Idag är det den 17 mars och Saint Patricks dag. Det är både en helgondag, till minne av S:t Patrik som införde kristendomen på ön, och en nationaldag. Men framför allt är det en festdag!

Festen har spridit sig över hela världen, mest till USA och Storbritannien där det bor många irlandsättlingar. Men glädjeyran har också kommit till oss i Sverige. Jag har själv deltagit i flera fester här i Uppsala.

Jag hör inte till dem som fnyser åt importerade festdagar, vare sig kusliga Halloween eller yra S:t Patrick dag. Det är bara kul. Dessutom är detta traditioner från kulturer som står oss väldigt nära. Det är något helt annat än att fasta i ramadan.

Men S:t Patrick dag har ändå fått mig att fundera på våra egna, svenska helgondagar. Man kanske borde försöka återuppliva dem? Inte för att vi tror på helgon och under, utan framför allt för att det är kul. Jag menar, hur många svenskar som firar S:t Patrick dag tror på helgon? Själv är jag ateist och tror varken på helgon, änglar, gudar eller profeter.

Så har ju vi moderna svenskar ett oikofobiskt drag. Det vill säga vi tycker att andra kulturer är så intressanta och märkvärdiga, samtidigt som vi ignorerar eller nedvärderar vår egen kultur och historia. Ja, som Mona Sahlin sa en gång: ”Jag tror att det lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.”

När man börjar läsa om vår svenska kultur, inser man snabbt att den är minst lika märkvärdig och intressant som andra kulturer. Och faktiskt ännu mer märkvärdig för att den är vår egen. Det är som när du släktforskar och upptäcker en förfader som uträttade något stort eller levde ett spännande liv. Det känns mer speciellt eftersom han är din släkting. Något av honom finns i dig.

Ja, att återuppliva gamla fester som fallit i glömska kan bli ett sätt att få oss att läsa på och lära känna oss själva. En fördel med att gilla svensk kultur är ju att den finns så nära inpå. Det blir en kort upptäcktsfärd.

Det mest kända svenska helgonet är utan tvekan S:t Birgitta. Men det är framför allt som människa hon är känd. Hennes dag är det få som bryr sig om, med undantag av katoliker och vissa kufar… De högkyrkliga i sammanslutningen Societas Sanctae Birgittae (SSB), det vill säga lutheraner som gillar rökelse och korstecken, håller varje år ett möte i Vadstena på Birgittadagen den 23 juli.

Den största svenska helgondagen har varit Eriksdagen den 18 maj till minne S:t Erik konung. Han blev martyr i Uppsala, som då hette Östra Aros, år 1160. Legenden berättar att han under en mässa fick bud om att danskarna var på väg, men han ville bli lämnad i fred tills mässan var slut. När det var dags gjorde han korstecknet, väpnade sig och kom ut med sina män.

Där blev han besegrad och halshuggen. På platsen där han dödades sprang en källa fram, S:t Eriks källa. Och en blind kvinna fick synen tillbaka av att röra vid hans blod. Eriks ben förvaras i ett relikskrin i Uppsala Domkyrka.

S:t Erik kom att bli Sveriges särskilda skyddshelgon, en som svenskar kunde åkalla i krig och i nöd. I slaget vid Brunkeberg 1471 uppenbarade sig ett brinnande svärd i skyn. Det var Eriks svärd. Svenskarna fick mod och vann. Erik sågs som en rättfärdig kung, rex iustus, en förebild för alla svenska kungar som kom efter honom och en nationell symbol. Med uttrycket ”Sankt Erik konungs tid” syftade svenskarna på en slags sagotid, ”den goda tiden”, då kungen var rättvis, skörden god och folket lyckligt och mätt.

Sveriges första rikssigill från 1436 har en graverad bild som föreställer Erik. Helgonet är klädd som en riddare från 1400-talets början med krönt hjälm och pansarrustning över en brynjedräkt. Till vänster om S:t Erik finns en sköld med det svenska riksvapnet, tre kronor, som helgonet håller i sin ena hand. I den andra handen håller S:t Erik en vimpelliknade fana, ”Sankt Eriks banér”, som fladdrar bakom hans huvud.

År 1436 hade Engelbrekts svenska uppror mot unionskungen lyckats. Erik av Pommern var avsatt och riksrådet styr landet.

Den latinska texten lyder: Sigillum regni Svecie. Sanctus ericus svecorum gothorum rex.
Översatt till svenska: ”Sveriges rikes sigill. Den helige Erik, svears och götars konung.”

Eriksdagen var också en viktig märkesdag i kalendern, och pryddes på runstavarna med ett krönt huvud och ett sädesax. Det gamla talesättet ”Om Erik ger ax, ger Olof kaka” betyder att om höstrågen hade gått ax till eriksmässan så skulle man kunna baka bröd av mjölet till Olofsmässan den 29 juli. Sankt Olof, som också var stor i Sverige, var kung av Norge 1015-1028 och är landets nationalhelgon.

I legenden kan vi läsa om att Erik var en from kristen som bar tageltröja och badade i iskallt vatten för att hålla sina lustar i styr. Han var älskad av sitt folk, byggde kyrkor och upprätthöll lagen. Tillsammans med biskop Henrik for han på korståg till Finland. Hur mycket av detta som är sant är svårt att veta.

Man blir inte klokare av att läsa Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar. Men kan bli inspirerad och underhållen, för han är en bra berättare. Kung Eriks död skildras ganska romantiskt. När mässan var sjungen, gick Erik ut och mötte sina fiender. En av danskarna höjde sitt breda svärd över hans nacke. Men den hjälplöse kungen blev inte rädd, han blev lycklig:

“Hans ansikte, som förut varit blekt, övergöts av en stark rodnad som inför den högsta lycka. ‘Mer än jorden och den sol, som nyss rann upp’, sade han halvviskande och kysste korset på radbandet, ‘älskar jag något långt borta, som jag ännu aldrig har fått se med mina ögon eller röra vid med mina händer. Och för den kärleken är det mig en ära och en himmelsstund att få dö.’”

Den i början av 1500-talet författade Erikskrönikan nämner Erik allra först i sin uppräkning av svenska helgon:

Swirges riike är thet besta land,
i heela werdhen man finna kan.
Med hellige men oc qvinner Gud haffwer begåffuat…
Swerige – ty ware han priisat och loffuat.
Försth then milde konungh Sancte Erich.

Sveriges rike är det bästa land. Och Uppsala är Sveriges bästa stad!

Hur kan man då fira S:t Eriks dag? Det första man ska göra är att försöka övertala sina vänner om att det är en kul idé. Sedan hyr eller lånar man en festsal för den 18 maj 2019. Jag tror det funkar bra att fira S:t Erik på samma sätt som man firar S:t Patrick: genom att äta gott och kröka. Vill man kan så klart lägga till något tal om S:t Erik och hans liv, en dikt eller en sång. Enligt legenden så kom svenska flaggan till genom att Erik såg ett gyllne kors i skyn då han var på korståg i Finland så Ossiannilssons sång ”Sveriges flagga” torde passa bra på en Eriksfest – och överhuvudtaget fosterländska dikter och sånger.

I en dikt av Bertil Malmberg skildras hur fick flaggan så här:

Ser du korsets riddarfana –
en gång i en syn lät Herren
Eriks öga skåda den –
och han tog den till sitt tecken
och den lyste på hans bana,
ofta blodig, aldrig rövad,
framför segervana män.

(Läs hela dikten här)

Man bör utse någon jovialisk vän till sånganförare och kanske även trycka upp ett litet häfte med särskilt utvalda snapsvisor. Bäst vore om kunde skriva några egna snapsvisor med Erikstema, gärna med glimten i ögat. Nationalsången och kungssången är givna.