Professor Tommy Möller har i en artikel i Kvartal i veckan fäst uppmärksamheten på begreppet “tuschstrecket” vilket fortfarande används av landets statsvetare men knappast längre av media eller folk i allmänhet. Tuschstrecket var ett sätt att markera gränsen mellan svensk vänster- och högerpolitik samt att samtidigt undvika använda mer handfasta begrepp och därmed indikera att tuschstrecket skulle kunna flyttas ett streck åt vänster eller höger utan allt för mycken upphetsning.

Efter alliansen sammanbrott, som förnekas lika starkt som skilsmässan från ett omöjligt äktenskap, väntar nu svenska folket med spänning var det framtida tuschstrecket kommer att hamna. Kommer Sverige att få ett block med konservativa värderingar med en allt närmare samverkan mellan M, KD och SD eller faller ”Jöken” samman och alliansen återskapas? Det finns ju exempel där även de mest disharmoniska äktenskap kämpar vidare mot alla odds. SD är jokern i detta spel och det finns många frågor som inställningen till internationellt samarbete där inte minst M och SD har olika uppfattningar.

Ett fortlöpande närmande pågår under inverkan av de senaste opinionsmätningarna, dock under intensivt medialt motstånd. Etablerade och skattefinansierade eller skattesubventionerade media är undantagslöst vänster och vill inte se någon ändring. Skillnaderna mellan partierna minskar dock och SD har modifierat sin inställning till EU. M har likaså närmat sig SD genom att gradvis skärpa sin inställning till en tidigare okontrollerad och kaotisk migration. I några kommuner samarbetar faktiskt de två partierna utan större svårigheter till förtret hos M:s partistyrelse. De vill inte att tuschstrecket skall flyttas genom initiativ på lägre nivå.

På riksnivå har KD visat på större beredvillighet visavi SD vilket på kort tid gjort det tidigare pyttepartiet till landet fjärde parti i storlek. Det är ingen tvekan vad väljarna vill se.

Allt fler signaler tyder på att svenska folket har fått nog av år av hållningslös vänsterpolitik där en konsekvensanalys praktiskt upphört att existera. Man har tillåtit en migrationspolitik som per capita med en faktor tre överträffar migrationen till USA under toppåren på 1880-talet utan att ens debattera detta. Detta är fullständigt oerhört! Det är inte heller bara den släpphänta migrationspolitiken som är ett misslyckande utan även landets försvar liksom en utbildningspolitik där kvalitet har upphört att vara honnörsord. Jämför till exempel dagens tekniska högskolor med 1950-talets som då, i flera avseenden, kunde jämföras med MIT. I dag har de tidigare framstående högskolorna med sin genuspolitik och ideologiska klimataktivism blivit till ett skämt.

Konservativ politik finns i de flesta demokratiska länder. Under efterkrigstiden har där den politiska makten växlat mellan vänster- och högerblock i länder som USA, Tyskland och Storbritannien även om numera flera viktiga frågor skär genom de båda blocken. Vänsterblocket har under de senaste decennierna bedrivet en skickligare politik med massivt eldunderstöd från de dominerande medierna. De har också mer handfast tagit sig an miljöfrågor som fått allt kraftigare stöd hos allmänheten utan att vare sig allmänhet eller mediaskribenter vet vad de talar om särskilt väl. En sjunkande kunskapsnivå genom ett alltmer nivellerat utbildningssystem har gjort massorna allt mer mottagliga för osaklig propaganda. Tuschstrecket har således gradvis hamnat allt länge vänsterut.

Det är min förhoppning att tuschstrecket flyttas högerut och skapa utrymme för vuxenpolitik, ersätta undervisningsflum med kvalité och försäkra att en konsekvensanalys genomförs innan viktiga strategiska och principiellt viktiga beslut tas. Det förutsätter dock att de tre partierna M, KD och SD fördjupar sitt samarbete. De senaste decenniernas vänsterpolitik med sitt postmodernistiska tänkande har varit en katastrof för landet. Exemplen på en misslyckad politik är idag legio och behöver inte räknas upp mer än vad som nämnts här. Vi möter dem dagligen.