Det är då också själva fan…

Anders Leion

… att man alltid ska ha samma glasögon på näsan.

I början av veckan såg jag En dag till att leva och på fredagen såg jag Aniara. Den första filmen såg jag tillsammans med ett barnbarn, därför att han behövde uppmuntran, den andra tillsammans med min fru.

Jag går nästan aldrig på bio. Film ser jag hemma, främst sådan som mognat med tiden, det vill säga som överlevt tidens bortfiltrerande av dåliga alster. En del ser jag flera gånger, nu senast serien Matador som jag sett tre gånger och Heimat som jag håller på att se för andra gången. Och fransk ny våg och italiensk neorealism kan man alltid återvända till.

Veckans två filmer var som en snabbskiss av de senaste 50 åren. En dag till att leva återgav Ryszard Kapuscinskis vistelse i och reportage från sjuttiotalets Angola. Aniara återger vår, det vill säga världens, belägenhet idag.

Båda är mycket bra. Den första skildrar optimismen som föddes med avkolonialiseringen – men också kampens brutalitet och besvikelserna när självständigheten vunnits. ”Vart tog jämlikheten vägen”, säger en av de gamla kämparna när han idag ser tillbaka på sina insatser då. Filmen, som mitt 15-åriga barnbarn valt, skildrar inte bara sjuttiotalets optimism och blinda kärlek till den tidens frihetsrörelser, den gör denna kärlek förståelig. Det är en historielektion med en skildring inte bara byggd på fakta utan också med ett återgivande av tidens drömmar.

Men störst intryck gjorde ändå Aniara. En finlandsfärja får vara rymdskeppet. Det fungerar utmärkt. Lika vardaglig är filmen också i övrigt. Om Martinssons ursprungstext var en siares högtidliga förkunnelse, är filmen en ingående skildring av den evighetslånga resans vardag.
Femtiotalets kärnvapenhot gjorde berättelsen om Aniara främst till en flykt från jorden till ett nytt hem på en annan himlakropp. Atombombsdöden lämnade inget kvar, sökandet efter ett nytt hem var viktigast av allt.

Filmen skildrar däremot en vardag så lik vår, att vi förstår att Aniara i själva verket är vår jord, på en resa genom en tom oändlighet, en resa så långsam och utan mål att bilden av luftbubblans rörelse i glaset behövs för att vi skall förstå, skall våga se och inse vår belägenhet.

I rymdskeppet sprider sig hopplösheten och dödslängtan allteftersom insikten om omöjligheten att byta färdriktning inte längre går att förskjuta. Där är vi nu. Sjuttiotalets glada optimism har försvunnit. Kvar finns förvirring och en saknad av färdriktning och mål.

Naturligtvis är det lysande tider för alla sorters förkunnare – om de nu marknadsför idéer om mathållning, vård av kroppen eller hur uppoffringar för klimatet skall rädda världen. Skulle IS kunna växa så lavinartat om det funnits en gemensam uppfattning om vad ett gott samhälle är? Hur skulle svenska regeringar kunnat vidhålla sina romantiska, ja helt galna idéer om invandringens välsignelser om de haft en någorlunda realistisk uppfattning av vårt samhälles läge i nuet och om den önskvärda riktningen framåt?

Efter sextio- och sjuttiotalets optimism, som gödde vänsterdrömmarna och de följande decenniernas lika starka reaktion, gjorde besvikelserna både bland vänsterns och högerns partier och förespråkare att man beslöt sig för att hålla driften igång, utan att fråga efter riktning och mål. Denna tomhet fyllde man med drömbilder på samma sätt som mimaroben lät miman trösta rymdskeppets olyckliga med vackra bilder. Hon gjorde det med vackra naturbilder. Våra regeringar gör det med skildringar av hur vackert vårt samhälle blir, befolkat av allt fler invandrare, och med förkunnandet av vår höga uppgift: att vara en moralisk stormakt.

Jaha. Så har man torskat igen. Gjort god kultur till tråkiga reflektioner om samhället.

24 reaktioner på ”Det är då också själva fan…

  1. Fredrik Östman skriver:

    ”färdriktning och mål” betyder utopiskt slut på strävan, bedömning, sortering, åsikter, beröm, skäll, analys, liv? Varför tycker man sig behöva det? Vadan dödslängtan och dödsångest och dödskult? Bejaka livet i stället! Kom till höger!

    Gillad av 5 personer

    • Sture Wass skriver:

      ”BEJAKA LIVET. TILLBRINGA DIN TID TILL HÖGER” Så rätt – så rätt.
      Så lever jag. Snart 95 och goddamnit vad jag trivs.
      Hallelujah!!!
      Sture

      Gillad av 4 personer

  2. Danske mand, efter två dagar vid ö av granit lägger an, prickig minsann, mot väst han glidit fram, rorkult i hand, vad nu? Stim av fisk hoppande många ibland, ön sätter fart, i stort gap fisken försvann skriver:

    Jag har aldrig kunnat förhålla mig till detta tal om tidsåldrars optimism, jag tror det beror på att jag tar ett steg i taget. Andra verkar ha lättare att gripas av ideologisk besatthet, att identifiera sig med en idé, en politisk eller religiös, man är ”liberal”, ”muslim” eller ”nationalist”. Jag tar istället ett steg i taget, och kanske det spelade in att jag drabbades av stor olycka när jag var liten. Jag visste från början att världen inte är så bra, att inga utopier finns och att allt man kan göra är att gå framåt ett steg i taget. Detta tror jag vi måste lära våra barn, vi måste lära dem att inget som är värt något är lätt, att det inte finns något ”om bara” så kommer lyckoriket, att man inte kan skylla på andra som sin väg i livet. Vi måste lära våra barn att livet och livets mening är att vara och göra motsatsen till det Greta Thunberg gör. Hon säger, bygg en raket åt oss så vi kan åka till lyckoriket, inget får står ivägen för detta. Vi måste uppfostra våra barn att inte bli barnsoldater, som Greta.

    Gillad av 13 personer

  3. uppstigersolen skriver:

    Livet är orättvist. Så fort man fattar det så är det klart hur man ska agera. Inte flyta med strömmen utan man bestämmer själv vilken riktning det ska ta. Ibland har man tur, en möjlighet till ett bättre jobb dyker upp. Ta den. Var inte rädd. Ibland måste man vara obekväm. Var det. Strunta i vad andra säger.

    Gillad av 5 personer

  4. Underdog skriver:

    1. 70-talets optimism är inget jag kan relatera till. Jag minns energikris och en grå filt som låg över ett land där överhetens kontrollbehov tilläts styra allt från hur många skivor bröd man skulle äta till vart man fick lov att åka på semester. Men jag var tonåring då och kan ha fel.

    2. Håller helt med tidigare kommentarer! No pain no gain har varit mitt motto genom livet. Vägen är resans mål.

    Gillad av 1 person

    • "Arbeit macht frei" tycker Auschwitz-Kapon Soros skriver:

      En psykoanalytiker skulle nog kanske tycka att uttrycket:”No pain no gain” är rätt problematiskt och nog ej speglar allas sanna erfarenhet där ”mirakler” som ju alltid trotsar det som anses kunna ske faktiskt händer ganska ofta.Det är inte alltid så att träget-hårt beskattat arbete leder till något värdefullt.Det är inte heller dessvärre så att det som anses vara en dygd alltid leder andliga framsteg.En slav däremot får ofta lära sig att mycket hårt arbete som ibland beskattas till – om direkta,indirekta skatter och obligatoriska avgifter medrälnas-82% alltid är välsignelsebringande för slaven som också lär sig att Gud som ser allt med hjälp av sitt allseende öga alltid belönar dygden.Detta medan slavägaren-ranchägaren-som äger den mänskliga boskapsranchen stoppar skattepengarna i egen ficka och gapflabbar åt slavens samvetsförebråelser för att han ej tillräckligt djupt bugat inför slavägaren och tillräckligt intensivt slickat hans stövlar. ”No pain no gain”-kunde vara en devis som lärs ut i mänskliga BDSM-boskapsrancher.Masokism som slavdygd:”Arbeit macht frei!”.Framförallt om det beskattas till 82%.

      Gilla

  5. Lennart Bengtsson skriver:

    Det finns tillräckligt att läsa om 30-talets tyska lyckorike inte minst hur man mobiliserade skolbarnen. Här ett utdrag ur den nazistiska versionen av ”Vi gå över daggstänkta berg fallera..”

    Die Jugend marschiert mit frohem Gesang
    bei Sonnenschein und Regen;
    die Jugend marschiert mit sieghaftem Drang
    dem großen Ziel entgegen.
    Wir stürmen die Welt, geh’n fest unser’n Schritt
    wer jung ist der fügt sich freilich mit,
    die Jugend marschiert, kein Pfad ist zu steil,
    dem Siege entgegen zu eil’n.

    På Youtube kan man lyssna på sjungande tyska skolbarn

    Underskatta inte hjärntvätt av barn

    Gillad av 11 personer

  6. Lars Bernhoff skriver:

    Leion lyfter på ett intressant sätt fram hur den den ogenomtänkta invandringspolicyn som Sverige tillämpade med enbart känslor och medlidande och som moralisk stormakt har lagt sig som en våt filt över andra upplevelser helt utan koppling till invandring. Det är priset vi får betala när vi har politiska ledare som inte kan skilja på arbetskraftsinvandring och asylinvandring.som inte har trovärdiga visioner över hur ett samhälle ska fungera när drömmar och det ogenomtänkta möter verkligheten.

    Filmerna är troligen som Leion skriver mycket bra. Vi behöver kämpa för att inte låta en blöt filt som svensk invandringspolitik det senaste decenniet färja allt annat även om det är lätt hänt

    Gillad av 4 personer

  7. Axel skriver:

    Den utopiska politiken. Allt åt alla är ju vår regerings mantra. Vår regerings förebild, Venezuela, skyller allt elände på USA och Trump. Alla tokerier i Sverige är SD,s fel. All politisk kraft läggs på att bekämpa SD. Allt annat är av underordnad betydelse. Ett stalltips till Löfven, ta SD som rådgivare i svåra politiska beslut, tex vad göra med IS krigarna som kommer tillbaka. Gör du det kommer folk att tycka att du är en klok och förnuftig man. Visserligen blir Tro och Solidaritet synnerligen störda, men det får du ta.

    Gillad av 2 personer

  8. Göran Holmström skriver:

    Tyvärr så landar allt i tråkiga reflektioner om samhället i slutändan.
    Det spelar ingen roll hur mycket man flyr med böcker, film, sprit, god mat eller andra upplevelser. Det sjuka äter sig in under skinnet på en ändå till slut.
    Jag tänker på när jag ”flyr till Italien” där känner jag mig fri och kan andas.
    Visst dom har sitt elände, men folks är både trevligare och gladare, inga surmular som förstör ens dag.
    Ibland undrar jag om Sverige går att rädda?
    Eller om det bästa vore en komet som blåste bort allt.
    Konstigt hur cirka 100000 PK människor kan förstöra för resten av befolkningen .

    Gillad av 2 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Det är klart att Sverige går att rädda. Dock vill jag inte rädda PK-isterna. Dessa får stå i frontlinjen när fienden attackerar. Kanonmat som man säger. Men de är osjälviska och offrar sig för oss andra. Vi kommer att minnas dem med blandade känslor.

      Gillad av 1 person

    • olle reimers skriver:

      ”Then what”? Varför glömmer alla som vill till himmelriket den frågan?

      Himmelriket är att ha förmågan att kämpa för det som är rätt och riktigt. Vi som har fått lyckan av att känna på det har en skyldighet att dela med oss av den insikten och ge andra samma möjlighet.

      Gillad av 3 personer

  9. Hovs_klipphällar skriver:

    Drömmen om det perfekta samhället — ”om bara”… Där har vi socialismen i ett nötskal. Själv har jag detta i släkten, mina föräldrar var kommunister — alltså gammelkommunister som hårdnackat vägrade tro på rapporterna om kommunismens brott i Stalins Sovjetvälde.

    Har alltså INTE något intresse av att fördjupa mig i kommunismens mentalitet. Det räcker så bra ändå.
    Ideologier av den här sorten är i grunden religionssurrogat. På min mors sida var släkten djupt religiös, och kommunismen var för henne bara en ny tro där himmelriket skulle materialiseras här på jorden.

    Vad gäller ”Aniara”, så kan man uppenbart se den som en allegori över livets allmänna tomhet och meningslöshet. Eller som den fiktive ”pastor Jansson” sa i Tage Danielssons monolog på 60-talet:
    ”Livet kan vara som en påse — tomt och innehållslöst. Om man inte fyller det med något!”

    — Och för många människor handlar det om just religionen. Eller annars ett religions-surrogat som socialismen. Eller PK-ismen. Eller klimat-alarmismen. Allt kommer från skräcken för tomheten.

    Gillad av 9 personer

  10. lookslikeanangel skriver:

    P A R A D I S K O D E N

    En vän till mig – från Iran – berättade att under
    Iran/Irak-kriget åkte man ut i byarna,
    värvade och delade ut nyckeln till Paradiset.

    Gör vi inte det idag i Sverige – värvar bland naiva unga.

    ”Profeter” mässar om mat, klimat etc.
    – allt är koden till det sublima Paradiset….

    Gilla

  11. "Arbeit macht Frei!" speciellt om det beskattas till 82% och dessutom är dödligt nedbrytande. skriver:

    ”No pain-no gain” är egentligen en devis,ett motto som ej speglar den sanna erfarenhet som däremot klart visar på att det som görs ”lekande lätt” ,eftersom det helt enkelt är roligt har bestående värde och oftast leder till framsteg på många plan.I slavlägret och i den mänskliga boskapsranchen får alla däremot alltid lära sig devisen ”No pain-no gain”.Detta lärs ut av lägervakterna och även av dem som äger alla mänskliga slavläger:”Arbeit macht Frei!”.Soros vars första fasta anställning var som entusiastiskt hängiven KAPO i Auschwitz gnuggar händerna i förtjusning.Så gör sannolikt alla Euro-kommissionens ledamöter och även de som är anställda i det svenska Skatteverket.

    Gillad av 2 personer

    • O.T. skriver:

      https://nyadagbladet.se/inrikes/robert-aschberg-konfronterad-om-brottsanklagelser/

      Under dagen har den granskande kanalen Feministinspektionen stängts ned av Youtube. Detta efter påtryckningar från Expressen

      Granskning Sverige säger till Nya Dagbladet att nedstängningen kommer bara timmar efter ett att nytt avslöjande reportage om Robert Aschberg skulle släppas via Feministinspektionens Youtube-kanal.
      TV3:s program där man visar hur man jagat Granskning Sverige sänds ikväll klockan 21.
      Aschberg en fulspelare med stor makt.

      Gillad av 4 personer

    • Orit skriver:

      ”Soros vars första fasta anställning var som entusiastiskt hängiven KAPO i Auschwitz gnuggar händerna i förtjusning”

      Snopes: FALSE
      ”That Soros was only nine years old (born in 1930) when the war broke out and all of 14 when Nazi Germany surrendered in May 1945 hasn’t dampened his detractors’ enthusiasm for spreading these rumors, including the absurd claim, which first surfaced in November 2016, that Soros literally served as an officer of the paramilitary Schutzstaffel (SS) in Germany.”

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.