I min första lärobok i engelska fanns följande roliga historia (fast på engelska förstås) till elevernas avkoppling från glospluggandet:

En man vandrade mot Edinburgh. Han stannade en mötande och frågade hur långt han hade kvar att gå. Ungefär tio miles blev svaret. Efter några timmars ytterligare färd ställde han samma fråga till en ny mötande. Ungefär tio miles blev svaret igen. Skönt, sa mannen, då håller jag i alla fall jämna steg med Edinburgh.

Så är det inte med avståndet mellan Sveriges mentala tillstånd och det ögonblick då vi börjar försöka lösa våra problem. I själva verket känns det som om avståndet, räknat i månader, mellan dagens datum och den tidpunkt när vi kavlar upp ärmarna och börjar ta itu med våra problem, alias utmaningar, ständigt ökar och så har det känts i flera år.

Den observationen, som jag varit havande med en längre tid, känns så svårtillgänglig och komplicerad att jag dragit mig för att göra den till ämne för en krönika. Så döm om min förvåning och tillfredsställelse när jag en dag får läsa vad jag tror är samma upptäckt mycket enklare formulerad av partiledaren Ulf Kristersson (M).

I en debattartikel i Dagens Nyheter som egentligen handlar om att moderaterna ska tillsätta en ”integrationskommission” noterar Kristersson att en del invandrare anpassar sig bra till Sverige medan det hos andra ”finns ett uppenbart motstånd mot jämställdhet, självständighet och individuell frihet. Det resulterar i hedersförtryck som drabbar kvinnor och unga flickor och pojkar. Ofta med olaglig kontroll, i värsta fall rena mord”.

Så kommer Kristerssons pregnanta formulering:

När jag för drygt tio år sedan jobbade med dessa frågor i Stockholms stad, var de närmast tabu. I dag är de inte längre tabu, men ännu svårare att lösa.

Jag tror att Kristersson menar samma sak som jag. Den allmänna meningen i Sverige har ändrats under årens lopp. En del mentala spärrar har släppts. Vi kan idag säga saker som inte kunde sägas för bara några år sedan. Vissa tabun har förlorat sin förlamande kraft. Men samtidigt har problemen vuxit så att vi nu är längre från att börja ta itu med dem än vi var tidigare. Och samtidigt, när vi väl, förhoppningsvis, griper oss an dem, så kommer de att ta längre tid att lösa eftersom de har blivit svårare.

Om Kristersson och jag har rätt (om han nu menar vad jag tror att han menar) så har Sverige inte en dag att förlora. Vi måste göra oss av med våra tabun i långt djärvare takt än hittills och vi måste med större beslutsamhet och kraft än tidigare gripa oss verket an med de nya medel som tabuslakten ställer till förfogande.

På den punkten gör mig Kristersson besviken. (Och han är inte ensam om detta bland partiledarna; ingen av de andra har veterligen ens kommit så långt att de beslutat tillsätta en integrationskommission eller motsvarande tänkargrupp avseende migrationen.) Jag tror att det är mer brådis än Kristersson anar. Sverige har under de senaste tjugo åren beviljat i snitt 100 000 nya uppehållstillstånd om året och så taktar vi enligt Migrationsverkets statistik även i år – och detta redan innan regeringen fått fart på anhöriginvandringen enligt januariöverenskommelsens 73-punktsprogram. Att tillsätta en ettårig utredning enligt Kristerssons ger visserligen ett intryck av att han insett frågans allvar, men inte av att han begriper hur bråttom det är.

”Nu är tid att gå från ord till handling” säger Kristersson. Vad skulle du säga om ett hotat storföretag som, trots att det läckte pengar över allt, skulle nöja sig med att anlita en grupp som skulle komma med goda råd ett år senare? Tänk om Swedbank hade försökt hantera sin kris genom att säga åt ägare och andra inblandade att hålla sig lugna i tolv månader för att det sedan skulle komma en plan?

Ja, det är sant att moderaterna inte kan tvärstoppa invandringen redan idag eftersom partiet inte har makten. Men genom att visa intellektuell skärpa, sjukdomsinsikt, beslutsamhet och insikt om sakens brådska skulle partiet kunna hjälpa till att avliva återstående tabun och göra Sverige mer redo att faktiskt börja åtgärda sina problem – eventuellt under moderat medverkan.