Nya data från SCB visar hur den pågående förändringen av demografin fortsätter med en dramatisk ökning av personer med utländsk bakgrund varje år. I slutet av 2018 var de nästan tre miljoner människor eller närmare 29 procent av befolkningen. Ser vi till folkbokföringen så har personer med utrikes bakgrund sedan millennieskiftet ökat med nästan 1,4 miljoner medan de med svensk bakgrund har minskat med upp mot 24 000 personer.

Detta om man räknar på det sätt som jag tycker är mest rättvist: delar dem som har en inrikes- och en utrikes född förälder 50/50 mellan svensk och utländsk bakgrund. SCB och Migrationsverket gjorde 2003 ett lappkast och bestämde sig för att de som ingår i den gruppen skulle klassas som svensk bakgrund, och vips fick vi en halv miljon fler svenskar över en natt. Så jobbar våra myndigheter, vilket jag tidigare skrivit om här.

Så här ser SCB:s nya siffror ut om vi gör en fin indelning:

Det är främst invandringsöverskottet som är orsaken till befolkningens förändrade sammansättning. Av dem som utvandrar är dock den största gruppen svenska medborgare. Sveriges nya demografi blir allt tydligare om man också jämför med Migrationsverkets siffror. Under de senaste 20 åren har vi totalt sett beviljat knappt två miljoner uppehållstillstånd, varav merparten permanenta. Uppskattningsvis kan runt häften av dessa ha gått till asylsökande och deras anhöriga, men det är en uppskattning. Migrationsverket har dessvärre inte tillräckligt detaljerad redovisning vad gäller den asylrelaterade anhöriginvandringen, vilket jag tidigare nämnt här.

De senaste åren har vi årligen beviljat mellan 130 000 och drygt 150 000 uppehållstillstånd totalt sett, och på den vägen är det. Över tid har inflödet ökat stadigt: 1990 beviljades 37 000 uppehållstillstånd, 2000 var det 60 000 och 2010 en ökning till 96 000. När det gäller flyktingar eller motsvarande så har den s-ledda regeringen länge hävdat att Sverige anpassat regelverket så att vi nu ligger på EU:s miniminivå, vilket inte är sant. Förra året beviljade Sverige fyra gånger så många personer asyl som vad våra nordiska grannländer gjorde tillsammans, vilket jag tidigare har skrivit om här.

De asylsökande som kommit under de senaste åren är främst från Syrien, Afghanistan, Irak, Iran, Eritrea och Somalia. Således från muslimska länder. En majoritet är dessutom män (60 procent). Hur det påverkar befolkningssammansättningen kan vi se om vi går igenom hur nettoinvandringen (invandring minus utvandring) på 2000-talet ser ut med hänsyn till det land som personerna som är folkbokförda i Sverige är födda i.

De fakta som jag presenterar här visar tydligt att vårt etablissemang fortsätter att fullfölja genomförandet av massinvandringen trots att det är uppenbart att det mångkulturella experimentet inte fungerar. En politik som Sverige i störst utsträckning i västvärlden har blivit utsatt för i förhållande till sin folkmängd. Det är ett skenande tåg som de inte tycks vilja eller kunna stoppa. Nu ska vi istället få den mest generösa asylpolitik som vi någonsin har haft, dels med ökad anhöriginvandring samt ”utsatthet, sjukdom och skörhet” som asylgrundade skäl, plus den nya kategorin ”klimatflyktingar”. Begrepp som i princip kan tillämpas på nästan alla asylsökande, om man bara vill.

Under de tolv år som jag har försökt att opinionsbilda kring dessa frågor, kan jag konstatera att ett givande meningsutbyte i stort sett har varit omöjligt, om man vill kalla en spade för en spade. Motståndet utgörs av ett frälse av politiker, medier och myndigheter som genomsyras av en godhetsreligiös tro och en samhällssyn som inte tar hänsyn till obekväma sakuppgifter. De skär regelmässigt tungan av budbäraren istället. I den mån fakta, eller de som förmedlar dessa, inte anses som rasistiska med mera, så tigs de ihjäl.

Självklart förväntar jag mig därför heller inte att gammelmedia tar upp vad jag här har skrivit, även om det någon gång har hänt att någon enstaka lokaltidning har tagit intryck. Att allsidigt kunna belysa vad denna stora demografiska förändring betyder för landets framtid ligger inte i medias intresse. En sådan diskussion vill de inte veta av i vår värdegrundsdemokratur.

Tack till Affes statistikblogg för samarbete.