Richard Sörman: Intervju med Hanna Söderström, debattör i hbtq-frågor. ”Sverige måste stå upp för sina egna principer”

Richard Sörman

Hanna Söderström är en annorlunda röst i hbtq-debatten. I en intervju med Det Goda Samhället tar hon öppen ställning mot den politiska vänstern och manar oss att stå upp för våra västerländska, frihetliga principer mot en ny intolerans.

Hanna Söderström känner många igen från sociala media där hon är en avvikande röst i debatten kring immigration, nationalism och hbtq-frågor. I en intervju jag gör med henne via Skype säger hon att hon är libertarian: alla ska få leva som de vill. Samtidigt ser hon en stark koppling mellan våra frihetliga ideal och vår egen västerländska kultur. Utan Västerland, ingen frihet. Hon tror inte på vänsterns påbjudna tolerans mot det annorlunda men på upplysning och debatt. Människor ska inte tvingas av staten att acceptera vad de uppfattar som avvikande.

Acceptansen måste komma inifrån eftersom det annars bara skapas motstånd. Hanna Söderström tror på tolerans mot det avvikande, men håller hårt på principen att vi måste vara intoleranta mot intolerans. Hon är starkt kritisk till det svenska samhällets flathet mot dem som inte delar våra grundvärderingar. Vi måste stå upp för våra principer och framför allt måste vi inse att svensk tolerans och öppenhet förutsätter existensen av ett svenskt majoritetssamhälle.

Det Goda samhället: Hur ser du på den starka koppling som finns mellan hbtq-världen och den politiska vänstern? Vad kommer den av och är den verkligen nödvändig?

Hanna Söderström: För vänstern är lösningarna på världens alla problem politiska. Staten ska fixa allt åt alla. Jag tror att det bästa sättet att lösa vissa problem är att tala om dem så att människor som kanske inte är så insatta förstår vad det handlar om. Det man förstår blir man oftast mer tolerant emot. Det är också så att om man inte tillhör vänstern och därmed inte ser politiken som lösningen på allting då tror vänstersympatisörerna att man inte ser problemet eller vill göra något åt det. Om man inte tror på inkvotering av kvinnor i olika sammanhang till exempel då är det som att man inte bryr sig. I deras perspektiv blir det som att de enda partier som bryr sig om utsatta grupper är de som vill att det offentliga ska tvinga fram förändringar.

Jag tror att man lurar sig själv när man försöker hitta politiska lösningar. Du får inte mer tolerans genom att trycka ned i halsen på människor vad de ska tycka. Det får bara en motsatt reaktion. Om folk inte vet vad det är att vara transsexuell kan de tänka att den som inte förstår vad han eller hon har för kön bara är dum i huvudet. Och jag förstår att man kan tänka så om man inte har kunskap. I mitt perspektiv är lösningen på det här problemet att förklara för folk att det finns en del i din hjärna som styr hur du uppfattar ditt eget kön. Den delen av hjärnan kan bli fel hos en del personer. Det är inte så att vi inte förstår vad vi har för kön mellan benen, men känslan som finns i hjärnan synkar inte hos oss och det kan vi inte bara tänka bort.

Förklarar man detta för människor försvinner mycket av aversionen och hatet. Men när du istället försöker gå den politiska vägen och tala om för folk vad de ska vara toleranta mot och att de är onda om de inte är det blir inte människor mer toleranta utan bara tysta. De vågar inte säga vad de tänker. I värsta fall får du en falsk tolerans som kan ge en motreaktion där människor till slut bara blir totalt fientliga mot allt vad hbtq-frågor heter. De är trötta på att få den rätta åsikten nedkörd i halsen istället för att någon resonerar med dem och förklarar för dem och låter dem komma till den slutsats de själva tycker är rimlig.

DGS: Din inställning verkar ligga mer i Upplysningens tradition. Du tror på information och kunskap.

HS: Absolut! Jag tror inte att de flesta människor är onda. De sitter inte och tänker att nu ska jag hata dem som är annorlunda. De fattar inte, de tycker det är konstigt. Och när de istället för att få information får höra att de är onda och inskränkta, att de är förtryckare, då blir det ingen bra grund för att få dem att bli vänligt sinnade till dig. Och jag tror man försöker ta en genväg genom att bara lagstifta och låta staten använda tvång för att få människor att bete sig på ett visst sätt. Men det är kontraproduktivt. Och förresten är det så godtyckligt vem som för stunden är statens snuttegrupp som man ska ta hand om och ge privilegier. Vad händer när du inte är favoriten längre som staten tycker synd om?

DGS: Hur ser du själv på det här med könsroller och normer? Min egen bakgrund här är att jag tidigt befriade mig från allt jag fick höra i skolan och i media om hur hemskt det är med könsroller och att jag formade en bild av att könsrollerna också har positiva funktioner, att de hjälper oss att leva, och att de kan göra livet roligare. 

HS: Man brukar väl säga att könet är det första man identifierar när man möter en ny person, i alla fall på ett omedvetet plan. Det finns två kön. Och för att kunna kommunicera och förhålla oss till varandra så vill vi veta könet på den vi pratar med. Det sitter djupt i oss att vi vill veta vad den andra personen har för kön. Och när du inte kan avgöra det då blir du obekväm. Det kan vara samma sak med andra avvikelser. Om någon har en CP-skada eller om något annat är konstigt och svårhanterligt då blir du obekväm för du vet inte vad det är och det skiljer sig från det normala. Och det är naturligt att det är så. Det kanske inte är bra, men det är så det är.

Vad jag skulle vilja är att vi kunde vara mer toleranta mot alla former av avvikelser, att människor kunde känna att de får vara sig själva. Och när det gäller könsroller är det återigen så att vi har en konsensus som gör att vissa avvikelser faktiskt blir normer och alltså accepterade som normerade avvikelser. Det vill säga att en man i 50-årsåldern som vill ha nagellack framställs gärna som spännande medan en kvinna som vill vara hemmafru och kanske försörjas av sin man framställs som offer, det blir något kontroversiellt. Normen i sig är så hemsk så den får man inte leva upp till även om man själv verkligen vill.

DGS: Du menar att det paradoxalt nog saknas en tolerans för människor som vill spela traditionella könsroller?

HS: Exakt. Det verkliga problemet är egentligen inte om en roll är traditionell eller inte utan om du som individ får vara dig själv, spela den roll du själv vill spela. Och då är det väl lika problematiskt om du inte kan vara dig själv i en traditionell könsroll som om du inte kan vara dig själv i en mer traditionsavvikande modern könsroll. För vad du väljer att vara gäller ju bara dig själv. Bara för att du väljer att stanna hemma med barnen betyder inte det nödvändigtvis att du tycker att alla ska göra det eller att du vill tvinga andra att göra det. Och likadant om du till exempel är kille och vill gå i kjol: det är väl bara att göra det. Men låt andra män bestämma vad de ska gå i för kläder. Det är inget hot mot mig eller någon annan att någon är konstig på ett sätt jag inte förstår. Det är bara att acceptera att alla har sina egenheter och det är helt ok.

DGS: Tror du att hbtq-världen överdriver heterovärldens motvilja mot könsnormativa avvikelser? Är det kanske så att många idag i Sverige faktiskt är ganska likgiltiga inför detta?

HS: Ja, det tror jag. Men det är ändå så att det kan ha en funktion att provocera för som homosexuell till exempel så blir man hela tiden sexualiserad. Det vill säga om ett homosexuellt par håller varandra i handen uppfattas det som en sexuell provocerande handling vilket det aldrig skulle göra om det vore ett heteropar. Det är därför en del gillar att provocera. De tänker att de inte kan göra vanliga saker utan att folk reagerar och då är lika bra att gå all in och börja provocera på riktigt. Sen finns det riktiga troll som bara gillar att provocera och problemet blir att om folk reagerar på det – vilket många gör i samband med Pride-festivalen till exempel – så blir det som att de reagerar på homosexuella överhuvudtaget vilket inte behöver vara fallet.

DGS: Ett annat ämne. Hur ser du på att vi har en växande grupp immigranter i Sverige som kommer från extremt traditionalistiska länder med ibland öppet homofientliga kulturer?

HS: Jag tycker det är jätteproblematiskt. Det är helt uppenbart att vi redan idag har helt olika regler för människor och olika förväntningar på människor i Sverige beroende på deras ursprung. Vi har redan en konkret identitetspolitik på den här punkten. Det vi accepterar för vissa skulle vi aldrig acceptera för andra. Jag läste om en tjej som blivit bortgift med en vuxen man någonstans i Mellanöstern som femtonåring. Hon blev ivägskickad dit för att gifta sig. Han fick sedan vårdnaden för henne i Sverige och hon blev tidigt med barn. Det var alltså det ena övergreppet efter det andra och ingen har sagt någonting. Alla vet att om det här hade varit en blond svensk tjej som hette Lisa hade det aldrig accepterats. Det finns alltså en omvänd tolerans där man vill tolerera vissa avarter i främmande kulturer och konsekvensen blir att du får helt olika regler för vad som gäller för unga tjejer till exempel.

Det är den ena sidan. Den andra är att det oundvikligen blir konflikter i längden. För om du tolererar övergrepp inom invandrarkulturer blir det som att vi legitimerar övergreppen och inte ställer krav på att människor ska förändra sig. Självklart kommer det att gå ut över oss etniska svenskar i slutändan. För har du inte satt ned foten från första början och sagt att alla ska ha samma rättigheter oavsett ursprung kan du inte bli förvånad om de i nästa andetag börjar tycka att deras värderingar också ska gälla svenskar. Med allt vad det innebär: att man ser ned på kvinnor som inte har slöja eller att män och kvinnor ska ha skilda badtider eller vad det nu är. Du har redan backat från den grundläggande principen att de som kommer hit ska anpassa sig till oss och då blir det svårare att kräva det senare.

DGS: Ja man kan se att vi till viss del anpassar oss.

HS: Ja det gör vi. Det sker stegvis. Det är ingen som vågar stå upp för våra principer och vi har dubbla måttstockar när det gäller svenskar och andra. Och jag tror det beror på den här vänsterpolitiken där man ser invandrare från vissa länder som svaga grupper och där man alltid måste ta parti för de så kallat svaga eftersom de annars blir offer för oss. I mina ögon leder det här bara åt helt fel håll. Du får ingen respekt för dina principer för du har bevisligen inga. Och samtidigt vet jag själv att det finns många människor som kommer hit för att de gillar våra principer och våra idéer. De har kanske kommit hit för att de inte kunde leva som de ville i exempelvis Iran. Men den invandring som skett de senaste åren är inte alls en sådan invandring. Vi har inget filter på vilka vi tar hit och inte och bevisligen inget filter för vilka vi slänger ut heller. Vi kan slänga ut människor för att tagit ut för få semesterdagar samtidigt som våldtäktsmän kan få stanna kvar för att de anses ha fotfäste i Sverige.

DGS: Hur ska vi göra för att stå upp för våra principer?

HS: Vi ska ställa exakt samma krav på alla som kommer hit som vi ställer på oss själva. Och faktiskt högre krav för är du inte svensk medborgare då är du här på nåder. Du är här för att vi är generösa inte för att du har någon mänsklig rättighet att finnas i Sverige. Men då måste man också anse att det är så. En del människor verkar tycka att Sverige inte tillhör svenskarna utan vem som helst i hela världen. Vem som helst kan komma hit och om de sedan blir i majoritet då äger de Sverige. Och det finns inget Sverige värt att försvara, inga värderingar värda att försvara. Människor får bete sig precis hur de vill och det får inga verkliga konsekvenser och det tycker jag är fruktansvärt. Begår du ett grovt brott då ska du utvisas. Det är ju inte så att man daltar med brottslingar i de länder invandrarna själva kommer ifrån så de är vana med att brott får konsekvenser. Jag tror att lagstiftningen i Sverige ligger alldeles för långt från det allmänna rättsmedvetandet att det måste och det kommer att förändras. Frågan är bara hur lång tid det kommer ta.

DGS: Hur ska man tänka kring detta faktum att vi har en hbtq-kultur som till viss del vänder sig mot det svenska samhället – det vill säga ett samhälle präglat av svensk kultur och svenska värderingar – samtidigt som detta samhälle är den enda garanten för den här kulturens existens?

HS: Ja det är helt absurt. Den kultur som nu kommer hit står ju för raka motsatsen till allt vad vi är och representerar. Det är ju natt och dag jämfört med Sverige. Det är så stor skillnad så vi knappt ens kan greppa det. Som kvinna bestämmer du inte vem du ska gifta dig med, du kan bli bortgift mot din vilja, du ska vara oskuld när du gifter dig för annars är du inte värd någonting, du betalar en stor hemgift när du gifter dig. Det finns så många parametrar som står så långt bort ifrån allt vad vi kan tänka oss och till viss del är det kanske detta som är problemet. Människor kan inte greppa vilka skillnader som finns i syn på sexualitet och äktenskap. Det är så absurt i våra ögon att det bara försvinner.

DGS: Kan vi avrunda med att säga att ditt recept här är att vara intolerant mot intolerans?

HS: Ja absolut. Det är jätteviktigt att ha principer och att våga stå för dem. Inte bara när det är opportunt utan även när det innebär att man måste ta en konflikt, och den konflikten kan vara både med andra svenskar och med människor från andra kulturer. Det finns ingen mänsklig rättighet att bo i alla länder i världen. Vi har nationalstater, vi har medborgarskap och det är fundamentet för rättssamhället. Och därmed har vi också något att säga till om när det gäller vem som ska bo i Sverige.

DGS: Jag skrev själv någonstans att det är en mänsklig rättighet att vara sig själv i sitt eget land och att vilja bevara sitt lands identitet. Det är en rättighet som vi aldrig skulle förneka någon annan.

HS: Nej exakt. Ingen skulle förneka kurdernas rätt att ha ett kurdiskt Kurdistan. Det tycker de flesta är självklart. Deras Kurdistan kommer inte vara som det svenska Dalarna, det är en självklarhet och det är helt oproblematiskt. De har sina traditioner, sina synsätt som de tycker är självklara. Människor är olika och det måste de få vara. Vi måste också få vara olika, vara oss själva. Det kan inte bara gälla alla andra.