Nyligen skrev jag en text om att det inte är globalisterna – Rockefeller, Soros, de multinationella företagen, EU, kanske FN och så vidare – som är mina huvudfiender utan i stället det svenska politikerväldet. Där fick jag en hel del mothugg av läsare för vilka det internationella kapitalet et consortes är den makt som verkligen styr världen. För dem saknar det svenska politikerväldet självständig betydelse och bara är globalisternas nickedockor.

Det är svårt att bevisa att det inte ligger till på det sätt som globalistteoretikerna menar men det är lätt att förklara varför man, jag i det här fallet, inte gillar globalistteorierna. Min motvilja beror inte på att dessa teser skulle vara konspirationsteorier, vilket man med visst fog skulle kunna hävda, utan på att de, om de togs på allvar och blev en dominerande tankeriktning, skulle dra undan mattan för allt hopp om en fredlig och demokratisk vändning mot sundare förhållanden i svensk politik.

Förklaringen till detta är att jag som svensk medborgare har noll och intet inflytande över Bilderberggruppen, Soros och de andra globalisthärskarna – jag säger inte att de skulle sakna makt, fattas bara – och det har inte du heller. Vårt enda sätt att påverka dem, vad jag kan se, är via marknadskrafterna. Jag kan till exempel köpa en Renault i stället för en Skoda vilket är en signal som direktör Skoda möjligen skulle uppfatta, i varje fall om vi vore många som fattat samma beslut.

Men som svensk medborgare har jag ett visserligen obetydligt men ändå faktiskt existerande inflytande över den svenska politiken. Jag kan rösta och om många svenskar tycker som jag så får vi ett avsevärt inflytande. Hur mycket det än pratas om att politikerna inte längre bryr sig om folket så får politikerna faktiskt stora skälvan när det drar ihop sig till val. Att mina uppfattningar än så länge inte fått något genomslag i politiken beror inte på att politikerna struntar i folkviljan utan på att folkviljan ännu inte nått en tillräcklig grad av insikt och mognad.

Du kanske tycker att min tilltro till demokratin är naiv. Det kan jag till nöds gå med på, men vad har vi för alternativ? För en skeppsbruten kan en halvrutten åra vara ett bättre flytetyg än inget alls. För övrigt är demokratin ingen halvrutten åra utan en våldsam, eldsprutande drake som härskare har all anledning att frukta. Nog förekommer det att härskare fattar försåtliga beslut i syfte att kringskära demokratin, helst utan att folket märker något.

Men det är inte bara rätten att rösta vart fjärde år som ger mig större inflytande över det svenska politikerväldet än över det globalistiska kapitalet. I demokratin ingår även yttrandefriheten, möjligen här och där naggad i kanten, men fortfarande med en levande och potentiellt vulkanisk kraft. Medborgarna i demokratin har rätten att fritt prata med varandra, övertyga, resonera, ta skäl och kanske bli övertygade om nya synsätt.

Du kanske invänder att den rätten är en chimär med tanke på att medborgarna drar sig för att utnyttja yttrandefriheten eftersom de tror att full uppriktighet skulle skada deras livschanser. Så må det vara men det är inte demokratins fel. Demokratin står inte på egna ben utan måste upprätthållas av människor som törs utnyttja sina rättigheter. Om jag kunde så skulle jag göra om yttrandefriheten till en skyldighet ungefär som att folk i en del länder är skyldiga att ingripa till nästans hjälp om nästan har hamnat i allvarlig fara.

Själv yttrar jag mig med gradvis ökande förbehållslöshet vilket leder till att jag en bra dag får 5 000 läsare, ibland till och med fler. Alltid påverkar det någon som kanske får vatten på sin kvarn. Men en sak är säker: globalisteliten kommer aldrig att högläsa ur mina texter på mötena i Davos. Ej heller kommer globalisteliten att fästa minsta uppmärksamhet vid medborgare i olika länder som försöker avslöja Bilderberggruppen som världens överhuvud.

Sedan bör vi notera en lurig sak, nämligen att folk rimligen tappar tron på den nationella demokratin i samma mån som de får för sig att det ändå är Soros och hans kumpaner som styr världen. Varför ska man i så fall ens bry sig om att rösta när riksdag och regering i vilket fall inte har något att säga till om? På det viset berövas folket det enda vapen det har, nämligen demokratin.

Om jag får avsluta med en konspirationsteori så är den att det är politikerväldet som uppfunnit föreställningen om globalkapitalets allmakt. Skyll inte på oss, säger politikerväldet när det blir ansatt av arga medborgare, det är inte vi som har ansvaret utan det har någon som är större än vi. Se på statsminister Stefan Löfven när han ska förklara att skälet till att vi har så många migranter i Sverige är att EU inte fått de andra europeiska länderna att ta sitt ”ansvar”. Även för en statsminister kan det vara behändigt att ha en globalistmakt att skuldbelägga för sina egna tillkortakommanden.