Jag kommer att tillsammans med min fru tillbringa någon månad i det Rom, i vilket hon bott och arbetat men jag bara besökt några gånger som turist. Jag har i flera år läst latin och ännu längre intresserat mig för antiken. Hon, min fru, vet oftast vad som kommer att dyka upp bakom nästa gathörn och vilken stämning och vilket folkliv som karaktäriserar olika kvarter. Det gör inte jag. Jag tror att jag, lite lätt överdrivet, vet mer om Rom under republikens sista årtionden än om dagens stad.

Men ibland sammanfaller antikens och dagens Rom. Vi kommer att bo där det annex till Curian låg, i vilket Caesar mördades. En rolig restaurang som vi brukar besöka ligger i det Suburra, då präglat av allsköns brottslighet, där Caesar växte upp. Sådana sammanträffanden mellan det moderna och antika sker då och då.

Som en förberedelse inför vistelsen har jag börjat se lite oftare på italiensk Tv, som faktiskt innehåller mycket mer än de flamsprogram man brukar få in på hotellens tv-skärmar. I går såg jag på detta program: Quante Storie. Det minner om den tjugotredje mars 1919 då fasciströrelsen bildades vid ett möte på San Sepolcro-torget. (Du måste förstås kunna lite italienska för att ta del av programmet).

Programmet är sevärt i sin helhet, men här skall jag bara kommentera svaret på en fråga som ställdes av en av de i programmet deltagande ungdomarna (vid 19.30): ”Vilken förbindelse finns det mellan dagens höger och gårdagens fascism?” Mimmo Franzinelli, författaren som intervjuades, svarade att det var en bra fråga men svår att besvara. Han slutade sitt svar med: ”Den viktigaste likheten är demokratins kris och brottet mot (dess) regler. På den tiden var det Mussolini som bröt mot dem. Nu är det andra politiker. Man vänjer sig (vid) dessa regelöverträdelser. Myndigheterna ingriper inte. Överträdelserna tilltar. Till slut kommer sammanbrottet.” Jag anser att hans uttalande är mycket viktigt – och helt berättigat.

Hur är det i Sverige? Också där tilltar våldsutövandet och regelbrotten. De flesta av dem sker inte i regi av någon politisk rörelse, utan mer spontant för att tillskansa sig personliga fördelar eller bara för att skrämmas och därför att gangstern vill känna sig mäktig. (Det finns också politiskt motiverat och organiserat våld, men det är ännu inte den viktigaste våldskällan.) Men i längden har dessa lokala, av brottslingar utövade våldsyttringar en lika destruktiv effekt som den våldsanvändning som på tjugu- oh trettiotalet skedde i Italien och i Tyskland.

En följd kan bli att ett försvarsvåld utbreder sig, ett våld som – även om det i varje enskilt fall kan vara berättigat – ändå kan ha långsiktiga, destruktiva effekter. Också detta våld skulle urholka statens våldsmonopol och öka föraktet mot de politiker som i sista hand avgör polisens möjligheter.

Våra svenska politiker beter sig alltså lika valhänt, eftergivet och destruktivt som dåtidens italienska och tyska motsvarigheter. De är också lika medskyldiga som sina tyska och italienska föregångare till dagens situation, och till det allmänna sammanbrott av ordningen och de därmed följande politiska eruptioner som kan komma.

Är detta att måla fan på väggen? Jag tror inte det. Utsattheten för brott mot enskild person redovisas här nedan i andel utsatta personer, det vill säga personer som faktiskt blivit offer för redovisad brottstyp. Allvarliga sexualbrott har bara två mätpunkter och redovisas i diagrammets nedre högra hörn. NTU är den Nationella trygghetsundersökningen. Det är en enkätundersökning riktad till ett slumpmässigt urval av befolkningen.

Utsatthet för sexualbrott 2006–2017 samt allvarliga sexualbrott 2016–2017). Andel (%) utsatta av samtliga i befolkningen (16–84 år). Källa: NTU.

Och i följande diagram redovisas anmälda fullbordade våldtäkter:

Från 421 år 1975 till 7552 år 2018, alltså. Grunddata är från Brå, men sammanställningen är från Affes statistikblogg.

Fakta

-22 000 sexualbrott polisanmäldes (2017)
-7 370 av dessa rubricerades som våldtäkt (2017)
-1 160 lagföringsbeslut fattades gällande sexualbrott (2017)
-98 procent av de som misstänks för sexualbrott är män (2016)
-15 procent av sexualbrotten sker i offrets eller gärningspersonens hem (2014)
-11 procent = personuppklaringsprocenten för våldtäkt (2017)

Allt material från Brå.

Resultatet av dessa och andra brott har blivit att otryggheten stigit, bland alla kategorier och alla åldrar, men särskilt bland unga kvinnor. Till dessa och andra offentligt bokförda och publicerade uppgifter skall föras allt det våld som blivit en del av den svenska vardagen: Det som plågar elever och lärare i skolan. Det som hotar bibliotekarier och socialsekreterare på deras arbetsplatser. Det som möter sjukvårdspersonal och poliser när de skall utföra sina uppdrag. Detta våld förtigs inte sällan, därför att man vill skydda sitt rykte – ofta på order uppifrån.

Detta förringande och förtigande av det pågående ordningssammanbrottet är livsfarligt. Redan har inställningen börjat sprida sig att det inte lönar sig att ringa polisen. Denna uppgivenhet paras med en rädsla för att uppge det man vet, att vittna när ett brott faktiskt har uppmärksammats och skall utredas.

Följden är en fortgående överflyttning av makt och inflytande från offentliga organ till kriminella organisationer och individer.

Brytningspunkten till det rena helvetet kommer när kriminella organisationer lyckas muta till sig inflytande över lokala politiker. De första tecknen har redan setts. I Södertäljenätverket fanns det lokalpolitiker. De nämndemän som stöder sig på sharialagens påbud känner sig moraliskt högtstående när de bryter mot svensk lag.

Sätt ihop lokala gangstergäng som skrämmer befolkningen till underkastelse och vittnen till tystnad, korrumperade lokalpolitiker som styrs av gangsterbossar med miljö- och centerpartiets och socialdemokraternas friande till invandrargrupper – och ni får förklaringen till dessa partiers envisa förringande av problemen – ja, förnekande av att något obehagligt håller på att ske.

Känner ni till hur prydandet av gravstenar med olika figurer blev tillåtet? För inte så länge sedan var det otänkbart med duvor och andra prydnader på gravstenar. Det var en zigenare som ville ha en av honom önskad figur ditsatt på stenen. Han hade ett övertygande argument. En kniv.
Kyrkogårdsförvaltningen vek sig. Det var kanske då det började, det som vi nu lever med.