Richard Sörman: Kampen om tanken är kampen om det självklara

Richard Sörman

Vissa begrepp i den politiska debatten har inte behövt förklaras eller motiveras. Deras egenvärde har framställts som självklart. Det har räckt att hänvisa till ”öppenhet” eller ”mångfald” som det i äldre tider räckte att hänvisa till Guds ordning eller nationens intresse. Den social-liberala hegemonin måste nu utmanas om det självklara och moraliskt obestridliga.

Det pågår en ideologisk kamp i Sverige och i Västvärlden i stort. En lång period av liberal hegemoni över tänkandet verkar gå mot sitt slut. Åtminstone har ett ifrågasättande kommit igång av de liberala, eller progressiva tankarnas tidigare så självklara företräde.

I denna förändringsprocess påverkas människor av tidsanda och opinion. Var tycker de andra? Vad är rätt just nu? Vad är rätt att tycka och tänka?

Det finns en åsiktssociologi där vissa åsikter har högre status än andra. De människor som tänker ungefär som gruppen gör eller som ledarna i gruppen gör känner att de befinner sig på fast mark och att de knappt behöver motivera sina åsikter. De har rätt värdegrund, rätt människosyn, de är inte avvikande eller udda. De tänker som man ska. Har man däremot åsikter som inte rimmar med majoritetens uppfattningar får man förklara sig och leta argument. Hur tänker man? Vad menar man? Och vem är man egentligen? Vilka grumliga vatten fiskar man i? Har man en agenda? Är man finansierad av hin håle själv?

Att skriva om ideologi är därför att skriva för att formulera det nya normala, det nya naturliga, det nya självklara. Människor ska känna att det är ”okej” att tänka si eller så. Och eftersom vi under en längre tid har levt med liberalismens dogmer som vår heliga religion handlar kampen idag om att göra dessa dogmers motsatser lika rumsrena och accepterade. Den som tycker att Sverige ska präglas av svensk kultur ska kunna uttrycka det med samma trygga sinne som den som tycker att landet ska präglas av mångkultur. Det står inte skrivet vare sig i stjärnorna eller i historieböckerna att mångkulturen ska bli Sveriges öde eller att vi måste acceptera en status av moralisk underlägsenhet för att vi vill att Sverige ska vara Sverige. Det är alltså inte åsikten i sig som är problematisk men den sociala eller sociologiska status som åsikten åtnjuter i samhället. Och det är just den statusen som den ideologiska kampen ska åta sig att förändra. Bland annat.

Låt oss ta några exempel.

”Öppenhet” har länge varit ett ledord i svensk politik. Öppenheten har inte behövt motiveras. Den har ägt ett moraliskt egenvärde. Det har räckt att hänvisa till öppenheten som det i äldre tider räckte att hänvisa till Guds ordning eller nationens intresse. Det har varit en självklarhet att vi ska sträva mot öppenhet. Men i realiteten är ”slutenheten” naturligtvis en lika viktig komponent av livet, samhället och verkligheten som öppenheten. Människor har alltid behövt markera gränser mellan mitt och ditt, mellan oss och de andra, mellan här och där, mellan hemma och borta. Människor har behövt sluta sig samman för att skapa trygghet och gemenskap. Varför skulle det vara moraliskt klandervärt att hålla igen på öppenheten, stänga dörren och markera gränser? Allt kan inte bara stå vidöppet hela tiden, det är en fullständigt befängd idé. De öppna gränsernas politik var en ohållbar politik precis som det skulle vara ohållbart att stänga alla gränser och isolera oss fullständigt från omvärlden. Visst tror vi på öppenhet, men vi tror på öppenhet med förnuft. Ibland behöver vi slutenhet och oftast behöver vi hitta en balans mellan de båda. Acceptera inte argumentet att öppenheten i sig alltid har ett egenvärde. Det är helt enkelt inte sant.

”Kunskap” är ett annat begrepp vars egenvärde aldrig fått ifrågasättas. Någon kanske förvånas över att jag tar ”kunskap” som exempel. Men om jag säger att motsatsen till kunskap är ”tradition” och ”vana” förstår läsaren kanske vad jag menar. Och det är viktigt här att ”kunskap” nödvändigtvis inte är sann och total kunskap men allt det vi kallar ”kunskap” i samhället och det vi, våra makthavare eller kanske vissa yrkesgrupper med vissa intressen kallar för kunskap.

Det finns kanske inget som är så besvärligt att hantera politiskt som ”kunskap”. Ett problem är att vi inte äger kunskap om vilken påstådd kunskap som är verklig kunskap, vi vet helt enkelt inte vad vi vet, eller att vi inte är överens om vad som är verklig kunskap. Vi ondgör oss gärna i Sverige över postmodernister som relativiserar allt vetande. Vi talar gärna illa om en tänkare som Foucault som bland annat menade att makt är att kunna klä sina intressen i termer av kunskap. Men vi lever konkret med dessa problem. Den liberala världsbilden har framställts som objektiv kunskap (”historien visar att vi tjänar på invandring”) och många av våra forskare på universiteten ser verkligheten med ideologiska glasögon.

Naturligtvis ska vi lita på kunskap när det gäller allt det som går att mäta och undersöka empiriskt. Tack gode Gud för den moderna läkarkonsten. Men när det gäller samhällsutvecklingen i allmänhet har vi nog mer nytta av förnuft, vana, praktisk erfarenhet och god intuition än av några vetenskapliga ”teorier” som ideologiskt färgade forskare och politiker vill framställa som ”kunskap”. Intellektualismen är inte alltid den rätta vägen framåt och anti-intellektualismen eller skepticismen är en viktig komponent av det konservativa tänkandet. Vad är exempelvis sant kring all ”kunskap” om klimatförändringarna? Jag vet inte. Vem har kunskap om vilken kunskap om klimatförändringarna som är sann kunskap? Försiktighet och sans är nog bra att iaktta. Vi ska lyssna på forskarna, men ska vi verkligen tro på allt de säger? Har de alltid haft rätt förr?

”Öppenhet” och ”kunskap” är två exempel på positivt laddade begrepp. Men det finns också föreställningar om det obestridliga som lever på sina negativa konnotationer. Det finns fenomen som med självklarhet framställs som destruktiva. Ett sådant är ”rädsla”.

Om människor varit tveksamma till snabba förändringar, till öppenhet, till liberaliseringar, till immigration och förändrade könsroller så har det hetat att de har varit ”rädda”. Och de berömda ”populisterna” sägs hela tiden ”spela på människors rädsla”. Som om det inte skulle vara en mänsklig rättighet att vara rädd, som om det inte skulle vara en naturlig reaktion – som haft en evolutionär överlevnadsfunktion – att erfara rädsla vid stora förändringar vars konsekvenser vi inte kan överblicka. Tacka fan för att folk är rädda! Varför skulle inte människor få vara rädda när deras samhälle och livsvärld på några årtionden förändrats radikalt och när den ena tanklösa politikern efter den andra ylar hysteriskt om optimism, förändringar och öppna gränser samtidigt som vi får betala för det i form av terrorhot, försämrad ekonomi och ökad brottslighet. Människor har rätt att vara rädda! De bör vara rädda. Det är en rationell reaktion på dumdristighet och fartblindhet.

Och så här skulle vi kunna hålla på. Begreppet ”förändring” har ansetts äga ett självklart egenvärde som inte har behövt motiveras. ”Mångkultur” eller ”mångfald” har ansetts vara något självklart positivt. ”Auktoritet” har varit något självklart negativt. ”Manlighet” har varit negativt (”grabbighet”, ”gubbighet”). ”Vision” har stått över ”verklighet”. ”Engagemang” har varit viktigare en ”måtta” och ”balans”. ”Könsroller” har uteslutande beskrivits i negativa termer fast de också tillför mycket positivt i livet. ”Nation”, ”kultur”, ”folk”, ”identitet” är andra begrepp som den liberala hegemonin har svärtat ned på ett sätt som gjort det omöjligt att tala om värdet av nationell gemenskap, historia, och någorlunda homogen befolkning utan att avfärdas som avgrundsdjup reaktionär.

Så det är bara att fortsätta. Det är bara att påvisa den liberala världsbildens ensidighet. Liberala värden om öppenhet, rörelse och oberoende måste balanseras av konservativa värden om slutenhet, vila och gemenskap. Konstigare är så är det inte. Liberaler och socialister har inte monopol på intellektuell och moralisk legitimitet. Ju fler som förstår det och som vågar lämna de gamla flockarna desto starkare blir vi. När våra argument inte längre kan avfärdas som omoraliska och orättfärdiga vinner vi i trovärdighet hos dem som inte riktigt vågar tänka själva och som medvetet eller omedvetet rör sig åt det håll vinden blåser. For the times they are a-changing.

54 reaktioner på ”Richard Sörman: Kampen om tanken är kampen om det självklara

  1. Bo Svensson skriver:

    Liberalism används här som ett invektiv men en liberal ordning ser jag som normalitet. – Det finns inget rimligt alternativ. – Rättsordningen skall utgöra ramen och innanför den skall frihet råda.

    Med rättsordning menas regler för ekonomi och samvaro som resulterar i framlängesutveckling. – Under en global rättsordning är det alltså de avancerade släktena och de avancerade kulturerna som vinner terräng på de efterblivnas bekostnad.

    Märker man att det går åt andra hållet, är det hög tid för att ändra på reglerna.

    Gilla

    • Observatör skriver:

      Alla vill ha en rättsordning liksom fred. Striden gäller fredsvillkoren och ”rättsordningens” lagar och regler. Vad som är framåt och bakåt ligger i betraktarens öga.

      Gilla

  2. Tritonen skriver:

    Intressant analys! Jag vill tillägga att politiken fått eldunderstöd från delar av naturvetenskapen och miljörörelsen. Biologisk mångfald och artrikedom är ju något alla kan inse är klokt och till nytta. ”Låt tusen blommor blomma” så når vi harmoni både i politiken och i naturen! Men att lägga detta raster över politiken verkar leda fel. Och då vill man inskränka på öppenheten genom reppressiva åtgärder som HMF, vingklippa internet etc.

    Gillad av 3 personer

      • Dnam skriver:

        Han menar väl men är senil. Han har bra röst men är journalist, de kan inget om naturvetenskap. Vad är integralen av e^x^2?

        Svar:

        Gillad av 1 person

      • ree81 skriver:

        DNAM: Nu trollar du allt. Mannen är älskad av alla, och att börja försöka dra honom genom gyttjan fungerar inte. Han är i grund och botten zoolog, så han är alltså utbildad inom naturvetenskap. Sätten folk tar till för att försöka få sin vilja igenom är rätt äcklig ibland….

        Gilla

  3. Jari Norvanto skriver:

    ”Tacka fan för att folk är rädda! Varför skulle inte människor få vara rädda när deras samhälle och livsvärld på några årtionden förändrats radikalt och när den ena tanklösa politikern efter den andra ylar hysteriskt om optimism, förändringar och öppna gränser samtidigt som vi får betala för det i form av terrorhot, försämrad ekonomi och ökad brottslighet. Människor har rätt att vara rädda! De bör vara rädda. Det är en rationell reaktion på dumdristighet och fartblindhet.”

    Hmm… Det var nog inte ovanstående utveckling som Greta avsåg (”I want you to panic.”).

    Gillad av 6 personer

  4. Lars Strömberg skriver:

    Tack för krönikan.
    Framförallt därför att (jag tycker att) den har en filosofiskt ifrågasättande ton.
    Många av begreppen (modeorden) som Sörman resonerar kring vill jag kategorisera som ”Sånt man bara säger”. Det vill säga sånt som många
    – reflexmässigt – säger av sociala skäl. Det vill säga, sånt som – lite otänkt – brukar benämnas ”Politiskt korrekt”. Det är SOCIAL korrekthet det rimligen handlar om, snarare än politisk. Hur ”socialt korrekt” det EGENTLIGEN är att använda de för stunden ”rätta” orden och begreppen, kan såklart ifrågasättas. Vill man bara uppfattas som god och bra av andra? Eller är man istället omtänksam PÅ RIKTIGT och därmed vill erbjuda sina medmänniskor alternativa infallsvinklar?
    Beträffande ”öppenhet” kontra ”slutenhet”:
    Den lite mer ”öppna” människan riskerar att anamma lite vad som helst som förekommer i riklig mängd och blir liksom en länkstation, som duplicerar och vidarebefordrar snarare än producerar eget material.
    Den lite mer ”slutna” har nog betydligt bättre förutsättningar att – i sin tankeverkstad, där dörren inte ständigt står på vid gavel, och korsdrag råder – skapa egna tankar och resonemang att dela med sig av.

    Gillad av 2 personer

    • Argmedelålderskvinna skriver:

      Detta med rädslan ”goda” politiker hänvisar till retar mig oerhört. Man reducerar tänkande människor till känslostyrda varelser. Rädsla känner alla av och till inför förändring som ju de facto inte alltid är positiv. Men de flesta skapar utifrån rädslan politiska uppfattningar som ska tas på allvar. Och de flesta sansade människor formerar då politiska ståndpunkter som går att förena med demokrati. Så att lätt föraktfullt hänvisa till folks rädsla som ledande politiker gärna gör är ett fult maktspel för att avfärda ”smaklösa” politiska åsikter. I själva verket TYCKER folk faktiskt genomtänkta saker som måste tas på allvar.

      Gillad av 10 personer

  5. Aha skriver:

    I grunden handlar krönikörens begreppsgenomgång om åsiktsmångfald och då om bristen på åsiktsmångfald. Vi får t.ex. aldrig höra någon, likt i krönikan, lyfta fram fördelar med nationalism. Aldrig. Eller om bristerna i mångkultur. Aldrig, trots att mångkultur där kulturerna är väsensskilda som i Sverige med Islam, aldrig (?) är lyckosamma. Detta är handfasta bevis på hur sektliknande Sverige är.

    I grunden handlar det också om att ge vissa ord ord negativ stämpel, såsom nationalist. T.o.m. ordet höger har en touch av att vara negativ. Denna fulstämpling torde enskilt vara en av de mest verksamma sätten att manipulera en politisk debatt och den används också flitigt av kreti och pleti, inte minst hos public service. Detta sker vanemässigt av journalister som i högtidliga sammanhang priser sin objektivitet. Därför bör man i krönikörens anda blåsa till strid mot åtminstone public service som på papperet ska vara sakliga och opartiska.

    Nästa gång de rapporterar om Orbans Ungern och hans parti ska han och partiet omnämnas som de själva vill omnämna sig.

    Gillad av 3 personer

    • versaillessite skriver:

      Vi får heller aldrig höra talas om kommunismens fruktansvärda förflutna. Däremot dras SDs nazistiska fôrflutna upp i tid och otid. Man jämför den aktuella situationen med 30-talet och nazismens uppkomst och frammanar en hotbild med stöveltramp och ”mörka krafter”. Men inte ett ord om Stalins och hans anhangs godtyckliga mord och deportationer av miljontals människor under kommunismens välde. Det kommuniska partiet i Sverige respekteras och omhuldas.

      Gilla

    • uppstigersolen skriver:

      Jag kommer osökt att tänka på den populära låten 1967: Han håller till höger Svensson, han håller till höger Svensson annars slutar det med en skräll. Visserligen handlade det om att vi skulle hålla till höger i trafiken då men nu framstår ju låten i ett förklarande ljus. Visst har det slutat i en skräll?

      Gillad av 1 person

  6. brrr skriver:

    Filmen nedan handlar om den öppna och liberala Seattle och publicerades för några veckor sedan. Förfallet tycks ha exploderat de senaste fem åren, och för en svensk är det hög igenkänningsfaktor på hur rättsväsende och politiker hanterar situationen.

    Så hur snart ser några av våra städer ut som Seattle? Åtminstone Stockholm och Göteborg verkar väl redan vara på god väg?

    T.ex. det de berättar som en extra vidrig händelse, när en 71-årig kvinna blir brutalt våldtagen och misshandlad i sitt hem, har ju redan inträffat många gånger på olika platser i Sverige de senaste åren utan att det blivit någon större uppståndelse, särskilt inte i jämförelse med om t.ex. någon teaterchef eller journalist har gjort skamliga närmanden för tio år sedan.

    Gillad av 5 personer

    • Anna af Trampe skriver:

      Passande signatur, Brrr. En informativ video som dock får mig att undra om det bara är vita som ställer till det i den vackra staden Seattle.

      Gillad av 1 person

      • brrr skriver:

        Jag tänkte också det, att de nog ”vittvättat” dendär filmen en hel del. Samma PK där som här.
        Det verkar f.ö. som de flesta av västkustens städer, även kanadensiska Vancouver befinner sig i liknande tillstånd, mer eller mindre.
        Fördelen de har, är att de sannolikt inte har alltför många muslimer, utan de flesta kommer från det kraftigt överbefolkade Syd- och Mellanamerika. De pysslar åtminstone inte med jihad.

        Gillad av 2 personer

    • notme skriver:

      Inte sömnlös över Seattle

      Men undrar över utvecklingen där.
      Tidigare tänkte man Boeing, Microsoft.
      Men nu, Kaliforniens alla problem med
      missbrukare som dras till staten av
      bidragen och attityden.
      Dyra bostäder som gör det svårt att som
      ”vanlig duktig” bo där.

      Vad är det som skapar utveckling?
      Inte bara universitet och högskolor och high-tech
      utan även kulturen – att folk trivs!
      Sunkiga stadskärnor eller ytterområden,
      företag som är som borgar i landskapet.
      OK, av glas – men glas kan vara starkt.

      En gång för många år sen satt jag på en flygplats
      i Asien och tänkte; Gud, de behöver snart inte oss!
      Vad är det som då gör att vi har något speciellt,
      som gör oss originella?
      Det är så fruktansvärt sorgligt att Sverige istället
      för att utveckla vårt vinnande koncept väljer att ligga
      så lågt som möjligt och införa i stora stycken
      Mellanösterns kultur och – ekonomi….
      Vilket magplask!

      Gillad av 2 personer

    • Kronblom skriver:

      Man får se hur länge ”Space Needle” står kvar. De gånger jag har varit i staden under 90-talet var det redan då mycket ”weird people” som verkar har flyttat norrut från San Francisco.

      Gilla

  7. Fredrik Östman skriver:

    Men tradition ÄR kunskap och kunskap ÄR tradition. Vi har ingen annan källa till kunskap.

    Öppenhet KRÄVER gränser och gränser KRÄVER öppenhet. Vi känner ingen annan öppenhet än den som definieras genom gränser.

    Karl Popper beskriver öppenhetens och toleransens paradoxer bra. Detta oavsett att vänstern har instrumentaliserat hans termer för att angripa sina meningsmotståndare i ett utslag av den för vänstern grundläggande och definierande intoleranta slutenheten.

    Du har fortfarande inte befriat dig från vänsterns sjuka och världsfrånvända rationaliseringar av sina löjeväckande påhitt och hjärnspöken. Du talar nyspråk: kärlek är hat, krig är fred, slutenhet är öppenhet, dekadens är progression, dumhet är kunskap. Kanske är det en metod att tala med andra som sitter fast i träsket? Det kan jag inte bedöma. Men du leker med elden! Du har tagit fan i båten och slutit en pakt, där du tror att du kommer att vara den större vinnaren. På vilka grunder? Hur har sådana övningar slutat hittills? Är det vänstern eller den timida höger du här gör dig till representant för som har makten?

    Även i din argumentation bor — nödvändigtvis, eftersom den byggs på en motsägelsefull grund — en direkt självmotsägelse, ty det som kan ändra den allmänna sociala uppfattningen om sakers och tings ställning och värde är inte ett blygt smygande i fiendens kulisser, utan en självsäker monolog utslungad från scenens mitt, så som Donald J. Trump gör det. Vi måste använda orden som vi finner riktigt, inte be om lov att få ändra deras betydelse!

    Gillad av 11 personer

      • Christer L skriver:

        ”Vår uppgift i förhållande till fiendens retoriska kanonader är att ”spike the guns”, att modigt rida fram och spika igen fänghålet!”

        Är denna kommentar en icke-retorisk kanonad? Eller rider du retoriskt fram för att spika igen fänghålet på en av våra egna?

        Jag kan se vad du menar. Men den här tuschlinjen mellan krönikörer och kommentarsfält måste hanteras. Att segla är också att kunna navigera. Att skriva där är inte som att skriva här. Lägg märke till att krönikörerna aldrig riktar sig direkt till oss. Att det så kallade greta-syndromet nu härjar landet kan inte motverkas med motsvarande åt andra hållet.

        Gilla

  8. På mobilskärmar skriver:

    Samhällsutvecklingen?

    Det kommer i hög grad an på vad var och en har inne i huvudet. Vad människor tänker med för materia. Det går inte att processa och knåda i något som inte existerar bakom en huvudsvål. Internet må svämma över av information, men vad hjälper det om den är obefintligt närvarande i en mänsklig hjärna. I lika hög grad som människor inte vet något om hur det ser ut på främmande planeter, i fjärran solsystem, så kan de inte heller ta sig an något som saknas inne i deras eget huvud, även om vi vet att miljarder andra planet existerar förutom jorden. Vilande, icke bearbetad information, kan ligga lika död och kall som månens kraterlandskap, fast informationen ligger vid våra fötter.

    Och så finns där den ytliga kunskapen. Den som glimmar till på våra mobilskärmar. Den intressanta, den hemska, men även likgiltiga. Fylld av kommersiell flashighet. Den flotta, tjusiga och vräkiga. Den ytligt kromblänkande.

    Denna västliga mediabild kan även betraktas i mobiler i Afrika, i Mellanöstern och i Afghanistan. Naken hud. Glitter i smycken och blick. Skönhet och möjligheter. Detta tar sig in i ungas huvuden i fjärran länder. Och fungerar som en hägring. Som något uppnåeligt. Bara man tar sig dit.

    Detta driver nog på migrationsflöden mer än vad krig gör. Från relativ fattigdom, rakt in i ett välståndet – bara att ge sig ut på en resa, med flyg, båt eller tåg. Medan schablonen i media säger att de flyr ifrån fallande bomber – särskilt då unga män. Men inte så många gamlingar och kvinnor. De väntar tålmodigt på information från sina söner, om möjligheten att få komma efter. Eller i vart fall att sönerna sänder dem pengar.

    Bland de bilder som finns i människors huvuden blandas nidbilder, drömmar och mer konkret verklighet, till något splittrat och oförutsägbart/förutsägbart. Som sätter människor i rörelse mot det större överflödet. Samtidigt som man inne i sitt eget huvud möjligen tar med sig medeltiden. Klanens moral. En annan kvinnosyn och en religion med ett icke västligt regelsystem.

    Att hävda kravlös öppenhet, i denna typ av värld, är direkt farligt. Orden och begreppen må ha stått still. Men det har inte utvecklingen gjort. Vad som råkar ta sig in människors huvuden påverkar människors handlingar och vägval. Likväl som okunskapen gör.

    Människor i destinationsländerna måste har rätt att skydda sig själva. Sin egen levnad. Sin kultur. Sina egna kristna värderingar. Kunskap om möjligheten till ett bättre liv – någon annan stans – kan inte vara synonymt med en absolut tillträde till det. En mer öppen värld får inte innebära en slags blankofullmakt att bara komma och ta för sig. Sådan gränslöshet innebär hot för andra. Och deras tålmodigt uppbyggda välfärdssystem. Och ett hot mot ursprungsbefolkningens egen kultur.

    Gillad av 7 personer

    • brrr skriver:

      Bra idé!
      Går det att byta ut allt falskt glitter och välstånd i bilderna från Europa och Nordamerika, och ersätta det med hårt arbetande vanliga människor?
      Samt visa upp allt glitter och välstånd i t.ex. länderna på Arabiska halvön (utom Jemen då), i delar av många av Afrikas storstäder o.s.v.?
      Så att hägringarna i mobiltelefonerna styr om migrantströmmarna.

      ”Allt går att sälja med mördande reklam…”, och det är väl just vad som skett beträffande Västeuropa och Nordamerika?

      Gilla

  9. lenam skriver:

    Tack vilket bra klargörande. Det blir tydligare varför jag känner mig så lurad av liberalismen. Jag fick ett uppvaknande när jag såg en klok nationalekonom i tv uttala alla majoriteten av svenska politiker tävlar om att vara mest liberala. Varför då?
    Är rädsla fult? Är rädsla fegt? Är det fegt att vara ”rädd om” någonting? Har vi något att vara rädd om överhuvudtaget? Vi är grundlurade av förrädare mot sitt eget folk. Vi vill ha förändring NU.

    Gilla

  10. Micke skriver:

    Google uppges ha sparkat en anställd i USA som bland annat internt påstått att bristen på kvinnor inom IT-branschen kan bero på biologiska skillnader mellan könen.
    Så kan det gå när uttalar något som går emot etablissemanget. Att personen hade väl underbyggd statistik att luta sig mot hjälpte honom inte. Han gick emot de rådande uppfattningarna. Dessa uppfattningar kan ändras över tid. Det kan man se på 60- och 70-talets syn på brottslingar. Då såg man dessa som offer för sin uppväxtmiljö. Idag har man en mer nyanserad bild. Uppväxtmiljön är en del av förklaringen, men inte allt. Här spelar även gener in.

    Gilla

  11. olle reimers skriver:

    Så snart någon säger att detta är den enda vägen mot målet, är det dags att ladda bössan, sikta noga och fyra av mot den som utslungar den tesen.

    Vi har funnits på det här jordklotet i 100 000 av 10 000 000 000 år. Endast under de sista 500 av dessa 100 000 år har det funnits något som hetat vetenskap. Kunskap fanns givetvis men den var inte grundad på vetenskap utan på tradition eller fördomar och diktat.

    Att inbilla oss att vi nu vet allt vi behöver veta om hur framtiden ska utformas, särskilt när vi vet att jorden har varit såväl ett glödande helvete och en isboll under dessa 10 000 000 000 år är lite förmätet. När som helst kan solen bestämma sig för att gå i moln några år och då är det kört.

    De som har haft de säkraste förutsägelserna är samma personer som tagit hundratals miljoner människor av daga i akt och mening att förverkliga sina idéer. Dem och deras följare ska vi vara försiktiga med. Det kan hända igen. Eftersom vi är dubbelt så många nu och folkutplåningsmetoderna förfinats på vägen kan det finnas anledning att förvänta oss värre saker om man lyssnar för mycket på dem.

    Göra det man kan, ta ansvar för det man kan påverka och hålla öron och ögon öppna räcker gott som livsfilosofi.

    Gillad av 7 personer

  12. Dnam eksnad skriver:

    Återigen en artikel som är en smula förvirrad, jag föreslår celibat och eremitens tillvaro och att stänga in sig ett år med den vetenskapliga metoden, applicerat där man hela tiden får den bekräftad, naturen, inte människors förehavanden. Metoden består i att det finns praktiska sanningar som är bättre än andra och i vissa fall, som inom fysiken, så kan man mäta dessa till en precision med över 20 decimaler. När man sett detta så inser man hur tom frasen är att allt är relativt, det är ett barns perspektiv som postmodernister gjorde så komplex att vi lever med den än idag. Så att svaret inte är uppenbart betyder bara att man måste vara desto mer omsorgsfull med den vetenskapliga metoden och inte dela ut Nobelpris baserat på propaganda, eller förstöra email. Man gissar inte, och överdriver inte, och inser sina begränsningar. Framförallt så föreslår man och genomför inte storskaliga åtgärder som massinvandring och energiomställning baserat på konsensus, utan på praktiskt tillämpar kunskap. Nå, strunt samma, jag når nog inte fram helt.

    Det jag tänkte först det var den som ändå var finansierad av Hin Håle! Tyvärr verkar det ju vara tvärt om, alla som i någon mening är dissidenter får inte ett ruttet lingon. Inte ens oljebolagen finansierar så kallade klimatskeptiker, utan tvärtom, deras sluga reklammän och kvinnor förstår att inte gå emot strömmen, och istället kalla sin bensin för miljöbensin. James Delingpole exempelvis som är en känd skeptiker som inte är naturvetare är ju rena kyrkråttan, han talar titt som tätt om sina usla guld och Bitcoin investeringar. Det verkar som själva definitionen på att vara dissident är att man inte får ett ruttet lingon av någon etablerad aktör alls. Omvänt, så kan man ju se hur pengarna regnar ner, jag skulle antagligen kunna få en professur i hundbajsens optimering för klimatet om jag uttrycker det lite finare, listan på upprop för klimat eller flyktingar är ju full av titlar betalda med skattemedel. Att jaga dissidenter och sura pensionärer verkar också lukrativt.

    Den som ändå hade Hin Håles bankkonto på sin sida.

    Gillad av 7 personer

    • brrr skriver:

      Oljebolagen behöver inte ödsla pengar på klimathotsskeptiker, eftersom de vet att de kommer att få sälja varenda droppe fossilt bränsle de kan producera, oavsett klimatångest eller ens faktiska klimatförändringar vad dessa än beror på. Människan klarar sig nämligen inte utan väldiga mängder energi, och ju fler människor det blir, desto mer energi går det åt.
      Svårare än så är det inte.

      Gilla

  13. Patria Amissa skriver:

    En mycket välskriven och värdefull text, eftersom den beskriver mekanismerna bakom den hjärntvättningsprocess som svenskarna utsatts för under årtionden. I Nordkorea och Kina ”omskolar” man människor med, vad ska vi säga, ”hårda nypor”. I Sverige kör vi utnötningstaktiken. Genom att systematiskt, år ut och år in, nöta in ondskefulla stolleidéer i svenska folket via manipulation av språket i alla mediala kanaler hoppas man nå ett liknande resultat som i dessa föregångsländer. Och till mycket stor del har man ju lyckats.

    Gillad av 7 personer

  14. Hulahoop skriver:

    Ett effektivt medel att mala ner ”godhetsord” är att be avsändaren förtydliga mer exakt vad man menar med t.ex. ”öppenhet” och på exakt vilket sätt avsändaren anser att det är av godo. Det finns flera poänger med detta tillvägagångssätt:
    – godhetsordet förlorar sin status som etablerad sanning direkt i det ögonblick man ber att få det förtydligat, det spelar egentligen inte så stor roll hur vederhäftigt avsändaren framför sitt förtydligande
    – påfallande ofta kommer avsändaren inte att kunna ge godhetsordet någon relevant innebörd, varvid situationen blir något pinsam. Avstå då gärna från att ”rubba in det”, det stjäl fokus från avsändarens ”mentala nakenhet”
    – fortsätt fråga ”Varför det? Hur då?” med en femårings envishet så kommer du snabbt till en punkt där avsändaren inte kan avge ett trovärdigt orsakssammanhang, inte ens inför sig själv.

    Strategin är subtil och kan genomföras på ett icke-konfrontatoriskt sätt, vilket ökar chansen att faktiskt förändra motpartens tankesätt. Det viktiga är att vinna ”kriget” (tankepåverkan), inte varje ”slag” (varje diskussion).

    Gillad av 4 personer

    • brrr skriver:

      Precis så går jag tillväga när jag konfronteras med någon av dessa som upprepar inövade floskler. Jag argumenterar inte emot, utan ställer frågor. Ganska snart avfärdas jag, och personen byter ämne eller dryper av, men jag hoppas åtminstone ha orsakat obehagskänslor hos dem.

      Gillad av 2 personer

      • pllay skriver:

        Och där blev du ytterligare en persona non grata, inga fler bjudningar, tyst telefon och inga fler gilla på FB.
        Du är ytterligare en av oss otrevliga, en sån där som bara förstör den goda stämningen.
        Naturligtvis spelar detta mindre roll, men du har förlorat din plats i det demokratiska samtalet, ett samtal som därmed inte längre är demokratiskt utan snarare en social kontrollfunktion, där du funnits illojal mot den för stunden rådande sanningen.
        Skeppet kan inte ändra kurs då rodret är surrat dikt babord, först efter förlisning och sjöförklaring får du kritik för att du inte gjort myteri och räddat skeppet.

        Gillad av 2 personer

  15. Christer E skriver:

    Jag ser ett nytt begrepp i den lilla uppsatsen, ”verklig kunskap”. Vad är det mer än snömos och för tankarna till DDR med sin ”verklig demokrati”. Sedan kan motsatsen till kunskap bara vara okunskap, inget annat. Påståendet att kunskap inte nödvändigtvis är sann, är intressant. Kunskap om matematik är definitionsmässigt sann, annars handlar det om okunskap. När det gäller t.ex. olika gruppers politiska preferenser, handlar det om extrapolation, undersökningstillfället extrapoleras till kommande val. Extrapolation har inget med kunskap att göra.
    Mer tankvärt (än artikeln ovan) är Eddans resonemang om kunskap, ”Ingen bättre börda bär än mycken mannavett”.
    Slutligen, att jämställa anti-intellektualism med skepticism får mig att rysa, att se bruna skuggor omkring mig!

    Gillad av 1 person

    • Richard Sörman skriver:

      Jo men vi har problemet att en majoritet människor kan ”tro” att något är ”kunskap” som sedan visar sig vara falskt. Vetenskapen är per definition provisorisk. Den utgår från att kunskap inte finns och att vi bara kan förklara med teorier som i princip alltid kan förbättras. Anti-intellektualism/skepticism… var inte så noggrann med orden. Det är ingen tractatus logicus etc du har på skärmen.

      Gilla

  16. Göran Holmström skriver:

    Är det kampen om tanken vi ser utspela sig framför våra ögon nu?
    Eller är det vansinnet och dess apostlar vi får uppleva via dom flesta medier och som styrande av vårt lilla land?
    Tillåter mig tvivla på att det ens är en kamp, den ena sidan är grymt organiserad, med omåttliga resurser. Den andra, håller till och smågnäller lite på nätet som mest.
    Inte ens gula västar kan vi få på oss och förklara missnöjet som pyr, ja i vissa fall så brinner den så det sprakar, men inte ens då händer det något.

    Gillad av 2 personer

  17. Lars skriver:

    Problemet med artikeln….är att författaren diskuterar nyliberalism kontra konservatism, men kan också diskutera liberalism som den demokratiska liberalism som är västs egentliga värdegrund.

    Svante Nycander pekar på följande grundprinciper

    1) Sekularism
    2) Universalism
    3) Konstitutionalism
    4) Marknadsekonomi

    https://www.adlibris.com/se/bok/liberaler-i-asylkrisen-9789175043364

    Han ser inte den konflikt nyliberaler tar upp kring staten, restriktiv invandringspolitik, gränser utåt och vaktslående om medborgaren.

    Liberalism är inte Björklund, Timbro, EMU eller liknande, det är nyliberalism.

    Svante Nycander är värd att läsa som representant för 50-80-talets ledande, stora, liberala tidning innan förfallet satte in med nyliberalismens segertåg över västlandet.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Sekularism – religiösa argument är ogiltiga i samhällsfrågorna; i trosfrågor råder tolerans
      Universalism – alla människor är jämlika av födsel
      Konstitutionalism – den styrande makten övervakas och kontrolleras
      Marknadsekonomi – enskilt ägande, frihandel, fri konkurrens inom fastlagda ramar

      Gilla

    • Dnam skriver:

      En nyligen uppetäckt version av tourettes syndrom är en variant där den som lider av det inte kan låta bli att säga eller skriva ”nyliberal”, exempel:

      ”Problemet med artikeln….är att författaren diskuterar nyliberalism kontra konservatism, men kan också diskutera liberalism som den….”

      Eller

      ”Finessen med att koka nudlarna innan man häller i sojan är att de nyliberala influenserna annars kommer att påverka ..”

      Gillad av 2 personer

      • Lars skriver:

        Men du vet ju inte vad du pratar om. Nyliberalism är en helt diskurs med fokus på ekonomi med företrädare som Friedman, Heyek, Timbro, Svenskt näringsliv, M, C, L, Mp, DN, SvD, SdS, Göteborgsposten, TV4 och som ligger bakom Euro systemet, där staterna avhänder sig finansiella och penningpolitiska redskap. Man står för liten stat, öppna gränser, fri rörlighet, ersättning efter produktivitet (då behövs ju inte restriktioner för invandringen), ingen välfärdsstats mm.

        Liberalism, som författaren använder begreppet har en dubbelbetydelse av ”frihet”, inga begränsningar mm. Det är den betydelsen artikelförfattaren bygger sitt epos på och då hamnar konservatism som moralisk motpol, men liberalism är något annat. Det finns åtminstone fem varianter på temat liberalism: socialkonservatism, nyliberalism (fd manchesterliberalism 1800-tal), socialliberalism, socialdemokrati. Utbyggnad av välfärdsystem och en stark stat (i olika grad) bejakas av alla inriktningarna utom nyliberalismen (i olika grad).

        Till skillnad från dig vet jag vad Tourettes syndrom är och det så passar nog bättre in på dina kväden. Fysiker som blir programmerare kanske är duktiga på matematiska modeller över riskberäkning av derivat och förväntat utfall, men det är som en absurd teknik, som Buffet konstaterar, en domedagsmaskin (eller något liknande) och det är väl inte heller en kompetens som är lika eftertraktad idag?

        Du brukar hylla Trump. För vad? Den nyliberala politiken förstår jag. Ökade klyftor. Så vi får väl väl betrakta dig som Trumpnisse då.

        Gilla

      • Lars skriver:

        ”Finansiellt massförstörelsevapen” kallade Buffet derivathanteringen. Måste kännas tillfredsställande att tjänat sina pengar på det eller…?

        Gilla

      • Lars skriver:

        ”Finessen med att koka nudlarna innan man häller i sojan är att de nyliberala influenserna annars kommer att påverka ..” Vad tror du att du har huvudet till? Liberalism och nyliberalism är inte samma sak, soja och nudlar är inte samma sak. Har du drabbats av utmattningssyndrom? Det påverkar den kognitiva funktionen.

        ”Använda den vetenskapliga metoden…” pratar du om. Jaha du. Vetenskapliga experiment i slutna system där alla variabler som kan påverka hålls konstanta och där man kan jämföra två experiment där det i det ena fallet man inte tillför den aktiva ingrediens eller annan påverkan som man vill pröva. Har du ännu inte förstått att sociala system inte kan hanteras med naturvetenskaplig metodik? Inte ens något så trivialt som ett avgränsat social experiment som t.ex. Khanemans och Tverskys undersökningar av beteende kan överföras till målpopulationen även om man kan dra slutsatsen att statistiskt väntevärde inte tillämpas av människor utan mer heuristiska regler.

        Tillbaka till skolbänken med dig. Dina eviga litanior, som saknar rim och reson, är inte logiskt, rationellt, experimentellt, kunnigt eller underfundigt. Det är okunnigt.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Khaneman och Tverskys experiment slår naturligtvis sönder Micro ekonomins fundamentala axiom om den rationella nytta optimerande individen, med rationalitet definierat som sannolikt väntevärde och icke transitiva beroenden, men målpopulationen fungerar inte som individer som tar egna beslut utan beslut formas i sociala grupper i tät kommunikation mellan individer, så vi kan rimligen inte avfärda en hypotes om att grupper kan vara rationella även i denna bemärkelse. Däremot är det ju uppenbart att grupper exempelvis i Sverige t.ex. avseende migrationen, klimatförnekare, tekniska licentiater och professorer och politiker inte är rationella när de försöker förstå samhället!

        Samhällsvetare inklusive ekonomer och historiker försöker förstå genom att jämföra utvecklingen i olika avseenden i olika länder under olika historiska perioder. Man kan t.ex. konstatera att välfärdsstater (som det definieras med pensioner, sjukförsäkring, akassor, sjukvård, skola, omsorg) vuxit fram i alla utvecklade länder och ligger på ungefär samma nivå kontra BNP. Man kan också konstatera att ekonomiska ideologier som benämns neo-liberalism vuxit fram sedan slutet på 70-talet och drivits politisk i USA, Europa, Sverige och att denna period kännetecknats av låg produktivitetsökning, hög arbetslöshet, ökande inkomstskillnader, uttunnade skyddsnät. Samhällsvetare måste då förklara detta med modeller. Å ena sidan har vi de nyliberala modellerna och å andra sidan de post-keynesianska (keynesianska) som pekar på sambanden mellan inkomstfördelning och efterfrågan och på globaliseringen, liksom i Europa på Euro systemet.
        Överens är man inte, men main stream Macro teori har hamnat i en situation där man inte kan förklara utvecklingen.

        Hur tänker du dig att man ska kunna göra experiment med den här verkligheten? Snart nog får vi väl veta om den monetärt betonade politiken med kvantitativa lättnader har gett ett positivt resultat? Det har gått tio år sedan krisen 2008 och återhämtningen har knappast skett snabbare än en utan åtgärder hittills? Kommer det en ny finansiell kris som resultat istället?

        Gilla

  18. Kaka skriver:

    ett viralt videoklipp på Twitter talar Masih Alinejad om västerländska feminister – bland annat den svenska regeringen – som underkastar sig islams kvinnoförtryck och på så sätt förråder kvinnor.
    https://samnytt.se/iransk-kvinnorattskampe-till-attack-mot-den-feministiska-svenska-regeringen/

    Jag vet av personlig erfarenhet under ett års tid i det islamist fascistiska helvetet i Iran vad Masih/Yasmine talar om. De har mitt 100 % stöd. Keep on fighting until this evil regime in Iran is history. When I hear Masih speaking, I prey, Masih I have a wish for you. I hope that you can return to your native country, a liberated Iran. Jag noterade de svenska kvinnliga politikerna och deras förakt för det frihetslängtande iranska folket. Sossarna skämmer ut sig. Melania bar ingen slöja då hon besökte Saudi Arabien, ett medvetet agerande och ett bra exempel. Sossedamerna spökade ut sig och deras mini hjärnor kopplade inte upp att de legitimerade förtrycket.

    Gillad av 3 personer

  19. Claes-Göran Olsson skriver:

    Hur kan en sådan här artikel skrivas, och kommenteras av så många, utan att dr Jordan B Petersons namn dyker upp någonstans? En person som är ytterst noggrann i sitt val av ord i alla diskussioner rörande det politiskt korrekta samhället.

    Gilla

    • M skriver:

      Jordan Peterson är en charlatan, blandar dunkelt psykoanalytiskt tänkande med hemmasnickrad konservatism av amerikansk modell. Han är exempel på att förenklat bildspråk inte fångar den reala verkligheten, men att man kan domptera människor genom att inte visa på komplexiteten.

      Gilla

  20. Claes-Göran Olsson skriver:

    Om Jordan Peterson är en förebild hur att använda det engelska språket på ett precist sätt, så måste framhållas den föredömliga språkbehandlingen Gustav Kasselstrand, ordförande för AfS, har i alla sina framträdanden. Han och partiet har tagit uttrycket ”Att kalla en spade för en spade” till sin slogan och kännetecken.
    Det är att ta ned den intellektuella språkdebatten till en begriplig nivå för vanliga människor, och väl att märka, utan att ge avkall på precisionen i språkbehandlingen.
    Lyssna på någon av de många videoinspelningarna på Twitter eller Facebook och njut!

    I samma föredömliga anda med god språkbehandling finns här på DGS kommentarer från Eva Danielsson. Hon representerar en tydlig antites till ”Det dunkelt sagda, det dunkelt tänkta”.
    Läs och njut!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.