Svenska män måste sluta misshandla sina kvinnor. Det ingår verkligen inte i någon mansnorm att begå våld mot kvinnor eller barn. Mansnormen behöver inte förändras men snarare återupptäckas och preciseras. En man ska använda sin kaotiska styrka till att beskydda sin kvinna och försvara sitt land.

Diskussionen om mäns våld mot kvinnor i nära relationer har blossat upp igen. Därmed har den ständigt pågående diskussionen om mansnormer åter aktualiserats.

Det brukar heta att mansnormen måste förändras. Jag ställer mig något frågande till det. Ingår det verkligen i mansnormen att en man ska misshandla sin kvinna? Vilka mansideal kräver att de närmsta familjemedlemmarna regelbundet ska få stryk? Det brukar väl sägas att en man ska ta hand om sin familj, att han ska skydda sin kvinna och ge sina barn en trygg uppväxt? Rent biologiskt verkar detta också vara det mest rationella. En man vill föra sin arvsmassa vidare, han vill få friska och livsdugliga barn. Rimligtvis ser han då till att ta hand om dem som ska hjälpa honom med detta.

Men tyvärr gör inte män alltid det rätta och förnuftiga. Hur mycket vi än vill kan vi inte utplåna destruktivitet, missbruk, psykisk ohälsa och vanlig simpel omedvetenhet: människor förstår inte vad de gör. Men har detta något med mansnorm att göra? Ska friska män göras om? Ska inte män vara män?

Problemet kommer till viss del av den koppling som finns mellan manlighet och frihet. Män som inte underkastar sig regler och förpliktelser eller kanske ens vanlig rationalitet framstår som fria, obundna, självständiga och starka. En riktig man bottnar i sig själv, i sin egen frihet. Han frågar inte om lov, han ber inte om ursäkt för att han finns, han är inte en duktig pojke som gör som mamma säger. Han utövar gärna ett yrke där han förverkligar sin egen frihet: han är kanske företagare, men ännu hellre författare, konstnär, skådespelare eller idrottsman. En arbetare eller tjänsteman kan också identifiera sig med en fri manlighet, men den verkligt frie mannen äger en särskild aura. Han lever på sina egna villkor, han lever på sin egen frihet.

Och det är just i friheten vi hittar en vanlig form av manlig grandiositet. En riktig man står över allting. Han underkastar sig inte konvention och anständighet. I så fall skulle han bli tråkig. Om han vill kan han supa och knarka och ligga nätter igenom utan att ägna en tanke åt något så trivialt som att det är en dag i morgon också. Han har kontakt med ett ursprungligt kaos och kan när som helst ösa ur en källa av omåttlig styrka. Han är Churchill som möter Hitler med en cigarr i munnen och en whisky i handen. Han är Zinedine Zidane som hellre förlorar en VM-final än låter motspelaren skymfa hans familj. Kontroll och rationalitet är anpasslighet och underkastelse.

Kanske är det till syvende och sist bara den här primitiva självsäkerheten och fuck off-attityden vi litar på. Människor som går sin egen väg väcker respekt och beundran. Män som har kontakt med en ursprunglig styrka blir attraktiva för kvinnor. ”Farliga män är spännande” eftersom de äger en styrka som skänker trygghet, vilket gör att farliga män paradoxalt nog kan väcka tillit hos kvinnor. Och det är därför som kvinnor kan dras till män som misshandlar just kvinnor. Att ha kontakt med ett inre kaos, en kaotisk känslovärld blir ett bevis på autenticitet och verklig styrka. En riktig man har inte kvävt sin ilska. Tyvärr blir ilskan ibland okontrollerbar men så är det bara lilla gumman! Take it or leave it!

Men vad säger egentligen ”mansnormen”? Hur ser de traditionella mansidealen ut? Ska mannen stå för kaos eller ordning? Ska mannen stå över lagen eller ska han svika sin frihet och upprätthålla lagen?

Svaret är inte självklart. Den kaotiska urstyrkan verkar onekligen vara attraktiv för många. Det är inte de anpassliga killarna som får de snyggaste tjejerna i klassen. Men samtidigt finns det ett motsatt ideal om behärskning och självkontroll som möjliggör en instrumentalisering av styrkan i gemenskapens, familjens eller samhällets tjänst. Det går alltså att tämja styrkan utan att den nödvändigtvis försvagas. Våra mest älskade hjältar är starkast i världen, men de förstår att den som är stark också måste vara snäll.

Så ska män även fortsättningsvis vara män? Ja självklart. Män ska vara män, de ska odla kontakten med sin styrka, men de ska också veta att de förväntas använda sin styrka på rätt sätt. De ska till och med få höra att en ”riktig man” riktar sin styrka, sin vrede, sitt kaos mot det som verkligen hotar hans och hans närmastes eller hela hans samhälles existens, och absolut inte mot dem han egentligen har till uppgift att beskydda. En man ska använda sin kaotiska styrka till att beskydda sin kvinna och försvara sitt land.

Mansnormen behöver alltså inte förändras. Den behöver snarare återupptäckas och preciseras. Vi behöver återupprätta en manlig stolthet. Vi behöver återupprätta manliga dygder. En dygd är ett rättesnöre, ett uppförandeideal, en handlingsstrategi som hjälper oss att uthärda mörker och kaos, men som också hjälper oss att leva tillsammans. Det kan handla om mod, uthållighet eller förtröstan, men också om vänlighet, respekt eller tålamod. Dygden är verkligen ett ”motgift mot kaos” som Jordan B. Peterson skulle ha sagt och mäns uppgift är att med sin kaotiska styrka hålla kaoset utanför den mänskliga gemenskapen.

Många kvinnor faller för starka och kaotiska män. Men en man ska för den sakens skull inte bevisa sin styrka genom att slå sin kvinna. Det är för enkelt. Kom igen! Rikta er styrka mot något annat! Sluta gärna vara anpassliga, gör uppror, säg vad ni tycker, sträck på ryggen och våga lita på er intuition. Men lägg ner det vidriga våldet mot de egna. Svenska män behöver hitta tillbaka till sin stolthet. Vi behöver hitta tillbaka till vår styrka. Vi måste göra motstånd mot förslavning under karriärer, banklån, dataspel, alkohol, pornografi och all annan ”bull shit addiction” som gör oss rädda och likgiltiga.

Och det första vi kan göra är att en gång för alla bestämma oss för att vi riktar vårt ursinne mot andra än mot dem vi ska beskydda. I Sverige har vi haft lagstadgad kvinnofrid sedan 1200-talet. Det var män som instiftade lagen och om den ska gälla även i framtiden är det nog även den här gången vi män som måste se till att den upprätthålls.

Och till sist. Om du som läser det här vet att du inte kan sluta misshandla dina närmaste. Sök hjälp. Nu.