Mohamed Omar: Serienördarnas uppror

Mohamed Omar

I en krönika den 19 juli förra året rapporterade jag om utvecklingen på en av fronterna i kulturkriget: serietidningsvärlden. ComicsGate, som började bli ett begrepp då, var en fortsättning på GamerGate som utspelade sig 2014. Då var det gamers, datorspelsspelare, som slog tillbaka mot inkräktande rättvisekrigare (social justice warriors) som försökte skaffa kontroll över spelindustrin och gamerkulturen.

I både GamerGate och det pågående ComicsGate har du ett ultrapolitiskt, auktoritärt vänsteretablissemang som inte kan uthärda mångfald som står mot de vanliga fansen som bara älskar att hålla på med gaming och serier. Om GamerGate var spelnördarnas uppror, så är ComicsGate serienördarnas.

De stora seriejättarna Marvel och DC har rört sig allt längre vänsterut och deras anställda består numera till stor del av rättvisekrigare som inte missar en möjlighet att flytta fram vänsterns positioner. Inte sällan svarar de på fansens kritik genom anklagelser om ”fascism”, ”sexism” och ”rasism” för att skrämma dem till tystnad samtidigt som de tar deras hobby ifrån dem och gör om den till ett verktyg för vänsterpropaganda. De politiskt korrekta budskapen i serierna blir allt mer påklistrade och krystade och tar bort uppmärksamheten från andra aspekter, vilket leder till minskat intresse och minskad försäljning.

Men GamerGate innebär alltså att serieälskarna gör motstånd. Manusförfattaren Richard C. Meyer har tillsammans med tecknaren Jon Malin och färgläggaren Brett R. Smitt skapat serien Jawbreakers – Lost Souls. De ville göra en serie utan vänsterpolitik, på det klassiska sättet. För att finansiera projektet använde de crowdfundingsajten Indiegogo. Jawbreakers samlade in otroliga summor! Då, den 18 juli, hade den samlat in 364 269 dollar. När jag tittar nu ligger slutsumman på hela 404,913 dollar. Det finns onekligen ett sug efter icke-politiskt korrekt underhållning.

Meyer har gjort sig ett namn som YouTuber under pseudonymen Diversity & Comics där han kritiserar det auktoritära vänsteretablissemanget inom serievärlden. Vänstern pratar gärna och ofta om diversity (mångfald) men kräver i själva verket konformitet. Kanalen har blivit väldigt populär och har nära hundra tusen prenumeranter. Det ser ut som om makten håller på att glida de stora vänstervridna bolagen ur händerna. Uppstickare kan, genom att göra något bra som folk vill ha, skapa sig en egen marknad utanför deras kontroll. På sin YouTube-kanal recenserar Meyer nya serier och hjälper sina tittare att genomskåda vänsterpropagandan. Om högern ska kunna utmana det politiskt korrekta etablissemanget kan de lära sig av 68:ornas kulturkritik. För det gäller att bli medveten om hur olika kulturprodukter vill påverkas oss.

Att döma av de fragment av serien som jag har sett är Jawbreakers inte särskilt märkvärdig. Den har blivit så stor som den blivit på grund av dess roll i kulturkriget – att stödja Jawbreakers är att sätta sig upp mot det auktoritära vänsteretablissemanget och försvara den rena glädjen, lusten och kreativiteten. Jawbreakers är en vanlig superhjältestory, både konventionellt tecknad och konventionellt berättad. Vänstervridningen har gått så långt att det bara avsaknaden av vänsteragenda gör ett verk kontroversiellt. Det behövs ingen högeragenda för att rättvisekrigarna ska bli triggade.

Serieboken Jawbreakers Lost Souls trycktes i januari i år och har fått ett varierat mottagande. Det är inte alla inom ComicsGates-rörelsen som är charmade. YouTubern Dylan, som kallar sig TheRealComicBookGamer, blev utkastad ur en serietidningsbutik i maj förra året för att han stödde Jawbreakers. Han hade inte betett sig illa, utan blev alltså portad enbart för sina åsikter. Seriebutiken gick sedan gått i konkurs, vilket är talande. Vänstervridningen, där man sätter politisk korrekthet före allting annat, är som sagt inte bra för branschen. Här kan du se Dylan berätta vad som hände:

Men trots att Dylan bidragit till tryckningen och tagit stryk för sin support, så är han inte uteslutande positiv i sin recension. Det tyder på integritet, tycker jag, att man inte ger kreatörer bra recensioner bara för att de tillhör samma politiska läger. Se hans recension från den 24 februari nedan:

17 reaktioner på ”Mohamed Omar: Serienördarnas uppror

  1. Fredrik Östman skriver:

    Frågan är inte, och har aldrig varit, om sanning och rätt skulle vinna till slut. Frågan är om vi hinner vinna innan allt är för sent, allt är förlorat. Ondskan marscherar allt öppnare och med stigande självförtroende.

    Gillad av 6 personer

  2. Göran Holmström skriver:

    Läste Robert A Heinlein Job: en elak komedi, igår. Insåg att Heinlein var en bit före sin tid, 1984
    skrev han boken om parallella världar med olika styrelseskick , en gemensam nämnare var den moraliska upplösningen i samtliga världar, en annan är skildringen av Gud som orättvis och en väldigt dålig förlorare. Samt att djävulen är människans vän.
    Snart 40 år senare så prickar den boken vår verklighet rätt bra,
    han nämner i en värld och ett kapitel ”Kristendomen är inte förbjuden i Texas” men den är inte populär i den numer muslimska tron som dom flesta utövar, utan tillbeds tyst i källare.
    I Boken hade djävulen fast grepp om det ”Texas”.
    Men jag både såg och kände paralleller till det Sverige jag lever i nu.
    Boken slutar med Armageddon och kaos. Minns att jag fann boken underhållande som ung cirka 1986 när jag läste den, minns även att jag tyckte att vissa texter var stötande, då författaren beskrev en utsuddning av sexuella och moraliska gränser. Men idag så stämmer den gott med vår samtid.

    Gillad av 1 person

  3. Flax och flax och flax, räv som kråka utan krax, märkligt land, minsann, så tänker danske mand, i tät palmdjungel tar sig fram, nej nu!? som i Kathmandu, i djungel många bakar föröver fram, bruna, stora som fan, tur skall man ha ibland skriver:

    Det står mig upp i halsen med denna politiska korrekthet, alla dessa filmer med en svart i huvudrollen, i roller där svarta inte ens fanns, eller är enormt sällsynta, eller alla dessa filmer med kvinnor med automatvapen, det är kväljande, denna oupphörliga indoktrinering. Detta vidriga socialkonstruktivistiska totalitära perspektiv man ständigt matas med, som Jordan Peterson noterar, i det jämställda Sverige så väljer kvinnor kvinnliga yrken i HÖGRE grad. Han hade kunnat tillägga att vi är på god väg att bevisa att alla fördomar om främmande kulturers negativa sidor stämmer MER än vi någonsin skulle kunna tro. Ta afghanerna, man hade kanske inga höga tankar om Afghanistan förr, men nu visar det sig att de är bland de mest brottsbelastade av alla, inte minst inom sexualbrott. Nu börjar svenskarna så smått lära sig hur folk från mellöstern uppför sig, snart står Afrikas folk på tur. Så det vänstern uppnår med det vidriga experiment vi är utsatta för det är att visa alla att världen och folk är värre än folks värsta fördomar. Vänstern kan ju inte låta något vara, jag ser inga filmer med kvinnliga Rambos och undviker om möjligt alla filmer med påtvingat konstlat rasfokus.

    Gillad av 7 personer

    • kolosserbrevetkap3 skriver:

      Ja, det är en hjärntvätt utan gräns och sans som pågår via alla möjliga och omöjliga ”kanaler”. Subtil ibland men oftast flagrant tydlig för den som är vaken.
      Också i princip omöjlig att undvika! Så akta dig för att låta det byggas upp tankebyggnader hos dig som förför dig och förleder dig.
      Vakna du som ännu sover!

      Gilla

  4. Tina skriver:

    Jag är kvinna och ser gärna mig själv med automatvapen.

    Det som var kväljande var barn- och ungdomsböckerna när jag var barn på 1960-talet. För att inte prata om de svartvita filmerna!
    Jag började som flicka hata kvinnor för att de framställdes som rädda för möss och i behov av räddning överallt. Jag började också avsky städning för att det var kvinnogöra.

    Det enda som gick att läsa var femböckerna och äventyrsböckerna av Enid Blyton, där det fanns en grupp ungar som löste brott. För övrigt fanns bara Kitty Drew, som också var tuff och självständig. Därutöver ingenting. Att vara flicka i böckerna var skit, det handlade ungefär om att man inte fick bli smutsig, och grät över en fläck.

    Självfallet började jag identifiera mig med män när jag började läsa vuxenböcker, framför allt deckare, Ellery Queen etc. Även cowboys som Bill och Ben och Walt Slade som man köpte för femtio öre begagnade. Jag lästa igenom hela deckarhyllan på det lokala biblioteket. Och fanns det överhuvudtaget kvinnor hos Karl May och James Fenimore Cooper? Kvinnor existerade knappt i min föreställningsvärld för att de var så oerhört mesigt framställda.

    Och aldrig i livet att jag ville ha ett kvinnoyrke! Förakt för kvinnor var genomgående i den tidsanda som fanns då jag växte upp. Och naturligtvis fick man ta förnedrande sexskämt som tonåring och alltför långa kramar av gubbar.

    Gillad av 2 personer

    • Göran Holmström skriver:

      Underbart, Kvinnor skjuter ofta bättre än män, i alla fall är det min erfarenhet från skjutbanan, Kvinnor lyssnar iakttar och lär sig säker vapenhantering som jag ser det oftare snabbare.
      Men tror att många män har sett för mycket filmer med pang pang och det ger överskattning av sina förmågor som skytt.
      Mvh Göran

      Gilla

      • Flax skriver:

        Absolut, min fru siktar bättre än vad jag gör, det är inte min poäng ovan alls. Det är att man försöker skapa en norm av detta. Kvinnor framställs som slagskämpar men när en kvinna slår en man så gör det lite ont, när en man slår en kvinna så går hon sönder. Låt oss inte försöka lura naturen.

        Gillad av 4 personer

      • Tina skriver:

        Suck.
        Till och från har jag följt DGS i några år. Det myllrar av rabiata kommentarer som går ut på att kvinnor bör stå vid spisen och föda maximalt antal vita (svenska) barn, allt annat är emot ”biologin”. Jag hoppar då och då av från att läsa DGS för att jag tröttnar på allt detta. Den mycket korta hemmafruepoken hyllas. ALDRIG har någon av dessa klottrare blivit tillfrågade om de har barn, eller närmare bestämt döttrar. Om de anser att deras döttrar bör vara ekonomiskt beroende av sina män, om de vill se det som sin plikt och önskan att avla och vårda. Jag ställer inte frågan själv för att jag inte vill spilla min korta tid på jorden på polemik med sådana som har mer temperament än hjärnceller.
        Du, Fredrik Östman, skriver ofta på det här forumet. När jag sett att du ställt denna fråga till några manliga kverulanter, då kan jag överväga att svara.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Varför skall jag fråga män om det? Det är ju inte så att män hotar samhällets existens genom att vägra utföra de uppgifter som bara män kan utföra bara för att de inbillar sig att de uppgifterna har lägre status. Nej, Tina, det är inte männen som sätter sig på tvären. Allt det där tramset om ”hemmafru” — det heter husmor — och ”stå vid spisen och föda barn” är ju bara billig retorik. Ingen klagar över att karlar skall ”sitta vid skrivbordet och tjäna pengar”. Ingen kallar dem ”bortamake”. Du har gått på den socialistiska dödskultens simpla men subtila retorik.

        Gilla

      • Tina skriver:

        Du verkar ha missat att kvinnor sällan tog hand om sina egna barn under de senaste seklerna. Mannen och kvinnan, föräldrarna, var i fysisk form för att jobba, och de jobbade. Barnen lämnades hos äldre släktingar två månader efter födsel. Senast förra veckan läste jag på om att två bröder födda med ett års mellanrum i början av 1960-talet lämnades bort till två olika äldre släktingar på olika orter. Poängen med artikeln var att när de sågs fortsatte de sin lek med varandra som det var igår, som att ingen tid förflutit trots att de bara sågs halvårsvis.
        Vi har glömt, suddat ut de verkliga förhållandena, att barn oftast uppfostrats av föregående generation, vilket var legio under de sista århundradena.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Men föda barnen kan man inte be andra om, delegera eller lägga på entreprenad. (Låt oss inte gå in på surrogatmödrar.) Låter man andra stå för barnafödandet, så blir det andra som överlever, inte man själv. Det är mycket svårt att förstå varför detta privilegium skall betraktas som en mindervärdig aktivitet, medan direktörernas tramserier skall betraktas som livets djupaste mening och slutmål.

        Gilla

  5. Erik2 skriver:

    Tack för intressant text. Som serieintresserad, en extra krydda med spännande reflektioner. Sedan om företeelserna som sådana, denna indoktrinering, detta påtvingande av världsbild på andra, detta falska och totalitära förhållningssätt. Det slog mig veckan att bland barn jag känner tittar killen på tecknade serier med tjejer i huvudrollen och tjejjerna tittar på serier med blandat killar och tjejjer, alltså relationsdraman. Kvinnor kan i dessa relationsdraman absolut använda vapen och annat, men det är relationsdraman. Alla verkar mycket nöjda och förbluffat inser jag att biologin inte påverkas i grunden av denna indoktrinering. Den letar insikter för sin programmering där den behöver. Faktiskt lite småkomiskt.

    Gilla

  6. Göran Holmström skriver:

    Mitt intresse för serievärlden och comicon, kan jag tacka Mad max filmen för.
    Fann Virginia Hey, som otroligt vacker som ung. Hon är inte läskig nu heller, för den sakens skull
    Fasen vad fort det gick att bli, Hmm äldre typ 😉

    Gilla

  7. Hilding Bengtsson skriver:

    Fantomen har man lyckats förstöra!

    Svenska tecknare skall vara så PK…
    Bättre man fortsatt med historiska äventyr!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.