Hej Katerina!

Vilket bra initiativ att dra igång en relationsspalt på Det Goda Samhället. För mig som följt ditt arbete genom åren var detta en synnerligen god nyhet. Jag har saknat ett vettigt forum där jag kan ställa frågor som rör relationer i vårt förändrade samhälle… för det finns en rad frågeställningar som ingen tar upp.

Jag är en man i mina bästa år, alltså strax över 50, som är gift sedan slutet av 90-talet och har två tonårsbarn. Min hustru är inte så intresserad av politik, men jag noterar till min förfäran att mina ungdomar är oerhört hjärntvättade av skolan. Min dotter som är 15 år har i princip förklarat att hon inte vill prata med mig då jag vid ett tillfälle ifrågasatt Greta Thunberg och hela den hysteriska klimatrörelsen.

Min son anser att jag är rasist för att jag vid ett annat tillfälle uttryckt mig kritiskt om böneutrop… Och min hustru himlar med ögonen och undrar varför jag måste vara så ”jobbig”. Hon brukar be mig att inte ”prata politik” när vi ska umgås med våra grannar över en cocktail på fredagskvällen. Hon oroar sig för att grannarna ska ta avstånd, då hon beskriver det som att jag blivit ”sverigedemokrat”.

Jag känner mig väldigt frustrerad. Jag har tidigare röstat på Moderaterna men i valet 2018 la jag faktiskt min röst på ett annat parti, och det var inte ett av de rödgröna.

Fakta tycks inte bita på min familj och jag känner mig ensam och undrar om det är mig det är fel på? Kan du ge mig några råd om hur jag ska hantera situationen?

”Trogen läsare av Det goda Samhället”

SVAR: DU ÄR EN BLAND MÅNGA – MEN TIDEN ARBETAR FÖR DIG

Hej Trogen läsare!

Tack för ditt mejl. Jag ska först och främst säga att du inte är ensam om att känna som du gör. Jag får nästan dagligen brev från människor runtom i Sverige vars nära relationer störs av att man har olika åsikter och syn på samhällsutvecklingen i vårt land. Jag vet par som gått skilda vägar, barn som tar avstånd från sina föräldrar, vänner som bryter kontakten. Så ser det ut när vi slutar hålla ihop och polariseras av den splittrande politik som förs i Sverige, och enligt mig är det en tragisk utveckling.

Jag ska försöka ge dig råd så långt jag kan: Vad det gäller tonåringar ingår det i deras utveckling att ta avstånd från sina föräldrar, så det finns ju en chans att hade du tyckt Greta Thunberg är fantastisk så hade din dotter tyckt annorlunda…

Tonåringar tror gärna de har svalt all världens visdom och att den äldre generationen är tappad bakom en vagn. Jag brukar rekommendera två förhållningssätt: 1. Släpp taget och inse att du inte kan bli profet i ditt eget land. Du förlorar striden men vinner kanske kriget, i och med att det är god chans att dina barn en dag förstår att du faktiskt haft rätt. 2. Papegojmetoden – som går ut på att du står på dig, och upprepar det du tror på. Du ska vara saklig, lugn och liksom konstaterande, och ge gärna fakta och experter som stärker din tes. Statistik är bra!

Tonåringarna kan säga emot men de hör ändå vad du säger, och till slut kommer dina tankar göra avtryck.

Vad det gäller hustrun: Man måste inte prata politik med sin partner. Sök dig till likasinnade online! Där finner du mer gemenskap och kan låta frustrationen pysa ut utan att det förstör husfriden.

Grannsämjan: Svenskar ogillar att tycka olika. Men känn dem försiktigt på pulsen! Kanske tänker de som du? I takt med att allt fler svenskar smakar på det brutna samhällskontraktet, börjar de bli kritiska mot hur politikerna vansköter landet. Kanske måste du inte ta till de mest radikala tongångarna, men det räcker att börja prata om att ni kanske måste skärpa grannsamverkan mot brott då rån i hemmet blir allt vanligare… var lite slug. Låt dem tänka själva och formulera sådant du bär på, och då kan även din hustru se att det inte är du som är överkänslig, utan att du faktiskt bara är en helt vanlig, ansvarstagande man som är mån om Sverige.

Hoppas mina svar var till nytta!

Varma hälsningar från Katerina

Har du en fråga till Katerina? Mejla till katerina.janouch@detgodasamhället.se