Sverige är skog, har alltmer skog. Över hälften av ytan upptas av skog och skogsmassan blir allt mäktigare.

Den finns bara där, stor och väldig. Men dagens urbaniserade befolkning tänker kanske bara på den någon gång, till exempel när skogen brinner och det blir bilder av detta i tv. Men dessa människor, boende i städer, skulle inte vara det de är om inte deras förfäder varit skyddade av skogen. När i sen medeltid och tidig modern tid den politiska indelningen och maktfördelningen formades kom skogen att vara böndernas skydd. I andra länder hade riksdagarna bara tre stånd – i Sverige fyra. Också bönderna deltog i förhandlingarna och omröstningarna. De hade tillkämpat sig den rätten i strid med herrarna. Dessas tungt beväpnade rytteri kom inte åt bondeuppbåden, som kunde ta skydd i skogen och där med hjälp av bråtar hindra hästarna och deras ryttare. I Puke-fejden led Karl Knutssons trupper nederlag mot ett sådant bondeuppbåd. (Sedan nådde kungen ändå sitt syfte med hjälp av list och svek).

Denna böndernas vapenmakt gjorde dem oumbärliga vid maktstrider och så småningom var de med också i riksdagens mer fredliga kraftmätningar.

Böndernas problem måste i första hand varit informationsspridningen: när och hur fick de veta att det var dags? Ofta antagligen alldeles i maktens stödjepunkt, på backen utanför kyrkan där ett sändebud kunde gömma sig och sprida sina nyheter i folkmängden.

Skogen kan idag inte användas i detta syfte, för att bekämpa herrarna. Vad finns det istället?
Det är nätet, förstås. Det gör informationsspridningen mycket lätt – och, trots alla maktens ansträngningar, svår att komma åt. Men vad är bråten och skogens skydd?

Också detta är nätet. På kyrkbacken var det säkert svårt att upptäcka upproriska stämningar. Det var farligt att visa motstånd öppet. Man hukade sig så länge makten kunde lyssna.

I dag är det också svårt att i vardagen upptäcka det missnöje och det motstånd som yppar sig när det kan göras anonymt, i undersökningar. Man hukar sig.

Men vilka möjligheter till motstånd ger nätet?

Också nätet kan ge skydd, om än inte så effektivt som skogen. Men olika grupperingar på nätet kan ge likhetens skydd, det som stimmet ger fisken. Bland likar är det lättare att visa sig än som ensam i okänd flock.

Bråten finns också på nätet. Det är det pilregn av inlägg och kommentarer som beskjuter överhetens tillrättalagda information med utsagor från dem som står med benen på den jord, ovanför vilken överheten ostörd försöker sväva vidare. Ett tydligt exempel är debatten om hedersvåld. I nätets frånvara skulle överhetens tillrättalagda, det vill säga förljugna världsbild ha kunnat leva länge vidare.

Vi skall vara glada över skogen och nätet. De har gjort och gör oss friare. Och det får landet att fungera bättre.

Tilliten och förtroendet – också gentemot överheten – är stort i Sverige. Den historia som berättats här förklarar varför. Statsmakten, antingen den nu varit representerad av en kung eller på något annat sätt, har inte bara varit en okänd, avlägsen överhet. Den har till dels också representerats av grannar, av människor hemifrån. Dem kände man och man visste var man hade dem.

Och nu kan man kolla dem med hjälp av nätet. Gör det. Det behövs. Överheten har blivit allt större och skuggar allt mer av vår tillvaro. Visa dig värdig dina förfäder. Var med och skapa det nödvändiga uppbådet.