Det här är ytterligare ett försök att hitta något slags förklaring till det obegripliga faktum att sådana som Morgan Johansson, Jan Björklund, Annie Lööf och Isabella Lövin aldrig tar reson och börjar göra något åt vårt lands uppenbara problem, kanske särskilt de som har med brottslighet och invandring att göra.

En förklaring som på sätt och vis är bestickande men för grov för min förfinade och tillitsfulla själ är att de handlar som de gör med berått mod för att byta ut folket och förstöra Sverige. Jag har svårt att föreställa mig en sådan ondskans sammansvärjning till ingen nytta för någon, ej ens för de sammansvurna själva. Ett annat svarsalternativ, som jag själv varit framme och sniffat på, är att de är nickedockor åt det välfärdsindustriella komplexet som vill maximera sin omsättning på skattebetalarnas bekostnad (och om komplexet därmed sätter en torped i Sveriges ekonomi så är det bara att betrakta som ett olycksfall i arbetet – collateral damage som det kallas när USA dödar civila i Mellanöstern). Här kommer alltså ett tredje alternativ.

Ibland tänker jag på de kristna martyrerna. Det blev ganska många under århundradena efter Jesus. Jag skulle tro att flera fick erbjudandet att avsäga sig tron för att slippa korsfästningen men de flesta, i varje fall många, föredrog att bli uppspikade framför ett fortsatt liv utan möjligheter att dyrka den sanne guden. Jag vet inte om de kristna som fallit i Islamiska Statens klor någonsin fått motsvarande anbud och föredragit döden men i övrigt är historien full av folk som förlorat livet på grund av sin övertygelse, tänk bara på von Stauffenbergs konspiration mot Hitler år 1944.

Det är ofta inte så stor skillnad på religion och ideologi. Kan man dö för en religion så kan man väl dö för en ideologi. Lenins storebror Alexandr, som också var revolutionär och hade tillverkat en bomb för att döda tsaren, blev hängd.

PK-ismen som är Sveriges officiella ideologi är också en religion vilket jag tjatat mycket om. Man känner igen religioner och religionsliknande ideologier på att deras kärna utgörs av dogmer och föreställningar som inte kan greppas av förnuftet utan har en mytisk eller översinnlig karaktär. (Jag säger inte att det är något fel på religiösa föreställningar, jag säger bara att vi måste lära oss att skilja på trossatser och multiplikationstabellen.) Till exempel är Värdegrunden en lika obevisbar och trosbaserad doktrin som Treenighetsläran och föreställningen om transsubstantiationen. Min uppfattning är alltså att PK-ister är besatta av en religiös tro.

Nu tror jag inte att Morgan Johansson och Annie Lööf skulle vara beredda att låta sig korsfästas för att slippa avfalla från PK-ismen. Jag menar bara att tron på något högstämt projekt som gudsriket eller det multikulturella paradiset kan sitta så starkt i en del människors psyke att tron får en egen, självständig existens som andlig drivkraft. Sådana människor drivs inte av pengar eller status eller ondska eller något annat som vi normalt antar ligger bakom folks handlande, utan ren och skär tro. Jag föreslår alltså att vi ska kunna tänka oss att dessa nationella ledare motiveras av en, som de uppfattar det, ädel livsåskådning som de inte tänker göra avkall på i första taget.

Jo, om hotet vore korsfästning så skulle de nog tänka om. Men nu handlar det ju inte om korsfästning utan bara om att föröda Sverige och det måste nog uppfattas som en i sammanhanget uthärdlig uppoffring som dessa framstående personer lätt kan utstå för att slippa känna sig som renegater och avfällingar.