Om man är vuxen nog att vara ute och demonstrera, ge intervjuer och hålla tal är man också vuxen nog att bli ifrågasatt, särskilt om det man förespråkar faktiskt kan komma att förändra människors liv i stor utsträckning.

Det anser Bill Wirtz, journalist från Luxemburg, som nyligen blev av med ett av sina frilansuppdrag för att han ifrågasatt mediebevakningen av Greta Thunberg på sociala medier, något vi berättat om tidigare i Det Goda Samhället. 

Bill Wirtz bevakar den europeiska politiken för en rad tidningar, såsom franska Le Monde, tyska Die Welt och amerikanske The Federalist. Han har också en egen hemsida, där han kommenterar det politiska och massmedia läget.

Bill brinner för yttrandefrihet och åsiktsfrihet och ser med oro på dagens medielandskap där nyheterna blir alltmer likriktade och där vissa åsikter automatiskt betraktas som ”fel” för att de inte stämmer överens med konsensus.

– Ta detta med Greta Thunberg, till exempel. Hon är med i varenda nyhetskanal i hela Europa, och det talas hela tiden om hur modig hon är och så vidare. Jag menar att om man är tillräckligt gammal för att vara ute och demonstrera, hålla tal och ge intervjuer är man också tillräckligt vuxen för att bli ifrågasatt, särskilt om det man förespråkar faktiskt kan komma att förändra människors liv i väldigt stor utsträckning.

Tidningen som avskedade honom är baserad i Luxemburg. Bill visste redan att redaktören hade en snäv syn på klimatfrågan, eftersom han tidigare fått en ifrågasättande kolumn på ämnet refuserad, och valde därför att skriva på Twitter istället.

Vad var det du skrev då, som väckte sådan upprördhet hos din uppdragsgivare?

– Jag drev helt enkelt lite med henne och med mediernas totalt okritiska förhållningssätt till henne och drog en parallell till hur man skulle bemöta en kille i samma ålder, som demonstrerade för färre muslimer i Europa. Min poäng var förstås inte att framställa Greta som något slags fascist, utan att visa det absurda i mediernas bevakning. I alla andra frågor där det finns olika åsikter skulle journalister ställa frågor. Men inte när det handlar om klimatet.

Redaktören såg inlägget på kvällen och morgonen därpå fick Bill ett mejl. Från en dag till nästa blev han av med sitt uppdrag.

Vad skrev han till dig?

– I korthet kan man säga att han uttryckte att man inte ville ha kolumnister som har vad som anses som ”kontroversiella” åsikter. Vilket i sig är intressant eftersom vi inte använder samma måttstock för andra yrkesgrupper. Jag gillar till exempel inte kommunister särskilt mycket, men skulle inte bry mig om städfirman jag anlitar skickade en kommunist att städa min lägenhet. Samtidigt är det inte så mycket jag kan säga om redaktörens beslut. Tidningen har en ägare och de kan välja fritt vilka de vill anlita.

Bill säger att även Greta Thunbergs efterföljare, copycats som han kallar dem, runt om i Europa bemöts lika okritiskt. En googling ger vid handen att de två tonårsflickor som leder protesterna i Belgien, Kyra Gantois och Anuna de Wever, också möts av samma okritiska attityd från medierna och beskrivs som ”orädda och dynamiska”.

– Under en demonstration här i Luxemburg intervjuades en liten tjej som såg ut att vara runt 8, 9 år och som stod med ett plakat med någon slogan om klimathotet. Om samma tjej skulle hålla ett plakat där det stod att muslimer är läskiga, skulle vi då inte ställa frågor? Varför ska vi ta en 9-åring på så stort allvar? Men just i det här fallet, när barnets åsikter harmonierar med konsensus, är det bekvämt.

Trenden att kontroversiella åsikter ska tryckas tillbaka oroar honom. Det offentliga samtalet är skevt och enögt, menar han, och det tycker han är mycket olyckligt. De ökande kraven på likformighet får effekter inte bara för journalister utan även för andra yrkesgrupper.

– Jag intervjuade nyligen en man som arbetade på den brittiska budfirman Deliveroo, en firma som levererar mat i flera europeiska länder. En dag skulle han leverera till ett homosexuellt par i Berlin. När dörren öppnades såg han att det hängde två flaggor i hallen, en hbtq-flagga och en stor EU-flagga. Han sa då till mannen som öppnade att han gillade hbtq-flaggan, men inte EU-flaggan, och tillade att han dels tyckte Brexit var bra, dels att Tyskland har för stor makt inom EU. Då kontaktade mannens partner budfirman och sa att de hade blivit attackerade av en nazist. Mannen fick avsked direkt.

Bill påpekar att det förvisso är både olämpligt och osmart att prata politik med människor i den situationen, men menar att både parets reaktion och budfirmans agerande var överdrivet och oproportionerligt:

– Det är en sak att klaga på att budet yttrat sig politiskt, men att kalla någon nazist för att han är negativ till EU? Det är ju absurt.

Bill tycker det är fascinerande att prata med kollegor och höra dem berätta om vad de kan inte kan säga. Det finns enorma restriktioner, säger han, och därför är merparten av alla nyheter desamma.

– Det finns inte många nyhetsbyråer som verkligen värnar yttrandefriheten till fullo, eller som släpper fram kontroversiella åsikter. Den som till exempel vill ta del av annan klimatforskning än den som framkommer i de stora medierna är hänvisad till alternativa medier. Och de är inte så många. I Frankrike finns i stort sett bara en tidning som skiljer sig åt från de andra, och vill man läsa den blir man också matad med diverse konspirationsteorier. Det innebär att de som skriver i, och som läser, alternativa medier ofta förknippas med krafter och rörelser de inte vill förknippas med, säger han.

Ändå är det lättare för journalister än för många andra yrkesgrupper att hantera åsiktskorridoren, menar han:

– Som kolumnist kan jag ju stå upp för yttrandefriheten, om inte annat på min egen blogg. Jag har en del möjligheter och kan vara flexibel. Men om man är beroende av exempelvis ett fabriksjobb är det svårare att uttrycka sig fritt.

Att den politiska korrektheten gått så långt att människor är rädda att säga sin mening kan få värre konsekvenser än vi kan ana, säger Bill Wirtz.

– Om man hindrar människor från att prata och säga sin mening under tillräckligt lång tid kommer många att radikaliseras just för att de tryckts tillbaka så länge. Och då kan vi plötsligt stå inför ett samhälle där människor blir extremister – på riktigt. Sådant har hänt historiskt. Därför måste vi försvara yttrandefriheten till varje pris, avslutar han.