Patrik Engellau: Globalisterna djävlas inte med mig

Patrik Engellau

Det finns många kloka människor som hävdar att huvudmotsättningen i Sverige idag inte alls, som jag påstår, står mellan å ena sidan politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex och, å den andra, den nettoskattebetalande medelklassen utan i stället mellan nationalister (eller patrioter) och globalister.

Med globalister menar de representanter för det multinationella kapitalet såsom George Soros, Bilderberggruppen, olika kvarlevande Rockefellerättlingar och ägare till betydelsefulla internationella media. (Här finns en antisemitvarning eftersom dessa ägare på grunder som jag inte förstår av en del globalistteoretiker anses vara judiska. För de första betvivlar jag påståendena, för det andra har jag prosemitiska fördomar.)

Det här är inte självklart, det kan jag erkänna. Det går att diskutera men när jag har diskuterat med mig själv så har jag kommit fram till att min personliga huvudfiende inte är globalkapitalisterna utan i stället det svenska politikerväldet.

Ett argument mot globalkapitalisterna och den världsordning de anses förespråka är att de flyttar jobb från så kallade utvecklade industriländer i väst – det vill säga länder som Sverige – till Kina och andra u-länder som konkurrerar ut exempelvis svenska arbetare med låga löner. Det kanske de gör. Men mitt meritokratiska jag har svårt att bli upprört. Varför ska inte sömmerskor i Bangladesh få tillverka byxor till mig om de gör det lika bra fast billigare än sömmerskor i Boråstrakten (sådana fanns förut)? Jodå, kineserna stjäl patent och affärshemligheter och det är olämpligt och bör på alla sätt beivras men jag är inte så säker på att Rockefeller, hur globalistiskt han än tänker, uppskattar att kineserna inkräktar på hederliga amerikanska patent (så länge han är amerikan och inte kines).

Ett annat argument mot globalkapitalisterna är att de förordar fri rörlighet av arbetskraft vilket leder till att Europa hotas av enorma böljor av migranter från Afrika. Jag tror att Ungerns premiärminister Viktor Orbán har åsikter åt det hållet. Det är nog sant att det internationella kapitalet gillar fri rörlighet av arbetskraft. Om jag ägde ett multinationellt företag skulle jag vilja ha rätt att välja de bästa och billigaste arbetarna från hela världen i stället för bara från Sverige eller Polen eller Storbritannien. Men jag tror inte att jag skulle anstränga mig något särskilt för folk från Somalia eftersom jag inte hade tänkt att anställa dem i alla fall. Fast det där är oklart för mig. George Soros, globalkapitalist par excellence, tycks satsa avsevärda summor på att hjälpa afrikaner över Medelhavet och sedan tipsa dem hur de ska ordna uppehälle i Europa.

Men när jag funderar på sådant som gör mig orolig för vårt lands framtid är det inte Bilderberggruppens ambitioner som framstår som det främsta hotet.

Till exempel är jag oroad över tillståndet i svenska skolor där det förekommer att elever misshandlar och till och med våldtar – tror jag mig ha läst i alla fall – lärare. Jag tror inte ens George Soros ligger bakom sådant. Han må vara ond, men jag har aldrig hört eller haft anledning att misstänka att han skulle förespråka och stödfinansiera våld mot svenska lärare.
Jag retar mig också på att svenska politiker tar sig stötande friheter, exempelvis deras gemensamma beslut att låta den statliga våldsapparat över vilken de förfogar, nämligen Skatteverket understött av kronofogde och polis, hämta den lön de anser sig värda i skattebetalarnas plånböcker. Det skulle krävas rätt krystade förklaringar för att skylla detta på Bilderberggruppen.

Om jag ägde ett multinationellt företag som kontrollerade världen skulle jag se till att de olika vasallstaterna fixade utbildning åt arbetskraften så att den kunde gå rakt in i produktionsanläggningarna och vara lönsam från dag ett. Det svenska skolsystemet skulle jag lägga ned och ersätta med något som mer gynnade profiten (vilket jag tror vore nyttigt för Sverige).

Sammanfattningsvis tror jag att en svensk medelklassare som jag har mindre anledning att bekymra sig över globalisterna än över det svenska politikerväldet.