Ett välkänt trick att sprida kunskap om något nytt – som en ny bilmodell – är att låta det nya synas väldigt tydligt i sammanhang som vanligen inte förknippas med reklam eller PR. En klassiker är Bondfilmernas BMW-bilar. Metoden kallas för produktplacering. En av vår tids främsta produktplaceringar heter Greta. Den stackas barnarbetaren får agera draghjälp åt och verktyg för de cyniska människor som vill tjäna pengar på det föregivna klimathotet.

Att produktplaceringen Greta är framgångsrik framgår av det faktum att den i dagarna skulle ha fått 2019-års Titanpris. Det är en utmärkelse som Svenska PR-byråernas förening årligen delar ut till ”nyskapande kommunikation som inspirerar människor och bryter konventioner för hur företag och organisationer kan agera i samhället”.

Av lätt insedda skäl valde hjärnorna bakom produktplaceringen Greta att tacka nej. Det skulle direkt avslöja att verksamheten baseras på en omfattande PR-apparat med tydliga ekonomiska intressen i klimathotsindustrin. Ett sådant intresse är Ingemar Rentzhog som bland annat driver ”We don’t have time AB”.

Syftet med detta bolag sägs vara att lösa den påstådda klimatkrisen, där affärsidén enligt prospektet är ”samla klimatoroliga individer och klimatmedvetna organisationer i ett av världens snabbast växande sociala nätverk inom området. Bolaget avser erbjuda partnerskap, digital annonsering och tjänster kopplade till klimat, hållbarhet och den växande gröna och cirkulära ekonomin.” Här en länk till prospektet (på 120 sidor):

Man får erkänna att det är ekonomiskt väldigt begåvat. Allt fler har lärt sig att bekymra sig över klimatet, att känna klimatoro och uppleva att jorden är på väg att gå under ”om vi inte gör något”. Därför är det inte att undra på att också många företag vill förbättra sin klimatprofil – man vill ju visa upp sin godhet och vara en verkligt ”good citizen”.

Det har alltid funnits människor med näsa för affärer. Ett bra påverkansmedel är människornas dåliga samvete. Alla har ju åtminstone en smula dåligt samvete för att de inte är bättre än de är och beter sig bättre än de gör. Den punkten är bra att trycka på om man vill påverka. Diffusa hot ger bra effekt på osäkra människor. Krängare och krämare kränger vad som helst, bara de tjänar på det. Att rida på trenderna har alltid fungerat. Förr hotade man med straff efter döden och sålde avlat. Idag är det koldioxid som hotar, och avlatskrämarna har övergått till att sälja exempelvis minskat klimatavtryck, eller åtminstone prat om det. För övrigt har de komplicerade klimatpåverkansproblemen förenklats till att enbart handla om koldioxid. Inget annat får någon uppmärksamhet. Folket tycker om enkla problem och enkla lösningar och vill ha en tydlig djävulsbild. Affärerna går lysande, och journalisternas doakör sjunger saligt med i visorna.

Därför uppstår det nya yrken (?) som hakar på hottrenderna, yrken som inte skulle finnas utan skattebetalarnas och statens välvilja. Det finns således idag exempelvis klimatkommunikatörer”, ”klimatkoordinatorer”, ”klimatkonsulter” och ”klimatstrateger”. Till och med ”klimatchefer” (hur det ska gå till att chefa över klimatet övergår mitt ringa förstånd). Och skulle man få panik inför den kommande undergången finns det ”klimatterapeuter” som säkerligen kan bota din, vad ska vi kalla det, klimatångest.

Det är många som sätter likhetstecken mellan dagens klimathoteri och sträv religion i den betydelsen att klimathoteri – liksom religion – inte får ifrågasättas eller ens kommenteras. Och har man synpunkter på hotarnas framställning av verkligheten så klassas man som klimatförnekare. (Hur man kan förneka klimatet är en annan orimlighet. Det lär finnas oavsett vad man tycker.) Det är således viktigt att smutskasta, avhåna, förnedra och marginalisera dem som har andra åsikter än de PK-certifierade. Inte minst ska sådana personer förhindras från att komma till tals.

En annan likhet är att det tydligen går bra att så att säga köpa sig fri; det kallas vanligen för klimatkompensation och är inte alls olikt medeltidens avlatsbrev. Här finns således goda ekonomiska incitament för klimathotsindustrin.

Vidare har vi tanken om den kommande domedagen. Det är bevars bråttom! Vi måste agera snart, för vi har bara X år på oss. Sedan kommer Armageddon i form av varmare klimat. Så köp optioner eller aktier i ”We don’t have time AB” innan det är för sent!

Det är inte små summor som är i omlopp för olika former av klimatsatsningar och klimatändamål. Det gäller både den offentliga och privata sektorn. Ha med orden ”klimat” och ”hållbar” så går det säkert att få statliga anslag eller att ta mer betalt. Vare sig skattebetalare eller kunder ifrågasätter sådana satsningar.

Det viktiga är att det ser ut som att man gör något bra, något behjärtansvärt, vilket är en klassisk godhetsmarkering. Då flödar pengarna. Exakt vad man åstadkommer är inte viktigt.

Rolf Oward är copywriter och översättare som kört egen låda i över 30 år. Arbetat en hel del i Kista, till och med startat företag där. Formellt: fil kand, fil lic, DIHR. Hyfsad i spjut (61.14). Mer och mer förvånad och irriterad över hur Sverige styrs och hur PK-tänkandet fått in sina tentakler i stort sett överallt.