EU flaggar nu för att det här med sommartid – gör som med trädgårdsgrillen: flytta fram på våren och tillbaka på hösten – kanske ska upphöra. Därför har jag motvilligt beslutat att genomföra ett projekt som jag skjutit upp under flera decennier, nämligen att försöka förstå vad sommartid handlar om.

Jag har aldrig begripit varför Sverige och en del andra länder överhuvudtaget besvärat sig med två olika tidsinställningar per år, men jag har lydigt flyttat klockorna – det blir ett antal om man räknar alla klockor som får plats i ett hem varav en del sitter högt så det blir bök med stolar och stegar – framåt och tillbaka de dagar då morgontidningen har aviserat rutinförändringen. Då och då har jag frågat andra medborgare om de fattat poängen med tidsförskjutningen, men ingen har begripit. En vanlig teori har varit att det haft något med bönderna och korna att göra.

Men den teorin sköts omedelbart i sank sedan jag inlett sommartidsförståelseprojektet. Sverige gjorde ett första försök med sommartid år 1916 men det blev så starka protester från bönderna – på grunder som jag inte kan förklara; när kor börjar påkalla mjölkning och hur det hänger ihop med klockan vet jag inte, det är överkurs – att Sverige inte gjorde något nytt försök förrän år 1980. Sedan dess har timförskjutningsrutinen genomförts två gånger om året utan att någon, vad jag kunnat upptäcka, begripit varför.

Det finns troligen två typer av tänkbara förklaringar. Den ena typen handlar om rationella argument såsom det här med korna (även om just ko-teorin visade sig vara fel). Den andra typen handlar om makt, exempelvis att överheten vill dressera medborgarna till lydnad ungefär som man tränar hundar att göra olika trick bara för att det är så kul att visa sina polare vilken kontroll man har över jycken.

Mina studier, som troligen är alldeles för ytliga vilket jag hoppas att den bildade läsekretsen i så fall ska påpeka och komma med tillrättalägganden, pekar på två rationella argument, ett teoretiskt och ett praktiskt. Utgångspunkten för båda är att ljus är bättre än mörker och att om det finns outnyttjat ljus från solen så är det klokt att ställa om sig för att ta solljuset till vara i stället för att besvära sig med kandelabrar och motsvarande.

Det teoretiska argumentet kom först från Benjamin Franklin som är en av mina historiska hjältar för att han var så insiktsfull, oprententiös och humoristisk. När han var USA:s ambassadör i Frankrike före revolutionen sa han självironiskt att han, som brukade stiga upp klockan 12 på dagen, till sin förvåning hade upptäckt att solen lyser redan från soluppgången och att man borde komma på något sätt att utnyttja detta faktum. (Att jag säger att detta var självironiskt beror på att Franklin var den sköt- och företagsamma medelklassens profet och därför egentligen skojade om sina nya franska vanor när han var USA:s sändebud i den dekadenta L´ancien régime vid 78 års ålder.)

Det praktiska argumentet var att det var enklare att föra krig när det var ljust varför de krigförande länderna under både det första och det andra världskriget införde sommartid (där alltså Sverige hängde på en misslyckad sommarsäsong under första världskriget). Man kunde ju inte ge fienden fördelen av att ligga och sova när han anföll i fullt solljus en timme tidigare än man själv tänkt vara uppe och slåss.

En fredligare variant av samma observation framfördes av amerikanen George Vernon Hudson som menade att arbetarna borde börja arbeta tidigare när det ändå var ljust för att sedan ha mer ljus tid efter arbetets slut.

Fast då förstår jag ändå inte varför man inte kunde ha sommartid året runt. Människors vakna tid är ju inte centrerad enligt principen att klockan tolv på dagen sammanfaller med solens högsta punkt. Om folk går upp klockan sex på morgonen och går till sängs vid tiotiden borde det ju jämt vara sommartid. Det naturliga hade varit att solen stod som högst klockan ett eller två på dagen.

Så därför drar jag slutsatsen att idén med att flytta klockan inte har någon annan förklaring än att överheten velat visa sin överlägsna makt över medborgarna: Se, jag kan få dem att göra helt onödiga grejor bara för att jag ger ett kommando!