressansvarig på SvT. Utan dessa mycket professionella människor hade hon sannolikt bara varit en ensam demonstrant utanför riksdagshuset.

Greta Thunbergs psykiska diagnos har diskuterats, ibland på ett okunnigt sätt. Nej, hon är varken idiot eller har ”Downs”. Jag kände en gång en person med Aspbergers syndrom (samma diagnos som Greta har) och kan intyga att det ofta är personer med hög intelligens, som kan åstadkomma häpnadsväckande saker. Jag tvivlar inte på att hon skrivit de flesta av sina tal själv, trots att många påstår att 16-åringar inte kan uttrycka sig på det sättet.

Diagnosen gör det däremot svårare för henne att relatera till sin sociala omgivning. Aspergers räknas som en form av autism, och antagligen är hon omedveten om eller ointresserad av de organisationer som finns runt henne och vad de kan ha för motiv att ge henne en plattform. Jag tror också hon är helt ärlig när hon säger att hon inte låter sig styras. Andra personlighetsdrag som förknippas med Aspergers är extrem fokusering på smala intresseområden, oförmåga att se nyanser i tillvaron samt svårighet att avläsa människors känslor. Själv betraktar Greta sin sjukdom som en gåva. I en intervju med Skavlan berättar hon vilka fördelar det innebär att se världen i ”svart-vitt”, när det kommer till saker som (enligt henne) faktiskt ÄR svart-vita. Det låter gulligt när en flicka i flätor säger det, men i andra sammanhang skulle samma ord väcka blandade känslor. I samma intervju menar hon att lösningen på klimatfrågan är så enkel att en femåring kan förstå det.

Som person är Greta tveklöst charmig, det är svårt att inte tycka om henne. Samtidigt identifierar hon sig starkt med ledarrollen och utgår från att världen snart kommer att följa henne. Hon ber oss att inte vänta tills hon blir vuxen, utan agera NU. Hennes mamma Malena Ernman bekräftar för SvT att för första gången på länge är hennes dotter lycklig.

Rubriken på den här krönikan syftar egentligen inte på Greta, utan på det faktum att vuxna människor över hela världen ser upp till henne som en ledare, något att samlas kring när orosmolnen hopar sig. Antagligen är vi så trötta på korrupta makthavare att när ett autentiskt barn placeras på scenen och med självsäkerhet talar om viktiga frågor, tycker vi oss se barnet i Kejsarens nya kläder. Hennes oskuld blir liksom en garant för att det hon säger också är sant.

När en utländsk tidning för ett tag sen noterade att Greta Thunbergs klimatkrav går längre än EUs klimatmål, måste man dock fråga sig: Hur relevant är det att jämföra en outbildad 16-årings åsikter med EUs officiella politik som om de vore två jämförbara storheter? Vilken auktoritet har Greta Thunberg som kan mäta sig med EU-parlamentet?

Själv säger hon att hon samarbetar med klimatforskare. Men klimatforskare kan betyda många olika saker (något jag diskuterar här). De klimatforskare som behöver Greta Thunberg för att nå ut med sina rön, kanske inte är de med störst kunskap om själva klimatet. Jag gissar att det rör sig om forskare som forskat på konsekvenserna av en klimatförändring – som de själva inte kunnat verifiera, men utgår från kommer att hända. Många äldre forskare med naturvetenskaplig bakgrund, som sett utvecklingen under längre tid, kan vittna om hur forskningen vid våra universitet blir allt mindre vetenskaplig och i allt högre grad motiveras av politiska hänsyn. ”The Greta syndrom” pekar på ett problem, långt större än Greta själv.