Spanien går till riksdagsval om några dagar, den 28 april, en månad före EU-valet. Motsättningarna är stora och utgången oviss, men en kandidat är verkligen annorlunda. Kanske väljarna är trötta på politiker som bara säger förutsägbara saker?

I Katalonien fick de spanska moderaterna, PP, knappt några röster i förra valet. Partiet hade sagt att det skulle försvara spanska staten och spanska språket men gjort det halvdant eller inte alls. PP var uträknat när en politisk bomb slog ner. Cayetena Álvarez de Toledo, CAT, kandiderar som nummer ett på PP:s lista i Barcelona, ett ”självmordsuppdrag”. Hon fascinerar. Politiskt är hon känd för att ha lanserat plattformen Libres e iguales (Fria och jämlika) mot regionalnationalismen. Hon är relativt ung med sina drygt fyrtio år. Hon har internationell erfarenhet från sin uppväxt i Buenos Aires och London. Hon har en doktorsexamen i historia från Oxford och ses av vänner och motståndare som intellektuellt briljant. Socialt slår hon de flesta genom att vara markisinna! Som om inte det vore nog är hon trådsmal, har långt ljust hår och skulle kunna vara mannekäng.

Under kampanjen i Katalonien har hon blivit mediernas favorit. Hon har utmanat socialisterna genom att fråga om de tänker benåda de katalanska separatister vars mål nu avgörs i domstol. Hon har utmanat feministerna i Podemos genom att fråga hur den nya våldtäktslagen ska utformas. Hur många gånger ska kvinnan säga ja, för att en man ska vara säker på att inte anklagas för våldtäkt? Vid ett möte med företagsledare frågade hon, om de verkligen gjort allt de kunnat för att hålla regionalnationalisterna stången. Hon har brutit ett tabu genom att tala spanska under kampanjen i Katalonien. I TV3, de katalanska nationalisternas kanal, sade hon att kanalen har gjort sig journalistiskt irrelevant genom att vara så sekteristisk.

Den regionalnationalistiska propagandan har trummat in att ”Spanien stjäl från oss”, fast de sedan visat sig att den legendariske katalanske ledaren Jordi Pujol var enormt korrupt och den förste att stjäla. CAT har nu hållit tal i Katalonien och påpekat för lyssnarna att ”separatisterna stjäl från er”, och det hon gör är att räkna upp allt som är vackert och betydelsefullt i Spanien och som de inte längre skulle vara en del av om Katalonien lämnade Spanien.

Vid politiska möten ropar regionalnationalisterna att hon inte har rätt att ställa upp i Barcelona, eftersom hon inte talar katalanska. På det svarar hon att det är just den typen av regionalnationalistisk främlingsfientlighet hon vill bekämpa. Vid ett offentligt möte till försvar för konstitutionen och yttrandefriheten vid ett universitet i Barcelona skrek studenter ”fascist” mot henne. Hon kommenterade händelsen med att det inte är normalt att ungdomar som fått allt i sitt liv serverat använder universiteten för att främja ett totalitärt politiskt projekt. De borde i stället gå till biblioteket, läsa på och lära sig att demokrati är rätten att framföra sina åsikter.

Här har det politiska livet en påläst, tydlig och modig kandidat. Hur det kommer att gå i valet för CAT är ännu öppet, men en svensk kommer kanske att tänka på Ebba Busch Thor, EBT, en något blekare profil men med vissa likheter. Kanske EBT:s framgångar i svensk politik kan locka svenska politiska partier att utse representanter som kombinerar intelligens, personligt mod och principfasthet?