I tidskriften Kvartal den 8 april  skriver domaren Krister Thelin ett ur juridisk vinkel i och för sig korrekt inlägg om hur återvändande IS-terrorister bör behandlas. Han tar upp huruvida de skall dömas i Internationella domstolen, Krigsförbrytartribunalen eller efter någon av EU:s nationella lagar, helst, enligt Thelin, i Belgien enligt belgisk rätt. Han nämner även att retroaktiv lagstiftning inte är möjlig och att svenskt medborgarskap inte kan återkallas enligt svensk grundlag.

Thelin ondgör sig även över kommunen Staffanstorps, enligt honom, olagliga beslut att inte ge återvändande IS-terrorister socialhjälp i form av bostad och bidrag. Samtidigt medger han att i våra grannländer och i övriga EU är ”deltagande” i terroristorganisation som regel straffbart. Sverige riskerar därför att uppfattas som en straffri zon för terrorister och terroristorganisationer när inte deltagandet kriminaliseras här. Vår bristande lagstiftningsberedskap vis-à-vis IS-terrorister med svensk anknytning är, enligt Thelin, priset vi nu betalar för denna handlingsförlamning. Regeringen lade nyligen ett förslag i riksdagen att kriminalisera deltagande i terrororganisationer, ett förslag som Lagrådet dock slog ner på.

För att använda engelskans uttryck ”I beg to differ”, så kan man argumentera mot Thelins inställning. För det första så verkar det som om regering och riksdag väljer att följa vissa lagar, och ignorera andra, till exempel:

1.Dublinförordningen , som säger att asyl skall sökas i det första ankomstlandet. Denna regel ignoreras helt i Sverige.

2.Schengenavtalet som reglerar det gemensamma gränskontrollsamarbetet. Här har Sverige fått klart underkänt av EU-kommissionen vad gäller våra bristfälliga gränskontroller. Vi har helt enkelt ignorerat våra skyldigheter i denna del. Dessutom, vad gäller rumänska och bulgariska EU-migranter, är regeln att dessa (och andra invånare i EU) får befinna sig i annat EU-land under högst tre månader under förutsättning att de har medel att försörja sig under perioden. Denna regel efterföljs inte (och inte heller förbudet att ockupera annans mark, sova eller förorena i parker för att nämna andra lagar som ignoreras).

3.Regeringen har vid flera tillfällen valt att helt ignorera Lagrådets beslut, senast angående de afghanska ”ungdomarna”. Varför följa Lagrådets beslut just i detta för Sverige så mycket väsentligare fall?

4.Vad gäller återkallande av medborgarskap har Europadomstolen i ett nyligen taget beslut fastslagit att detta kan ske. Fallet gällde Storbritannien som hade återkallat en terrorists medborgarskap. Även Danmark har återkallat terroristers medborgarskap.

5.Slutligen vad gäller retroaktiv lagstiftning finns det en skrivelse i retroaktivitetsförbudet som ger riksdagen mandat att besluta om retroaktiv lagstiftning. Texten lyder: ”Vidare får riksdagen föreskriva undantag från första meningen, om riksdagen finner att det av särskilda skäl krävs i samband med krig, krigsfara eller svår ekonomisk kris” (Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform). Med andra ord finns det inga direkt formella hinder för domstolar att tillämpa en lag retroaktivt om man finner det påkallat, det vill säga att man jämställer återkomsten av IS-krigare som just – krigsfara.

Det går ofta att tolka både vanlig lag och grundlag på olika sätt när och om det är politiskt önskvärt. Det i högsta grad angeläget att använda rättsstatens alla medel för att skydda nationen och dess befolkning från livsfarliga krigsförbrytare. Säkerhetspolisen hävdar att det finns omkring 2 000 våldsbejakande terrorister i landet, vissa med uppehållstillstånd eller medborgarskap, medan vissa befinner sig i landet illegalt. Nyligen högtidlighölls tvåårsdagen av terroristhandlingen på Drottninggatan där gärningsmannen uppehöll sig illegalt i landet. Det är dags att Sverige tar i på allvar för att förhindra kommande terroristhandlingar.