Fråga inte vad Sverige kan göra för dig, fråga vad du kan göra för Sverige.

Det sa Stefan Löfven i sitt tal på Socialdemokraternas partikongress. Och jag tänker i mitt stilla sinne: Ställer han frågan till sig själv och sina partikamrater – eller till resten av medborgarna?

Eftersom han höll talet på kongressen tänker jag vara välvillig och förutsätta att han riktar sig till sig själv och sitt parti. Vi andra har nämligen länge gjort vad vi kunnat för att föra Sverige in i rätt riktning. Vi har påpekat att islamister och andra extremister fått för mycket spelrum, vi har påpekat att våldet tagit över i förorter och småstäder, vi har ropat på hjälp när våra gamla blivit rånade, våra unga misshandlade och våldtagna och vi har gråtit över att samhällskontraktet bryts i parti och minut under floskelartade paroller som ”allas lika värde”.

Med tanke på hur dessa rop har emottagits av Socialdemokraterna borde kanske Löfven också ha sagt:

Fråga inte vad medborgarna kan göra för dig, fråga vad du kan göra för medborgarna.

Det är en fråga som statsministern borde begrunda mycket noggrant. Svenska folket är värda mer än att ses som väljarboskap och en aldrig sinande kassako för skatteverket – svenska folket är värda en statsminister som sätter medborgarnas väl före makten och som styr landet i en riktning som är godtagbar för majoriteten av folket.

Tyvärr har regeringen gjort precis det motsatta.

Det finns otaliga exempel på hur Löfven och hans ministrar har ljugit och fabulerat under de senaste åren. Ladorna var tomma och sedan var de fulla. Flyktinginvandringen var lönsam och sedan en utmaning. Pensionerna skulle räddas via invandringen och sedan blev det nödvändigt att höja pensionsåldern. Våldet har inte ökat och sedan ökade det. Hederskultur var ”en gammal svensk tradition” och nu är det något som inte hör hemma i Sverige.

– Jag har så svårt att ta ordet heder i min mun, när vi talar om det förtryck, den förföljelse, den stympning och det besinningslösa våld som riktas mot barn och unga, med heder – bara som en falsk och usel ursäkt. Se det, hata det, befria dessa unga! Sa Löfven i sitt tal. Ett tal som, av medierna, beskrivs som ett ”brandtal”.

Jo tack. Sent ska syndaren vakna.

Detta brandtal mot hedersvåld är ett av Löfvens värsta övertramp hittills. Jag blir inte ett dugg imponerad. Jag blir tvärtom, på ren svenska, skitförbannad. Här har politikerna, med socialdemokraterna i spetsen, tillbringat åratal med att förneka att hedersvåld existerar – och att ljuga om att det är en svensk tradition – och plötsligt ska socialdemokraterna ta krafttag mot detsamma? Det är hyckleri på hög nivå, det.

Vill man nu vara snäll så kan man förstås dra till med det gamla vanliga. Regeringen har varit ”naiva” i sin syn på hedersvåldet. Men jag känner inte för att vara snäll. Inte ett dugg. Och naivitet är dessutom ingen ursäkt, det är tvärtom ett tecken på bristande kompetens och verklighetsförankring. Hur är det ens möjligt att styrande politiker tror att det ska vara en förmildrande omständighet för deras inkompetens?

När jag tänker på alla de förspillda år och alla de unga liv som gått förlorade medan socialdemokraterna, och andra partier, ägnat sig åt att vara naiva på skattefinansierad arbetstid får jag svårt att andas. Och när Löfven nu slår sig för bröstet och utnämner sig själv till något slags förkämpe i kampen mot hedersvåld blir jag ursinnig.

Men det är inte bara hedersvåldet som ska bekämpas. Nej, nu ska det dessutom tas krafttag mot allt annat ondskefullt i samhället också – ni vet, sådan där som var brun propaganda tidigare. Sådant som berör medborgarna ute i landet, långt från tryggheten i Rosenbad. De som, enligt Löfven, plötsligt ”känner en rättmätig oro för saker utanför deras egen kontroll. Brottslighet, terrorism, köer i vården, stök i skolan, akuta klimatförändringar och ett mer delat och segregerat samhälle”.

Från att under många år ha varit ”upplevd” (det vill säga inbillad) är människors oro nu ”rättmätig”. Det var ju förnämligt. Men inte heller det imponerar på mig. Det är oacceptabelt (för att använda Löfvens favoritord nummer två efter ordet naiv) att statsministern, som tillsammans med sitt parti gjort allt för att underminera visselblåsarnas trovärdighet, plötsligt beskriver sig som en folkets kämpe.

Så vad ska Löfven och hans socialdemokrater göra då? Strunta i hedersvåldet och den ”rättmätiga oron” hos folket som de gjort under så lång tid? Nej. Men innan de tar på sig riddarrustningarna och ställer sig på barrikaderna bör de be om ursäkt till alla dem de häcklat och hånat och brunsmetat under de ”naiva” åren. Det är det minsta man kan begära av ett parti som vill framställa sig som seriöst.