Patrik Engellau: Medelklassen och Aristoteles

Patrik Engellau

Jag brukar säga att huvudmotsättningen i Sverige står mellan å ena sidan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex och å den andra den nettoskattebetalande medelklassen. Den förra kontrahenten är skyldig till Sveriges växande problem, den senare kontrahenten tvingas betala för politikerväldets dumheter samtidigt som politikerväldets lydiga aktivister i media skäller medelklassen för rasister och fascister.

Det där med medelklass och mitt tjat om att den skulle besitta särskilda fördelar för nationen är en sten i skon för många. Så låt mig beskriva medelklassens två definierande kännetecken så som de uppträder i Aristoteles skrifter. (Begreppet ”nettoskattebetalande” bör inte vara så svårt att förstå. Det finns många människor som enligt flera definitioner skulle kunna betraktas som medelklassare men som ändå tillhör medelklassens klassfiender, till exempel förre polischefen Dan Eliasson, ty dessa utgör en del av härskarskiktet och lever helt och hållet på skattepengar och är således inte nettoskattebetalare även om de till Skatteverket måste betala tillbaka en del av de skattepengar de fått av staten.)

Medelklassens ena kännetecken är att den varken tillhör de rika eller de fattiga. I kapitel 11 i bok IV av Politiken förklarar Aristoteles:

I alla stater finns det tre grupper i gemenskapen – de mycket förmögna, de mycket fattiga och de mitt emellan. Givet därför att det råder enighet om att moderation och en mellanposition är bäst, är det klart att det i fråga om egendom är bäst att äga en måttlig mängd.

Själv tycker jag kanske att Aristoteles här försöker förklara en företeelse med sig själv – eftersom det råder enighet om att en mellanposition bäst så är en mellanposition bäst – men detta låter sig begripas när Aristoteles kommer in på medelklassens andra kännetecken, nämligen förnuftet, på vilket den grekiske tänkaren anser att medelklassen har monopol just eftersom den varken har för mycket eller för litet egendom:

Detta förhållande [den lagoma mängden egendom; PE:s anmärkning] är mest ägnat att skapa lydnad under förnuftet, och att följa förnuftet är precis vad som är svårt för både de överdrivet rika, vackra, starka och välborna, och för motsatsen, de utomordentligt fattiga, de svaga och de undertryckta. De förra begår våldsdåd i stor skala, de senare är brottsliga och onda i smått. Den ena klassens missdåd beror på hybris, den senares missdåd på skurkaktighet.

Där prickar Aristoteles nästan kusligt rätt för om det är något som alltmer går upp för vår samtid så är det att våra härskares – politikerväldets – missdåd beror just på hybris. De tror att de har förnuft och verktyg att åstadkomma nästan vilka underverk som helst (tyvärr är det många vilseförda medelklassare som gått på myten). Som yttersta löjeväckande symbol för denna hybris står talet om Sverige som ”humanitär stormakt” och alla de tomma internationella gester som härskarna gör för att upprätthålla sina kostsamma illusioner. Och de fattigas missdåd, till exempel bidragsfusk, beror nog fortfarande, precis som filosofen hävdade, på skurkaktighet.

Medelklassen definieras således, om man ska tro Aristoteles, dels av sin ekonomiska status, dels av sina värderingar. Själv har jag lite svårt för det där ty man kan inte förutsätta att alla fattiga är dömda till skurkaktighet och kanske inte heller utgå från att alla makthavare är besatta av hybris (även om den föreställningen är mer lättsmält). Kanske är det så att den sanne medelklassaren definieras tydligare av sina värderingar än av sitt bankkonto.

I vilket fall som helst är det svårt att inte instämma i Aristoteles slutsatser:

Medelklassen är det pålitligaste folkelementet, det minst böjda för förändring. Den åstundar inte, som de fattiga, andras egendom… Det är sålunda klart, både att den politiska gemenskap som leds av medelklassen är bäst, och likaså att de städer [vilket hos oss motsvarar stater; PE:s anmärkning] där medelklassen är stor, om möjligt större än de två andra tillsammans, eller i varje fall starkare än var och en av dem, har alla möjligheter till god styrelse.

32 reaktioner på ”Patrik Engellau: Medelklassen och Aristoteles

  1. gmiksche skriver:

    Man behöver inte gå tillbaka till Aristoteles. Det räcker med påven Gregorius den store. Som systematiserade dödssynderna. Högst på listan satte han högmod (superbia). Den rangordningen har präglat den katolska kyrkans syn, fast den gällde inte alltid dess befattningshavare. Numera har högmod blivit vardagsmat.

    Gillad av 7 personer

  2. Bo Svensson skriver:

    Uppdelningen i fråga motiveras väl av en förhoppning att samla en majoritet för kursändring men sina allierade hittar man ju bland alla samhällsklasser. – Det finns en massa bidragsberoende, fattiga, mycket rika, med skattefinansierade jobb och skurkaktiga som inser att vi är på katastrofkurs och vill medverka till att reda upp situationen. – Och allt för stor andel av de högproduktiva nettoskattebetalarna som inte går att väcka ur den hypnos massmedia försatt dem i.

    En bättre uppdelning är mellan vakna och sovande.

    Gillad av 1 person

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Det blir alltmer uppenbart att de gamla grekerna redan hade tänkt igenom allt väsentligt. Det är inget som hindrar att vi kan ägna våra liv åt samma väsentligheter. Vi har förvisso inga slavar som tar hand om alldagliga ting men vi har istället allsköns utrustning som bilar, elektriska spisar, automatiska tvättmaskiner etc etc samt datorer och snart kanske även användbara robotar. Idag behöver inte ens ensamma seniorer en hushållerska.

    Det enda problemet är att vi måste dras med en hopplös överhet. Har vi tur kanske vi skulle kunna få en upplyst överhet. Har vi otur å den andra sida drabbas vi av en oupplyst överhet. Det är vad vi har idag. De är till mer besvär än till och med ett ont knä och en dålig rygg. Kanske någon kan utveckla ett bra AI-system som befriar os från detta elände.

    Gillad av 10 personer

    • Axel skriver:

      Löfven förfäras av hotet från vit makt. Jag tror att realistisk vit makt i dag , är medelklassare som drar egna slutsatser och finner en fiende i Socialmuslimernas(sossarnas) förda kommunist politik. Tänk om sossarna och andra flummisar börja tänka klart som medelklassen. Då blir vit makt rumsrent i samhället med en betydande förbättrings potential som följd.

      Gilla

    • olle reimers skriver:

      Vi behöver helt enkelt inte all denna överhet. Den är pådyvlad oss av personer som söker makt för dess egen skull.

      Nu när vi har kommit så långt i teknologisk utveckling att vi skulle kunna avveckla 90 % av de funktioner som överheten vill pådyvla oss, försöker de med alla medel göra oss dummare och mer beroende så att de ska kunna behålla sin makt,

      Staten och framför allt inte dess groteskt oproportionerliga storlek är inget av naturen givet. Vi måste ge oss själva frihet att tänka om i det avseendet. Vi behöver ledare, förvisso, men låt ingen av dem få för mycket makt över våra liv. Då äter de upp oss!

      Gillad av 1 person

  4. Flax och flax och flax, räv som kråka utan krax, märkligt land, minsann, så tänker danske mand, i tät palmdjungel tar sig fram, nej nu!? som i Kathmandu, i djungel många bakar föröver fram, bruna, stora som fan, tur skall man ha ibland skriver:

    Det slog mig igår, kanske efter att ha googlat igår på Rockefeller och Rothschilds och deras ”hus” i Europa det var att de inte är som vi är, de är inte medelklassare. En självklar insikt kan man tycka, men kanske inte, för jag tror att vi alla är färgade av det sekulära och upplysningen och vetenskapen, vi tänker: vi är ju alla apor, alla sitter på toa och skiter. Jag tror man var klokare förr, när alla visste att kungar och kejsare och faraoner var upphöjda långt över vanligt folk, trots toan. Dessa kejsare och kungar, tror jag, ofta nästan såg sig som varande av en annan art än andra människor. Att komma att tillhöra denna upphöjda ”klass” är en process, där man börjar tro på sin egen upphöjdhet. Detta kan nog uppträda i olika skepnader, genom rikedom och berömmelse i nöjesvärlden, eller genom politiska framgångar.
    Själv så har jag observerat detta i Londons finansvärld, hur folk som tjänar över 50 miljoner om året lämnar vanligt folk, och mera signifikant, vanligt folks moral bakom sig. Detta att befinna sig över vanligt folk, och inte längre vara begränsad av att sätta mat på bordet skapar monster, från sådana som Michael Jackson och OJ Simpson, till Bill Clinton och Joe Biden. Jag tycker mig se amoraliska monster i EU-parlamentet, druckna på sin egen makt, vi ser processen hos våra egna politiker, för man frågar, sig stannar de aldrig upp och tänker att de inte vet vad de sysslar med? Men sådana tankar hör till vanligt folk. Eller, har Lööf ingen skam i kroppen? Svaret är nej, det har hon inte.

    Så Patrik och Aristoteles fokuserar på medelklassen men vi skall inte glömma denna nya överklass, som upplysning, vetenskap och demokratin har fått oss att tro att de är som vi. Jag tror det är fel, jag tror de ser oss som obetydliga myror, detta kan hjälpa oss att förstå dessa taffliga lögner om klimatet och massinvandring, de bemödar sig inte ens om att ljuga ordentligt och bemöta kritiken, vi är ju en utbytbar myrpöbel. Problemet är att denna nya överklass inte svarar inför någon, och tafsar därför på småflickor inför öppen ridå, tidigare så svarade de inför Gud, nu är de fullständigt amoraliska, Olof Johoansson gick till minderåriga. Så är inte det vi ser ett ledarskikt som styr utan moral, vi undrar vad de håller på med och de kan inte förstå ens vad problemet är, 7800 anmälda våldtäkter, många mot barn, nästa inga uppklarade, eller Ebbas lemlästade lik och hennes pappa bespottad på kyrkogården, vad klagar vi om?

    Så visst måste medeklassen vakna men vi måste också förstå den nya överklassen, som ohindrad av religion har en redan känd slutdestination, vi såg den i Sovjet, vi såg den i Nazityskland, utan moral, utan Gud, fullständig totalitär kollektivism är den självklara ändstationen vi återigen är på emot, inget håller det tillbaka. Det saknas ett moraliskt betsel på det ledande etablissemanget, det ekonomiska, såväl som det politiska.

    Gillad av 11 personer

    • Sixten Johansson skriver:

      Excellent, Flax! (08:38). Hybris finns nog i olika former, i en löpande skala och utifrån skilda livssituationer och psyken. De superrika och supermäktiga har väl extremt nära till vansinne, självförgudning, övertygelsen att de kan skapa en bättre värld om de så vill, vilket innebär att andra måste tvingas eller luras att medverka.

      Dagens babbelistiska ordmagi är en typ av fattigmanshybris. Det förklarar varför såväl högutbildade som kvinnor generellt är mer utopiska och tokiga än lågutbildade och män. De har mindre pengar och makt, men de är många och i symbios med härskarna kan de också förstöra en hel civilisation.

      Viktiga psykosociala mekanismer: Varje individ lever i sitt eget mentala miniuniversum. Bubblan måste inlemmas i större medvetandebubblor.

      Man vet att individer snabbt lär sig tro på det som de t ex har förmåtts att säga offentligt, för de vill se sig själva som ärliga, konsekventa och konsistenta. Långvarigt och medvetet ljugande är alltså inte särskilt vanligt. Tron på ens egen version av verkligheten stöttas också med olika försvarsmekanismer.

      Vidare finns en ytterst stark drivkraft att tycka lika. För anpassningens skull kan man t ex bortse från sina egna ögons vittnesbörd. I PK-bubblan är resonans, status och uteslutningsrädsla extra starka krafter. Gradvis anpassar sig därför alla till ledarnas budskap. (Enligt grundregeln skulle de flesta av ledarna faktiskt tro på sin verklighetsbeskrivning, förstärkt av samstämmigheten, upprepningarna och egenintresset).

      Gillad av 2 personer

      • olle reimers skriver:

        Inom psykologin finns ett begrepp som kallas kognitiv dissonans. Innebörden av det är att om någonting avviker för mycket från det vi önskar att detta vore, ser vi det helt enkelt inte. Vi vill inte se det.

        Att inse att ens älskade make har varit otrogen eller vill skiljas, att ens betrodda vän och medarbetare har förskingrat alla pengar eller att de politiker man har haft förtroende för i själva verket bara utnyttjat dig som en nyttig idiot, kan vara svårt eller rent av omöjligt att ta till sig även om klara bevis presenteras.

        Jag ska vara ärlig och berätta att jag själv, när jag plötsligt tjänande mycket pengar för att jag faktiskt hittade några smarta lösningar, och min omgivning hyllade mig och lyfte mig till skyarna, tyckte att jag var lite bättre än andra och att jag förtjänade extra uppmärksamhet. När jag sedan förlorade allt blev det ett hårt uppvaknande. Nyttigt också, tror jag!

        Samtidigt insåg jag att jag inte spelade i samma liga som de superrika. De nonchalerade mig helt. En bra illustration finns i F Scott Fitzgeralds ”Den store Gatsby”.

        Gillad av 2 personer

    • Snackademiens oanständiga sekreterare skriver:

      Där smickrar du allt den självutnämnda klassen av åsiktsväktare. Jag tror att de flesta av dessa överstepräster har fullt upp med att putsa på sin egen fasad. Att de inte reflekterar nämvärt över de obetydliga utbytbara anslöjas av alla inte bara pinsamt genomskinliga utan ofta flagrant motsägelsefulla påståenden och argument som de utbytbara förutsätts svälja.
      Som projektionsyta för lägre moraliskt stående väsen fungerar de dock utmärkt.

      Gilla

    • olle reimers skriver:

      Arrogansen få bli deras fall. Vi kommer att få se det under andra halvan av detta år när USA:s justitieminister William Barr åtalar ledningen för FBI och DOJ för konspiration.

      Gillad av 1 person

  5. olle holmqvist skriver:

    En någorlunda stor, någorlunda välmående medelklass som ser sig få det bättre för varje år –
    det är receptet för politisk stabilitet. Så funkade DDR – mänsklighetens största samhällsexperiment, ända fram till Sovjetunionen inte längre hade råd att köpa deras produkter.

    DDR var mänsklighetens sista chans att förverkliga Utopia, men den allmänmänskliga naturen satte käppar i hjulet.Människan inkl partikadern, är inte god utan kortsiktig och egoistisk och ser knappast världen bortom familjen. Kusinen man kan lita på mer än på Marx justerade teorier..

    Därför är vi några knäppgökar som sörjer DDR:s undergång. Vi fick aldrig se den goda totalitära staten som sörjde för alla behov – utom medborgarinflytande. Platons republik.

    Den alltför lilla, alltför otrygga latinamerikanska medelklassen, arkitekten som måste knäcka som engelsklärare på kvällarna för klara marginalen, dottern som drömmer om USA-skenäktenskap och medborgarskap – kostar minst 10 000 USD…Det blir militären några år tills de tröttnar och fattar att det inte var så lätt att styra ett land.

    Sverige på Tage Erlanders tid, _ om jag inte vore så lat skulle jag skriva den boken…

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Ser du inte att Tage Erlander var ett uttryck för samma dekadens vi nu lider under? Det som fanns då och som inte finns nu är rester av det gamla samhället, samhället före 1932.

      Gilla

      • olle holmqvist skriver:

        Nej Fredrik
        Jag ser faktiskt Erlanders Sverige som ett LyckSalighetens Ö, en tillfällighet, en schimär – som kanske fortlevt något om vi fått ha kvar Förstakammaren med erfarna äldre som kunde dra
        i nödbromsen. Fast vi som var unga tyckte det var tråkigt. Min hemkommun Huddinge som då hade 50 000 innevånare, nu 112 000, hade bara en (1) krog med spriträttigheter.

        Den hette Udden efter den udde i Vårby som sticker ut i Mälaren och där de första ”uddingarna” lär ha bott. Numera är krogen hellenifierad. Och Hockeyklubben gick inte upp i år heller.

        Paradiset ligger fortfarande i Huddinge:

        Gilla

      • cmmk10 skriver:

        @Olle

        OT
        Kan den ha hetat ”Lappslingan” i folkmun, innan det skulle skyltas? Kanske tjänstemännen kände sig mer bekväma med ”Sameslingan”.

        (Heter det fortfarande ”lappkast”, eller säger man ”samekast”.)

        Gilla

  6. Aha skriver:

    Det måste vara ytterst genererande för media att i värdegrundsdikaturer som Sverige och i riktiga diktaturer som de forna öststaterna har de varit och är ”lydiga aktivister” som Engellau skriver. Beredvilligt ställer de upp som maktens tjänare. Beredvilligt fulstämplar de maktens kritiker, beredvilligt undviker de att gynna kritikerna, beredvilligt låter de mor och dotter få 15 min i TV för berätta om att de vill bryta heteronormen då dottern är lesbisk. När fick Engellau sina 15 minuter i TV-soffan? Han representerar ju ändå hundratusentals ganska så insatta kritiker av nuvarande samhällsmodell.
    De ser sig som den granskande makten, tredje statsmakten som det så vackert heter. Men de är alltid maktens bevarare. De prostituerar sig alltid till makten.

    Media springer alltid maktens ärenden.

    Gillad av 2 personer

    • Fredrik Östman skriver:

      Han har ju fått ett eget reportage i Dödens nedrigheter…?

      Jag tror att Patrik skall akta sig noga för att acceptera inbjudningar till Fake News Media som SVT. För de kommer att filma mycket, provocera fram kraftfulla svar och sedan klippa ihop fel svar till fel fråga så att Patrik framställs som en vettvilling. Exempel finns här: http://tr.news

      Gillad av 4 personer

      • Flax och flax och flax skriver:

        Jo, exemplet du gav igår var skrämmande. Man klippte helt enkelt ihop svar med fel frågor för att få den bild man önskade. Rådet till Patrik, Lennart och andra som har åtminstone en snöbolls chans att hamna i TV-soffan, måste vara att kräva att få filma hela intervjun själv.

        Gillad av 5 personer

      • cmmk10 skriver:

        Av ren självbevarelsedrift skall man naturligtvis också filma själv, även om det är oerhört svår att i efterhand nå ut med den sanna bilden. Skadan är oftast redan skedd och vi vet att allmänheten oftast bara minns det de serverades först.

        Men har man ett eget ”original” kanske det manar till en viss försiktighet hos journalisten och hur denne handskas med materialet.

        Gillad av 1 person

  7. Eva Danielsson skriver:

    Tänk om rösträtten kopplades till att man under den föregående mandatperiod måste ha varit självförsörjande (som anställd eller egenföretagare) minst halva tiden? Förutom svenskt medborgarskap. Med klart höjda krav för medborgarskap. Då kanske man skulle kunna närma sig ett statsskick där medelklassens värderingar styr. Härskarklassen nu har hybris och vårt demokratiska system tillåter dem att montera ner demokratin och hålla medelklassen som skatteslavar. Med hjälp av en importerad underklass som tackar och röstar på härskarklassen för att de omfördelar medelklassens tillgångar och talan till dem. På många sätt har ju härskarklassen placerat underklassen i ett överläge i förhållande till medelklassen, utan att de skulle kunna hota själva härskarklassen. Som ju kan dra in deras bidrag/försörjning från en dag till en annan. Skickligt manövrerat av härskarklassen. Tyvärr. Hur härskarklassen ser på våldet som röstimporten också för med sig är lite svårare att förstå. Visserligen är vänstersinnade överlag våldsromantiker, men vill de verkligen härska i ett samhälle där de och deras barn inte heller kan gå utanför dörren?

    Gillad av 8 personer

    • Bo Svensson skriver:

      Nej, direkt makt för skattebetalarna att fördela sina pengar över skattefinansierade ändamål.

      Det skulle bli en så radikal förändring till det bättre, att samhället inte skulle gå att känna igen.

      Att man inte förmår ta till sig denna idé, beror på att en samhällsordning har självbevarelsedrift. – De som är inordnade i strukturen, är förbjudna att tänka tankar som hotar ordningens fortbestånd..

      Gillad av 1 person

      • Jari Norvanto skriver:

        ”ordningens fortbestånd” – som medför ökad oordning eller övergång från demokratur till ohöljd diktatur.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag tror inte att vi kan klara oss utan en härskarklass. Ett system som det du skisserar kan vara en tumme i ögat på härskarklassen, i bästa fall, men det är i sig inte nog för att styra landet. Romarnas republik med sina korta mandatperioder, ett år för konsuln, fungerade just precis för att konsulerna uteslutande valdes ur en fungerande härskarklass. Det gick så länge det gick. Det var inte stabilt. Men så länge det gick, så gick det som tåget.

      Gillad av 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        ”Härskarklassen” är de med hög rang. – Det som skiljer en liberal ordning från en despotisk, är med vilka metoder man vinner rang.

        Gilla

  8. Fredrik Östman skriver:

    Den insikt som saknas är den som distinktionen nettoskattebetalande kanske är ett försök att fånga. Medelklassen är i sig samtidigt uppbyggande och nedrivande. Samma mekanismer som leder till samhällets uppbyggande, stärkande och progression bär inom sig även destruktiva, försvagande och regressiva tendenser. Jag tror inte att man kan skilja dem åt. Precis som med ondskan och godheten så finns de inte bara i var och en av oss som personer, utan även i var och en av våra handlingar, tankar, överväganden och principer. Just därför är radikalismen, som är socialismens utgångspunkt, så fundamentalt felaktig.

    George Orwell hade insikter inte bara om socialismens överdrifter, som han hade fått känna i sitt eget skinn i Spanien, utan även, förstås, eftersom han annars aldrig hade blivit socialist till att börja med, om medelklassens svagheter. Här är en kort essä om nedgången hos det engelska mordet:

    http://orwell.ru/library/articles/decline/english/e_doem

    Hela den fantastiska kriminalromangenren från Sherlock Holmes till Lord Peter Wimsey bygger alltså på en fascination inom medelklassen med medelklassens egna små mord, som i samtliga — intressanta, kittlande — fall har motiverats med den sociala nödvändigheten att hålla skenet uppe, att föra medelklassen och dess illusioner vidare i enskilda fall där denna ställning hotas. Detta kan generaliseras. Medelklassen och endast medelklassen kan skapa och upprätthålla en civilisation. Men den sår samtidigt fröna för sin egen undergång om den inte hela tiden upprätthåller sanning och rätt genom en snarast religiös disciplin. Detta är den kristna humanismens, konservatismens, uppgift.

    Överklassen är bara en tillfällig avlagring av lyckokast på den övre ytan av medelklassen och underklassen bara en lite mer stabil bottensats av medelklassens misslyckanden. Inom medelklasen verkar kraftiga och kaotiska strömningar. Indelningen i klasser är godtycklig och abstrakt. Den kan i vissa sammanhang ha ett förklaringsvärde, men det får aldrig uppstå intrycket att det är faktiska världsliga fenomen man avser med dessa begrepp.

    Gillad av 6 personer

  9. Marina von Schreeb skriver:

    Får man pigga upp er alternativt reta upp er med överklassens syn på livet:
    ”Vet ni för övrigt vad som avslöjar att människor har sitt ursprung i överklassen?” Det är, enligt en vän på UD, den omständigheten att de häller enbart grädde i kantarellstuvningen – ingen redning med mjöl alltså – samt att de äter släpärter.(Källa okänd.)
    Jag är införstådd med att denna kommentar kommer att censureras.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.