Det har varit klimatvecka i Uppsala. Man kan undra varför. En miljövecka vore givetvis mycket vettigare, men man får förmoda att det är viktigt för kommunen att öda skattebetalarnas pengar på det som för tillfället är inne – och vad är mer inne än klimathotet? Det gäller att visa upp sin godhet, att inta rätt position gentemot dem som inte har vett att inse hur nära undergången vi har kommit.

Uppsalas klimatsatsning tog sig bland annat uttryck i stortavlor. Så här kunde det se ut:

När jag tagit bilden blev jag tillfrågad av en yngre och uppenbart mycket engagerad ung man om jag var intresserad av ”klimatfrågan” och om jag kände till att vi bara har några år på oss att ”rätta till det hela”. Jag besvarade honom med några sociala makron av typen ”mm” och ”jodå”, och insåg att vad jag än sade skulle det bli en smärre och säkerligen hotladdad föreläsning.

Och – det stämde. Han sparade inte på krutet. Han lät berätta att vi snart kommer att passera det han kallade för ”tipping point” och att det efter den tidpunkten inte skulle finnas en chans att ”korrigera det som människan ställt till med”. Vidare berodde översvämningar, stormar och allehanda naturkatastrofer enbart på människan och hennes utsläpp av koldioxid.

Det rådde med andra ord ingen brist på engagemang och inlevelse; mannen var fullt och fast övertygad om att vi går mot armageddon. Jag undrade lite försiktigt vad han tyckte att vi skulle göra. ”Vi ska absolut inte flyga och givetvis inte heller använda bil”. Vidare skulle kärnkraften avskaffas medan vind- och solkraft skulle byggas ut.

Han fortsatte: ”Du vet väl att det är nästan total enighet – 97 procent av världens klimatforskare säger ju att världen går mot en katastrofal temperaturökning på grund av den koldioxid som människan släpper ut”.

Det där med 97 procents konsensus är en av de mer spridda myterna. Var kommer den ifrån? En av källorna är en undersökning som University of Illinois lät göra för ungefär tio år sedan. Syftet med den vara att ta reda på om de tillfrågade trodde att det var ”människan som orsakade klimatförändringar”. De tillfrågade var alla typer av forskare – hela 10 257 personer – och avgjort inte enbart klimatforskare. Av dessa 10 257 svarade bara 3 146. Ett minsta sagt kraftigt bortfall, men det blir värre: av de svarande sorterades alla svar bort utom 77, och här kunde undersökarna hitta 75 personer som svarade ja på frågan om det var människan som orsakade klimatförändringar. 75 av 77 är ungefär 97 procent, men ynka 7 promille av alla som fick undersökningen.

Undersökningen är således inte värd ett dugg. Statistiskt helt undermålig.

Åter till den trosvisse mannen: Jag är övertygad om att han vill väl. Han tror verkligen att jordens undergång lurar runt hörnet. Det märktes också på att han framhöll det väsentliga i att ta fram gränsvärden för våra utsläpp av koldioxid. Hans sätt att resonera i termer av gränsvärden tyder på att han tror att koldioxid är en förorening, kanske rent av ett gift.

Egentligen är det både sorgligt och tragiskt. Vi har fått en ordentligt uppskrämd generation där aktivistorganisationer som WWF med tillfredsställelse noterar att ”unga kvinnor oroas och engageras mest i klimatfrågan”. Eller så här: ”För varannan ung kvinna mellan 16 – 29 år ligger klimatet i topp och var tredje känner sig olycklig på grund av klimathotet”.

Den hängivne mannen vid stortavlan var också en varm vän av en kommande grön diktatur, ”där allt skulle ställas till rätta”. Jag frågade inte hur det skulle gå till, för det hade nog inte tagits emot särskilt välvilligt. Kanske är det så att de som är uppfostrade att vara rädda för klimatet också är mer benägna att acceptera diktaturer, i sig en strömning som växer sig stark på många håll. Så har filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö framfört den typen av åsikter.

Jag tänkte i ett svagt ögonblick berätta för den klimathotstroende ynglingen att koldioxid behövs för att växterna ska kunna existera och för att vi ska ha en grön planet – men jag insåg det meningslösa i ett förklara hur exempelvis fotosyntesen fungerar.

En del är som bekant oemottagliga för argument och livstidsvaccinerade mot fakta.

Rolf Oward är copywriter och översättare som kört egen låda i över 30 år. Arbetat en hel del i Kista, till och med startat företag där. Formellt: fil kand, fil lic, DIHR. Hyfsad i spjut (61.14). Mer och mer förvånad och irriterad över hur Sverige styrs och hur PK-tänkandet fått in sina tentakler i stort sett överallt.