FN:s klimatpanel IPCC har medgivit att jordens klimat är för komplicerat för säkra uttalanden om möjlig mänsklig påverkan. Det påpekar den 79-årige amerikanske atmosfärfysikern Richard Lindzen. Han är professor emeritus (pensionerad men ännu verksam) vid toppuniversitetet MIT.

Lindzen var huvudförfattare till ett kapitel i IPCC:s tredje vetenskapliga rapport från 2001. Han kritiserar hur IPCC:s ledamöter i sin sammanfattning ändrade rapportens uttalade osäkerhet till påstått hög visshet för mänsklig påverkan.

Lindzen lämnade i protest IPCC och hör nu till organisationens skarpaste kritiker. Han har skrivit mer än 200 vetenskapliga verk i klimatrelaterade ämnen och räknas till världens främsta på området.

I ett aktuellt TV-inslag  konstaterar Lindzen att klimatet ändras märkligt litet trots alla varningar för hotande uppvärmning. Han påpekar att atmosfären inte värmts nämnvärt de senaste tjugo åren frånsett värmande El Niño-effekter 1997-98 och 2015-16.

Han noterar också att IPCC i konsekvens med detta numera talar om ”klimatförändring” i stället för ”global uppvärmning”. Underförstått är att hur klimatet än beter sig, är det människans fel.
Lindzen skiljer mellan tre grupper i klimatdebatten:

1. Vetenskapare som medarbetar i IPCC:s arbetsgrupp 1, som behandlar klimatets utveckling. De menar att människans förbränning av kol, olja och gas på lång sikt kan orsaka farlig uppvärmning.

2. Vetenskapare som påpekar att klimatets växlingar sedan årmiljoner orsakas av växlande solaktivitet, havsströmmar, molnbildning och andra naturliga fenomen. De menar att dessa inte är fullt utforskade men att bevis saknas för att koldioxid skulle dominera.

3. Politiker, miljö- och klimatorganisationer samt media med egna intressen men utan egna kunskaper om klimatet.

Lindzen betonar att båda grupperna forskare är eniga om flera saker. Klimatet har alltid växlat och kommer alltid att växla. Koldioxid är nödvändig för jordens liv och kan marginellt värma jorden. CO2-halten har ökat sedan Lilla Istiden med fyra särskilt kalla perioder omkring 1300 – 1870.

Sedan dess slut har temperaturen globalt ökat någon grad. Först sedan 1960-talet har tillskott från mänsklig verksamhet varit tillräckligt stora för att kunna nämnvärt påverka klimatet.
Den tredje gruppen har kidnappat vetenskapen, menar Lindzen. Deras tolkningar av vetenskapen ger dem vad de mest önskar. Politiker får makt och pengar. Lobbygrupper får finansiering och bekräftelse på en närmast religiös tro att människan hotar jorden. Media får engagerande ideologi, säljande rubriker – och pengar. Subsidier för vind-, sol- och bioenergi och annat får näringslivet att spela med i detta.

”Men sanningen om klimatets naturliga växlingar kan inte begravas. Klimatet får sista ordet”, avslutar Richard Lindzen sin genomgång.

Tege Tornvall är erfaren faktajournalist med förflutet i bland annat Veckans Affärer, Ny Teknik, Teknisk Tidskrift och annan fackpress samt som info-konsult för ledande data- och industriföretag samt dåvarande Mekanförbundet.  Som biljournalist var han 1979-2017 racingredaktör för Bilsport och har varit svensk korrespondent för flera utländska tidningar för fordonsindustri och racersport. Åren 2000-2011 var han redaktör för Nordens enda facktidning för/om fordonsindustri och är ännu bilredaktör för tidningen Affärsresenären. Han är också redaktör för nätverket Klimatsans och har givit ut två böcker i klimatfrågan: ”Solen driver vårt klimat” samt ”Tänk om det blir kallare?”.