Vad sker i Europa? Lite mindre anspråksfullt: Hur kommer det att gå i valet till EU? Ett svar kan man få genom att jämföra utvecklingen för partierna i de två länder, vilkas regeringar kommit att föra en mot varandra fientlig politik. Slagfältet är invandringspolitiken.

I början på februari skrev Luigi di Maio, vice premiärminister i den italienska regeringen och ledare för 5-stjärnerörelsen på Twitter: ”I dag har vi gjort en utflykt till Frankrike och träffat Cristophe Chalençon, ledare för de gula västarna, och kandidater på Ingrid Levavasseurs lista, Samling för medborgarinitiativet (RIC). Förändringens vind har tagit sig över alperna.”

Som vi vet har de gula västarna bara ett gemensamt mål: att få bort Macron, Frankrikes president.

I början på december 2018 sade Matteo Salvini, ledare för Lega och premiärminister i den italienska regeringen, att ”den som sår fattigdom skördar protester, den som sår falska löften skördar motstånd från utkanterna och landsbygden.” Och vidare: ”De gula västarna visar att fransmännen har förstått att deras president Emmanuel Macron är en laboratorieprodukt, gjord för att vidmakthålla den rådande ordningen”.

Macron och hans regering försökte länge hålla sig oberörda med kallade sedan hem Frankrikes ambassadör i Rom, för konsultationer som det heter.

Under hösten 2018 sade Macron att det sprider sig en pest över Europa: den pånyttfödda nationalismen och de stängda gränserna. Det kan inte Frankrike tillåta. I den franska grundlagen fastslås att asylrätten är okränkbar.

Men i slutet på oktober lade Salvini ut den här videon. Av denna framgår att Frankrike inte tillåter några immigranter att ta sig in i landet från Italien. Man har också stängt sina hamnar för dem.

Hyckleriet är monumentalt. Det kanske lönar sig?

LREM – La république en Marche, Macrons parti – får i upprepade mätningar 23 – 24 procent. (RN, Rassemblement National, Le Pens parti – får mellan 20 och 22 procent). Stödet för Lega, Salvinis parti, har på ett år fördubblats från 17 till 34 procent. 5-stjärnerörelsen har under samma tid minskat från 33 till 21 procent.

Hyckleriet verkar inte löna sig. Ändå fortsätter det. Varför det?

Båda parter behöver det. De behöver varandra. Salvini är säkert glad över att Macron vidhåller sin position. Det ger honom en mycket tydlig måltavla. Macron får förkroppsliga den politik som i oberörd högfärd vägrar att se till folkets behov och understryker därmed Salvinis argument.

Macron får allt svårare att försvara sin idealistiska position, den som en gång förde fram honom till seger. Han tvingas till faktiska reträtter – stänga gränserna – samtidigt om han vidhåller sin hållning i sina tal.

Det verkar lite snurrigt – och är det. Ändå är det i sådana motsägelser etablerade partier hamnar när de båda skall förklara sin principiella, idealistiska hållning och söka rädda sig undan dess följder. Socialdemokratins dubbelsaltomortaler här i Sverige är ju ännu lite vassare.

Men hyckleriet blir allt lättare att avslöja, allt outhärdligare. Det lär inte dröja förrän Mattias Karlssons far, en uppenbart troende gråsosse (se dokumentären på SVT!), och hans meningsfränder ger upp hoppet, de också.

Allt fler kommer att välja den enkla, förnuftiga lösningen: Sluta med hyckleriet, avskaffa asylrätten och hjälp flyktingar genom att göra deras vistelser i flyktinglägren uthärdliga! Därigenom försvinner smugglarnas marknad och dödsresorna genom öknar och över hav upphör.

En sådan förnuftig lösning borde vara särskilt lätt att åstadkomma nu, när ungdomar och andra berusar sig med ett annat ämne: klimathysterin.