FRÅGAN:

Hej Katerina, tack för allt du skriver. Jag är en (vit) man ”i mina bästa år”, 45 år gammal, och skulle vilja ta upp en fråga med dig som jag funderat på ett tag. Du har ju skrivit en del om detta och jag läser allt som handlar om manlighet och ”den nya” mansrollen med stort intresse, men det diskuteras för sällan. Saken är att jag är relativt nyskild och tycker det är fruktansvärt svårt att i dessa #metoo-tider dejta kvinnor… jag vet inte längre vad jag får och inte får säga. Kan jag bjuda på en middag utan att betraktas som suspekt? är flört tillåtet? Komplimanger? Eller räknas sånt som sexism numera? Om jag vill göra ett närmande, kan jag låta mig ryckas med i ”stundens hetta” eller måste jag ha ett fördigt samtyckeskontrakt med mig i bakfickan och lägga fram det innan jag vågar mig på att ge en kram eller till och med en kyss? Och vad tycker egentligen vanliga kvinnor om allt detta? För mig känns dessa nya ritualer och attityder oerhört avtändande, men kanske är jag bara ett perverst gubbslem som tänker i de banorna? Hur ska jag tänka? Just nu har jag tappat sugen att närma mig kvinnor då jag inte längre vet hur jag ska bete mig som man.

Varma hälsningar och tacksam för svar,

Magnus

KATERINA JANOUCH SVARAR:

Hej Magnus!

Tack för ditt mejl. Ja du, jag kan verkligen förstå att du känner en förvirring och även en viss trötthet när det kommer till mansrollen. För det är onekligen en svårgenomtränglig djungel av nya påbud vi bombarderas med nuförtiden. Å ena sidan förväntas mannen vara manlig och ta initiativ, men å andra sidan ska han veta sin plats och helst bara ta plats på kvinnors villkor…

Och jag förstår att #metoo har ställt till det, för idag kan en oskyldig komplimang, yttrad utan baktankar i all välmening, bli föremål för rena rama inkvisitionen då mannen i princip avrättas offentligt. Med hjälp av sociala medier kan man skapa ohyggliga drev som faktiskt kan förstöra liv, helt utan att det ligger något konkret bakom, faktiskt också utan att det rör sig om trakasserier eller övergrepp. Samtidigt så är många kvinnor missnöjda med den manstyp de tvingat fram genom att kastrera allt som symboliserar traditionell manlighet (bara uttrycket ”toxisk” manlighet, alltså giftig manlighet, är en smula absurt – att det skulle finnas en manlighet som är så pass hemsk att den måste betraktas som ett samhällshot? Det gör oss människor knappast en tjänst att döma ut halva mänskligheten som dysfunktionell bara utifrån det faktum att de är innehavare av en penis). Jag tror absolut att roller måste få förändras och även moderniseras, men jag tror inte på att könen ska vara neutrala och helt avkönade, om du förstår vad jag menar. Politik och ideologi är en sak, men det vi tänder på sexuellt och känslomässigt är sällan så politiskt korrekt som de förnumstiga debattörerna vill låta påskina.

Jag är ju själv kvinna och ja, jag kan också reagera på män som vräker sig fram och beter sig som översittare, men jag dömer inte ut hela manligheten som vidrig och som potentiella våldtäktsmän. Det är att göra oss alla en otjänst. Jag tror på könens olikhet och på ömsesidig respekt.

Men till dina mer konkreta frågor: Du kan tyvärr inte påverka de stora processerna i samhället, det enda du kan göra är att vara en bra man och vara sann och ärlig mot dig själv. Var tydlig med dina avsikter och kommunicera! Varför inte från start berätta vem du är och vad du står för? På dejtingappar till exempel kan man presentera sig och beskriva sig själv med några väl valda ord.

Många, många kvinnor längtar efter sunda relationer med trevliga män, och män som är trygga i sin manlighet är oerhört attraktiva. Åtskilliga kvinnor tycker också som du, att det hela faktiskt har gått för långt och att dessa hysteriska rörelser där man misstänkliggör varenda karl i något slags masspsykos, är både osunda och kontraproduktiva. Det är givetvis sådana kvinnor du ska söka dig till. Om du känner dig osäker, gå inte för snabbt fram. Alkohol är också en faktor som kan göra att man går över en gräns, så undvik att dricka för mycket i de inledande kontakterna med kvinnor (det rådet ger jag i övrigt alla, oavsett kön, bara så du vet). Lär känna kvinnan, och var öppen för de signaler som hon sänder ut. Klart du kan bjuda på middag, och klart du kan ge komplimanger. I absurda tider är det också viktigt att våga stå på sig och inte bara huvudlöst tramsa med i alla tokigheter. Du är inte alls pervers, tvärtom tycker jag du verkar vara klok och reflekterande – en ödmjukhet som gör att du faktiskt inte kan misslyckas.

Katerina

Har du en fråga till Katerina? Mejla till katerina.janouch@detgodasamhället.com