Tänk dig ett samhälle som hade en lagregel som stod över alla andra och som sa att i det här samhället får alla göra precis vad de vill utom det som de är bäst på. En liten gosses speciella fallenhet för matematiken upptäcks redan tidigt av dagispersonalen och pedagogisk expertis kallas in varefter det förbjuds att gossen någonsin ska få komma i närheten ens av multiplikationstabellen. På motsvarande sätt kommer en liten flicka som av sig själv sätter sig vid pianot och spelar Für Elise att för evigt portas från alla musikaliska akademier. (Varför ett samhälle skulle hitta på något så dumt vet jag inte. Det är inte det som är poängen. Om du prompt måste ha något slags förklaring så kan vi säga att det handlar om en vilja till jämlikhet. Om någon har medfödd fallenhet för en viss syssla så kommer hon att excellera i den sysslan och andra att känna sig evigt dömda till en mer undanskuffad position.)

Jag har inte läst genusvetenskap så jag vet inte vad skillnaden är mellan män och kvinnor annat än vad jag tycker mig lite amatörmässigt ha observerat. Om vi struntar i de skillnader som hänger ihop med reproduktionsorganen så är det faktiskt rätt svårt, utom på en punkt, att säga något definitivt. En del säger att män har högre lön än kvinnor men där finns det forskning som kommer fram till något annat. Jordan B. Peterson, världsberömd opinionsbildare, säger att kvinnor är ”mer angenäma” (more agreeable) och mindre stridslystna än män vilket bland annat skulle kunna förklara varför de måste kvoteras in i börsbolagens styrelser i stället för att utses på det normala sättet (vilket alltså antas åtminstone delvis vara genom aggressivt beteende, men jag tar inte den diskussionen nu).

Men en sak förefaller vara oomtvistlig och det är att den genomsnittlige mannen har större kroppshydda och mer muskelmassa och därför mer rå styrka än den genomsnittliga kvinnan. I alla tider har samhällena förstått att utnyttja detta till sin fördel, till exempel genom att skicka ut männen snarare än kvinnorna på jakt mot vilda djur och i strid mot fiender (tro inte på myterna om amazonstammar). Min rätt självklara observation är att män har särskild medfödd kompetens när det gäller att utöva den råaste formen av våld. Till den råaste formen av våld räknas inte att trycka på en knapp som skickar iväg en kärnvapenstyckad stridsspets och ej heller att mobba folk eller utsätta dem för annat psykiskt lidande utan att ge en fiende en rejäl smäll på käften så att blodet sprutar.

I likhet med det galna samhälle som jag inledningsvis omnämnde så har det moderna Sverige bestämt att den råa formen av våld som män är bra på är onödigt och ont och vidare att män ska avvänjas från sin medfödda natur.

Vi kan alla ha våra drömmar om att vargarna skola beta med lammen och att svärden skola omsmidas till plogbillar – tack Jesaja för de fina metaforerna! – men så ser det inte ut annat än i fjortisars inkännande fantasier. Om jag vill ha ett lugnt och fridfullt samhälle sätter jag hellre min lit till Thomas Hobbes än till Greta Thunberg och andra flickor i hennes ålder. Thomas Hobbes förklarade att utan en Leviathan – en frustande, gnistrande och svartsjukt stridsbenägen statlig våldsapparat med eget monopol på våldet så blir samhällslivet ett allas krig mot alla.

I ett sådant våldsmonopol behövs män som tillåts bejaka sin manlighet och vars manlighet uppmuntras. Det betyder såklart inte att de ska hetsas till överdrifter och skändligheter. De ska inte uppföra sig som hänsynslösa våldsmobbar som Islamiska staten. Men de ska inte tveka att använda sina krafter när det behövs.

Jag säger detta för att jag tror Sveriges härskare domineras av ett kvinnotänkande som har glömt bort eller inte begripit vad den manliga våldsbenägenheten betyder för samhällets välgång och därmed även kvinnornas frid och lycka. Det gamla ordstävet lyder Se vis pacem para bellum, om du vill fred så förbered dig för krig, inte om du vill fred så förbered dig för fred.

Det gör mig ont att för första gången i livet erkänna att jag oroar mig för mer utbrett våld i vårt samhälle. Jag var aldrig rädd för ryssen under det kalla kriget. Det var kanske fantasilöst av mig. Men ryssen kom faktiskt inte under den period när det varnades som värst. Nu känns hotet mer akut och närmare inpå. Polisen vet inte hur den ska hantera det existerande våldet i utanförskapsområdena. Vi kan inte lita på att det stannar där. Det naturliga är att det inte stannar där utan att det sprider sig. Då står vi där med våra genusteorier och vår tvättade hals.

Jag talar naturligvis i egen sak. Inte så att jag vill slå folk på käften. Jag har alltid varit en hare och en fegis. Jag kan inte minnas att jag någonsin deltagit i ett slagsmål. Ej heller har jag haft någon lust att döda djur genom jakt. Men jag är tacksam att andra gillar att ägna sig åt denna blodiga hantering eftersom jag gärna äter djur. På motsvarande sätt vill jag hylla de män som skulle bemanna den Leviathan jag anser att vi behöver.